2014-12-14 09:05

Lolit med barnprat

Sander vill göra allt själv numera. Vad man än gör vill han POVA (prova). Eller LÅLLA (hålla). Och han påpekar gärna att det är LOLIT.

Han berättar gärna vad han ser, som nyss i Teletubbies: PLIPLA BOMMO. Barnen satt och klippte ut blommor att dekorera krukor med.

Det är LOLIT att ta på något KOKIT (tokigt) och titta i WIWI (spegel…).

Han övar en hel del på separationer i kontrollerad form. Ska han gå och hämta en bok gör han en stor affär av att säga TIÅÅ (hej då), pussas och kramas och slängpussa och springa tillbaka och upprepa proceduren några gånger tills han faktiskt går…

Det finns en hel del småsaker hemma hos oss. Han vet att han inte får ha dem. Ibland kommer han springande med något och ropar MÅ (små). Fast han leker mer och mer med det småttiga nu. Ibland går det ju hur bra som helst men han kan också få för sig att stoppa i munnen eller kasta iväg saker. 

Det är LOLIT att leka med APO (Ipod) och när man är klar är det LOLIT att sätta den på NANIN (laddning). Då kan man säga DATT APO (god natt Ipod) så den får OVA (sova).

Det händer att han TATA (kastar) saker på VAVA (Ava). Då får man säga DÅT VAVA (förlåt) och kramas (det är mest Ava som är noga med det).

Ibland vill han TUTTA, men inte jättemycket längre. Jag har ont i ena bröstet just nu och han är väldigt förstående och går med på att sluta pilla med vassa naglar och PAPPA TUTTE (klappa) fint i stället, samt att släppa och gapa TOOT (stort) för att få bättre tag.

När vi ska ut vill han GÅ. NÄ NANG (vagn), GÅ! Tänk om han bara ville gå åt rätt håll också…


2014-12-12 07:46

Oskarshamnskalas och öroninflammation

Vi var i Oskarshamn lördag-söndag och firade farmor och farfar som fyller 60 resp 65. Farfar går i pension om några dagar! Det var stor fest med jubilarernas många syskon och deras respektive, och så vi och Emma och Johannes såklart.

Trevligt, fast på natten vaknade Ava med fruktansvärt ont i örat. Öroninflammation. Under söndagen sprack trumhinnan och Jonas fick ta henne till närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus fast det egentligen var läggdags.

Hon fick inte det där hemska Kåvepenin-granulatet, men ändå en flytande form som har varit en pärs för henne, känns skönt att idag är sista dagen.

Jag vabbade måndag till onsdag och hade även Sander hemma utom på tisdagen. Då skulle Ava ha haft efterlängtat julmys med föräldrarna i skolan, men vi kompenserade med att baka pepparkakor och mysa lite själva.

Igår jobbade Jonas hemifrån med Ava och idag är det skoldags igen. Så missar hon i alla fall inte att se treornas luciatåg.

 
2014-12-02 08:53

Sanderprat

Sander pratar mer och mer!

Uttalet är ju… charmigt :)… men ibland överraskar han med ett klockrent uttal, t.ex. gunga. Ofta behövs sammanhanget för att man ska höra skillnad på:

pappa – trappa – papper (och tidigare Ipod, men det har blivit apo nu)

trycka – dricka

När han vill upp i famnen säger han bumma. Undrar om det är en blandning av bupp och komma? :) Bupp är ju såklart upp (och buppa är gå upp).

K i början av ord verkar svårt. Ofta t eller p i stället. Kram = tam, kamma = tamma.

Tvåordsmeningar används flitigt: Mamma pomma (komma). Ditta (sitta) dä(r). (V)ava tita (ritar).

Han säger nä som inte, så till exempel ”nä (s)ova” eller ”nä (m)össa”. I just de orden uttalar han alltså inte första konsonanten, andra gången lägger han till konsonanter i början av ord som startar med vokal – bupp för upp och Vava för Ava till exempel.

Det händer att han går runt och sjunger tipp tapp. :) Misstänker förskolan.


2014-11-30 19:00

30. Kom ihåg

Att man inte måste ha en bloggutmaning igång för att blogga.

Att man kan ha precis samma ambitionsnivå för vanliga blogginlägg som för de här utmaningsinläggen.

Att det faktiskt går att hinna skriva åtminstone lite nästan varje dag om man så vill.

För det är ju rätt fånigt att jag inte skrivit något om vad som hänt på sistone, om mitt nya jobb, om att vi var på Yasuragi Hasseludden (jobbet alltså), om annat jag gjort osv. Jag tycker ju att jag inte hinner. Men att blogga måste inte vara att sitta ordentligt ner vid datorn och skriva en uppsats. Jag vet ju det, egentligen. Gäller bara att komma ihåg. Och släppa den där spärren jag har för att jag gärna vill blogga i kronologisk ordning. Jag kan visst blogga om y, trots att jag inte hunnit skriva det lite längre inlägget om x, ok?

Nu är den här novemberutmaningen slut. Det har varit kul att skriva och att följa ett par andra som deltagit. Inte omöjligt att jag hakar på något liknande igen.

  
2014-11-27 16:26

27. Ibland skulle jag vilja…

…anlita någon att ta hand om allt möjligt vardagsmeck. Tänk att slippa byta lakan! Tänk att slippa stressa upp barnen, fixa frukost, lämna och hämta på förskolan, laga mat, diska, tvätta, städa…

Men för det mesta tänker jag att det vore dyrt och att det där ändå är våra grejer att göra.

Fast det är klart, lite barnvaktning då och då skulle inte sitta fel när Sander har blivit så stor att det känns bra. Kanske rentav en storstädning någon gång ibland inklusive fönstertvätt, åh.