Silent Hill

Igår gick jag och Jonas på bio och såg Silent Hill, som alltså baserar sig på en serie datorspel med samma namn. Filmer som baseras på spel blir väl sällan riktiga mästerverk och tyvärr gäller detta även Silent Hill, även om den såg ganska lovande ut.

Det handlar om Rose som beger sig till spökstaden Silent Hill med sin adoptivdotter Sharon. Sharon brukar ge sig ut på farliga sömngångaräventyr och nämna Silent Hill, utan att minnas något när hon vaknar. Pappa Chris tycker inte att det verkar bra att ta Sharon till Silent Hill, men Rose åker ändå. När de kommer fram försvinner Sharon och Rose måste leta igenom den otäcka staden, full av otäcka monster.

Gillar man spelen är det såklart roligt att känna igen sig. Själv har jag bara spelat lite av tvåan, men känner åtminstone igen den generella atmosfären och miljön. Man känner också igen det typiska sättet att hitta föremål och ledtrådar, som tyvärr inte fungerar särskilt bra på film. Rose hittar någon märklig pryl och vet plötsligt att Sharon är i den och den byggnaden. Det känns precis som att ett meddelande just ploppat upp i datorspelet ”Gå till hotellet!”, fast vi som publik inte fick se det.

Berättelsen håller inte för någon som helst analys, det gäller mest att bara acceptera hur folk beter sig och vad som egentligen händer. Rose gör såklart alla klassiska skräckfilmsmisstag och det blir lite svårt att känna något för henne.

Filmen känns ganska lång med sina 127 minuter, mycket för att det helt enkelt går överstyr med alla monster. Till slut sitter jag bara och flinar åt dem för att det blir så överdrivet. Skrämd blir jag nog egentligen bara av plötsliga ljud – det allra billigaste skrämselknepet.

Mja. Jag tror fortfarande att det går att basera en bra film på ett datorspel. Men en film behöver mer story-wise än ett spel gör och det brukar tyvärr glömmas bort. Hade man satsat mer på manus och mindre på monster tror jag Silent Hill hade kunnat bli en höjdare.

En intressant sista påpekan är att alla driftiga personer i filmen är kvinnor. Det grundar sig förstås i att förklaringen till otäckheterna mer eller mindre kräver det, men det är ändå ganska häftigt att för en gångs skull genomgående låta män vara mindre betydelsefulla sidekicks. Därmed inte sagt att filmen är perfekt ur feministisk synvinkel, men det är åtminstone en intressant observation.

FilminfoIMDB: Silent Hill
Regissör: Christophe Gans
År: 2006
Omdöme (1-5): 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *