Och nu läser jag Hundra år av ensamhet

Nu läser jag Hundra år av ensamhet, även denna skriven av en nobelpristagare (Gabriel García Márquez). Det känns som att jag läst ganska länge utan att komma någonvart..? Ska jag orka med allt detta härj om galna, impulsiva män som ställer till det medan deras kloka fruar stoiskt härdar ut och sköter ruljangsen i kulisserna? Det känns lite tröttsamt stereotypt. Men jag har ju bara börjat. Det kanske blir en fantastisk läsupplevelse till slut? Då kan jag gå tillbaka till det här inlägget och småle åt hur oförstående jag ännu var.

Vi håller väl tummarna för det?

Egentligen finns det annat jag är väldigt sugen på att läsa nu…

Men någon som läser detta kanske har läst den och tycker att den är fantastisk? Då kanske jag kan få lite pepp? :)

Det här blir nog i alla fall sista nobelpristagaren för i år, om nu inte årets pristagare blir någon väldigt intressant…

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *