Vattnet i mars

Vattnet i marsJag läste om Mikael Fant och hans nya bok Vattnet i mars i Tidningen Skriva och efter det var jag bara tvungen att läsa boken. Det handlade nämligen om hur han skrivit en bok med nio (var det väl?) olika röster och fått dem att bli personliga. Det tyckte jag lät intressant.

Upplägget är inte helt olikt det i Örfilen i och med att varje person berättar ett kapitel och sedan följer vi hen bara genom vad som sägs i de andras. Men i den här boken handlar det om en ganska spretig familj. Mamma Inga har dött och döttrarna Eva, Agneta och Maja lever sina liv, som inte riktigt blivit vad de tänkte sig. Vi följer dem och deras anhöriga genom ansträngda släktträffar, sjabbiga affärer, uppbrott, kärleksbekymmer och mycket annat. Och för det mesta är det oerhört bra och engagerande. Första kapitlet om Edvin (han har faktiskt två!) var som en knytnäve i magen när jag förstod hur saker låg till. Kapitlet om Alex var fascinerande, eftersom jag verkligen inte lyckades läsa mig till hens kön, trots att jag försökte. Hen kunde ha varit vilket som – fast i kapitlet efter framgick det.

Jag tyckte mycket om boken och ja, rösterna var verkligen olika. Och ofta väldigt dialektala.

Och om e-boksappen Dito kan jag bara säga att nej, det är tyvärr inte en bra app att läsa i. Jag bytte till Aldiko till slut.

BokinfoTitel: Vattnet i mars
Författare: Fant, Mikael
Förlag: Piratförlaget (mars 2013)
ISBN: 978-91-642-0322-9
Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *