Vila på gröna ängar

Långt efter Berlinerpopplarna, men direkt efter Eremitkräftorna läste jag alltså den tredje delen, Vila på gröna ängar.

Baksidestexten innehåller tyvärr en stor spoiler för hela serien, det tycker jag är synd.

Men hur som helst… jo, det fortsätter att puttra på och även om det är fortsatt trevligt att läsa så tycker jag att det går mycket på tomgång i denna. Torunn är arvtagare till Neshov och det är hon som kan besluta om dess framtid. Ska hon slå sig ner där, ska hon fortsätta med grisverksamheten eller ska hon avveckla den och börja med något annat, eller ska hon kanske rentav sälja och skita i alltihop? Alla de andra personerna har planer som involverar Neshov och förutsätter att hon ska vilja vara där, men kan de verkligen räkna med henne? Genom hela boken är Torunn deprimerad och obeslutsam och det hela mynnar ut i ganska exakt ingenting. Alltså, hon är väl egentligen klart trovärdig som människa, men som romankaraktär är hon förbaskat tråkig.

Det plötsliga och otillfredsställande slutet blir än mer plötsligt av att det är en massa blanka sidor på slutet. Jag trodde att jag skulle få läsa ett tag till, men nepps, det tog bara slut…

Trist att serien inte höll samma klass hela vägen, tycker jag. Jag är glad att jag läste tvåan och trean, men ärligt talat, Berlinerpopplarna är bäst och det kan gott räcka med den…

BokinfoTitel: Vila på gröna ängar
Författare: Ragde, Anne B.
ISBN: 978-91-7001-696-7
Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *