Duktig flicka, bråkig pojke

Ibland är det lätt att tänka ALDRIG BARN.

Idag på spårvagnen hem från matinköp i Kortedala satt en mamma med två små barn, en flicka och en pojke som såg ut att vara i samma ålder (5-6 år?). Pojken satt bredvid mamman och utstötte högljudda ylande ljud i ett par minuter medan flickan på sätet tvärs över mittgången emellanåt skrek åt honom att vara tyst. När mamman sade åt honom bet han henne. Hon lade in en lam protest ”men ska du bita din mamma…” och strax därefter kom även ”men inte ska du slå på mamma”. Resten av min resa ägnade mamman pojken konstant uppmärksamhet och försökte stimulera och lugna honom genom att bläddra i ett häfte av något slag. Under tiden satt flickan med ledsen uppsyn och snyftade lite i sin ensamhet. Mamman satt med ryggen vänd mot henne, sa inte ett ord till henne, såg inte ens på henne utan bara ägnade hela sin uppmärksamhet åt den bångstyrige sonen.

Är det inte sååå otäckt typiskt? Flickan får sitta själv och vara duktig, pojken bråkar och får all uppmärksamhet. Varför får pojkar ta så mycket utrymme? Varför måste flickor vara så duktiga? Det ska börjas i tid med inpräntandet av könsroller…

Om vi får barn hoppas jag att vi klarar av att behandla dem lika. Jag hoppas att vi kan hitta ett dagis som inte särbehandlar pojkar och flickor. Men går det?

Jag hoppas också att vi kommer klara av att få vettiga ungar som åtminstone ibland gör som man säger. Ibland känns det så ofattbart att man förväntas vilja ta hand om en totalt inkompetent småskalig människa med påtaglig fallenhet för att krylla och som dessutom bits och slåss och ställer till besvär.

Relaterade inlägg:

3 thoughts on “Duktig flicka, bråkig pojke”

  1. Ja, patriarkatet måste börja stävjas redan i femårsåldern! :) Allvarligt talat så gjorde väl den arma modern antagligen bara det hon tyckte var bäst/effektivast för att få så lite sura blickar från medpassagerarna som möjligt.

    >Varför får pojkar ta så mycket utrymme?
    Varför tog inte tjejen för sig i stället?

  2. Jag vill inte fälla några omdömen om just den enskilda situationen, eftersom jag inte alls känner till den aktuella mammans värderingar och hur hon brukar göra. Jag menar bara att det är väldigt typiskt…

    Jag tror inte att flickor får lära sig att ta för sig lika mycket som pojkar. Som flicka ska man vara så jäkla söt och snäll jämt. Väsnas man gör man fel, medan pojkar ”är så”.

    Även i yrkeslivet måste ju kvinnor vara mycket duktigare än män – 2,6 gånger duktigare enligt notis i NyTeknik nyligen.

    Att bara säga att tjejer ska ta för sig mer räcker inte som lösning – det måste ju löna sig också! Det går inte att kämpa stenhårt för att göra sig hörd jämt. Skulle du säga samma sak till en diskriminerad invandrare, att han/hon helt enkelt får ta för sig mer?

  3. Men barn kan vara söta och gulliga och alldeles underbara också ;) Som godnattkramen jag fick igår av en alldeles ljuvlig, uppmärksamhetstörstande 4,5 årig Ebba, som verkligen såg till att ta för sig…

    Men jag kan tyvärr inte annat än hålla med dig om könsrollerna, de finns där sååå tidigt, är så djupt rotade och fruktansvärt orättvisa!

    För övrigt verkar det för mig som bara är mobiltelefonanvändare vara nästan meningslöst att göra en telefon utan snooze, det är ju en av de viktigaste funktionerna med telefonen! ;) Och ja, Tradera är livsfarligt. Vägrar att surfa där nu för tiden…

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *