Julgransglitter

Dan före dan garnerade jag kökslampan mycket stilfullt med en glittergirlang. Det var först då det slog mig att julgransglitter faktiskt inte är något man måste stoppa i en låda och spara tills man går i pension. Det gick till så att jag virade glittret ett varv och sedan uttryckte mitt bekymmer för att girlangen var för lång men att det skulle bli så fånigt korta bitar kvar om jag klippte. Jonas tyckte ”Klipp, så köper vi nya nästa år. De kostar 7:50…” Det var helt självklart när han sa det, men innan dess har jag faktiskt aldrig reflekterat över att man inte måste göra som mina föräldrar, det vill säga att ha en låda med ett virrvarr av omatchade girlanger av opraktiska längder där vissa partier är nerslitna ända till tråden. Inte nog med det, man brukar kunna hitta ihopknutna öglor också, för inte kan man ju slänga glitter man haft i håret när man varit tärna i luciatåget… eller så kan man det. Jag har bara aldrig tänkt själv i frågan… Vilken eye-opener!

2 reaktioner på ”Julgransglitter”

  1. ibland går besparingsivern för långt vill jag säja. glitter till granen går ju åt en del men vartannat år kan man gott köpa nytt tycker jag, det skröar och glesar ut och trasslar sig så man blir vansinnig. allt annat glitter får man göra hur man vill med. sedan är mycket julpynt gratis, i skogen, som man kan dekorera själv eller spreja i silver m.m vilket gör att man sparar ännu en slant till nytt glitter ;o)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *