Hässelbyloppet

I söndags sprang jag Hässelbyloppet. Det är ju känt för att vara en lättsprungen mil… men hu, det blev inte så för mig. Jag hade en dålig löpardag, tråkigt nog.

Eftersom jag inte har varit så vass på löpning på sistone var egentligen min enda förhoppning att inte få ett nytt bottenrekord och jag lyckades faktiskt få en något bättre tid (1:06:57) än på Tjejmilen (1:08:30), så det var ju bra i alla fall. Men det kändes såå tungt och mina ben var inte alls mina vänner.

Jag hade inte de bästa förutsättningarna. Några dagar innan loppet gav jag mig ut och sprang några galna intervaller på absolut maxfart. Det gillade inte mitt knä. Något hände så att det nu liksom känns ”fel” på något sätt och det knäpper i det. Jag har haft mycket så tidigare, men varit förskonad länge. Ibland gör det ont att gå, inte nu-haltar-jag-jättemycket-ont, men så att det känns.

Även om det inte gjorde jätteont på loppdagen knäppte det och kändes skumt och sånt hjälper i alla fall inte mig att känna mig på topp, så det bidrog säkert. Värmde väl upp för dåligt också… fick jättekramp i benen en bra stund och när det väl släppt något hade den mesta energin gått åt.

Måste säga att det var ganska mycket backar ändå för att vara ett platt lopp… hehe…

Sen hade jag visst tittat lite dåligt på anmälningsinfon. Man kunde anmäla sig antingen till tävlingsklassen eller motionsklassen. Jag tänkte att tävling = tidtagning och motion = fun run, så jag anmälde mig till den sista tävlingsklassen. Hehe. Det stämde ju inte så bra. Motionsklassen var också tidtagning med jättesnabba löpare och jag skulle snarare ha varit i sista motionsgruppen… Väldigt snart var de andra i min startgrupp långt borta. Lyckligtvis var vi i alla fall ett par stycken som hamnat fel, så jag såg en person framför mig och en bakom mig ända tills första motionsgruppen kom ifatt någonstans mellan 3 och 4 km. :D

Sista loppet jag är anmäld till i år är upplevelseloppet STHLM Xploration Run nu på lördag. Jag har knasigt knä och är förkyld, så jag ska nog i alla fall inte springa milbanan jag är anmäld till… Men förhoppningsvis kan jag byta till någon av de lindrigare varianterna och ändå klara STHLM Challenge i år också.

En liten ljusglimt i mitt löparliv är att jag i alla fall gjorde en riktigt bra femma nyligen under ett vanligt vardagspass. Under 30 minuter, dvs min idealfart som mitt stora mål är att lyckas hålla i 10 km också. Men de flesta passen är tyvärr betydligt segare än så…

Nu håller jag tummarna för att den här omgången knäkrångel inte blir en långkörare.

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *