Musikalen Cats och Café Kronhuset

I onsdags var vi och såg Cats på GöteborgsOperan! Vi träffades på Chalmers efter skola och exjobb och åkte först in till stan för att äta en bit. Det blev Café Kronhuset där vi åt oss duktigt mätta på bakad potatis med fetaoströra (jag) och grekisk sallad med stora fetaostflak (Jonas). Jag gillade cafét, det har ju en gammaldags atmosfär eftersom det hör till Kronhusbodarna (se även wikipedia). Maten var god och vi avslutade med fika. Vi drack dyrt folköl till maten, men i gengäld var maten ganska billig så det blev ändå under hundralappen per person för mat och dricka.


Katter och burtonesque dekor.
Foto: Ingmar Jernberg – Källa: pressbild.com

Så till musikalen då! I fotodagboken finns lite bilder på operan – det var första gången vi såg någonting där. Vi hade jättebra platser, mitten på raden längst fram. Ville vi kunde vi sitta och spana ner i orkesterdiket, men det blev inte för nära. Bra att verkligen se skådespelarna!

Det var verkligen kul att få se ännu en riktigt klassisk musikal. Cats baseras på berättelser av T.S. Eliot och musiken är komponerad av musikalmogulen Andrew Lloyd Webber. Men när man ser Cats bör man vara inställd på att berättelsen egentligen är ganska bristfällig. Det är en massa katter som presenterar sig själva med olika sångnummer i en tävling om vem av dem som ska få födas på nytt. ”Det finns alltså ingen riktig röd tråd” säger Lotta Bergström i sin recension för Hallandsposten. Johan Hilton längtar efter ”mer kött och blod och en större koncentration i det stråk av existentiell svärta som trots allt genomsyrar Cats”. Det senare har jag läst någon annanstans också, så det verkar som att GöteborgsOperans version faktiskt har ännu mindre handling än originalet.


Katja Kortström imponerar.
Foto: Ingmar Jernberg – Källa: pressbild.com

Cats är ändå väldigt sevärd på grund av det härliga myllret av katter på scenen, otroligt duktiga dansare med enormt smidiga kroppar (i dräkter som inte lämnar något till fantasin…) som man inte riktigt kan se sig mätt på. I denna version är handlingen förlagd till ett nöjesfält i stället för till en soptipp som i originalen. Dekoren får mig att tänka på Tim Burton och är en av de bästa sakerna med hela föreställningen, men allra bäst är akrobatparet Katja Kortström och Mattias Andersson. Det finns fler beundransvärda akrobatiska insatser i musikalen, men Katja är särskilt omöjlig att släppa med blicken när Mattias slänger runt henne på de mest omöjliga sätt. Flera gånger får jag hjärtat i halsgropen – han släpper henne mot golvet med huvudet före och det ser ut som ren tur att han får tag i henne innan hon slår i. Han bollar med henne. Hon vänder nästan ut-och-in på sig själv. Det är helt otroligt! Vilket samarbete! Katjas konster hängandes i en ring är också sanslöst fantastiska. Akrobatiken är såvitt jag förstår ny för GöteborgsOperans uppsättning och jag kan bara tacka och ta emot för initiativet!

Och så var det förstås mäktigt att få höra Memories. Vilken tur att vi såg till att få biljetter i tid!

Missa inte heller den charmiga reklamkampanjen med små arga voffsingar:


Jonas och arg jycke.

Relaterade inlägg:

2 reaktioner på ”Musikalen Cats och Café Kronhuset”

  1. Åh, låter som en sevärd uppsättning av Cats! Jag har inte heller sett den, lyssnade dock en del på musiken under min mest intensiva musikalperiod för ett antal år sedan. Har också läst Eliots De knepiga katternas bok, den är trevlig, egentligen bara en liten tunn diktsamling. Rekommenderas!

  2. Cats är bra, men utan scen-delen är den ganska trist, tycker jag.

    Jag stötte på en mycket intressant musikal häromveckan som jag tror du kan vara intresserad av – Tanz der Vampire. Den är baserad på Roman Polanskis film från 60talet (Fearless vampirekillers). Diverse klipp finns på YouTube om du är nyfiken, den har tyvärr inte satts upp i Sverige än. Däremot i Polen, på Broadway och i Japan bl.a.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *