Bokhandlaren från Kabul

Eftersom boken beskrivs som en reportagebok trodde jag först att Åsne, den norska journalisten, skulle berätta hur hon hade det när hon bodde hos den stora, afghanistanska familjen. I stället skriver hon deras vardagsdramatik i romanform och det funkar faktiskt väldigt bra.

I förordet skriver Åsne att hon aldrig varit så arg på folk som hon var när hon bodde hos familjen och att anledningen alltid var sättet kvinnor behandlades.

Boken beskriver en rad personer i den stora familjen och deras öden är onekligen gripande, framförallt kvinnornas eftersom de helt styrs av männen och inte har några som helst rättigheter. Som läsare har man svårt att se något annat än att allt är familjeöverhuvudets fel och att han är en ryslig usling. Han själv protesterade såklart efter att ha läst boken, hävdandes att allt är fel.

Jag tror inte att allt är fel, men hur vinklat innehållet är vet man ju aldrig. Hur som helst är det väldigt gripande och intressant.

En intressant tanke slog mig angående kvinnans ställning: I den muslimska världen ligger fokus väldigt mycket på att kvinnan ska skyddas från männens blickar, därför får de inte gå ut utan att skyla sig och knappt ens då. Kvinnor får heller inte ha åsikter om någonting och männen bestämmer helt och hållet över dem. I västvärlden får kvinnor tycka saker och göra saker, men däremot plågas de flesta av dem av utseendesfixering och att kvinnors kroppar syns överallt och tycks anses vara näst intill allmän egendom. Tvärtom alltså. Kan ingen kultur lösa båda problemen snart?

BokinfoTitel: Bokhandlaren från Kabul
Författare: Seierstad, Åsne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *