Mystiskt telefonsamtal och en vecka kvar i stan

För en stund sedan fick jag ett mystiskt telefonsamtal med en beordran att infinna mig vid Kopparmärra 17:30. Ojojoj, vad ska hända nu? :)

Annars idag har jag diskat all midsommardisk (phew!) och gjort sång- och infobladet till bröllopet nästan så klart det kan bli just nu. Har designat i gratisprogrammet Scribus, vilket orsakat mycket huvudbry och irritation (det är inte jättebra…) – men gratis är ju gott. Och det hette väl att Jonas skulle hjälpa till på sin Linuxdator, som bara skulle fnysa åt InDesign, men han jobbar ju jämt, så för den skull hade det inte behövts…

Nästa tisdag beger vi oss till Valdemarsvik för att rekognosera tillsammans med föräldrar inför bröllopet. Vi följer med mina föräldrar till Nyköping och skriver ut bordsplaceringar, sånghäften och liknande där, samt handlar en massa saker och sistaminutenfixar alla möjliga saker i förmodad panik. Tiden fram till dess är ganska uppbokad:

Måndag: Tvätta på förmiddagen, gå på stan med Jonas på eftermiddagen. Bröllopsprylsshopping.

Tisdag: Möte om exjobb, sen lunch och lånelaptopsöverlämning med Jonas L och Julia, sen mer shopping.

Onsdag: Beta av att-göra-listan…

Torsdag & Fredag: Jobba med att dema färdigrätter på ett Hemköp 11-19.

Helg: Beta av att-göra-listan…

Måndag: Jonas födelsedag! Hans mamma kommer antagligen och firar med oss, vilket innebär att jag plötsligt ”slapp” (inom citationstecken eftersom det trots all hets just nu var den kära typen av besvär) planera överraskningsutflykt för Jonas. Jag får göra det nån annan gång i stället.

Mitt skrivande har jag inte alls hunnit med här i bröllopsyran. Jag skrev ju ut manuset för ett tag sedan och papprena har bara legat här och ständigt gjort sig påminda. Jag ville läsa igenom, fixa det värsta och få ett utlåtande från Jonas innan våra skrivardagar på landet efter bröllopet, men det var en på tok för ambitiös plan. Nu ser det ut som att jag får ägna skrivardagarna åt att läsa utskriften och detaljpilla. Det funkar säkert det med, men Jonasutlåtandet får skjutas upp tills vi är hemma igen och därmed får jag ha kvar obehaget jag känner när jag tänker på det…

Nu är det inte så lång tid kvar innan jag ska bege mig mot min mystiska Kopparmärra-dejt…

Relaterade inlägg:

3 reaktioner på ”Mystiskt telefonsamtal och en vecka kvar i stan”

  1. Känenr igen det där med 1000 saker som ska fixas :) men hur det än blir med allt på dessa meterlånga att-göra-listorna, så blir det bra!

  2. Men hallå, fortsättningen då?! ;)

    Nu är det inte lång tid kvar, varken för er och bröllopet eller oss och ankomsten av bebisen, sååå spännande!

    Ta hand om dig och lycka till med allt! KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *