Babel

Legenden om Babels torn säger att människorna försökte bygga ett torn ända upp till himlen och att Gud straffade dem för deras övermod genom att låta dem börja tala olika språk.

Filmen handlar inte om att bygga torn, men visst är det kommunikationssvårigheter som står i fokus. I en rad löst sammankopplade berättelser får vi exempel på hur rasism, fördomar och oärlighet ger upphov till problem. I Marocko följer vi en fattig familj som skaffar ett gevär för att skjuta rovdjur som vill åt deras getter – men pojkarna (se bilden) är lite för unga för att förstå vad vapen är. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar ett olycksdrabbat par som försöker lappa ihop sitt förhållande på en långresa – men drabbas av ytterligare en katastrof. Hemma får deras hushållerska Amelia problem när de inte kommer hem i tid – hon ska ju på sonens bröllop, men kan inte lämna barnen. I Japan möter vi döva Chieko som tar till desperata åtgärder för att män ska finna henne attraktiv.

Filmen har liknats vid Crash, men är oändligt mycket bättre: medan Crash är tillrättalagd, svulstig och predikande är Babel betydligt mer lågmäld och trovärdig.

Det är verkligen ingen upplyftande upplevelse att se Babel. Varenda scen är mörkt olycksbådande, man väntar bara på att något riktigt dåligt ska hända. Det är faktiskt så mycket “badness waiting to happen” att jag nästan undrar om det fortfarande kan vara en bra film – men det är det, för den lyckas verkligen beröra. Den är väldigt bra. Rörande, vackert fotad, bra berättad och bra skådespelad.

Filminfo

IMDB: Babel
Regissör: Alejandro González Iñárritu
År: 2006
Omdöme (1-5): 5