Arthur et les Minimoys

Den här filmen såg vi på biografen Georges V på Champs-Élysées på nyårsdagen! Vi såg den i originalversion med engelskt tal – det är underligt det där, fransk originaltitel men engelskt originalspråk – och förstod alltså mycket mer än när vi såg Eragon dubbad till franska.

En hel del saker tilltalar med den här filmen. Det är väldigt mysigt att tänka sig pyttesmå ”människor”, som ser en gräsmatta som hela vida världen. Det är ganska mysigt med sagor och bra barnfilm. Fast är det här en bra film då? Nja.

Arthur är tio år och hans föräldrar bryr sig inte om honom ett skvatt. Terminerna tillbringar han på internatskola, men nu är det sommarlov och han bor hos sin farmor. Farfar är försvunnen, men han hade behövts. Det kommer elaka farbröder och vill vräka farmor, för att hon inte kan betala sin skuld. Arthur får veta att farfar gömt en skatt och ger sig av för att hitta den. Det blir ett äventyr hos minimoyerna, det pyttelilla folket som bor i deras trädgård…

En del saker i filmen stör mig något enormt, mest att killen är tio år gammal och får ihop det med en (så gott som) vuxen minimoy vars röst görs av Madonna. Det ska börjas i tid..? Jag tycker att det osar pedofili och dålig mansbild – den ständigt villige mannen, även om så mannen är tio år gammal. Plus att kärlekshistorien helt enkelt har alldeles för låg trovärdighet, från bådas synvinkel.

Arthur krymps till minimoy-storlek när han ska träffa dem och då förändras hans utseende helt. Han blir en animerad plastdocka. Det hade varit roligare om han fått vara sig själv, det känns mest som ett knep för att lättare kunna tillverka ”naturtrogna” leksaker…

Filmen är okej, men inte mer. Hela behållningen ligger egentligen i att se hur vanliga föremål används av de pyttesmå figurerna – de ryms i sugrör!

FilminfoIMDB: Arthur et les Minimoys
Regissör: Luc Besson
År: 2006
Omdöme (1-5): 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *