Hoppa till innehåll

Månad: juni 2005

Massa nya bilder!

Nu har jag lagt upp en massa bilder i fotodagboken! Midsommar och Göteborg i allmänhet. Egentligen gillar jag inte när det blir flera bilder på samma dag i fotodagböcker, men just nu fick jag göra undantag eftersom det var så svårt att gallra. :)

Idag tvättar vi igen. Ojoj. Måste vakta sluttiden nu, vi erfor den hårda vägen förra gången att tvättstugan är LÅST för oss när tiden är slut. Som tur var kom killen med tiden efter ganska snart den gången.

Igår vaknade som sagt Jonas med en elak hals, så det blev en lugn dag. Vi tog en promenad och letade rätt på Bergsjön, som såg ut att vara en riktigt söt liten badsjö. Måste testa den senare!

Imorgon ska jag fira Jonas födelsedag… just nu lutar det åt att inte genomföra plan A utan i stället en mindre ansträngande plan B, eftersom älsklingen är krasslig. Han har redan fått en present – en burk med vaniljte – eftersom han var sugen på vaniljte igår. :)

Lämna en kommentar

Jag måste bli mer positiv!

Det här är ytterligare ett inlägg om mig och hur jag borde vara. Jag borde tycka om mig mer och jag borde sluta låta så negativ. Ibland reagerar jag på att mycket av det jag säger låter så gnälligt. Ibland inser jag rentav att jag använt min kvot av gnällighet och försöker uppväga det hela genom att bli positivt inställd till saker som att ta den långa vägen i stället för genvägen bara för att jag inte vill klanka ner på något igen.

Jag tror att jag någon gång insåg att ett effektivt sätt att vara rolig eller sensationell är att sarkastiskt såga saker vid fotknölarna, bildligt talat eftersom det sällan gäller personer. Kanske blev det så att jag överdoserade. Nu handlar det nog inte ens om lustighet längre, det kan helt enkelt vara så att jag inte har något bättre att säga. Vet man inget kan man alltid klaga, eller nåt.

Alltså borde jag få mer saker att säga. Hur får man det? Ska jag bli mer allmänbildad och intresserad av många olika ämnen? Ibland är det faktiskt besvärligt att inte vara särskilt intresserad av och bevandrad inom politik, nyhetsflödet, de senaste teknikprylarna eller varför inte historiska händelser. Men sånt orkar jag inte hålla reda på heller…

Ska jag helt enkelt hålla tyst då? Men jag ÄR ju redan oftast för tyst…

En bättre strategi vore antagligen att uppleva mer roliga saker jag kan berätta om. Nog borde jag väl ha fått åtminstone en del nu genom flytten och att upptäcka en ny stad? Jag hoppas det.

Undrar om jag kan sova nu.

Lämna en kommentar

Älskar, älskar inte… mig själv

Jag kan inte sova. Jag låg och tänkte på mina märkliga issues och gjorde ytterligare ett försök att förstå mig själv. Det mest aktuella är min enorma aversion mot utseendefixeringen och olika mediaformers flitiga exponering av perfekta, lättklädda kroppar. Att jag kom in på det nu beror på att jag tänkte på filmen Sin City. Jag började se den för ett tag sedan, men tekniskt trassel gjorde att jag inte kunde se klart den. Nu hänger det över mig att jag borde se klart den, men det känns jobbigt eftersom jag mådde så dåligt av den och blev så arg på den. Våld och nakna kvinnor innehöll den. Jag är mest upprörd över när skurken sitter hemma hos sin kvinnliga, lesbiska parole officer som går runt naken tillsammans med sin flickvän. Hur många lesbiska par skulle gladeligen strutta runt nakna framför en bov? Jag kallar det omotiverad nakenhet, men som Jonas mycket riktigt påpekat är det säkert till för att överraska tittaren; man ska tro att boven har ihop det med tjejen och sen haja till. Jag tycker fortfarande att det är omotiverat eftersom samma effekt skulle ha uppnåtts om tjejen masserat hans axlar eller något annat oskyldigt, men givetvis så väljs alltid, alltid nakenhet i sådana här situationer. Alltid! Egentligen har jag väl ingen större anledning att vara argare på den här filmen än på många andra, men den fick mig verkligen att må dåligt. Kanske extra mycket för att Jonas hade sett den och storgillat den och för att han alltid måste argumentera mot mig när jag tar upp sånt här. För att inte helt såga filmen nu får jag väl lov att nämna att det är jäkligt coolt att den verkligen använder serien den är baserad på som en storyboard. Man känner verkligen igen den, ruta för ruta, om man så bara skummat serien lite.

Varför är det här så jobbigt för mig då? Det vore ju enkelt att förklara det hela med att jag ogillar att omöjliga ideal målas upp av överperfekta, halvt ihjälbantade modeller som dessutom måste retuscheras på foton för att ”duga” och att detta får otroligt många tjejer att må dåligt. Visst har det med saken att göra, jag tycker att det är jävligt illa. Det är också jobbigt att i synnerhet kvinnor så ofta visas så lättklädda (en kvinna med bar överkropp ÄR mer lättklädd än en man med dito), eftersom kroppar alltmer blir allmän egendom snarare än privata och för att varenda kille kan jämföra oss operfekta flickor med supermodeller vi inte kan mäta oss med. Men egentligen spelar lättkläddheten inte så stor roll, det är mer det att det framgår så tydligt hur man ”ska” se ut, en effekt som ofta nås även med kläder på. Dessutom verkar folk när sånt här diskuteras tycka att bikini ”inte visar nåt”. Det är verkligen sjukt att bikini anses som påklätt! Det är klart att jag förstår att killar, precis som jag själv inte förväntar mig att alla killar ska se ut som Brad Pitt, kan skilja mellan supermodeller och vanliga människor och har förmågan att beundra tjejer med skavanker, så det borde inte vara det som är orsaken heller.

Dessutom har jag ju min underbara pojke som tycker om mig som jag är. Jag borde ju inte behöva bekymra mig, men ibland får jag mina slängar av paranoia, som dessutom ger mig ännu mer paranoia eftersom det inte är attraktivt att vara paranoid. Kanske är det ännu mer andra situationer som är besvärliga. Det är onekligen jobbigt att behöva känna sig som ett ufo i klädaffären, eftersom ingenting passar en icke-modellperfekt kropp som min. Det är heller inte så roligt att vara liten, alldaglig och bortkommen när man gör saker och träffar människor.

Samtidigt är jag ju totalt ointresserad av att göra mig till. Jag sminkar mig inte, köper inte spektakulära kläder, fixar inte med håret. Jag skulle aldrig vilja göra en skönhetsoperation.

Egentligen känner jag mig nästan schizofren vad gäller min självkänsla. Ibland känner jag mig söt, social, trevlig och stolt över min naturlighet. Då mår jag naturligtvis som bäst. Andra gånger känner jag mig ful, bortkommen, klumpig, blyg, tyst, tråkig och allmänt malplacerad. Det är säkert fullt normalt med sådana bergochdalbanor av självkänsla, men kanske har det varit för mycket dalar den senaste tiden för att jag inte trivts där jag varit. Är det därför jag mår så dåligt av skönhetsidealen och kvinnokroppsexponeringen? Det är klart att jag egentligen tycker att alla borde vara stolta över sig själva, precis som de ser ut. Det vore fint om alla trivdes med att visa sina kroppar oavsett mängden kläder, men det är svårt när det är så oerhört viktigt hur man ser ut. För det ÄR det ju. Jag säger inte att det är något nytt, det har nog alltid funnits förtryckande skönhetsideal. Kanske är det ändå svårare att värja sig idag.

Jag tror att jag har förstått vad som menas med att ”man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan”. Det är inte själva älskandet som är svårt egentligen, utan att våga lita på att man är älskad tillbaka. Det är ju faktiskt en del av älskandet. Jag måste tro att han älskar mig och alltid kommer att göra det, annars kan jag lika gärna ge upp allt vi har, men när jag känner mig som en liten lus måste jag kämpa för att tro.

Undrar när jag ska våga se färdigt Sin City, det vore skönt att vara av med den. Allra bäst vore förstås om jag kunde sluta vara arg på den först och sluta må dåligt av att tänka på den.

Lämna en kommentar

Fult språk

Det handlar om fult språk i form av svordomar, könsord, dialekt och slang. Andemeningen är ungefär vad man kan vänta sig av en språkprofessor; en ganska tolerant och pragmatisk inställning till språket. Språkliga uttryck är bra om de fyller en funktion. Språket är individuellt och olika ord betyder olika saker för olika människor. Språket försämras inte, det förändras.

Det tog nog 100 sidor innan jag började uppskatta boken. Den känns bitvis torr, bitvis intressant. Hur som helst är det roligt att ha läst den.

BokinfoTitel: Fult språk
Författare: Andersson, Lars-Gunnar
Lämna en kommentar

Ingen mer fysik!

Jag har precis fått resultatmail om fysiktentan: JAG KLARADE DEN! Utan briljansmarginal, men det gör ingenting, det är bara så enormt skönt att vara av med den.

Idag vaknade Jonas med en synnerligen elak hals, så det blir nog en lugn dag. Känner mig lite tjock i huvudet själv.

1 kommentar

Audition

Det börjar lovande som en mysskräckis bör, men blir sedan nästan bara osmakligt. Fast den är ju bra på det den gör – att vara allmänt otrevlig. Jag hade hellre velat se ett annat slut, men man får ju sällan som man vill. Inget för känsliga. Gillar man att se på vackra kvinnor som torterar män borde man dock bli nöjd.

FilminfoIMDB: Audition
Regissör: Takashi Miike
År: 1999
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

The Terminal

Nej. Se den inte. Vilken besvikelse! Det lät intressant; Tom Hanks spelar Viktor Navorski som anländer till JFK-flygplatsen i New York och får beskedet att hans land inte längre finns och att han därför varken kan åka tillbaka eller få tillträde till USA. Personalen hoppas att han ska ta första tillfället i akt att smita, men Viktor är en duktig pojk och stannar därför på flygplatsen och väntar.

Så långt, allt väl. Sen blir det bara dåligt. En märklig relation med en kvinna spelad av Catherine Zeta-Jones, alldeles för många dubbeldråpliga scener för den överdrivet tafatte Viktor, en riktigt märklig kärlekshistoria mellan två bekanta och så vidare… nej, nej, nej, det är bara fel. Undvik!

FilminfoIMDB: The Terminal
Regissör: Steven Spielberg
År: 2004
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Howl's Moving Castle

Hauru no ugoku shiro, eller Howl’s Moving Castle som den heter i engelsk översättning, är ytterligare en fantasifull Miyazaki-anime (jag har sett en del innan jag började skriva om film här) som har en hel del gemensamt med höjdaren Spirited Away. Nu handlar det om den unga, alldagliga Sophie som drabbas av en förbannelse men inte får berätta om den för någon; hon är förvandlad till en gammal kvinna. Hon ger sig av från sin hemby och blir hushållerska i Howl’s Moving Castle. Howl är en märklig magiker och hans boning är om möjligt ännu märkligare… I slottet finns den lustiga elden Calucifer, som ser att Sophie är förhäxad och gör en deal med henne om att han ska hjälpa henne om hon ger honom hans frihet.

Det är fantasifullt, fantastiskt och stundom fullkomligt obegripligt. Precis som det ska vara. :)

FilminfoIMDB: Howl's Moving Castle
Regissör: Hayao Miyazaki
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Midsommarhelgen

I torsdags kom alltså Björn och Veronica hit. Vi har gjort en massa saker:

Torsdag: Alkoholförtäring hemma, middag på balkongen.

Fredag: Midsommarlunch hemma, picnic i Slottskogen, film – The Terminal.

Lördag: Promenera i stan, Världskulturmuséet, Trädgårdsföreningen, film – Howl’s Moving Castle.

Söndag: Björn åkte hem, vi andra gick på Liseberg, film – Audition.

Måndag: Jag och Veronica gick på stan innan hon åkte hem.

Det var riktigt trevligt att det gick så bra att sitta fyra personer på balkongen runt vårt lilla bord!

Tyvärr blev Liseberg en konstig upplevelse för mig. Jag mådde lite skumt hela tiden och sen plötsligt kändes det som att jag skulle svimma. Efter det återhämtade jag mig inte riktigt, utan åkte hem och sov tills Jonas och Veronica förlustat sig färdigt och kom hem och tittade på film. Läskigt. Tydligen farligt att bli runtslängd och vänd på.

Annars har jag varit duktig och sett till att vi får två månaders gratis comhem-surfning också! Jag såg nämligen att de hade ett sånt erbjudande om man tecknade abonnemang nu. Vi har precis tecknat, ju, så jag mailade och frågade om vi också kunde ta del av erbjudandet. Det fick vi! En månad kostar 389 kr, så det är inte obetydligt.

Idag på stan träffade vi Alessandra – en Londonbekant som på senare tid även gjort sig känd genom att medverka i Big Brother. Världen är liten.

1 kommentar

Livet i Göteborg

  • Gå uppför branta backar.
  • Stämpla 100-kort på spårvagnen.
  • Hur många kuponger ska man stämpla för att åka till x?
  • Äta alla måltider ute på balkongen!
  • Tvåliters mjölkpaket!
  • Sparsamt (och konstigt) möblerad lägenhet.
  • Vänta på att Lidl öppnar så vi slipper bära mat så långt.
  • När öppnar Lidl egentligen?
  • Köpa, köpa, köpa… hittills har vi varje dag köpt en massa saker till lägenheten.
  • Säsongskort på Liseberg!
  • Många intressanta öppettider att lära sig och ta miste på.
  • Barn som leker på gräsmattan utanför.
  • Wee, det finns faktiskt vatten i centrala Göteborg!
  • Ska vi försöka låna pengar/köpa på avbetalning eller inte? *ångest*

Gillar med lägenheten:

  • Bra planlösning!
  • Stort kök! Plats för bord, massa plats i skåp och lådor.
  • Vi kommer faktiskt fram till diskhon här!
  • Bra sopsortering, nu separerar vi komposterbart också!
  • Balkong med maffig utsikt.
  • Ingen insyn! Kanske något i kök och sovrum.
  • Stort förråd på bottenvåningen!
  • Att få posten in i lägenheten!

Skulle vilja ändra:

  • Badrumsskåpet är jättelitet, sitter för högt och har skjutluckor, inte dörrar man öppnar. Man kan inte vinkla speglarna och se sig bakifrån!
  • Internetuttaget är i vardagsrummet – låååångt till “kontoret”. Nu har vi datorerna på rad i vardagsrummet.
  • Tvättstugan är stängd på röda dagar och nätter.
  • Vi har inte lärt oss öppna ytterdörren smidigt än, den krånglar.
  • Lampan i badrummet tar lååång tid på sig att tändas.
  • Inga hyllor i städskåpet.

Idag kommer Björn och Veronica hit och firar midsommar med oss! Och förresten använder vi tvättstugan för första gången nu. Vi har tvättid 8-11, får torka till 12. Tre tvättmaskiner, en torktumlare, tre torkrum har vi tillgång till.

1 kommentar