Save the Green Planet

Koreansk originaltitel: Jigureul jikyeora!

Vi har haft den här filmen halvsedd ett bra tag. Vi tänkte ha den som medan-vi-äter-film, men den visade sig vara alldeles för osmaklig för det. Häromdagen såg vi äntligen klart den och den växte en del på slutet, men är ändå mer våldsfrossande än jag egentligen tycker om. Att det överdrivna våldet dessutom ska vara roligt är riktigt smaklöst.

Handlingen följer en man som är övertygad om att aliens är på väg att infiltrera och ta över jorden. Eftersom ingen annan förstår allvaret i situationen är det naturligtvis han själv som måste rädda den gröna planeten. Till sin hjälp har han den mesiga flickvännen som avgudar honom och lyder hans minsta vink. I början kidnappar de en företagsledare som antas vara alien, för att sedan tortera honom under resten av filmen, vilket varvas med små utblickar mot poliserna som försöker hitta honom.

Man hade kunnat stryka en hel del trams och våld, men det är svårt att komma ifrån att filmen trots allt är lite annorlunda och kul. Ibland har jag svårt att hålla kvar blicken på skärmen när det blir för makabert – men samtidigt vill jag ju inte missa någonting. Egentligen gillar jag det inte, men kanske gör det ändå att filmen sätter ett djupare avtryck? Jag vet inte. Jag är verkligen nyfiken på vad jag hade tyckt om en snällare version, för nu gör övervåldet att jag är kluven. Våldskomik, vad är det för jäkla påhitt?

FilminfoIMDB: Save the Green Planet
Regissör: Joon-Hwan Jang
År: 2003
Omdöme (1-5): 3

2 thoughts on “Save the Green Planet”

  1. Jag tyckte den var hyggligt rolig, om än våldsam.
    Koreansk film i allmänhet verkar vara rejält våldsam. My Wife Is A Gangster 1 & 2 (speciellt 2) har en rejäl dos onödig brutalitet, Gangster High var en studie i meningslöst och realistiskt våld som jag avskydde, och Oldboy… ja, jösses. Men Oldboy är ändå en riktigt bra film.
    Volcano High är en av mina favoritfilmer – inte bara bland koreansk film. Våldet i den filmen är dock av en anime/action-typ.

  2. Jag får väl erkänna att jag under de obehagligare delarna av tittandet flera gånger mycket fördomsfullt vräkte ur mig ”jävla koreaner!” Fördomar är trist (det finns fina koreanska filmer), men det är såklart svårt att inte lägga märke till mönstret med brutaliteten… Har dock inte sett filmerna du nämner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *