Min drog: kanelte!

En av mina favoritaffärer i Göteborg är nog Götheborgs Te & Kaffehandel i Nordstan. De tillhandahåller min drog, svart kanelte!

(Är kanel-te ett ord man borde sätta ett förtydligande bindestreck i, så att det inte blir som med mina ko-strumpor, att folk läser kost-rumpor i stället? Man kanske kan tänka ka-nelte, lite Nick Nolte-aktigt sådär.)

Jag köpte nytt kanelte idag, jag har nog aldrig druckit upp ett hekto te så snabbt. Men kanelte är gott… och te är varmt och mysigt och jag är kall och frusen, så det passar mig ganska bra.

Vad gäller affärer så är det en sån där härlig butik med massor av tesorter, burkar, kaffeprylar, spännande godissorter och annat plottrigt smått och gott. Oftast är folket där himla goa och trevliga, det är bara en gång jag tyckte att killen bakom disken var lite onödigt syrlig och tvär, men det kan ha varit en sommarjobbare eller något… (man får väl lov att hitta ursäkter för sin favoritaffär?).

Jag gillar kanelte för att det är kryddigt och mysigt, men inte sött. Jonas vaniljte är för sliskigt för mig och hans lapsangblandning är lite otäck, jag har blivit avskräckt från lapsang efter att mamma gjorde iste på det (INTE gott). Earl Grey har annars varit mitt standardte genom livet och det funkar ju också, allra bäst med en skvätt mjölk.

Nån som har något tips om annat te jag borde gilla utifrån ovanstående?

Nu ska jag dricka kanelte!

Relaterade inlägg:

3 reaktioner på ”Min drog: kanelte!”

  1. Jag tycker att man ska skriva té med é. Då blir det svårare att läsa fel, framför allt om man inte kallar skådisen för Nolté.

  2. Kanske det!

    Vad roligt att läsa det här gamla inlägget igen… jag älskar fortfarande samma kanelte, men jag har ändrat mig i lite annat: lapsang kan faktiskt vara riktigt gott och jag dricker aldrig te med mjölk längre…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *