Att ge kritik

Imorgon ska jag åka tåg och läsa Hans Perssons roman-utkast Verkligheten på spel.

Just nu sitter jag och svär över att jag inte skrev ut texten direkt när jag fick den. Vår skrivare kräver nämligen lite skönhetssömn ibland mellan utskrifterna. Just nu har jag alla sidor 1-76 och därefter endast jämna sidor mellan 78-136. Undrar om jag får med mig hela romanen…

Strulet ger ju i alla fall tid att tänka på korrläsandets ädla konst (eller det lät fint att säga det i alla fall, men det är inte riktigt sant eftersom jag flänger runt som en skållad råtta och stressar och packar och grejar och pysslar och donar…). Vad Hans, eller vem som helst annars, inte behöver i det här läget är att höra kommentarer som ”Oj, vad bra den är!” eller ”Wow, har du skrivit allt det här, shit vad läckert!” Han, eller vem som helst annars, behöver höra vad som funkar och inte. Vad jag hakar upp mig på när jag läser, vad som är tråkigt, obegripligt eller bara inte går ihop. Det är inte så enkelt som det låter! För egen del blir det lätt att jag hakar upp mig på småpill – men just nu är det inte så mycket värt att hitta stavfelet på sidan 83 (taget ur luften, jag har inte hittat något…). I stället måste jag försöka lyfta blicken till det mer övergripande och dessutom försöka glömma bort hur grymt impad jag är av att Hans fått ihop ett romanutkast.

Hans, jag lovar att vara hård mot dig och jag hoppas att du är detsamma mot mig när det är dags för min roman att betaläsas.

Så, nu har jag satt lite ytterligare press på mig att faktiskt ge värdefulla kommentarer till Hans. Hoppas jag lyckas också. Och att jag får ut resterande sidor från vår trötta skrivare snart…

Relaterade inlägg:

En reaktion på ”Att ge kritik”

  1. Det där stämmer bra på mig också. Jag har inga problem att hitta stavfel eller för den delen möblera om en massa i meningar och stycken andra skrivit för att det ska bli lättare att läsa eller låta mer naturligt. Det är mycket svårare att ta övergripande grepp på hela texten och komma underfund med att en biperson kan slopas och två andra slås ihop, eller saker i den stilen.

    För övrigt var det cool att upptäcka när jag surfade förbi Wela Förlag häromdagen att de listar längden på sina böcker i ord. Exempelvis Glastornen som jag läste nyligen anges till 56000 ord. Det är ju bara ett par tusen från Verkligheten på spel (51500 senast jag räknade). När jag skrivit ut min roman har jag fått 140 sidor, men Glastornen är 245 sidor. Visst ser den lite luftigare ut, men stor skillnad trodde jag inte att det var.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *