Seven Years in Tibet

Brad Pitt spelar Heinrich Harrer i denna film som baseras på sanna händelser. Harrer var en österrikisk äventyrare som vid tiden för andra världskriget åkte ifrån sin höggravida hustru för att bestiga berg i Himalaya. Expeditionen beräknades ta fyra månader, men planen höll inte. I stället blev Harrer krigsfånge men lyckades till slut fly och bodde därefter i Tibet, tills kriget tog slut. Där lärde han känna en mycket ung Dalai Lama.

I början av filmen etableras Harrer som en fruktansvärt hård, kall, argsint och dryg människa. Jag ogillar honom genast. Någonstans i filmen vänder det och han känns plötsligt riktigt sympatisk. Jag vet inte riktigt hur det gick till – kanske går det att förklara med att människor har olika sidor eller att han blev påverkad av de harmoniska tibetanerna. Ändå känns det som en sån där typisk filmgrej som jag har svårt att acceptera. Jag har lite svårt att känna något för karln, eftersom jag tycker han får skylla sig själv… Jag menar inte att jag alltid vill ha en präktig huvudperson att sympatisera förbehållsfritt med, men drastiska förändringar får gärna motiveras tycker jag.

Därtill känner jag mig mest …besvärad… av Pitts österrikiska accent.

Filmen var sevärd med en hel del fina bilder och miljöer. Jag lär inte rekommendera den för någon, men jag är glad att jag sett den.

FilminfoIMDB: Seven Years in Tibet
Regissör: Jean-Jacques Annaud
År: 1997
Omdöme (1-5): 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *