Dagens insats

Grannarna väsnades igen. Tänkte jag. Tills jag tyckte det lät som att någon ropade på hjälp.

Jag hörde inte riktigt varifrån, men det hördes ute i trapphuset också. Jag bor på fjärde våningen så jag gick ner trappa för trappa och lyssnade och till slut ropade jag tillbaka när det inte rådde något tvivel om att det var rop på hjälp jag hörde.

Först befarade jag att det skulle vara någon gamling i en lägenhet som ramlat eller något och att det skulle bli ambulans och hela kitet… men det var en kille som var inlåst i källarförrådet tillhörande grannporten. Jomenvisst, längst ner och jag bor högst upp, ibland är det bra att ha det lyhört.

Tyvärr kunde jag inte göra särskilt mycket åt det på egen hand – jag kunde visserligen prata med honom genom dörren från vårt trapphus men den går inte längre att öppna härifrån. Jag sprang ut och letade fastighetsskötare, men de var inte inne.

Sen gick jag tillbaka och sa att jag skulle ringa fastighetsjouren, men då föreslog han i stället att jag skulle ringa på porttelefonen till hans granne och då löste sig alltihop. Det hade nämligen varit inbrott i förrådet så låset var uppbrutet men tillräckligt funktionellt för att låsa sig igen… utan att gå att öppna från insidan. Från utsidan gick det efter lite trixande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *