Nu är det vår

Nu är det vår… solen skiner, lite kallt i luften, men det ser i alla fall nästan somrigt ut. Folk blir mer och mer lättklädda… Och min blick dras till alla jätteläckra människor… Tjejer med små linnen sittandes som gjutna på äckligt perfekta kroppar… och jag vill inte jämföra eller bli jämförd… Tortyr.

Jag fick ett mail till min hotmail idag, de ville sälja nån himla smörja man skulle gnida in sig med och så skulle man få enormt mycket större bröst. Hah. ”Lets face facts – MEN ARE ATTRACTED TO BIGGER FIRMER BREASTS”. Jamen tack så jävla mycket för det då… Undrar hur många de skickar såna här mail till… hur många som får det kastat i ansiktet att de inte duger.

Varför ska man behöva bry sig om hur man ser ut, det är ju så dumt… men man kan inte låta bli. Jag tillhör ju inte den kategorin som gör särskilt mycket för bättring, jag använder aldrig smink och jag skulle DEFINITIVT aldrig köpa den där jäkla smörjan (ovan) eller operera in plast i kroppen… jag hör nog till dem som lider i tysthet i stället. :) Men jag vet ju att jag klarar mig ganska bra som jag är… fast tänk om, ändå… tänk om ingen skulle kunna tänka sig att vara med mig hela livet, alla pojkar som varit med mig har väl bara tänkt sig att stå ut med mig under en kortare period…

Man kan bli knäpp för mindre.

Skäms för att jag faller i fällorna och faktiskt tar åt mig och bryr mig. Jag vill ju vara säker i mig själv och faktiskt helhjärtat MENA det när jag fnyser åt all utseendefixering och säger att det finns bättre saker att tänka på…

Och sen en annan sån där fånig sak som jag försöker slå ur skallen… det här att titta på folk… Om jag ser en kille, kanske rentav noterar att han ser helt okej ut, då är det ju helt okej. Jag menar, det är självklart att det inte kan ändra hur jag känner för David, det utgör absolut inget hot oss… Men att tänka sig att HAN tittar på andra… uff… Kör in en påle i bröstet på mig så känns det likadant. :) Tänk om han skulle önska att jag var mer som nån han ser……. ååh, skjut mig. Jag är så himla larvig. Inser att han förmodligen ser snygga tjejer hela tiden… och att det är helt okej, jag vet ju att han älskar mig, oavsett hur många miljarder gånger snyggare de är… men usch. Varför känns det jobbigt att tänka på? Jag försöker skärpa mig… är alldeles för nojig och svartsjuk för mitt eget bästa… det är jobbigt att gå och trycka tillbaks såna känslor hela tiden, så hur slutar man att HA dem??

Finns det förresten någon avgiftningskur för såna som är beroende av kramar och gulliga älskar-dig-fraser? Jag måste ha såna hela tiden för att inte bli knäpp och då pratar jag inte bara i nyförälskelsestadiets första skede…

Umm…

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *