Salvatore har lämnat sin barndomsstad bakom sig och gjort sitt bästa för att inte bli nostalgisk, men ett dödsbud tar honom tillbaka i minnena. Som liten tillbringade han mycket tid hos Alfredo, biografmaskinisten på Cinema Paradiso. En väldigt vacker film om vänskapen mellan den lilla pojken och den gamle mannen, och om hur pojken växer upp till man.
Jag minns att en lärare på högstadiet älskade den här filmen och visade den för oss, men jag mindes inte filmen särskilt bra. Den är en av de 250 bästa filmerna någonsin, enligt IMDbs lista, vilket väl motiverade mig att se om den. Och visst förstår jag varför den finns med på listan!