Kiss Me Deadly

En film noir med privatdeckaren Mike Hammer. Filmen börjar med att en kvinna springer längs en väg och desperat försöker lifta. Till slut lyckas hon stanna Hammers bil och han låter henne åka med. Kvinnan är jagad av ondingar som hinner ifatt dem, vilket resulterar i att kvinnan dör och Hammer hamnar på sjukhus. När han kommer ut igen vill han givetvis reda ut kvinnans hemlighet.

Liftarkvinna stannar Mike Hammer

Jag blir lite besviken eftersom jag tycker att de förklaringar som ges är bristfälliga. Hur trasslade kvinnan egentligen in sig i det hela, till exempel? Det tycker jag gör Kiss Me Deadly till en ganska medioker film noir, även om slutet är charmigt eftersom det har en så tydlig datumstämpel…

FilminfoIMDB: Kiss Me Deadly
Regissör: Robert Aldrich
År: 1955
Omdöme (1-5): 3
Relaterade inlägg:

2 reaktioner på ”Kiss Me Deadly”

  1. Mickey Spillane ska ha hatat filmen – och regissören hatade nog Spillane. Mike Hammer, som i Hammers böcker alltid drivs av personliga hämndmotiv med ett slags unket rättvisepatos, framställs i filmen som en självgod playboy som bara är ute efter pengar. Miljön är dessutom flyttad från ett regnigt New York till Västkusten.

    Filmen i sig är tunn, vilket också boken är. Men i Spillanes böcker är sällan logiken det viktiga. Det är Hammers dragningskraft som drar. Antar samma sak gäller i en filmatisering. En Hammer utan karisma, i en film full av logiska hål – ger en oinspirerad film.

    Filmen har en del roliga inslag. Mekanikerns Va-Va Voom, Hammers ultramoderna hem, hans empatibrist och så naturligtvis the great whatzit. I boken är det inte fullt så bombastiskt.

    En sevärd film ändå, men inte fullt så bra som den ibland framstås. En b-film är en b-film.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *