Installera program i Ubuntu

På begäran utvecklar jag lite det jag skrev i inlägget Ubuntu-jubel (mest) om att installera program och jämför med Windows. Fortfarande ur nybörjarens perspektiv, givetvis.

I Ubuntu finns ett par olika sätt att lägga till ”paket”, dvs program och dylikt (även t.ex. fonter, drivrutiner och sånt), automatiskt. Mycket finns redan färdiginstallerat, men nästan allt man behöver finns dessutom tillgängligt i operativsystemets pakethanterare. Där får man en lista på alla möjliga paket, installerade så väl som oinstallerade. Man kan sortera dem på alla möjliga sätt och det är faktiskt hyfsat överskådligt. Väljer man att installera någonting laddar pakethanteraren automatiskt ner filerna som behövs och lägger dem på rätt ställen. Man kan inte lita till 100% på att pakethanteraren har ALLT och i de senaste versionerna – det är nämligen eldsjälar som handhar listan som hobbyprojekt – men givetvis går det också att installera program manuellt om man inte hittar vad man söker. Men om man t.ex. hittar ett intressant program på nätet är det alltid värt att kolla Synaptic, för det finns ofta där.

Det finns faktiskt två pakethanterare i Ubuntu från start. Den ”seriösaste” är Synaptic Package Manager, som man hittar i System – Administration:

Ubuntu - Menu - Synaptic
Hitta Synaptic (klicka för större)

När man startar måste man ange lösenord:

Ubuntu - Enter password
Lösenord krävs för admin-sysslor

Att man så ofta måste ange lösenord i Linux (Ubuntu är alltså en av många Linux-varianter) känns ibland en smula irriterande. Användarhantering och rättigheter är någonting Linuxsystem är väldigt bra på, men det är ovant för mig som är van att köra Windows som Administrator. Vissa program måste köras som root snarare än din egen användare för att du ska få göra mer säkerhetskritiska grejer. Ingen Linuxanvändare lär kunna undvika särskilt länge att lära sig vad sudo betyder. (Jag har ändrat lite i detta stycke, se kommentarer nedan.)

När man sen är inne i Synaptic kan man lägga till och ta bort hur mycket man vill (men det är väl allmänt klokt att ta en sak i taget, ifall nåt skulle gå snett så man vet vad det var som orsakade problemet).

Synaptic Package Manager
Synaptic Package Manager

Listan är hyfsat överskådlig och man kan t.ex. sortera per kategori eller visa installerade paket. Grön ruta framför namnet betyder att det är installerat och den lilla Ubuntu-symbolen framför vissa betyder att de verifierats att fungera för Ubuntu.

Så här ser det ut när jag sorterar på installerade paket:

Synaptic - Installed packages
Installed packages

Och nej, jag förstår inte vad allt det där är…

Det finns en lite mer nybörjarvänlig pakethanterare också. Den ligger direkt under Applications – Add/Remove och ser ut så här:

Ubuntu - Add/Remove Applications
Add/Remove

Några skillnader mellan Ubuntu och Windows:

  • Det viktigaste: Ubuntu-programmen är gratis!
  • De flesta Ubuntu-programmen är ganska små i jämförelse med Windows hårddisksätare.
  • I Ubuntu väljer man program att ladda ner och installera från en lista, i Windows finns inget sådant.
  • I Ubuntu sköter pakethanteraren allt. I Windows får man välja var man ska lägga program, men filerna sprids ändå ut på obskyra ställen på hårddisken så det blir en illusion av att ha kontroll över sin dator…
  • Både i Ubuntu och i Windows kan man ta bort installerade program från en lista. Synaptic-listan i Ubuntu är komplett, men kanske lite svårare att förstå. Windows-listan är långt från komplett men något tydligare. Allra tydligast är Ubuntus Add/Remove, tycker jag, men den är nog också förenklad.
  • Pakethanteraren säger till när det finns uppdateringar till dina program. Windows säger förvisso till om uppdateringar till operativsystemet och vissa grundprogram, men annars är det upp till varje program att signalera.

Annat intressant:

The Linux Alternative Project har en lista på vilka program som kan ersätta kända Windows-program.

Jag hittade Niklas Skoglund via bloggar.se, en annan Ubuntu-nybörjare som har skrivit egna Reflektioner om Ubuntu 7.04.

Några fler bilder i mitt Ubuntu-set på flickr (och fler lär komma).

Relaterade inlägg:

9 reaktioner på ”Installera program i Ubuntu”

  1. Roligt att du utforskar! Det ger mig faktiskt lite mer inspiration. Det kanske är en bättre skärm som behövs i första hand för mig? Svårt att ha 1024*768 hemma när jag har större på jobbet. Och sen kunde ju våran dator vara lite snabbare förstås..

  2. Det där med att man ofta får knappa in lösenord på Linux men inte i Windows köper jag inte. Det var väl aldrig så att du (som nästan alla andra Windowsanvändare) körde som Administrator? I så fall är det ju detsamma som att du kör Linux som root, och då slipper du knappa in lösenord.

    Att normalt köra som en användare med för mycket privilegier är säkerhetsmässigt dumt. Skillnaden är att om man kör Linux går det lätt att temporärt skaffa sig fler rättigheter för att exempelvis installera något. Med Windows är väl lösningen att logga ut och logga in igen, och antagligen att starta om efteråt…

  3. Julia: Ja, usch, den upplösningen låter hemsk. Jag är inte riktigt nöjd med att ha 1280*1024 som max nu och ska försöka att hitta bättre drivrutiner.

    Hans: Du har såklart rätt. Visst körde jag Windows som Administrator – något annat fungerar ju inte när det är så mycket besvärligare att temporärbyta än i Linuxsystem. Men jag kan inte riktigt se varför jag inte kan köra min egen privata hemdator som admin. Jag borde väl få skylla mig själv om jag klantar till något?

  4. Naturligtvis måste jag också vara med och besserwissra mig en aning.

    Man kan få intrycket efter att ha läst ditt inlägg att det krävs root-rättigheter för att ta bort filer (oavsett deras rättigheter). Jag förmodar att du är medveten om att det beror på filernas rättigheterna. Om din användare inte har skrivrättigheter på en viss fil känns det naturligt att du behöver ta bort den som en användare som har den nödvändiga rättigheten, exempelvis root-användaren.

  5. Din hemdator har ju nätåtkomst. Om du laddar hem något elakt av misstag (elakt Javascript, något program som någon planerat elaka saker i, etc) och kör det som en vanlig användare så kan den inte ställa till allt för mycket skada. Om du kör den som root kan den börja modifiera hela ditt system så att du får bakdörrar och allt möjligt dumt.

  6. Jag glömde skriva att det är jättebra att du satsar på Ubuntu och dessutom skriver om det i bloggen! Bra att du inspirerar Julia också…

  7. Jonas: Ja, du har rätt, mitt exempel var onödigt taffligt. Jag tar bort det i stället för att vidareutveckla, det var ju inte det inlägget skulle handla om…

    Hans: Jo, förvisso… men i Windows GÅR det verkligen inte att vara något annat än Admin, då blir man ju knäpp. Åter vinner Linux, förstås. Att ange lösenord ibland är överkomligt.

  8. Jag kan ju också förtydliga: 1024*768 beror inte på Linux utan på skärmen som är lite uråldrig så att den inte klarar mera. Men när vi skulle fixa 1366*768 till teven (Debian) var det svårt i Linux, det valet fanns visst inte i det grafiska gränssnittet även om det uppenbarligen funkar efter lite trixande i textfiler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *