Marina

Vi minns bara det som aldrig har hänt.

Barcelona 1979. 15-årige Óscars föräldrar har dumpat honom på en internatskola, där han är uttråkad och vilsen. Sin lediga tid ägnar han åt promenader och det är under en sådan han hittar det till synes övergivna huset i det övergivna området. Men i huset bor Marina och hennes far Germán, konstnären vars konst dog samtidigt som hans hustru dog i en otäck sjukdom. Under en tid blir de nästan som en familj för Óscar.

Marina tar med Óscar till kyrkogården för att spionera på den beslöjade damen som punktligt en gång i månaden lägger en ros vid en namnlös gravsten. De följer efter henne och hamnar mitt i en härva av ouppklarade konflikter i det förflutna. Konflikter som inte riktigt vill stanna i det förflutna. Det blir ett storslaget äventyr, en praktfull saga med massor av hemligheter…

Jag har möjligen en fördom att författare med långa, krångliga namn också skriver långa, krångliga böcker, men Marina är lättläst med ett starkt driv. Det är bitvis riktigt spännande läsning. Visserligen använder författaren flitigt ett begrepp jag inte riktigt gillar: att låta karaktärer berätta en herrans massa backstory på ett lite för litterärt och allvetande sätt för att man verkligen ska tro på att de bara hasplar ur sig allt så där… och med lite mer info än de borde ha intresse av att ge. Det distansierar tyvärr. Men men, boken var bra ändå, för den gav en mysrysig känsla. Och jag tyckte det var mysiga miljöbeskrivningar, exempel:

Fontänerna på skolgården hukade sig under ett tungt, blygrått molntäcke. Regnet öste ner och jag hade inget paraply och inte ens en kapuschong att dra över huvudet. Lyktstolparna lyste som brinnande tändstickor.

Jag sprang mot utgången. Jag kryssade fram mellan vattenpölar och översvämmade avloppsbrunnar. Marken liknande en blödande åder med alla sina rännilar av regnvatten. Våt in på bara skinnet sprang jag genom de smala gatorna. Kloakerna röt mot mig när jag passerade. Det var som om hela staden var på väg att drunkna i ett svart hav. Tio minuter senare stod jag utanför grinden till Marinas och Germáns trädgård, fullkomligt dyblöt. Skymningen bredde ut sig som en gråflammig marmorvägg vid horisonten.

Läst som pappersbok i pocketformat från bokbytarhyllan på jobbet.

BokinfoTitel: Marina
Författare: Ruiz Zafón, Carlos
Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *