Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Låt mig först klargöra en sak: jag läser i stort sett aldrig humoristisk litteratur. Den senaste sådana bok jag läste tror jag var Kollektivt självmord av Arto Paasilinna. Det var 2007 och jag tyckte den var tröttsam.

Lite så är det med Hundraåringen också. Jag småmyser visserligen ibland åt de många lyckade fyndigheterna och formuleringarna. Det finns många sådana fullträffar. Men jag bryr mig inte riktigt.

Parallellt med nutidsberättelsen om hundraåringen Allan som rymmer från sitt äldreboende och råkar ut för tokiga äventyr får vi också följa hans tidigare liv. Dåtidsberättelsen engagerar mig ännu mindre än nutidsberättelsen, trots att den rymmer mycket som är rätt skoj. Allan far runt och träffar alla möjliga statschefer, trots att han är totalt ointresserad av politik och han visar sig spela en väldigt stor roll i världshistorien, utan att ha någon som helst politisk agenda. Han är mest intresserad av att slappa och dricka sprit.

Inte riktigt min grej alltså, men all respekt för fyndigheterna ändå.

BokinfoTitel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Författare: Jonasson, Jonas
Relaterade inlägg:

2 reaktioner på ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”

  1. Den här ingår ju i min samboutmaning men jag drar mig för att läsa den. Känns inte som min kopp te riktigt men har jag lovat att läsa den så ska jag såklart!

  2. Det är ju roligt att ha läst den, för att den blev så stor, om inte annat. Men inte riktigt min kopp te heller, även om jag uppskattade vissa av fyndigheterna i små doser…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *