Bröllopsresan går till Tobago!

Åh jösses vad avundsjuk man kan bli. Det ser otroligt vackert och härligt ut! Hoppas ni får det dubbelt som bra som ni har tänkt er. Stora lyckönskningar! :o)

åååååhhhh vad härligt!!!!!! kram

Nej men gud vad underbart och lyxigt!! vill också.. man kanske skulle gifta sig ;)

Filten var behagligt varm och sanden som ett välpolerat ostron i solens gnistrande strålar.
Färjan gled tyst förbi kustlinjen. Vem som helst kunde se att Mrs Ferry bar på en stor fråga i livet.
Helena mässade tyst för sig själv “Tobago eller inte…Tobago eller inte…”.
Under ett kort ögonblick kände hon hur hoppet att förstå gled ifrån mer och mer.
Men plötsligt skedde det. Helena reste sig beslutsamt, med sanden mellan tårna och ett fast tag om spaden som hon nyss grävt i sanden runt läraren med.
Heureka! ropade Mrs. Ferry. Jag behöver inte längre försöka förstå, jag ser ljuset klart och tydligt. Mina aningar stämde, och du vet att jag har rätt, eller hur?
– Mmpffm host va host, frågade läraren, med sand mellan tänderna.
– Jo men inser du inte hur allting egentligen hänger ihop, frågade hon tillbaka i nästan anklagande ton.
– Nähhhhhost..spott… svarade den nu lätt irriterade matteläraren, lika mycket över sitt intellektuella tillkortakommande som för den skavande sandens skull.
– Synd för dig då, svarade Helena medan denne tog ett stort kliv över den till hälften nedgrävda läraren för att komma över på landsidan. Räkna inte med att vi kommer att ses igen, för jag förlåter dig inte!
– Snääälaahhh! host host, ropade Helenas tidigare mattelärare desperat efter henne!
– Fröken Ferry vände sig om med ett klurigt leende.
OK då, om du tror att du är mogen för att höra sanningen.
En sekund såg det ut som Helena tvivlade på sin slutsats, men med ett krafttag tog hon sin spade, kastade den framför läraren och sa högt och tydligt: – Jag ska låta dig leva, men du är HELA orsaken till att jag inte kan blogga på ett stort antal bloggar på internet. Så fort det kommer upp ett tal, t ex “5+31”, så skriver jag fel summa och mina blogginlägg publiceras inte! Fattar du vilka diskussioner jag missat tack vare dig! Det gör mig riktigt arg när jag nu inser vems felet verkligen är. Om du hade lärt mig matte ordentligt så hade jag varit en känd profil ute på internet idag! Inser du verkligen det?
Men ok, jag är i grunden en god människa så du kan gräva fram dig själv nu. Farväl!
– Neeej spott host ropade läraren i bakgrunden, medan Fröken Ferrys siluett blev mindre och mindre.
– Du måste host grävahh host framhhhost mina armar försthhhost spott tvi! Men det var redan för sent, Helena hörde inte utan var så uppspelt över sin nyvunna självinsikt och därmed insett värdet av att resa till Tobagos matematikkonferens en hel månad. Det skulle bygga grunden för hennes storhet på bloggen.
Brölloppet var givetvis en trevlig bonus, om än en sekundärorsak.
Vänta ni bara, ruvade hon med ett stänk av skadeglädje…
Livet lekte plötsligt i takt med att tidvattnet sakta sköljde in mot stranden och färjan gled bort mot horisonten…..

Jaaa, visst är det härligt!

Huh!? NoOneElse, den var… oväntad..? :)

Råkade komma in på er sida, ni får säkert underbart bröllop, Tobago är min favvo plats i världen! Låt er inte skrämmas av sista dagarnas händelser, det finns alltid nån galning överallt…