Bytte skorna! Håller tummarna för de nya Saucony Triumph ISO 3!

Som jag har våndats angående de nya löparskorna jag köpte… Jag kunde inte springa många minuter utan att få ont i smalben och utsidorna av fötterna. Kändes ju helt fel att få nya problem när det jag mest var ute efter var lite mer plats för tårna bara…

Så jag bestämde mig för att utnyttja Intersports Testa-på-garanti som jag sett till att bli berättigad till. Man får alltså använda skorna i 30 dagar och sedan byta dem om det blev fel (en gång, så nu gäller det att de nya funkar…). Det kändes olustigt, men jag fick tag i samma kille som jag köpte skorna av för nästan 3 veckor sedan och han gjorde klart direkt att vi såklart skulle byta dem. Sen gick vi såklart igenom vad som inte var bra med dem, men det kändes inte som att jag behövde argumentera för att göra bytet, utan bara att vi skulle försöka reda ut hur vi skulle hitta bättre skor.

Jag gick ju från skor med pronationsstöd till utan när jag köpte de nya, men killen trodde inte att det var problemet. Jättesvårt att veta såklart, men han filmade hur jag sprang i de neutrala jag valde och det såg jättebra ut, dumt att lägga i pronationsstöd då.

Det som var mindre bra var att de flesta skor som kunde ha varit aktuella var helt slut i lager. Jag var mest intresserad av Saucony och Asics, för att de generellt är bredare än de andra märkena och jag behöver ordentligt breda skor. Det fanns inga Asics över huvud taget i rätt storlek. Om jag skulle köra på neutrala, som han rekommenderade, fanns egentligen bara Saucony Triumph ISO 3. Jag sprang med dem på löpbandet i 8 minuter, det låter kanske inte så mycket men kändes ganska mycket att göra mitt i en skoaffär. :) Kände i alla fall ingenting i smalbenen och bara lite lätt på utsidan av fötterna. Med Brooks-skorna gjorde det ju rejält ont efter bara några få minuter.

Så det blev Saucony Triumph ISO 3:

Mina gamla Asics var storlek 37,5, Brooks köpte jag i 38,5 och nu tog jag 38. Vill ju ha mer plats för tårna men inte klumpiga skor, Brooks-skorna blev kanske lite för stora. Hoppas tåutrymmet räcker nu (det är ju mest därför jag byter från mina gamla)!

Så här skriver Saucony om skorna på produktsidan:

Triumph ISO3
Artikelnummer: S10346-3

– Triumph är Sauconys premiesko i det neutrala segmentet. Tack vare Everun materialet i såväl toppsulan som landningszonen ger den maximal stötdämpning och energiåtergivelse under hela löppasset. Triumph ISO3 har dessutom uppdaterats med ytterligare Everun i hälen, vilket ger ökad dämpning under landningsfasen. Triumph ISO3 har också uppdaterats i form av en ny, vävd mesh för ökad slitstyrka. Skon har också ett uppdaterat ISOFIT system för ökad förmåga att anpassa sig till foten och säkerställa en dynamisk passform under hela löpsteget.
– Dropp: 8 mm
– Vikt: 261 gram

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det blir bra nu!

De gula snörena och detaljerna är verkligen lysgula. Så nej, det går inte så bra för mig att hitta diskreta skor. :) Men det som spelar roll är ju hur det känns. Jag hade gärna velat vara mer säker, men nu är det bara att hoppas och kämpa på.

Relaterade inlägg:

Tioårig bröllopsdag på Grinda!

070707 var vårt magiska bröllopsdatum. 170707 var således vår 10-åriga bröllopsdag, tennbröllop. Vi firar ju alltid på något sätt som relaterar till årets material, men vi var inte så sugna på tenn… däremot är ju vat-ten(n) trevligt och då kan man t.ex. åka båt ut i skärgården, vilket vi tänkt göra cirka hur länge som helst! Sagt och gjort, det blev en dagsutflykt till Grinda med vackert väder och kall badpremiär för mig och Ava.

När vi kom fram letade vi rätt på en geocache och sen åt vi medhavd lunch på ängen nära ankomstbryggan. Köpte glass i kiosken där och gick Grinda naturstig bort mot Klubbudden och utsiktsberget där. Barnen tyckte väl inte precis att långpromenad var bästa idén, så sen tog vi oss till badplatsen också innan vi åkte båten hem.

Det får bli ett Flickr-galleri den här gången:

Grinda

Funkar det inte att bläddra och se bildtexter så som du läser inlägget?

» Se bilderna på Flickr i stället

Efter Grinda blev det pizza på Kungsholmens pizzeria (vår nuvarande favorit) och glass på Morelli. Morelli har jag velat testa länge och det var verkligen god glass! Bästa veganglassen i stan tror jag – även om man får väääldigt mycket mindre glass än på Stikki Nikki, som ju har öppnat hos oss nu. Stikki Nikki har goda smaker, men Morelli har väldigt bra krämighet i sin glass. Deras jordgubbssorbet var också riktigt bra, den smakade jordgubbe och inte mest socker som sorbet ofta gör…

Tre dagar i Berlin

Vi i Berlin
Familjen i Berlin

Nu är vår efterlängtade lilla tripp till Berlin över. Den blev väldigt bra – barnen ville inte åka hem, trots att vi tröttade ut dem rätt rejält genom att gå uppemot 30 000 steg om dagen enligt stegräknaren i Jonas mobil (och de tar ju fler steg än vi + att de sprang runt en del medan vi satt still…).

Resan och hotellet

Min klocka ringde 03:30 på måndagsmorgonen och vi väckte barnen vid 4. Brummade iväg mot Arlandas Långtidsparkering Beta, där vi bokat plats, och vidare med buss till flygplatsen. Planet gick 06:55.

Det var alltså första gången barnen flög flygplan och de tjöt av skratt när planet accelererade på startbanan. Mycket spännande. :) Men sen var det bra med medhavd platta, telefon och chips under flygturen. Landningen blev jobbigare med lock för öronen och framför allt Ava hade ont av det.

På Tegel tog vi buss 109 som tog oss väldigt nära hotellet på ungefär en kvart. Mycket smidigt. Och trots att vi var tidiga fick vi checka in direkt, vilket var väldigt skönt. Hotellet var Cityblick i Charlottenburg, som vi valt för att det där gick att få ett ordentligt fyrbäddsrum med eget badrum till ett rimligt pris. Det visade sig att hotellet låg vägg i vägg med en vegetarisk asiatisk restaurang som hade många veganrätter. Men det blev inte av att vi åt där, eftersom vi hade så många andra roliga restauranger att testa som vi trodde skulle gå bättre med barnen. Frukosten serverades i restaurangens lokaler, men då imponerade de inte på veganfronten. Frukostvärdinnan pratade inte engelska, så vi kunde inte ens fråga om veganska alternativ. Barnen var helt nöjda med att äta syltmackor och jag åt frallor med tomat, oliver och saltgurka.

Helt ok hotell annars! Det såg allt lite skabbigt ut framförallt i trapphuset, men rummet var fräscht, med undantag för duschdraperiet som luktade rätt skumt. Jätteskönt med fyra ordentliga sängar. Barnens var skönare än våra, men det var bara när man lade sig som man kände fjädrarna… Det var varmt och kvavt och badrummet var litet, men rummet var stort och vi var nöjda. Vi fick en uppsättning nycklar, vilket kändes väldigt retro. :)

Nästa gång försöker vi nog boka boende i Prenzlauer Berg eller Neukölln, där de flesta av våra inspanade restauranger låg. (Är lite förvånad att vi inte hamnade på någon i Kreuzberg, som ju ska vara så veganvänligt? Vi valde utifrån hur intressanta restaurangerna verkade och inte så mycket utifrån var de låg och det blev Prenzlauer Berg, Neukölln och Friedrichshain.)

Måndag med Goodies/Veganz och Berlin Zoo

Efter att ha landat lite på hotellet och beslutat oss för att köpa Berlin Welcome Card (om vi hade gjort det på flygplatsen redan hade vi sparat 7,30 EUR…) promenerade vi iväg mot S-Bahn-stationen Charlottenburg. Biljettkassan tog inte kort (!), så jag fick promenera iväg och ta ut pengar medan Jonas och barnen tittade i en affär och köpte glass. Sen kunde vi åka tvärs igenom nästan hela stan till Veganz i Friedrichshain. Mysigt att åka S-Bahn och se allting. Veganz är alltså en veganbutik som finns på tre ställen i Berlin. Där finns också cafét Goodies. Vi lunchade på Goodies och köpte med oss matsäck från Veganz, då vi inte räknade med att hinna med något ordentligt restaurangbesök på kvällen.

Jonas åt en dundergod Muttis bagel, jag åt en helt okej kimchiwrap och barnen petade ut vissa godkända saker ur en sallad… Delade också på två smoothies och fyra bakverk till efterrätt.

Aquarium Berlin

Sen åkte vi till Berlin Zoo. Jag och Jonas hade ju aldrig föreslagit att åka dit, eftersom vi inte gillar att stödja att man håller djur i fångenskap, men Ava hade gjort research inför resan och blivit väldigt pepp på just det. Så då blev det så. Zoo + Aquarium från tvåtiden till stängning vid 18:30. Trevligt, men vi tyckte synd om många av djuren… Det fanns en jättestor lekplats också, i sann Berlinstil (det finns massor av jättehäftiga, unika lekplatser i Berlin).

Vi kompletterade matsäcken en aning i den roliga ryska butiken vid vår S-Bahn-station och åt middagen på en parkbänk i närheten. Vi hade bland annat köpt jättestora ”Sanderkex”. Bara för att det såg roligt ut. :)

Stoooora Sanderkex

Sen gick vi tillbaka till hotellet, där Jonas och barnen gjorde sig redo för sängen.

Dagens geocaching: Jag stack ut en liten sväng till, för att jag ville placera min för ändamålet nyregistrerade TB i någon lämplig berlinsk geocache… Det var lite svårare att försöka förstå cachebeskrivningar på tyska och jag bommade faktiskt två innan jag hittade en burk som lyckligtvis även kunde ta TB:n. Skönt! Då var TB:n släppt och souvenirerna för Tyskland och Berlin intjänade. Ingen press längre, skönt att känna att vi kunde geocacha bara på kul och om det passade de kommande dagarna.

Tisdag med sightseeing och lekplats

På morgonen insåg jag att jag inte hade med mig några strumpor! Jag tog ett par av Jonas och sen fick jag strumpshoppa under dagen…

Brandenburger Tor

Efter frukost på tisdagen åkte vi till Brandenburger Tor och promenerade in mot city längs Unter der Linden. Vi hade inte så jättebra koll på allt vi såg, men en del pampiga byggnader blev det. Och ganska mycket byggarbetsplatser… Vi köpte vykort i en turistbutik och beundrade fontänen Neptunbrunnen nära TV-tornet. Vi försökte åka upp i TV-tornet, men det var på tok för lång väntetid… Tyvärr kom vi inte på det förrän vi stod i kön till biljettkassan och såg på informationstavlorna när de olika biljettnumren fick gå in, så barnen blev väldigt besvikna.

Dagens geocaching: Det fanns en cache alldeles intill TV-tornet, så den letade vi rätt på innan vi försökte åka upp. Det kom ett par och ställde sig precis där vi letade och jag hann tänka att jag hoppades att de skulle gå snart så vi kunde leta vidare, men de tittade på oss och sa ”geocaching?”. Yes! Jonas hittade gömman och när jag signerat lämnade vi den vidare.

TV-tornet

Efter TV-tornsmisslyckandet åkte vi mot Prenzlauer Berg och veganrestaurangen Lia’s Kitchen, där barnen fick barnportion av nuggets, pommes och grönsaker och vi vuxna åt smarriga hamburgare. Barnens mat såg väldigt barnvänlig ut enligt våra barns mått mätt (separerad och inget kladd), men Sander gillade bara grönsakerna… Svårt detta med våra barn på restaurang! Lite knepigt var det också att restaurangen inte hade toalett. Det drog ner barnvänligheten ett rejält antal snäpp, trots att de hade en barnrätt… menmen, burgarna var goda.

Nuggets på Lia's Kitchen

Efter maten gick vi för att äta glass på Eiskontor i närheten och lekte lite i en lekplats på vägen. Barnen åt chokladdoppad chokladglass – ja, de gillar choklad – och jag och Jonas körde nöttema och delade på en portion med macadamianöt-, jordnöt- och pecannötsglass. Gott!

Sen bar det av mot Neukölln och stora parken Volkspark Hasenheide. Vi hamnade slumpartat på en stor lekplats där, men den vi hade sett ut var egentligen en annan… så vi gick dit också. Stor lekplats med tema Tusen och en natt. Det finns så många fina, unika lekplatser i Berlin! Barnen lekte med tyska småbarn utan problem. :) Det fanns djur i parken också, vi hann se kameler i alla fall…

Lekplats i Volkspark Hasenheide i Neukölln

Sen promenerade vi till Let It Be Crêperie och beställde lite väl överdådiga chokladpannkakor till barnen och choklad-banan-crêpes till mig. Jonas åt matigare crêpes som faktiskt var godare. Våra pannkakor och crêpes var alldeles dränkta av choklad och det var förstås festligt, men var inte gott i så många tuggor… Vi var tvungna att köpa lite salta kexfiskar på hemvägen för att mätta barnen.

S-Bahn hem, sen kväll. Barnen somnade ovanligt lätt. :)

Onsdag med TV-tornet och Legoland

Besvikelsen över TV-tornet satt kvar i barnen, så vi såg till att förköpa biljetter online till 10:30 på onsdagen. Dyra biljetter, men det kändes som att vi behövde komma upp i det rackarns tornet! Det var en regnig morgon och utsikten något disig, men det störde inte så mycket och när vi kom ner igen hade det slutat regna (eller nästan? minns inte).

Utsikten var fin och det var kul att se platser vi varit på uppifrån. Men det kostade ju nästan lika mycket som att gå in på Legoland sen, riktigt dyrt… kanske inget man gör varje gång man besöker Berlin! Kul i alla fall att ha gjort det, eftersom det var en stor grej för oss att peka på TV-tornet från lite alla möjliga ställen i stan, det syntes ju en bra bit.

Alexanderplatz

Det tog inte så lång tid i tornet, så efteråt hade vi lite tid att slå ihjäl innan vår tilltänkta lunchrestaurang öppnade. Vi gick en sväng i Alexa köpcentrum vid Alexanderplatz, men köpte inget.

Sen åkte vi mot Prenzlauer Berg igen och restaurangen Vego Foodworld, där vi köpte pizza. Barnen fick Vesuvio-ish som de brukar, men Ava tyckte att skinkan var fel och Sander tyckte att allt var fel utom kanterna… ja, som sagt, inte lätt. Vår pizza var i alla fall helt ok (vi delade på två pizzor). Vi skrev också klart vykorten där och postade dem på vägen till Potsdamer Platz. På Potsdamer Platz tittade vi på en bit av Berlinmuren och sen gick vi till Legoland.

Giraffen utanför Legoland - här finns världens mest "favoritade" geocache!
Här finns världens mest favoritmarkerade geocache!

Dagens geocaching: Utanför Legoland står en stor giraff byggd av Duplo. På den giraffen sitter världens mest favoritmarkerade geocache! Det är rätt lätt att ta reda på hur den ser ut, så jag känner att jag kan avslöja det: det är en extra legobit någonstans på giraffen som innehåller en geocaching-logg. Jättekul ju! Tyvärr var det inte vi som hittade den, utan en annan familj som letade samtidigt. Hade varit kul att hitta! Men den fick en favoritpoäng av oss/mig också i alla fall. Känns speciellt att ha tagit den med flest FP (favorite points). Enligt statistiksidan Project GC har den i skrivande stund 8378 FP och tvåan i världen har 6188. Sverigest mest FP-ade har 1429 FP och den finns ju här i Stockholm, så den måste jag ta snart! Notering om FP: man kan alltså inte ge hur många som helst. För var 10:e cache man tar får man en FP att ge. Så man måste tänka till lite.

Legoland är alltså ett litet inomhus-Legoland, men barnen gillade det. När man kom in fick man se delar av Berlin i Lego, riktigt snyggt såklart. Det fanns också stora figurer byggda av lego. Sen kom man till en Dragon Ride som var en åktur med spännande legoscener och så blev man lite nerstänkt också… barnen gillade och hade gärna åkt fler gånger, men det gick inte att gå tillbaka upp.

Legoland Dragon Ride

På nedervåningen såg vi en 4D-film, dvs 3D med diverse effekter som vattenstänk (igen!), skumstänk (snö), blåst m.m. Sander blev blötast… men tyckte det var kul.

Ava åkte en till åkgrej, men Sander var för kort och blev förstås ledsen. Det kommer att bli mycket sånt framöver, eftersom han är kort för sin ålder… :( Vi gick en guidad tur genom legofabriken där vi fick se hur lego tillverkas och barnen fick varsin unik legobit med Legoland-tryck. Det fanns också lite alla möjliga lekstationer som barnen sprang runt och utforskade. Jag och Jonas satt en stund och drack te…

Vi måste nog åka till riktiga Legoland i Danmark nästa sommar! Vi var ju där när Sander var bäbis, så då hade han ju ingen glädje av det. Nu skulle han ha det och Ava har nog inte blivit för stor än…

Sista restaurangen vi sett ut var Vöner – der vegetarische döner. De har seitankebab på riktigt kebabspett. Jonas tog kebab i bröd och tyckte det var gott. Jag tog kebabtallrik och tyckte nog att själva kebaben var rätt torr. Fick bara en av de två såserna jag beställde också, men orkade inte krångla mer med personalen efter att ha gått till kassan ett antal gånger i olika ärenden… Barnen fick hamburgare, som vi trodde skulle vara skapligt vanliga sojaburgare, men den uppgiften var visst lite gammal. Nu var det seitanburgare med curry. Vi vuxna tyckte de var fantastiska, jag gillade dem bättre än kebaben, men barnen var såklart inte imponerade… Men båda åt i alla fall ställets pommes med god aptit! Bästa måltiden för Sander…

Mittemot restaurangen fanns en ekobutik där vi provianterade lite frukost (skulle lämna hotellet innan frukostdags) och även köpte glass (SoYeah chokladglass) och choklad (vanliga Vego-chokladen med nötter) som vi åt till efterrätt. Sen åkte vi vår sista S-Bahnresa genom staden och sa hejdå till TV-tornet och allt…

Torsdag med hemresa

Planet skulle gå 9:05. Barnen ville inte åka hem… Men vi fick med dem till bussen som gick 6:51 och fick ganska gott om tid på flygplatsen. Jag slängde några längtansfulla blickar på geocacher/TB-hotell i närheten, men de var ju ute vid parkeringarna snarare än inne på flygplatsen.

Vi åt frukost på en bänk innan vi gick till terminal D, där säkerhetskontrollen kändes lite mindre uppstyrd än i Sverige. Inga plakat med instruktioner… Vi köpte lite chips och barnen fick köpa varsin souvenir innan det var dags att borda. Resan hem gick bra. Vi hade valt en ny sorts placering så att båda barnen satt vid fönstret med en vuxen bredvid. Planet till Berlin var smockfullt, men lyxigt nog fick vi ingen utanför oss (det var alltså tre platser i bredd och på vägen dit satt Jonas på andra sidan mittgången från oss).

Sammanfattning och reflektioner

Berlin är en riktigt bra stad att åka till med barn. Det hade vi ju hört förut och det var trevligt att inte bli besvikna. Det är helt sant att det finns en massa fantastiska lekplatser överallt. Stora och unika med charmiga teman. Verkligen kul!

Det som är mindre bra är cyklarna. Berlin verkar inte vara någon vidare cykelstad och det kändes otryggt med spattiga barn att folk ofta cyklade på trottoarerna, mitt bland folk.

Jag skulle gärna åka dit igen! Då skulle jag som sagt gärna försöka hitta boende i någon av de stadsdelar som har många veganrestauranger, som Prenzlauer Berg. Om vi åker med barnen kan vi gärna lägga ännu mer tid på lekplatser. Om vi åker bara vuxna finns det ju oändligt med saker man kan göra som inte skulle vara så kul med barn.

Barnen och maten: Argh! Trots att vi riktade in oss på hamburgare, pizza och pannkakor gick det inget vidare. Det var ju såklart fel sorts hamburgare, pizza och pannkakor… Jag hoppas de blir enklare snart, men vi kanske måste bli bättre på att träna dem.

Berlin Welcome Card: För oss var det väldigt bra att vi hade korten, men bara för kollektivtrafikens skull. Vi åkte ju ganska mycket eftersom vi vallfärdade till veganrestauranger i olika stadsdelar. :) Vi betalade korten för oss vuxna och fick ta med oss ett gäng barn på dem. Sander hade ändå åkt gratis, men för Ava gällde reducerad taxa annars. Att utnyttja rabatterna visade sig vara svårt. Vi försökte på Berlin zoo, men fick bara veta att det inte gick att kombinera familjebiljett med rabatten för att det redan var rabatterat pris. Vi hade inte ens bett om familjebiljett och sen när vi räknade på det såg vi att vi hade sparat skapligt mycket på att få rabatten på ordinarie styckbiljetter i stället. Suck. För TV-tornet och Legoland gällde rabatten endast om man köpte i manuella kassan. Vi försökte ju med TV-tornet, men när det inte gick köpte vi online. Brända av den erfarenheten förköpte vi även Legoland online. Så ingen rabatt alls… Summa summarum: Det hade blivit billigare att köpa dagkort i kollektivtrafiken! 7 EUR per vuxen och dag, även stora barn åker med. Så får vi göra nästa gång!

Kollektivtrafiken: Vi testade buss, S-Bahn, U-Bahn och tram. Kul att det finns så många olika. :) Överallt var det bara att kliva på, inga spärrar. Första gången vi åkte blev det biljettkontroll, men sen ingen mer gång. Väldigt skönt faktiskt. U-Bahn låg inte alls lika djupt som Stockholms tunnelbana, det kändes också trevligt. Men ännu trevligare var det att åka ovan jord och kunna titta ut.

Resans längd: Tre dagar är ju inte jättemycket, men när vi åkte hem kändes det som att vi nog kanske inte hade orkat mer… Det blev ju intensiva dagar och mycket gå omkring. Vi hade såklart kunnat försöka hålla ett lägre tempo om vi haft mer tid, men för intensiv storstadssemester funkar en kortis bra. Vår stora grej i år blir ju Gotland, så det var inte riktigt möjligt att lägga mer tid i Berlin, men det blev alltså bra som det blev. Vi borde alltså dra iväg på fler weekendresor med barnen!

Fler bilder:

» ‘Berlin juli 2017’ på Flickr

Relaterade inlägg:

Jonas 38-årsdag

Uppvaktning på sängen

Jonas födelsedag blev en lugn dag hemma med sällskapsspel, film, god mat och tårta. Egentligen hade jag så smått förberett överraskningsutflykt, men det fick bli en hemmadag i stället. Dels hade SMHI förutsett regn den här dagen (det blev en fin förmiddag ändå, men grått senare, hade nog gått att vara ut lite, men…) och dels hade jag ont i foten (har problem att springa in de nya löparskorna…) och tyckte det verkade dumt att gå en massa dagen innan vi skulle åka till Berlin.

På morgonen väckte vi Jonas med skönsång och presenter. Barnen hade köpt snacks i present, som syns i bilden ovan. Han fick också presentkort på massage (och vi såg till att boka in det med en gång så det blir av), seriealbumet Fables vol. 1: Legends in Exile, två tillbringare till alla smoothies han gör + veganmärkt deo, läppbalsam och hudkräm från Bulldog, fast jag hade visst förträngt att han redan testat och ratat deon… hrm.

Jag skulle egentligen haft tårtan klar kvällen innan, men hade misslyckats med tårtbottenbaket, så fick baka en ny tårtbotten då och sätta ihop den på födelsedagsförmiddagen i stället. Jonas spelade sällskapsspel med barnen under tiden och sen hjälpte de till att dekorera tårtan.

Barnen gör tårta till pappa

Till lunch blev det en gammal favorit som inte gjorts på länge (eller särskilt många gånger alls, faktiskt), pasta pistou.

Pasta pistou till lunch

Sen hyrde vi Vaiana för 0,99 kr (det visade sig att det just då fanns ett erbjudande på Google Play om att hyra valfri film nästan gratis). De andra har sett den på bio, men det var första gången för mig. Bra film med härlig musik!

Till middag beställde vi pizza. Mums.

Fler bilder:
» ‘Jonas 38-årsdag på Flickr’

Relaterade inlägg:

Midsommar i Lilla Sverigebyn

Vi hade en härlig midsommar i Lilla Sverigebyn! Testar att bara lägga in länk till Flickr-albumet så det blir ett bildspel:

Jolle och jag

(Ser du inget bildspel kan du gå till Flickr-albumet i stället.)

Vi tog extra ledigt på torsdagen och åkte mot Småland. Det tog sin lilla tid att packa och komma iväg, så vi hann fram lagom till middagen. De har bytt koncept nu och det finns tyvärr inte överdådig buffé varje dag, men den här dagen fanns i alla fall soppa och bröd.

Vi hyrde ett tält, färdiguppställt med madrasser, täcken och kuddar. Hade med egna sängkläder. Våra vänner från Göteborg slog upp sitt tält bredvid.

Åh, vilket bra ställe det är! Barnen kan springa runt och rå sig själva, till och med Sander vågade vi släppa ur sikte när han var med de stora barnen. Underbart! Vi vuxna kunde sitta i relativ lugn och ro en hel del faktiskt.

Vi fick en del regn. Faktiskt blev dansen runt midsommarstången uppskjuten till efter frukosten på midsommardagen pga det. Men det gick ju bra det med. Vi åt i alla fall midsommarbuffé med en massa godsaker.

På lördagen delade vi faktiskt upp oss lite så att Jonas stannade i Sverigebyn med storbarnen och Sander. Resten åkte på en geocachingrunda. Den rundan fick ett eget Flickr-album:

Försjön vid Amaliagrottan

5 cacher blev det! Jag fick ta en de andra tagit dagen innan och de fick ta en jag tog förra året, så egentligen besökte vi 6. Vi reflekterade över att många småländska sevärdheter, med eller utan tillägnad geocache, verkar vara stenar i olika former…

Längtar redan tills nästa besök i Lilla Sverigebyn! Det blev rätt bra med en liten minisemester innan riktiga semestern också. Nu jobbar vi lite till innan vi semestrar på allvar.

Relaterade inlägg:

Pepparkakshuset (Hammarbyserien del 1)

Alltså, jag läser ju inte deckare egentligen. Eller, jo, jag har läst en och annan i mina dagar, men jag har faktiskt aktivt låtit bli också. Ibland är de riktigt spännande, men de känns sällan särskilt viktiga. Med några undantag, såklart, men sen finns det ju så många dussindeckare…

Pepparkakshuset är del 1 i Hammarbyserien. Jag trillade in på denna serie när jag plockade del 2 (Mamma, pappa, barn) i jobbets bokbytarhylla. Sen sprang jag på del 1 och 3 i en Readcycle-tunna och då var jag ju bara tvungen att ta dem och börja med rätt bok.

Och njä, det blir väl ingen riktigt viktig läsupplevelse, detta. Även om premissen har något visst, det handlar om hur mobbning kan förstöra ett barns liv så till den milda grad att hen många år senare kan vilja söka upp sina plågoandar och ta ut en gruvlig hämnd. Jag sveps dock inte riktigt med utan tänker mycket på hur boken är skriven, hantverket och tankegångarna bakom. Det är för all del intressant att inspireras att tänka på skrivarhantverk, men kanske vill jag hellre bli så uppslukad att jag glömmer bort allt sånt.

Jag läste Carolina Landins recension med stor igenkänning. Det är onekligen några saker i berättelsen som skaver. Och den stora twisten saknar liksom en del finess.

Men ja, jag kommer att läsa vidare, säkert båda böckerna jag har hemma åtminstone. Det är ju en hyllad serie, trots allt. Kanske blir den bättre.

Den episka bokutmaningen
Ja, nu börjar det bli svårt att hitta matchningar i läsutmaningen. För att få till två måste jag faktiskt använda punkt 101. Väljer en så ospännande kategori som ”En deckare”. Den borde ju ha funnits med! Phew, då gick det i alla fall (blir nog svårare med nästa bok i serien…).
1. En bok av en svensk författare. (upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Stockholm, där jag bor)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv. (En deckare.)

BokinfoTitel: Pepparkakshuset
Författare: Gerhardsen, Carin
Relaterade inlägg:

Nya löparskor: Brooks Glycerin 14

Efter alla problem med domnande tår fattade jag ju beslutet att köpa nya skor. Det blev ett par Brooks Glycerin 14 köpta på Intersport med rätt att prova i 30 dagar och byta om de är fel. Så nu håller jag på och provar… det är inte lätt att veta om de är rätt. Andra gången jag sprang fick jag galet ont i smalbenet på ett sätt jag aldrig haft förut… Tredje gången sprang jag bara 5 minuter åt gången och gick emellan, då gick det bättre.

Nya skorna är neutrala, de förra hade pronationsstöd. De är storlek 38,5 och de förra var 37,5. Går ju inte riktigt att jämföra storlek mellan olika modeller, men de har i alla fall rejält mycket mer plats för tårna. Så det problemet borde ju vara löst, dumt bara om man får en massa nya…

(Jag ville helst ha ett par lite diskreta skor, men alla som bara var t.ex. svarta var alldeles för smala för mina fötter. Dessa skor är inte alls särskilt diskreta med blänkande rosa detaljer, menmen…)

Relaterade inlägg:

StikkiNikki, stukning, gågata och plask

I söndags var Jonas och hängde i Mall of Scandinavia och såg inte mindre än tre biofilmer. Jag och barnen gav oss ut för att testa glassen på nyöppnade glasscafét StikkiNikki. Jättebra att de kommit till Hornsbergs strand eftersom de alltid brukar ha veganglass som inte bara är sorbet. Just denna dag hade de riktigt många sorter, men det blev ändå att barnen tog mangosorbet eftersom de andra var lite för spännande. :) Jag tog en som var gjord på sötpotatis och kokos. Fanns även bara kokos, pumpafrö och solrosfrö. Kul, hoppas vi hinner gå dit många gånger.

Vi avnjöt glassen i en väldigt blåsig strandpark (jag hatar mitt hår, varför ska det prompt försöka vara i min glass hela tiden?). Ava snubblade i trappan och trampade snett så att hon stukade foten. Egentligen skulle vi ha gått vidare till parken, men det var bara att linka hem. Men sen gick Sander och jag ut en liten sväng i alla fall och hade kontakt med Ava på Snapchat.

En stor del av Hornsbergs strand (inte ända borta vid oss) har blivit gågata, så jag och Sander testade att gå mitt i vägen och klättra på lejon. Men det kom ganska många bilar för att vara gågata, tyckte jag…

Så lekte vi och plaskade en stund också innan vi gick hem och hade filmkväll med hemkörd pizza.

(ja och så var det en massa annat som skulle hinnas med också, och allt gick långtifrån smidigt, så det var en ganska hektisk och kaotisk dag faktiskt… för att inte låtsas som att allt var total idyll…)

Relaterade inlägg:

Spökbuske

För några år sedan dokumenterade jag ett spökträd, alltså ett spinnmalsangripet träd, i Landvetter. Nu har vi en spökbuske utanför oss, som vi finner mycket fascinerande. Det har varit galet mycket larver och vi har kunnat hitta dem på lita alla möjliga ställen på gården, som på dörren…

Men det är mycket färre larver nu, utan att vi sett att de utvecklats.

Relaterade inlägg:

STHLM10 och beslut om nya löparskor

Loppet

I torsdags sprang jag STHLM10! Jag har ju haft problem med mina fötter och framför allt med domnande tår på högerfoten. Dessutom har jag känt det även till vardags på sistone. Så jag var lite nervös att jag kanske gjorde något dumt när jag gav mig iväg för att springa en hel jäkla mil med dessa fötter. Men lyckligtvis blev det inte värre än tidigare i alla fall. Det vill säga, det var inte bra, men inte värre än Kungsholmen runt eller Vegoloppet i alla fall… Men av mina tre millopp blev det inte helt oväntat det långsammaste på 1:06:10. Nåväl, jag var mest glad att ta mig runt utan alltför mycket obehag, men det hade ju varit kul att verkligen kunna satsa på målet att klara milen på max en timme.

Medalj 2 av 4 i STHLM Challenge!

Så här gick banan:

Det var ett fint lopp och bra väder. Kul att springa på andra sidan vattnet. Allra roligast var nog att springa på Långholmen, där jag aldrig varit! Fast vid det laget var fötterna rätt jobbiga… Utöver det så var det enda negativa att det faktiskt var riktigt trångt ibland, det hade jag inte riktigt väntat mig. Kändes mycket mer trångt än Kungsholmen runt. Jobbigt när man inte kan styra sin fart.

Loppet blev det första jag sprang för klubben Vegan Runners IK, som jag gick med i efter Vegoloppet. :) Kul att ha en klubb. Mitt syfte med det är mest att visa fler människor att det finns veganer och att veganer springer. Jag var lite kluven om jag skulle gå med eftersom det kan finnas en poäng med att visa att veganer springer bra, vilket jag ju knappast gör, men äsch, jag var välkommen och jag gick med. Ska förhoppningsvis promota ännu lite mer genom att springa runt i en av deras tröjor så småningom.

Skorna

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att köpa nya skor. Hade stuckit redan igår om jag inte haft så ömma fötter… men nu blir det på onsdag, då det passade schemamässigt. Jag är nämligen ganska övertygad om att mina Asics Gel Convector 2 är för små. Tårna tar emot när jag sprungit ett tag (fötterna sväller ju) och då är det inte konstigt att de domnar bort medan jag springer och blir tokigt ömma framtill efteråt. Märkligt bara att jag inte fattat det tidigare, men det har inte alltid varit riktigt lika illa (även om jag har noterat att jag fått förhårdnader på tåspetsarna, vilket också låter som en varningssignal).

Pronationsstödet har jag ju varit tveksam till hela tiden. Jag tycker att jag springer tydligt på utsidan av fötterna (i alla fall i dessa skor, vet inte hur mycket skor påverkar egentligen). Men angående det har jag mest känt att det är svårt att veta om det verkligen är fel och om det verkligen spelar någon roll. För små skor är liksom mer uppenbart fel.

Jag köpte skorna 2015-08-10, alltså för 1 år och 10 månader sedan. Jag har sprungit 703,5 km i dem enligt jogg.se, där jag bokför mina pass. Jag har förstås gått i dem en del utöver det. De borde ha mer att ge, men inte till mina fötter! Känns skönt att jag bestämt mig efter att ha våndats egentligen ända sedan jag köpte dem. Kanske kan skänka dem till re:activate eller dylikt.

Relaterade inlägg: