Min tid är nu…

Hamnade hos väldigt många gamlingar igår när jag satt på jobbet och ringde, särskilt mellan 13-17 sådär, när alla var på jobbet. Synd, eftersom vi först sökte folk i åldern 15-45 och sen 15-35… När jag hamnade hos någon stackars åldring slogs jag plötsligt av en tanke: ”Så där gammal vill jag inte bli!”. Det är annars ingenting jag brukar fundera på särskilt mycket… Det är ju svårt att säga vilken ålder som är bäst, när man är ung vill man bli äldre och när man är gammal vill man bli yngre. Men jag tror nog att den här åldern jag har nu är väldigt bra… jag är 21, jag är tillräckligt gammal för att ta vara på mig själv och bestämma saker själv, men jag är ung nog att vara fri, barnslig, inte ha panik angående utbildning och jobb, familj, barn och hela det där köret. Sånt kan jag ta ställning till sen… Min tid är nu. Det är nu jag kan förverkliga mina drömmar. Uppleva utlandsäventyren som lockar runt hörnet… Det är mycket därför som jag känner att jag inte vill sitta här i Norrköping och bara se tiden gå. Jag ville ju egentligen utomlands direkt efter gymnasiet, men då skulle jag ta körkort, jag hade min David och så fick jag jobb i Stockholm. Nu har jag bara min David som håller mig kvar. Jag älskar honom såklart… Men… jag har inget liv här och jag vill inte börja plugga än. Min rastlösa själ vill ut på äventyr… Vi är båda inställda på att när jag åker till England i januari kommer jag att stanna borta mycket längre än de två veckor som jag ska volontärjobba på apstället i Cornwall. Det gör såklart att saker och ting är lite jobbiga just nu… och det kommer INTE att bli lätt att åka. Men jag kan helt enkelt inte stanna här och längta bort…

Är ledig idag. Ska gå på Friskis lunchgympa och på stan. Det är dags att shoppa lite på Rimi. :) Deras blodpudding kostar bara 8:50…

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *