Jag heter Helena och är 29 år gammal, mamma till Ava, fru till Jonas och systemutvecklare på Acando. Jag tycker om att skriva och att läsa, bland mycket annat.
Katarina Wennstam har gjort sig intressant genom att utifrån egna erfarenheter som kriminalreporter skildra samhälleliga problem och orättvisor gentemot kvinnor. Hennes faktaböcker om samhällets syn på våldtäkt (Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman) är mycket bra och viktiga och jag gillade även skönlitterära Smuts, som handlade om en prostitutionshärva och utgjorde första delen i hennes trilogi om mäns våld mot kvinnor. Dödergök är del två och Alfahannen del tre, men den har jag inte läst ännu.
I Dödergök får vi veta att somliga poliser ägnar sig åt något som kallas “fritidsbrott”. Inte helt ovanligt är att det handlar om våld mot närstående kvinnor och att poliskåren har större acceptans för detta än rimligt. Dessutom avhandlas hedersbrott och det faktum att det inte är olagligt att tvinga eller hetsa någon annan till självmord.
Maria Allende flyttar till ett idylliskt radhusområde tillsammans med sin man Tobias och tvååriga dottern Alma, efter att länge ha letat efter det perfekta boendet. Snart får de veta att Louise, som tidigare bott i huset, blev skjuten till döds av sin man Jocke i det som nu är Marias och Tobias kök. Mordet föregicks av långvarig fysisk och psykisk misshandel. Maria, som är journalist och har fallenhet för research, blir besatt av att ta reda på vad som hände och ställer sig många frågor. Vem var Louise och varför lämnade hon inte Jocke innan det var för sent? Och hur kunde Jocke få fortsätta vara polis, trots att han blivit dömd för misshandel av sin fru långt tidigare?
Åklagare Madeleine Edwards får ett misstänkt hedersbrott på sitt bord. En kurdisk tonåringstjejs pojkvän hittas död och trots att det liknar självmord finns tecken på att flickans familj har haft med saken att göra.
Jag tycker att historien är spännande och att Wennstam i vanlig ordning behandlar viktiga ämnen och lägger fram intressanta fakta och åsikter. Jag tyckte om boken, men jag retar mig också på somligt i den. Flera gånger får man läsa att Maria börjar ana att något inte är som det verkar i fallet Louise. Som om det inte räckte som irriterande vaghet får man dessutom ett par gånger läsa saker i stil med: “Maria ville berätta vad hon misstänkte, men hindrade sig”. Det är ett billigt sätt att berätta på, som hör hemma i litteratur av lägre klass än jag skulle vilja förknippa boken med.
Jag har också svårt för de kursiverade kapitlen där Jocke i jag-form berättar inifrån fängelset om hur Louise hemsöker honom. Jag förstår tanken med att låta oss lära känna gärningsmannen en smula, men… jag föll inte riktigt för det. Det blir liksom lite för mycket och det känns tillrättalagt att få backstory levererad i form av att Jocke berättar att han drömmer att Louise berättar om det…
Men jag är faktiskt bara glad att hitta saker jag inte gillar och förstår varför, det måste ju vara lärorikt när man försöker lära sig att skriva bra själv!
Nu är Ava 15 månader gammal (sedan igår), 79 cm lång och nästan 11 kg tung. Jag tänkte i vanlig ordning dokumentera dagsläget. Det blev lite utförligare den här gången, ändå finns det så mycket kvar att säga!
Språkutveckling
Hon pratar ganska mycket, men inte så att det är begripligt för vem som helst och i ärlighetens namn inte för oss heller. Men det händer i alla fall att vi tror att vi förstår att hon menar lampa (pa), tack (ta), dricka (ka), hej, kex (esch… eller nåt) med mera. När hon menar något särskilt pratar hon väldigt enstavigt, men det kan förstås också bli långa dada-haranger. Hon säger oftast till när hon har gjort eller är på väg att göra nummer två, det blir någonting på skalan ba-bajs. Antingen ba, nåt som låter som bäz, eller ett klockrent bajs, så hon kan om hon vill. Nej och nä är annars favoritord. Vi kan ha ganska långa dialoger med nä – jo – nä – jo… Djurlätesrepertoaren ser ut ungefär så här:
Kossan – Mu
Hästen – Iiih
Hunden – Voff
Katten – Mjau (låter mer som Aaaa med skiftande ton)
Fåret – Bää
Ankan – Kvack (ka ka)
Grodan – Kvack (ka ka)
Hönan – Ka ka (ka ka)
Tuppen – Också ka ka eller ibland nåt som kanske liknar kukeliku…
Tigern – Arrr (gutturalt)
Lejonet – Arrr (gutturalt)
Apan – Ahaha
Flugan – Bzzzz
Ormen – Ssss
Elefanten – Tut (låter mer som Tu)
Fisken – Blubb blubb (låter mer som bubbub)
Musen – Pip pip (låter mer som pepep)
Pippin – Pip pip
Fågeln – Bää. :) Jo, oftast tolkar hon fel. Ibland säger hon rätt.
Grisen – är svår. Nåt säger hon, men jag vet inte riktigt vad…
Och så säger bilen/bussen/traktorn pruttljudsbrum och tåget tutu. Det är väldigt roligt att härma ljud!
Hon har lärt sig att säga “ka” för katt och använder det flitigt. När det går förbi någon med en liten hund till exempel… men det är förstås inte så lätt att veta vad det är för skillnad på en katt och en liten hund. “Ka – aaaaao”, säger hon då. Ibland pekar hon på hundar och säger helt korrekt “Voff”.
Mamma och pappa säger hon förstås också, men det känns lite oklart om hon riktigt kopplat… Mamma säger hon lite då och då. Det kan bli långa ordväxlingar oss emellan: Mamma? – Jaaa – Mamma? – Jaaa – Mamma?… osv. Hon säger ofta “pa” när pappa kommer hem. Hon gillar som sagt att korta ner ord till en stavelse. En lite lustig sak är att ofta när vi frågar om hon kan säga pappa så säger hon pa, men säger vi papapa säger hon papa…
När vi ber henne säga Ava säger hon Jajja av någon anledning… alternativt Aoa eller något sånt.
Hon förstår mycket mer än hon säger. Hon kan peka på ögat, näsan, munnen, håret, pannan och magen. Örat är på g, men hon är osäker på det. Hon förstår klappa, vinka, dricka med mera med mera, men inte helt sällan snappar hon upp fel…
Här hemma
Vi har ju ofta använt skohyllan som barngrind mellan kök och hall + kontor innan, men nu låter vi henne springa fritt på nedervåningen (så när som på att vi har stängt in till tvättstugan). För att det skulle funka har vi fått göra en del uppoffringar. Vi har tagit ner vår hallspegel och den saknar jag faktiskt. Fästet sitter kvar som en retsam påminnelse, men det var helt enkelt för otäckt när hon stod och slet i den eftersom den inte satt särskilt bra. Det finns med på vår långa fixa-lista att sätta upp den, eller annan spegel, bättre, men det är inget vi gör i en handvändning.
Inne på kontoret har vi också fått tänka till lite. Något av det bästa hon vet är att trycka på knappar, inte minst på min dator. Tidigare stängde hon av den stup i kvarten och jag vet inte hur många gånger jag kom tillbaka till en dator med märkligt felmeddelande på skärmen. Så till slut flyttade jag upp datorn på skrivbordet, vilket förstås gör att den hörs mer och att jag får mindre plats. Och att jag har en tom datorhållare under bordet. Men hon når i alla fall inte att stänga av datorn nu… Jag har även flyttat tangentbordskontakten från baksidan till framsidan och drar nu ur den varje gång jag lämnar datorn. Hon älskar att hamra på tangentbordet och nu händer det i alla fall inte konstiga saker när hon gör det. Musen lägger jag upp i krukan jag har pennor och grejer i, för den är förstås också rolig. Och generellt gäller att försöka lägga saker en bit in på bordet om man inte vill att hon ska få tag i dem. Just det, papperskorgarna står på bordet såklart. Lite för långt ut, men det är liksom lite fullt…
Oönskad ommöblering…
Vi har spärrat lite fler lådor, men borde spärra en hel del till… inte minst skåpet inne i tvättstugan där det finns giftiga grejer. Vi har visserligen dörren in dit stängd, men man kan ju glömma den öppen.
Lekar och leksaker
Nästan roligast av allt är att i största allmänhet gå omkring och upptäcka, eller att trycka på knappar. Men hon leker gärna med sina leksaker också. Hon har börjat gilla sin tax och drar gärna runt den och säger voff. Hon bygger Duplo, oftast genom att sätta bitar på bottenplattan lite huller om buller. Så här:
Annars är det roligast att slita isär det mamma eller pappa byggt…
Mat
Hon är ganska bra på att äta med bestick nu, men äter fortfarande mest med händerna. Hennes absoluta favoritmat är pasta utan någonting på, men vi försöker få henne att äta även pasta med sås och röror. Relativt nya favoriter är tomat och müsli, gamla klassiker är Taifun-macka, oliver, broccoli, majs m.m. Kikärter slinker ner rätt bra numera även om de kommer från burk och inte från fryspåse, som hon föredrog tidigare.
Sömn
Just sömn funkar väl inte klockrent just nu. Så här ser rutinerna ut: Vi ger henne välling vid 18, för att sedan borsta tänder, byta till pyjamas och nattblöja, läsa saga och gosa till sömns i vår säng alternativt flytta henne till hennes egen säng strax innan hon somnar och sen sitta bredvid tills hon gör det. Men det tar lång tid och är inte sällan stökigt. Och hon vill dra oss sviiiinhårt i håret när hon ska somna, aj. Ofta somnar hon ungefär 19.20. Ibland sover hon lugnt hela kvällen ända till strax efter att vi lägger oss, men ibland vaknar hon flera gånger. Och sen vaknar hon på natten också. Det är inte så kul… Egentligen vill vi att hon ska sova i sin egen säng, men om hon är svår att få att somna om på natten brukar jag inte orka kämpa utan tar in henne till oss rätt fort. Hon har faktiskt varit förhållandevis okej att sova med på sistone, förutom då att hon vaknar och kräver aktivitet strax efter 6, men annars är hennes grej att snurra och sparka och peta in fingrar i ögon och skrika och det ena med det andra så att ingen får en blund.
Däremot sover hon riktigt bra efter lunchen, ofta lite mer än två timmar. Hon somnar i vagnen efter en mycket kort promenad. Inne är det knappt lönt att försöka…
Gå och sånt
Hon går jättebra nu och det går åtminstone lite halvbra att gå på promenad med henne ute. Fast det händer förstås att hon går åt fel håll eller sätter sig eller… men vi försöker gå med henne så mycket vi kan. Så här kan det se ut:
Det är jätteroligt att gå upp och ner för trappor! Hon kan klättra upp helt själv, men då går jag precis bakom förstås. Eller så går hon upp medan jag håller hennes händer och hjälper till. Ner har hon inte fått försöka själv, då är det handhållning som gäller.
—
Ja, det blev en del det, men ändå bara lite av allt som händer!
Åh, så lyxigt att få vara så självisk som jag var lördag-söndag! Jag fick ju en spaweekend i julklapp från Jonas och nu har jag varit på den. Lite förtvivlad blev jag allt när jag kände att jag hade ont i halsen på morgonen i lördags, men sen bestämde jag mig för att försöka strunta i det… jag kände mig visserligen påtagligt o-frisk hela tiden, men var åtminstone tillräckligt okej för att verkligen kunna njuta av spektaklet.
Jag bodde alltså en natt på Quality Hotel Panorama. När jag kom fick jag ett färgskiftande arombubbelbad i spat. Ja, de kan få beskriva det själva:
Din kropp masseras av 250 jetstrålar och under tiden får du njuta av ljusterapi (rent Monokromatiskt ljus) i alla regnbågens färger som gör att din kropp och själ kommer i balans och får ny energi.
I kombination med verksamma aromatiska badoljor har badet en positiv effekt på leder och muskler.
Badoljan fick jag välja själv och det blev en rosmarindoftande variant som skulle göra vintertorr hud silkeslen. Rätt skönt att andas in rosmarin när man känner sig förkyld, faktiskt. Det var ett skönt bad och skönt att vara i ett eget kar i ett eget rum. Men det är klart, karet lät en hel del och rummet var inte särskilt estetiskt tilltalande…
Efter kurbadet slappade jag i spat en stund. Det bestod i princip av ett bubbelbad, några vilstolar, en bastu och några träningsmaskiner, så det var inte jättestort, men det var lugnt, skönt och väldigt avslappnande. Det fanns förresten en ute-jacuzzi också, jag försökte gå ut till den, men hela trädäcket och trappan upp till den var täckt av is! Frös nästan fötterna av mig så fort jag klev ut, så jag avbröt manövern. Det var en modig själ som satt där ute en del, men jag tyckte att min förkylning kunde vara ett gott nog skäl att fega ur.
Innan middagen slappade jag på rummet en stund och läste ut Dödergök av Katarina Wennstam. Om ni skulle undra vilken bok som ligger i tur att bli recenserad så vet ni det nu.
Jag hade förvarnat restaurangen om min veganism och jag vet inte om det var avgörande eller inte, men jag fick hur som helst MAKALÖST god mat. Jag har svårt att göra den rättvisa i ord, det var nämligen inte så spektakulära grejer egentligen: någon sorts ljuvlig rotsaksformation plus en rejäl sträng med något jag tror var jordärtskocksmousse eller liknande. Jag har fått sån mousse/puré förut, men den här var varm och innehöll krispiga saltbitar. Mmmmmmmm! Ja, det smakade helt enkelt fantastiskt gott och kändes väldigt lyxigt. Till efterrätt fick jag en fruktsallad som också var god men lite åt det syrligare hållet så jag blev öm i munnen… kanske för att det var kiwi i, det brukar jag kunna bli svidig av. Middagen ingick inte i spaweekendpaketet, men hade kunnat göra det för en tusenlapp extra. Nu blev det i stället 241 kr (+ dricks) för maten, efterrätten och en stor stark. Det var väl tur att Jonas tänkte som han gjorde, att jag fick bestämma själv var jag ville äta.
Kvällen tillbringade jag i sängen med Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg. Vääääldigt skönt. Och så blev det natt och jag fick soooooova! Jäääääätteskönt! Jag vaknade vid sextiden, då Ava brukar vara oåterkalleligt pigg, men då fick jag slumra vidare och det var fantastiskt lyxigt.
Vid frukostbuffén frågade jag efter havremjölk och det hade de, så jag plockade ihop lyxmüsli och åt faktiskt en macka med marmelad också, trots att jag inte äter marmelad. Funderar dock på att försöka lära mig tycka om det, eftersom det brukar vara lite si och så med veganska pålägg på dylika ställen om man vill ha något mer än gurka och paprika. Och ja, den slank ner i alla fall, fast jag har nog lite övning kvar innan jag kan påstå att jag gillar det…
Efter ytterligare lite slapptid var det dags för 50 minuters klassisk helkroppsmassage. Mmmm. Skönt. Den var inte riktigt lika fantastisk som den jag varit på tidigare, den var lite åt det snällare hållet och mer cirkulationsökande än smärtpunktsupplösande. Och hon tog inte sätesmusklerna, där jag verkligen känt mest vid tidigare massagetillfällen… men jag kände inte för att särskilt be henne klämma just där…
Jag vet att det är dåligt att bli masserad när man är sjuk, men vadå, skulle jag frivilligt avstå eller?! Knappast! Jag skulle dessutom ha fått betala ändå om jag inte avbokade 48 timmar i förväg, vilket jag alltså inte hade möjlighet till.
En härligt lyxig, självisk spaweekend! Liten rolig detalj: när jag satt och slappade i spat med en smoothie (ingick vid kurbadstillfället, specialbeställd utan yoghurt) och sträckte mig efter närmsta tidning var det givetvis Mama, så jag ägnade lite av min moderskapsledighet åt att läsa om moderskap. Och så var det en bäbis i restaurangen när jag åt, vilket gjorde att jag kände små Ava-saknadshugg då och då. :)
Angående det där med “panorama” så är jag förresten förvånad över hur hotellet var byggt. Jag antar att de har rätt bra utsikt där uppifrån, men det gick inte att se om man inte hyrde någon av sviterna. Jag var till och med uppe och kollade. Jag bodde på våning 8 av 13 och jag såg ju visserligen rätt bra jag med, men jag hade gärna sett mer utsikt från fler ställen och genom något häftigare fönster. Restaurangen låg på plan 1 och spat på plan 3, så därifrån tittade man ut på bilar som körde förbi.
För övrigt tyckte jag det var kallt både i restaurangen och på rummet, trots att jag skruvade upp elementet. Jag sov med kofta, mössa och strumpor… fast mössan och strumporna trillade av under natten och på morgonen var det inte så kallt ändå.
Jag skulle vilja göra det här igen någon gång! Och jag vill ha mer massage!
Nu är det dags att använda mitt presentkort jag fick i julklapp. Jag ska få en hel natts sömn utan att behöva gå upp och försöka övertala Ava att somna om. Det blir faktiskt första natten borta från henne! Känns konstigt… Dessutom ska jag få massage och slappa i spat. Mmm. Tyvärr känner jag mig lite krasslig, men jag tänkte försöka ignorera det…
Idag var vi för övrigt på BVC hela familjen. Jonas var hemma delar av dagen så jag kunde uträtta ärenden och jag hann tillbaks lagom för att möta upp honom och Ava i väntrummet. Vi fick träffa en tandhygienist tillsammans med vår vanliga BVC-sköterska och kände oss verkligen som präktiga familjen när vi pratade om hur vi borstar Avas tänder, har fasta mattider, ger vatten att dricka, i stort sett aldrig ger henne sötsaker, aldrig har gett henne napp… och kurvorna såg perfekta ut också, förstås. Nu är Ava 79 cm lång och väger 10930g!
Browserkompatibilitetsfrågor kan få den bäste att slita sitt hår. Nu har jag testat ett nytt hjälpmedel, Adobe Browserlab. Trots att jag redan kollat Helenas dagar i smidiga IETester (som alltså bara simulerar olika versioner av Internet Explorer och det möjligtvis inte helt pålitligt) och inte alls särskilt smidiga (men betydligt bredare) BrowserShots (som efter låååång väntan levererar screenshots från valda system) hittade jag ett IE6-fel jag missat. Texten i vänstermenyn ligger för långt till höger och utanför bakgrunden! Ajajaj. Jag får väl försvara mig med att hela Helenas dagar är lite temporär just nu, i väntan på att jag bestämmer mig vad jag ska göra med den och att dessutom hitta tid till det…
Så här ser det ut när jag visar Helenas dagar i IE6 i Browserlab:
En smidig funktion är att man kan välja visningsläget “Onion Skin” där man slår ihop två versioner i ett lager och kan dra ett reglage för hur mycket de olika versionerna ska synas. Här överlappar IE6 och FF3, så man tydligt ser att texten ligger olika:
BrowserLab ser onekligen snajdigt ut, men känns samtidigt lite begränsat. Mest för att jag inte får se hela webbsidan. Det framgår inte om min centrering av hela innehållet funkar eller inte och jag får inte se ända ner till sidfoten. Alla browsers finns förstås inte heller, men ett bra urval ändå. Genereringen går betydligt snabbare än när man använder BrowserShots, men det tar ändå rejält med tid jämfört med IETester och resultatet är alltså en bild. Väljer jag bland dessa skulle jag nog säga alla tre! Första, snabba tester med IETester, mer ingående tester med Adobe Browserlab och till sist, när allt ska vara klart, en koll i BrowserShots också.
Avas och mitt stamhak på stan är Dahls Bakeshop Nordstan. Det är nämligen både barn- och veganvänligt. Jag äter antingen avokadosalladen eller veckans raw food-tallrik.
Jag har träffat en raw food-entusiast på öppna förskolan och hon har lånat mig ännu en bok om raw food.
När konceptet passar så bra in i ens övriga matfilosofi (veganism) måste man ju bara bli nyfiken. Groddning är en vanlig grej inom raw och därför började jag där. Det blev att jag provade sånt jag hittade i skåpet här hemma och det var kanske inte bästa sättet, eftersom det gick sådär. Jag satte igång amarant, quinoa (tricolore-blandning) och röda linser, bara för att sen läsa på nätet att det inte går att grodda röda linser. Döm om min förvåning när det enda som blev något var de röda linserna. Eller ja, quinoan växte också, men luktade skumt. Amaranten hände inget alls med. Men det gick alltså utmärkt att grodda röda linser:
Således sitter jag här och kvällssnaskar groddar. Gott! Jag ska se om de vill växa till sig lite mer (få lite mer blad?), men har gått och småplockat litegrann ur burken mest hela tiden och tog mig en lite rejälare laddning nu ikväll när de faktiskt ser ut som groddar.
Har även startat gröna linser, det börjar sticka ut pyttesvansar på dem nu.
Det är ganska mysigt att ha små hemmaodlingar så här, det kanske man skulle kunna vänja sig vid? Groddar kan man ju ha till lite allt möjligt. Det enda är förstås att man måste komma ihåg att skölja dem medan de gror, gärna två gånger om dagen. Det var väldigt bökigt med amaranten, eftersom fröna är så små, men linserna går utmärkt att skölja i durkslag och då är det ju rätt lätt. Kanske borde prova lite andra grejer också. Jo, lite mersmak har jag allt fått!
Igår var Björn och Linnéa här och spelade Power Grid. Det är ett spel som verkligen inte låter särskilt roligt: man ska bygga elnät i Tyskland (eller USA, om man vänder på spelplanen). Men det är jättekul! Det var roligt att spela igår, men tyvärr hann vi inte klart. Vi fick i alla fall mersmak, så jag och Jonas spelade själva ikväll. Jag köpte upp allt kol och spöade Jonas. Wee!
Det var lite dramatiskt igår, för Jonas skulle åka och hämta Linnéa och Björn med bilen, men upptäckte att ett av däcken inte snurrade. Handbromsen har legat i, vilket tydligen inte är så bra på vintern, då det kan frysa fast. Han fick låna en grannes varmgarage en stund och sen gick det faktiskt att köra hem Björn och Linnéa på kvällen, så vi hoppas att bilen är okej…
Hur som helst, gästerna fick komma hit med buss i stället och först åt vi middag och choklad-cupcakes med chokladmousse. Det var ju ingen större vits att börja spela innan Ava somnat och då blev det rätt sent, plus att hon givetvis vaknade och skrek. Lite svårare att ha spelkväll med småbarn att planera kring, onekligen… kanske därför vi inte ordnat något sånt på evigheter.
Katarina Wennstam har gjort sig intressant genom att utifrån egna erfarenheter som kriminalreporter skildra samhälleliga problem och orättvisor gentemot kvinnor. Hennes faktaböcker om samhällets syn på våldtäkt (Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman) är mycket bra och viktiga och jag gillade även skönlitterära Smuts, som handlade om en prostitutionshärva och utgjorde första delen i hennes trilogi om mäns våld mot kvinnor. Dödergök är del två och Alfahannen del tre, men den har jag inte läst ännu.
Igår var Björn och Linnéa här och spelade