Att aldrig få glömma det där med kön…

Man väljer hur man reagerar på saker, har jag hört. Man behöver inte må dåligt för man kan välja att strunta i saker. Men hur tusan ska det gå till att ignorera det faktum att vi lever i en ytterst märklig värld med avseende på könsroller (för att trycka in hela problemet i ett inte alls särskilt sammanfattande ord)?

Jag skulle tycka det var enormt skönt att slippa påminnas om att den här världens sjuka kvinnosyn varje dag, slippa rivas sönder inombords av ilska/uppgivenhet/mindervärdeskomplex/deppighet eller vilket symptom jag nu får just den gången (oftast en blandning).. Men det är överallt, hela tiden.

Idag har jag:

– Läst en löpsedel ”äldre män våldtar yngre kvinnor”*

– Blivit föreläst om japanernas toktaskiga kvinnosyn

– Tvingats se halvnakna, perfekta kvinnokroppar i reklamsammanhang över hela stan

– Läst i Metro om en handikappad man som förespråkar statliga bordeller

– Fått höra om kvinnans förtryckta roll i Turkiet

– Läst ett blogginlägg om hur svenska kvinnor förväntas vara lättfotade sexmaskiner av män från andra länder (England i sht)

Jag vill inte behöva må dåligt och uppröras av sånt här vareviga dag.

Det är ett jobbigt, omöjligt ämne. Det tjänar ingenting till att diskutera, för varje gång blir slutsatsen att världen är förjävlig (i det avseendet) men att det inte går att göra något åt det. Jag blir så trött. Jag orkar inte ens skriva om mina mer specifika tankar kring vad jag sett idag, jag vet att det inte leder någonvart.

På sätt och vis vore det bättre att vara ordentligt förtryckt och inte veta bättre. Det är så otroligt frustrerande att känna att världen är FEL mot kvinnor**, men inte kunna göra något åt det.


* skulle inte förvåna mig om jag får sökträffar från google på det här… jävla värld.

** därmed inte sagt bara mot kvinnor om nu någon skulle vilja hoppa på mig med den klassiska motkommentaren att det faktiskt finns annat skit i världen också

Relaterade inlägg:

2 reaktioner på ”Att aldrig få glömma det där med kön…”

  1. Visst är världen förjävlig, men visst tusan är den förändringsbar. Om inte annat kan jag ge Helena en liten historialektion :-)

    Sen finns det förstås inget trollspö, mig veterligen, som gör allt rätt över en natt.

  2. Klart det hänt saker. Kvinnor har rösträtt, kan utbilda sig och få bra jobb (fast inte på riktigt samma villkor som män, förstås). Men den sexuella frigörelsen, om man nu ska skylla på den, tycks ha gått överstyr. Jag tycker inte att det är okej att behöva se halvnakna kvinnor överallt, jag tycker att det signalerar att kvinnornas kroppar blir ”allmän egendom” fast de borde få vara privata. Det finns inget frigörande i det, så länge man måste vara orimligt perfekt för att visas upp (och gärna plastikopereras, retuscheras eller leva på en diet av sex russin och ett halvt äpple om dagen för att man trots sin ursprungliga perfektion ändå inte duger). DET har jag inget större hopp om att det kommer att ändras, för problemet är ju att folk (många män, t.ex.) tycker att det är något bra. Och så får ju folk sneda föreställningar om hur kvinnor ska vara och vad man kan förvänta sig av dem… både män/pojkar och kvinnor/flickor själva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *