Författardrömmar

(Även om det inte märks så försöker jag att inte skriva här så mycket och plugga i stället…)

Jag är inte ensam om att ha författardrömmar. Jag har lagt till en hel drös wannabe-författare bland mina bloggarprenumerationer och nu läste jag precis några gamla artiklar hos Svensk bokhandel. I den här (från 2002, inte purfärsk alltså) står att 13% av alla svenskar skriver på fritiden. Hur seriöst och hur bra framgår förstås inte, men konkurrensen är helt klart stor.

Jag hittade också en mycket intressant artikel om manushantering (2003), där man kan läsa t.ex. att Bonniers får 2000–2500 manus per år och ger ut 6-8 debutanter.

Det är roligt att skriva. Jag hoppas att jag någon gång dessutom kommer att ha skrivit någonting bra. Kanske till och med någonting som kan ges ut. Det är väldigt svårt att veta var man hamnar på skalan mellan skräp och mästerverk, det enda som gäller är nog att hitta människor som kan läsa och ge vettiga kommentarer.

Det största problemet just nu är ett så tråkigt problem som tid. Tänk så bra det vore om man kunde jobba snabbare, få alla labbar undanstökade och skriva i stället! Jag vill, men jag får inte. Kanske om jag skulle lyckas vara superdisciplinerad att jag skulle kunna lägga upp någon sorts schema där jag tillåter mig själv en timmes skrivande om dagen… det vore något. Fast just nu känns det som en omöjlighet, jag behöver all tid och lite till för att göra mina skol-måsten. Hur lär man sig att bli mer effektiv och att jobba snabbare?

Jag vill fixa till alla konstigheter jag hittat i Roman 1 (jag har ju inget namn på den…) och fundera på struktur och kapitelindelning. Jag vill skriva vidare på Roman 2 (som jag bara skrivit drygt 8500 tecken på…) och se vad som händer, för just nu känns det väldigt spännande! Arbetstiteln på den sistnämnda är för övrigt Jessicamilla, vilket syftar på huvudpersonerna Jessica och Camilla som är tvillingar och väldigt ihopblandbara.

Men jag får inte leka författare nu… :(

Nu ska jag börja med lab 2

Relaterade inlägg:

4 reaktioner på ”Författardrömmar”

  1. Det är fascinerande med idéer. För mig kändes det som om jag aldrig någonsin skulle få en ny idé, men sen fanns den plötsligt bara där fast jag var helt oförberedd. Jag tror att man kan lära sig att ta in intryck, kombinera med andra intryck och processa till nya idéer. Att vara öppen för det, helt enkelt. Än så länge känns sånt oerhört spännande, undrar om man får rutin på det som erfaren historieberättare…

  2. Oooh, du har en roman 2! Jag har tänkt tanken att det nog faktiskt kommer att bli november i år också, men mycket mer än så har det inte blivit än. Jag har ett par lösryckta små tankar, men de hänger inte ihop på något sätt. Det återstår att se om de ens passar in i samma bok till slut.

  3. Hm, jag undrar lite över dessa 13 %. Att skriva på fritiden kan ju vara väldigt mycket annat än att skriva i hopop om att få skönlitterär text utgiven. Många skriver ju dagbok, exempelvis, detta även 2002, före bloggboomen.

  4. Ika: Jo, du har rätt. 13% är säkert inte att räkna som seriöst potentiella författare. Till och med bland dem som verkligen försöker skriva romaner finns det ju de som inte klarar grundläggande stavning och grammatik och då är det nog väldigt svårt att lyckas. Men det finns nog ändå många bra, outgivna manus därute…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *