A good marriage + 1922 av Stephen King

Den här läste jag som e-bok medan jag nattade Sander. Stephen King är ju alltid bra och berättelsen lät intressant. Jag förstod inte först att boken innehöll två kortare berättelser, nämligen även bonusen 1922.

A good marriage handlar om Darcy som har varit gift med Bob i 25 år. De har två barn som är utflugna och håller på att skapa sina egna liv. En dag när Bob är bortrest och Darcy letar efter batterier i garaget hittar hon i stället bevis för att det är Bob som är seriemördaren Beadie. Han har mördat åtskilliga kvinnor och ett barn. Och hon har inte misstänkt någonting.

Hon vill sätta dit honom. Men hur ska hon kunna göra det? Det kommer att förstöra livet för barnen! Hon måste ta tag i saken själv på något sätt.

I 1922 handlar det i stället om en man som bekänner hur han snärjde sin son i att vara delaktig i mordet på hustrun/mamman. Allt på grund av en konflikt angående lite mark… De lyckas undanröja spåren, men Livet straffar dem ändå…

Två klart läsvärda små berättelser om otäcka saker.

Den episka läsutmaningen
Nu kan jag fylla i skräck i alla fall!
5. En skräck/horror-bok.
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: A good marriage
Författare: King, Stephen
Relaterade inlägg:

Bokcirkelbok: Öppnas i händelse av min död

Jag och Anna startade ju en bokcirkel i somras och nu har jag gått med i en till, Vego-bokklubben. De har hållit på ett tag med liknande koncept som vår bokcirkel, men vi kände inte till den när vi körde igång. Första boken för min del blev Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Jag har sett författarens namn lite här och var, så jag var lite nyfiken på henne. Och den här boken låter ju så sjukt spännande enligt baksidestexten:

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Ja, det är en bra säljtext, som säkert har gett boken många läsare. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är en smula fult… eller jag känner mig i alla fall lite, lite lurad. Det blir en så himla stor grej när man får vänta halva boken på att veta vad det står i brevet. Och riktigt löjligt blir det när författaren verkligen anstränger sig för att dra ut på det, genom att låta personen ta upp brevet, läsa det och sen bara återge brottstycken, för att sen växla kapitel och perspektiv… alltså, meh! Fast vid det laget är det visserligen inte heller särskilt svårt att förutse vad som står i brevet. Det här är nämligen en ganska förutsägbar bok, som binder ihop allt väldigt snyggt men en smula krystat…

Men nu låter jag väldigt negativ. Det var mysigt att läsa boken och väldigt trevligt att ha bokträff om den. Lite mer om handlingen kanske? Boken utspelar sig i Sydney. Det finns ganska många personer i den och vi följer huvudsakligen Cecilia, Tess och Rachel.

Cecilia är hon som hittar brevet. Hon är gift med John-Paul och han är i de flestas ögon ett riktigt kap, men så är Cecilia väldigt framgångsrik också. Visserligen är hon hemmafru, men hon driver också blomstrande Tupperware-försäljning och tjänar nog egentligen mer än sin man, men det pratar man helst inte om.

Tess tar sin son och flyr hem till mamma i Sydney, efter att hennes liv i Melbourne gått i kras. Hennes man och hennes kusin har blivit kära i varandra. Tess är den karaktär jag blir mest intresserad av och som känns mest levande för mig. Men jag hade hellre sett ett annat slut för henne.

Rachel bär på mycket sorg och ilska efter att hennes då tonåriga dotter Janie mördades för många år sedan. Hon är nu änka och har ett knepigt förhållande till sin son, som hon lite tappade bort mitt i all sorg, och framför allt hans fru. Livets enda glädjeämne är det lilla barnbarnet och nu meddelar sonen och sonhustrun att de tänker flytta till USA i några år.

Det var roligt att läsa något från Australien, men jag fick inte någon vidare positiv bild av samhället. Det känns lite som 50-talet, med alla dessa hemmafruar som sköter allt med barnen och männen som är någon helt annanstans.

Den episka bokutmaningen
Nä, det gick ju inte så bra att hitta något att sätta den här boken på i den episka läsutmaningen
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Moriarty, Liane
Relaterade inlägg:

Streptokocker i såret och i halsen

Joråsåatteh. Såret var svinkoppor/impetigo. Streptokocker.

Jag hade bestämt mig för att jobba hemifrån i fredags och ringa husläkaren för att få en akuttid när som helst under dagen, så de fick ta en titt på armen. Efter en vecka var såret fortfarande väldigt vätskande och varande. Men redan kvällen innan började jag dessutom känna av något i halsen.

På fredagsmorgonen hade jag definitivt ont i halsen och kunde se vita prickar därnere. Så när jag ringde blev det för två ärenden. Fick en tid sent på eftermiddagen och den som bokade in mig varnade för att det bara var 20 minuter och att två ärenden kanske inte skulle hinnas med.

Då hade jag inte svinont i halsen ännu och jag hade aldrig sökt så tidigt för halsfluss om jag inte vetat att vi hade streptokocker i familjen (Jonas har haft två halsflussar och Ava äter Kåvepenin som symtomfri streptokockbärare). Men det var ju väldigt bra att få hjälp fort, visade det sig. För innan läkartiden hann det bli mycket, mycket värre.

Det tog max ett par minuter hos läkaren för hon tyckte det var så solklart. Behövdes ingen provtagning. Jag fick Kåvepenin, samma tabletter för halsen som för armen, smidigt.

Det halsonda försvann ganska snabbt efter påbörjad kur. Väldigt lyxigt att börja kuren såpass tidigt i sjukdomsförloppet ändå.

Såren (det spred sig till två ytterligare ställen, fast de hann bara bli prickar) torkade fort också. Det är inte vackert ännu, men det går åt rätt håll. (Efter att ha bildgooglat på svinkoppor är jag ju för övrigt vansinnigt tacksam över att bara ha fått lite på armen…)

Men åh, vad jag har varit trött även efter att Kåvepeninet kickat in! Det är som att jag inte varit vaken ens när jag varit vaken. Ingen koncentrationsförmåga och hjärtat rusade i bröstet så fort jag gjorde något ansträngande som att… typ gå upp ur sängen. Så jag har sovit och sovit och sovit… Är inte riktigt pigg än, fast idag lyckades jag skrapa ihop en halv dags jobb hemifrån och imorgon är planen att gå till jobbet på riktigt.

Relaterade inlägg:

Oväntat skoköp

I söndags gick jag en geocachingpromenad, men först tog jag återvinningen och ett snabbt ärende till Ica Maxi… och kom därifrån med ett par skor!

Jag har spanat på barfotaskor på sistone, för att mina fötter tycks ha fått ännu svårare än tidigare att trivas i skor och jag verkligen vill ha breda och platta skor. Jag provade ett par uttalade barfotaskor och ett par som var åt det hållet, men de kändes inte helt hundra och eftersom de var dyra vågade jag inte riktigt chansa. Har varit på Skopunkten och provat billiga skor också, men inte blivit sugen på något.

Men så fick jag syn på dessa på Ica Maxi för 249 kr och de hade bäst kombo av komfort och kontorsproperhet hittills. Inte perfekt sköna kanske, men det blir ju ingen större investering att chansa på att de blir bättre när jag gått in dem.

Får se hur det går. Jag tyckte jag kände att de tog i min besvärliga stortåled på högra foten (som fick mig att ditcha förra paret skor…) när jag premiäranvände dem idag… fast bara lite.

Hur som helst duger de ju inte i smällkallaste vintern, men jag hoppas att de formar sig litegrann och blir sköna att använda så här i mittemellantider. Vi får se…

Relaterade inlägg:

Infekterat sår

I fredags kliade jag mig på armen och tänkte ”konstigt, myggbett nu?”. Det som såg ut som ett sönderkliat myggbett svällde dock upp och blev till en sårkrater med väggar av var… hu. Armen var rätt öm där ett tag. Jag fick lite feber- och frossavibbar också, men det gick över och jag hade bara mätt upp 37,9 som mest… men får man feber av ett infekterat sår så ska man söka hjälp, så det var lite nervöst där ett tag.

Jag egenvårdade med alsolspritförband och efter en natt med det hade svullnaden och varandet gett med sig betydligt och det hade säkert varit bra att fortsätta med det, men både spriten och tejpen går hårt åt huden runtomkring, så idag har jag luftat.

Vill man se hur det ser ut kan man klicka här, annars kan man strunta i det.

Nu kliiiiiar det som attans! Mer det än att det gör ont. Men ungefär lika störande… gaah! Hoppas det är ett bra tecken.

Det får gärna sluta kännas så mycket snart…

Ava var snäll och kom med ”kylgrejen” till mig nu. Det var faktiskt riktigt skönt.

Relaterade inlägg:

Det blev bra med skorna

 

Phew, skorna jag köpte funkar. Den skavande kanten slutade skava när jag gått i dem lite.

Men igår var det kallt och då kände jag att jag skulle behöva några varmare och tätare.

Jag gillar att dessa är lätta, platta och med ganska tunn och mjuk sula. Jag är nog lite åt barfotaskohållet i mina preferenser. Känner för att hitta höst/vinterskor med liknande kvaliteter. Ska prova ett par jag spanat på i helgen…

Relaterade inlägg:

Lösenordsskyddad: Nya team på jobbet

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Relaterade inlägg:

Idag publicerades min 11:e geocache!

På sommaren hittar jag ganska många geocacher. På hösten falnar aktiviteten och det passar bättre att klura på egna skapelser. Men jag är inte så sugen på enkla traddar längre, utan det ska vara något speciellt. Jag gillar cacher som får mig att le, så det är väl idealet. Jag vill också gärna göra smarta mystar, men det är inte lätt att komma på något unikt!

Den senaste tiden har en viss myst upptagit mycket av mina tankar. Det hela började egentligen när vi vandrade Ostkustleden i somras och jag hittade ett föremål som inspirerade och satte igång (något långsökta) associationskedjor. Kan inte säga vad utan att spoila. :)

Mysten är inte särskilt unik egentligen, men jag fick med temat på flera sätt och sånt gillar jag också. Det kändes lite jobbigt att ta tag i den på riktigt, för jag vet hur svårt det är att få gömställen godkända på cachetäta platser som Kungsholmen (och ja, alla mina är på Kungsholmen än så länge!). Men jag hade verkligen tur som fick Makuta Icarax som reviewer, hen hjälpte mig jättebra. Jag fick avslag på första och andra platsen och sen fick jag lista en rad förslag och hen kunde leda mig rätt utan att jag behövde testa alla dessa platser fullt ut. Så tredje försöket gillt blev det! Och det var nog tur att inte andra platsen gick igenom, för när jag skulle hämta cachen därifrån låg den helt öppet på marken en bit ifrån där jag gömt den!

Men jag gjorde bort mig! Några minuter efter publicering fick jag mail från en FTF-jägare som hade problem. Först fattade jag ingenting (det här var under min löptur i morse…), sen insåg jag att jag hade råkat lämna kvar en 0:a i formeln för koordinaterna som hörde till den tidigare platsen… argh! Nåväl, FTF-jägaren fick sin FTF i alla fall och jag är väldigt tacksam att han meddelade mig så att jag kunde rätta till felet ganska fort. Det är bara han som loggat den ännu, men några fler som fått grönt i checkern.

Här är cachen:
»GC7C2GC – Björnes magasin

Relaterade inlägg:

Jomen, de ÄR ju trasiga!

Samlade ihop lite utgallrade skor jag ska lämna till återvinning/återbruk. Inspekterade mina gamla Asics-löparskor som jag ju tänkt att de är i fint skick. Såg att det faktiskt är hål i meshen! Så det kanske inte var riktigt så prematurt att kassera dem som jag trodde! (Fick lov att inse att de är för små för mig när jag började med lite längre distanser. Gick bra så länge jag sprang max 5 km, men sen ville inte tårna vara med mer.)

Kändes bra att inte behöva kassera skor i nyskick. :)

Relaterade inlägg:

Biblioteksskörd

Dags att få in biblioteket i livet igen, nu när vardagen är igång. Boken jag läser nu, Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen, är en biblioteksbok och idag plockade jag upp två reservationer (som väl hade kunnat få dröja lite till, men men…): Hennes nya namn av Elena Ferrante och Mitt barn på nätet av kriminologen Maria Dufva. Den förstnämnda är del 2 i serien om Elena och Lila, vars första del jag läste som bokcirkelbok. Den sistnämnda lånade jag för att den känns väldigt aktuell och jag tänkte att lite genomtänkt input i ämnet kanske vore bra (eller bara jätteläskigt…).

Relaterade inlägg: