Pansarhjärta

Tycker du att böcker brukar ta slut för fort? Läs i så fall Pansarhjärta. Redan efter första tredjedelen kunde berättelsen ha snörpts ihop till ett avslut, men gång på gång på gång på gång kommer nya invecklingar i denna skickligt sammanvävda historia. Vid ett par tillfällen hann jag rentav tänka att ”nu får han väl ge sig snart”, men på det stora hela bjöd boken på mycket spännande läsning.

Pansarhjärta är den åttonde boken om Harry Hole, men mitt första möte med denna polis och seriemördarexpert från Norge. Däremot har jag läst och älskat Nesbøs Doktor Proktors pruttpulver och Doktor Proktors tidsbadkar, som riktar sig till lite yngre läsare.

Harry Hole är en fallen hjälte, som man förstår har betalat dyrt för sin framgång som seriemördarjägare. Kaja Solness från våldsroteln vid Oslopolisen skickas för att hämta hem honom från exilt och destruktivt leverne i Hong Kong och lyckas med nöd och näppe genom att berätta att Holes far ligger för döden. Men det är förstås inte därför hon är ditskickad, utan för att en ny seriemördare tycks härja i Norge. Två kvinnor har hittats döda, båda med 24 symmetriskt placerade sticksår inuti munnen. Såren har tillfogats inifrån och offren har drunknat i sitt eget blod. Snart sker fler märkliga dödsfall, dock utan uppenbar koppling till de övriga. Snart har man hittat ett samband: offren övernattade samtidigt i en fjällstuga. Men vad är motivet? Och vilka fler befann sig i stugan? En till en början motvillig Hole sätts att reda ut soppan, inte minst för att visa vad våldsroteln går för, då de riskerar att förlora sina häftiga mordutredningar till Kripos.

Det är en mycket spännande bok, men samtidigt som jag är oerhört imponerad över historiens alla detaljer och förvecklingar går det överstyr mot slutet, jag blir lite matt och trovärdigheten börjar halta. Varenda bifigur ruvar på en mörk hemlighet som Harry Hole nystar rätt på genom förbluffande slutledningar. Inte sällan antyds att en slutledning gjorts utan att läsaren får ta del av den, vilket är ett irriterande sätt att skriva på.

Boken är definitivt inget för den äckelmagade. Det är mycket blod och tortyr med all (icke?) önskvärd tydlighet och detaljrikedom. SvDs recensent går så långt som att kalla det ”författarens sadism mot läsaren”.

Mitt största trovärdighetsproblem kommer när vår hjälte just har bankat käken ur led genom att kasta sig mot en spik två gånger, bänt upp munnen och plockat ut det otrevliga stickvapnet ämnat att döda honom, virat en sönderriven tröja runt huvudet för att hålla käken på plats och sen konverserar obehindrat med sin chaufför. Nu är jag inte på något vis insatt i den typen av skador, men känner spontant att även en hårding som Hole borde bli en smula fåordig efter en sån pärs.

Jag är kluven: å ena sidan en sjukt spännande och snyggt sammanflätad berättelse, å andra sidan helt enkelt lite för mycket av det goda.

Läs smakprov här!

BokinfoTitel: Pansarhjärta
Författare: Nesbø, Jo
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9164203247
Relaterade inlägg:

4 reaktioner på ”Pansarhjärta”

  1. Jag håller som bäst på och lyssnar på Nesbøs Kackerlackorna, andra boken om Hole. Är positivt överraskad av den, dels för att jag den senaste tiden har varit övermätt på deckare och inte kunnat ta dem till mig (utom särfall som Theorin och Åsa Larsson), dels för att jag hört från flera håll att serien tar ett par böcker på sig att bli bra. Har också hört att den sedan verkligen blir bra, och att den bygger på två typer av intriger – de som klaras av inom en och samma bok, och de som sträcker sig över flera böcker. Ska bli spännande att se hur det artar sig, fast just Pansarhjärta låter lite i mastigare slaget.

    (Ser för övrigt fram emot att läsa vad du tycker om Blodläge, som jag lyssnade färdigt på förra veckan.)

  2. Jag är onekligen nyfiken på början av serien. Att börja med Pansarhjärta var kanske en smula konstigt, men det fick bli så.

    Och jag ser också fram emot att få veta vad jag tycker om Blodläge. :) Hittills tycker jag inte särskilt mycket, men jag har inte hunnit mer än 100-150 sidor någonstans.

    1. Jag råkade göra exakt samma sak, jag började med pansarhjärta då jag fick den. Sen började jag med fladdermusmannen och läste min väg uppåt i serien och är galen i hur bra de är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *