Inte saknad kanin!

Lillasyster Kanin var inte borta. Hon gjorde bara ett väldigt långt toalettbesök.

Så här var det: Ava vaknade som vanligt på natten och skulle få komma in till oss. Lillasyster Kanin var borta och jag letade som en tok innan jag gav Ava hunden i stället. Tyckte det verkade väldigt konstigt att jag låtit henne lägga sig utan gosedjur, men det mest logiska verkade ändå vara att vi tappat Lillasyster Kanin på väg hem från förskolan. Så jag spanade och spanade på väg till och från förskolan.

Sen hittade Jonas henne efter ett par dagar. Hon satt på toalettlocket inne på lilla toaletten. Och då kom jag ju ihåg att Ava hade gått upp och kissat på pottan under läggningen den där kvällen. Lillasyster Kanin hade hamnat på åskådarbänk och där förblivit långt efter att spektaklet var överståndet.

Återseendet var kärt. Slutet gott, allting gott.

Men skönt i alla fall att den tillfälliga separationen möttes med endast en hanterlig nivå av ledsenhet. Det gick bra att ta med andra gosedjur till förskolan och det verkade till och med vara riktigt spännande att få berätta för pedagogerna att Lillasyster Kanin, som de annars får hälsa på varje morgon, var borta.

Den enda gången det var riktigt hjärtskärande var när hon plötsligt vaknade den tredje Lillasyster-Kanin-lösa natten och grät och sa att hon ville ha sin kanin. Men det gick över det också.

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *