Läget och yogan

Det verkar ha blivit någon sorts tradition att jag har en extra dålig dag när jag ska på yoga på kvällen… Igår hade jag ont i ryggen precis hela dagen och tyckte det var jobbigt att sitta, att stå, att gå… och när jag gick kom såklart obehaget i magen, som blir alldeles hård och spänd och jobbig. Även dagen innan var illa. Idag..? Än så länge inte lika farligt, men vi får se, det är bara förmiddag ännu.

Har i alla fall hittat bra bussar till och från yogan. 53:an från Centralen/Vasagatan till Tjärhovsplan för att komma dit. Spar mycket gående! 3:an från Tjärhovsplan till Kungsholms kyrka (Rådhusets T) eller Fridhemsplan för byte till tunnelbana till Stadshagen. Spar också mycket gående, jämfört med att gå till Slussen och ta grön till Kristineberg och gå hem därifrån, som annars är smidigt (om man tycker det är trevligt med en promenad längs vattnet).

Yogan gick bra. Barnets position är fortfarande svår att vila bekvämt i, vilket såklart känns dumt eftersom det är poängen med den… Men det är skönt att sträcka ryggen i Hunden och i de sittande framåtböjningarna, som det dock är stor skillnad på att göra gravid jämfört med o-gravid. Men någon liten sträckning tycker jag att jag kan få till utan alltför mycket obehag… Det enda som var riktigt smärtsamt var att ligga på rygg. Går liksom inte med så hårt underlag, det gör jätteont i ryggslutet, trots att jag försökte med filtar och kuddar. Fick byta till att ligga på sidan i stället. Hemma i soffan och sängen (dvs lagom mjukt underlag, får inte vara för mjukt heller) funkar det lyckligtvis att ligga på rygg ett tag, det kan vara riktigt skönt även om det vissa gånger kan kännas som att man ska kvävas…

Jag har gravidbyxorna igen efter försöket med snickisarna. Det är så jobbigt med hängslena och byxorna är inte sådär mjuka och sköna, tyvärr. Klämmer lite under magen, tycker jag, även om de är skönast över magen. Ibland kan jag ha magtuben på gravidbyxorna som den ska vara, men ofta måste jag vika ner den och då känns det som att jag tappar byxorna…

Jag har stödstrumpor som kliar och som är alldeles för långa i foten, så att det blir en massa tyg över…

Läget kan väl med andra ord sammanfattas som obekvämt. Men jag är glad att allt verkar gå bra, förstås.

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *