Restaurang Meze, medicinarspexet 1940 och programspråkstentan

Förra fredagen var jag och Maria på medicinarspex och innan det åt vi på Meze på Vasagatan 6.

Meze Medelhavskök & Bar

Allt om Göteborg beskriver Meze med orden: ”Mycket vitlök och hög mysfaktor på grekisk-turkisk budgetkrog.” Vi tyckte att maten var sanslöst god! Vi åt Beytengan mhamar, yoghurtgratinerade auberginer fyllda med ris och grönsaker. Till det fick vi underbart vitlökssmakande gratinerade potatisskivor. Priset för detta var 109 kr per person. Till efterrätt åt jag friterad camembert (59 kr) och Maria åt sorbet (55 kr). Gott, men väldigt mycket och väldigt sött och klibbigt och mastigt… lite glass till hade nog inte skadat.

Restaurangbesöket var ändå inte alltigenom positivt. Maten var som sagt verkligen god men bemötandet sådär. Vi kom in när det var helt tomt, hälsades välkomna och fick ett bord. När vi väntade på efterrätten hade det blivit fullt och då kom en servitör fram och sa att nu hade vi ju faktiskt suttit väldigt mycket längre än vi var välkomna (1½ timme). Han påstod att vi meddelats en tidsbegränsning när vi satte oss, men det var inte sant. Hur som helst löste det sig med att vi bytte bord. Maria sa faktiskt till om att vi inte alls hört något om en tidsbegränsning och efter det smörade personalen ganska mycket. :) Men det var ändå rätt obehagligt. Det hade varit okej om de meddelade oss att vi hade en ”deadline”, men att påstå att det var vi som gjorde fel och ignorerade det var fruktansvärt otrevligt. Som att vi dumma kunder kommer och inkräktar på deras fina restaurang ungefär – borde de inte tycka att det är bra att vi vill äta där?

Medicinarspexet: 1940 – ett beredskapsspex
För mig var det första gången att se ett Göteborgsspex. Det kändes inte alls som spex, så som jag är van vid att det ska vara. De pratade inte ens på rim och det var ingen som ropade omstart! Överhuvudtaget kändes det mer som farsartad musikal än underfundigt spex. Måste säga att jag föredrar LiSS uppsättningar generellt, men att det var kul att se 1940 ändå.

Programspråkstentan
Nu har jag fått veta att jag tog programspråkstentan också! Så underbart skönt att få lägga kurser bakom sig. Nu har jag bara två tentor kvar någonsin (om jag inte pluggar något nytt): omtentan i Kryptoteknik den 10 april och tentan i IP-rätt i slutet av maj. Mina två andra kurser examineras endast med praktiska moment.

För tillfället känns mina måsten faktiskt mer hanterbara än på länge. Att göra nu:

  • Plugga till tentan 10 april – lite mer än en vecka kvar, lyx!
  • Leta material till grupparbetet i IP-rättskursen.
  • Förbereda lab i kursen språkbaserad datasäkerhet, jag och labbpartnern tar itu med den efter tentan.
  • Pyssla med projektet i webbkursen, långt till deadline.

Fortfarande en del att stå i, men jag har ovanligt lite panik just nu.

Relaterade inlägg:

4 thoughts on “Restaurang Meze, medicinarspexet 1940 och programspråkstentan”

  1. Jag har också varit på Meze och blivit lite besviken. De verkar ha fått bra betyg överallt. Vi fick ingen deadline, däremot fick vi sitta i knät på sällskapet brevid. Och vänta 100 år innan vi fick betala. Trist, när maten är så god…

  2. Roligt med grekiskt/turkisk restaurang. Såväl en hel del turkar som greker skulle nog sätta maten halsen vid den tanken. Samtidigt är ju grekisk mat väldigt lik turkisk medelhavsmat (det är ganska annorlunda öster- och norrut).

    Meze är ju ett bra namn, eftersom det är ett av de (iofs ganska många) gemensamma matorden länderna emellan. Meze är bra. När vi går på fiskrestaurang här i Istanbul för raki-balik (raki och fisk) brukar vi nästan alltid äta oss så fördärvade på meze (som serveras som förrätt, alltså) att vi hoppar över fisken. Men inte spriten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *