Ferry tales

När jag var yngre fick jag ofta frågan om jag var släkt med Bryan Ferry (nej), på senare år har jag fått frågan om jag är släkt med Björn Ferry (ja). Han är min syssling (farfars brors barnbarn) om jag inte fått något om bakfoten, men vi har aldrig träffats. Och jag tittar ju inte alls på tv och intresserar mig inte för skidskytte eller sport över huvud taget, så andra har liksom haft mer koll på honom än jag. Det kändes som att jag åtminstone borde läsa hans bok. Så det gjorde jag. Trots bristande intresse för ämnet och ingen lockelse till den ganska grova stilen jag förstått att han har. (Så passande för min läsutmaning, då kan jag ju faktiskt bocka av ”80. En bok du ärligt tror är dålig.”, vilket kändes svårt annars – och jag skulle nog egentligen inte använt ordet ”dålig” själv, men tror det här blir så nära jag kommer, så det får bli så.)

Jag vet inte riktigt när det var jag började läsa den. Men mitt första intryck var väl ungefär som jag trodde. Jag har svårt att tycka att det är kul att vara grov (han skriver ju om en del privata saker, kan jag nöja mig med att skriva för att inte få konstiga googleträffar…) och att driva med folk. Jag skruvar också på mig obekvämt när han recenserar folk väldigt ärligt, herregud, de kan ju läsa det där… Och sen blev jag lite uttråkad av att allt var väldigt mycket samma, samma. Ni vet, han tränar, tränar lite till, tränar lite mer, sen tränar han lite… inget konstigt, för det är såklart det han gör. Men efter halva boken ungefär tog jag en lång paus och återupptog läsningen nu i sommar. Och jag läste klart! Nu springer jag ju själv regelbundet och även om det såklart inte kan mäta sig med en elitidrottssatsning kunde jag förstå på ett mer personligt plan det han skriver om skador och sjukdomar som sätter käppar i hjulet. Det var en sak som hjälpte mig att komma närmare berättelsen. Den andra saken var det han skrev om sin son och att han måste vara borta så mycket under sonens aldrig återkommande barndom, ”bara”, för att han ska träna och tävla i sin sport. Jag tyckte att han skrev fint om det och att hans kluvenhet och sorg över det kändes i hjärtat.

Så det blev en ganska bra läsupplevelse till slut. Kul att veta lite mer om Björn Ferry och om hans fru Heidi Andersson – jag har sett filmen om Armbryterskan från Ensamheten tidigare och hon verkar ju cool, så kul att få veta lite mer om henne också.

Den episka bokutmaningen
Oj, den här boken stämde ju in på massor av punkter i utmaningen! Väljer (fetmarkerar) de jag tror är svårast att uppfylla med andra.
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
60. En bok din pappa gillar. Han har läst den åtminstone och verkade tycka att det var kul att ha läst den. Tror inte han läser så mycket annat, har aldrig pratat om någon annan bok med honom i alla fall.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform.
77. En bok med sport. (Upptagen)
79. En bok du tidigare börjat läsa, men inte läste klart.
80. En bok du ärligt tror är dålig. (men den var helt okej!)

BokinfoTitel: Ferry tales
Författare: Ferry, Björn
Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *