Det går fort med barnen

Sander

Får nästan lite panik över att jag inte hinner dokumentera Sanders språk innan det utvecklas…

Till exempel sa han faktiskt inte VIV, BASSEL och KEN om besticken senast. Han sa BAFFEL. Det är ju bättre, fast inte lika roligt. :)

Han säger numera ”inte”. Eller ”ITTE”, snarare. I stället för ”NEJ” som negation. ”ITTE ÄTA DEN” är ju mer korrekt än ”NEJ ÄTA DEN”, men inte lika gulligt…

Pronomen! ”ITTE DU, JA POVA!” Han och hon dröjer nog, dock. Vi har inte gjort någon grej av könen ännu och pratar om barn eller kompisar snarare än pojkar och flickor.

Och han kan tamejsjutton nästan uttala ”stövlar”. TÖVLAR i alla fall. Så länge han inte vant sig alltför mycket vid ett barnsligare uttal kan han säga ord hyfsat bra.

K blir väldigt ofta T. ”JA TUNNE DE!” säger han ofta när han kunde något. TOLLA används flitigt för att påkalla uppmärksamhet. Ibland är saker TUL också.

Han låter väldigt vuxen när han pratar i telefon ibland. Om någon berättar vad de gjort säger han ”OJ, TUL!” Och så skrattar han sådär artigt som man gör…

Vi heter NANNE, VAVA, NENA, NONAS, MOJMOJ, MOJFAJ, MAJMOJ, FAFFA…

Och han har börjat säga ”snälla”! Eller NÄLLA. Gissa om man smälter och ger med sig angående nästan vad som helst då…

Men det lever kvar en hel del barnsligt uttal också. Pyjamas är MASA. Apelsin är ÄPPLE-NIIN. Bananmilkshake är NANMISHE. Och så vidare.

Och det här hör väl inte riktigt till det här inlägget egentligen, men jäklar vad söt han är när han leker hund. Är man inte snabb nog att agera lämpligt säger han till att man ska klappa: PAPPA MEJ. Och kanske ett NÄLLA på det om man fortfarande inte är tillmötesgående.

Ava

Hon skriver och skriver! Det senaste är att mailväxla med våra släktingar. Mycket spännande. Det blir en hel del skrivet på papper också. Hon kan gemener hyfsat, men brukar skriva versaler och läser helst versaler för att det går lättare och snabbare.

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *