Hässelbyloppet

I söndags sprang jag Hässelbyloppet. Det är ju känt för att vara en lättsprungen mil… men hu, det blev inte så för mig. Jag hade en dålig löpardag, tråkigt nog.

Eftersom jag inte har varit så vass på löpning på sistone var egentligen min enda förhoppning att inte få ett nytt bottenrekord och jag lyckades faktiskt få en något bättre tid (1:06:57) än på Tjejmilen (1:08:30), så det var ju bra i alla fall. Men det kändes såå tungt och mina ben var inte alls mina vänner.

Jag hade inte de bästa förutsättningarna. Några dagar innan loppet gav jag mig ut och sprang några galna intervaller på absolut maxfart. Det gillade inte mitt knä. Något hände så att det nu liksom känns ”fel” på något sätt och det knäpper i det. Jag har haft mycket så tidigare, men varit förskonad länge. Ibland gör det ont att gå, inte nu-haltar-jag-jättemycket-ont, men så att det känns.

Även om det inte gjorde jätteont på loppdagen knäppte det och kändes skumt och sånt hjälper i alla fall inte mig att känna mig på topp, så det bidrog säkert. Värmde väl upp för dåligt också… fick jättekramp i benen en bra stund och när det väl släppt något hade den mesta energin gått åt.

Måste säga att det var ganska mycket backar ändå för att vara ett platt lopp… hehe…

Sen hade jag visst tittat lite dåligt på anmälningsinfon. Man kunde anmäla sig antingen till tävlingsklassen eller motionsklassen. Jag tänkte att tävling = tidtagning och motion = fun run, så jag anmälde mig till den sista tävlingsklassen. Hehe. Det stämde ju inte så bra. Motionsklassen var också tidtagning med jättesnabba löpare och jag skulle snarare ha varit i sista motionsgruppen… Väldigt snart var de andra i min startgrupp långt borta. Lyckligtvis var vi i alla fall ett par stycken som hamnat fel, så jag såg en person framför mig och en bakom mig ända tills första motionsgruppen kom ifatt någonstans mellan 3 och 4 km. :D

Sista loppet jag är anmäld till i år är upplevelseloppet STHLM Xploration Run nu på lördag. Jag har knasigt knä och är förkyld, så jag ska nog i alla fall inte springa milbanan jag är anmäld till… Men förhoppningsvis kan jag byta till någon av de lindrigare varianterna och ändå klara STHLM Challenge i år också.

En liten ljusglimt i mitt löparliv är att jag i alla fall gjorde en riktigt bra femma nyligen under ett vanligt vardagspass. Under 30 minuter, dvs min idealfart som mitt stora mål är att lyckas hålla i 10 km också. Men de flesta passen är tyvärr betydligt segare än så…

Nu håller jag tummarna för att den här omgången knäkrångel inte blir en långkörare.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Ny ungdomsbok av Lisa Bjärbo känns som ett säkert kort. Bjärbo skriver alltid bra och jag tror att hon överträffar sig själv varje gång. Inte så att jag helt säkert kan säga att braighetsordningen stämmer med utgivningsordningen, men… ja, med mitt inte alltför detaljerade bokminne känns det ändå rimligt. Jag tror att jag gillade den här snäppet mer än de andra? Nåväl, spelar kanske inte så stor roll, men jag gillade i alla fall verkligen boken.

Det handlar om Liv som flyttar till en håla efter att ha bott i Stockholm. Pappan ser fram emot en nystart för dem båda, men för Liv är det en mardröm. Hur ska hon kunna skaffa nya kompisar, hon som knappt vågar möta någons blick? I stället för att som normala människor typ svara på tilltal och sånt blir Liv som en tyst tomat i sociala sammanhang. Hon vet ju att hon kan vara en rätt kul person, men hur får man fram den där personen som gömmer sig inuti när man plågas av social fobi och får panikångestattacker av att behöva typ… säga nåt inför klassen?

Jag gillade Liv och beskrivningen av henne och hela grejen med att skriva en bok om den sortens människa som vanligtvis inte syns och hörs så mycket. En grej jag gillade särskilt mycket är hennes tanke att hon är olika procentsatser av sig själv i olika situationer, beroende på hur bekväm hon är.

Ja, jag gillar Liv, jag gillar människorna runt omkring henne och jag gillar den gripande backstoryn (säger jag lite lagom o-spoilande) och… ja, jag gillar boken!

Läsutmaningen
Nä, det här var ju inte heller något jag läste för läsutmaningens skull…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
9. En Young Adult-bok. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)

BokinfoTitel: Inuti huvudet är jag kul
Författare: Bjärbo, Lisa

Geocaching i Budapest

Nu har jag och Ann varit på en resa igen! Denna gång blev det två dagar (+ två resdagar) i Budapest. På schemat stod såklart geocaching, sightseeing och besök på veganrestauranger.

Så här såg geocachingkartan ut efter vår framfart, 48 stycken loggningar (glada gubbar) blev det:

Både Ann och jag firade jubileum, hon loggade sin nr 400 och jag min nr 500. Stort!

Vi testade Airbnb för första gången och hyrde en jättefin liten lägenhet på Pest-sidan med allt vi behövde på lagom avstånd från allt. Vi hade sett till att den låg nära ett veganskt frukostställe och det visade sig att det dessutom fanns en veganpizzeria runt hörnet. Eftersom vi åt stor frukost ganska sent blev det kanske mat vid 15-tiden och sen delade vi på en pizza som ”kvällsmacka” hemma i lägenheten båda dagarna…

Jag kom fram på söndagskvällen och Ann under natten till måndagen. På måndagen gick vi över till Buda-sidan för att spana in kullen med slottet och en massa andra pampiga byggnader. Och vi loggade ett gäng cacher såklart. Sen gick vi tillbaka till Pest och åt mat innan vi deltog i ett geocaching-event anordnat av ett par från Guernsey som också turistade Budapest. Ett danskt par och en norsk kvinna dök också upp, så det var bra skandinavisk uppslutning. :) Strax dök faktiskt en ungrare upp också.

Efter eventet åkte vi en sväng i pariserhjulet Budapest Eye och beundrade utsikten med alla upplysta pampiga hus. På hemvägen besökte vi en bar där man skulle be om att få låna en cache som var en speciell utmaning att ta sig in i, men vi klarade det. :)

På måndagen började vi med att gå till ön Margitsziget och titta på den spektakulära dansande musikfontänen. Hade gärna gått runt hela ön, men vi hade ett större projekt att gå trailen Danube Promenade, som vi förstod skulle ta oss åtskilliga timmar… vi loggade första 13:04 och sista 21:04. Då hade vi såklart pausat för mat och så också.

En härlig resa till en vacker stad! Men nästa gång ska vi nog försöka undvika att flyga eftersom det ger dåligt samvete beträffande klimatpåverkan…

Bilddump:

Vänd rätt upp av Emelie Novotny

YA-bok om hästar..? Ja, jag medger att det är ett lite otippat bokval för mig, men i det här fallet finns det utöver själva berättelsen många saker runtomkring boken som väckt mitt intresse. Som att debuterande författaren Emelie Novotny hade sitt barn på samma förskola som jag fram tills nyligen, så att jag har träffat henne ett gäng gånger. Och som att jag läst hennes inlägg på Debutantbloggen samt omdömen om boken och bara blivit ännu mer nyfiken.

Hur som helst, det handlar om Ylva som älskar hästar. Det är sommaren efter studenten och hon jobbar i Solveigs stall och sköter om hästar som elitryttaren Fredrik rider i dressyrtävlingarna. Hon hjälper också Nicole, som halkar efter i ridkarriären, och Sara, som knappt syns till i stallet längre sedan hon fick barn.

Ylva har en hel del att brottas med bland ridvärldens alla orättvisor. Som om det inte vore nog med det hårda arbetet som ofta är otacksamt (alla kan inte ha rika föräldrar som glatt köper hästar barnen ska rida på och sen lämna över till den hängivna stalltjejen för skitgörat…), blir det knepigt socialt i stallet. Fredrik och Nicole verkar ha ihop det… men Fredrik är väl en sån som är med alla? Och även om Ylva kanske inte vill erkänna det är hon ju också intresserad… fast kanske inte bara av Fredrik…

Även om jag inte är någon hästtjej är det alltid kul att läsa om någon som brinner för någonting. Jag gillar Ylva och jag gillar att mestadels ogilla de andra karaktärerna… Berättelsen har bra driv och får med väldigt mycket relevanta grejer, t.ex. om synen på hästen som kompis eller arbetsredskap, klassfrågan gällande vem som har råd att ha en egen häst, olika livsprioriteringar och såklart mycket kring den komplicerade kärleken som får Ylva att göra, eller gå med på, saker som hon egentligen inte står för.

Jag tyckte om boken!

Läsutmaningen
Nu har jag kommit så långt med läsutmaningen att det inte hjälper att en bok prickar in ganska många kriterier…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria. (Upptagen)
9. En Young Adult-bok. (Upptagen)
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (Upptagen)
22. En debutroman. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
77. En bok med sport. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vänd rätt upp
Författare: Novotny, Emelie

Geocachingverktyget är dött, länge leve geocachingverktyget

Mitt fantastiska nya geocachingverktyg höll för exakt två (2) cachefångster. Eller rättare sagt, det gick sönder när jag återplacerade nr 2. Magneten stannade helt enkelt kvar däruppe i skylten…

Men verktyget var ändå såpass bra att jag ville ge det en chans till. Den här gången fanns inte exakt samma inne på Classe, så det blev en något nättare variant.

Får se hur många cacher den håller för…

Min nya dator ASUS ZenBook UX430UN-PURE6X

För två veckor sedan köpte jag en ny dator! Man vet att man är vuxen när man kommer hem med en ny dator och ställer sig och lagar middag och sköter ruljangsen… för att sedan jobba toksent dagen därpå… Nåväl. Det har tagit mig ett tag att utvärdera den och göra den till min, men just nu håller jag på och resettar min gamla för att göra den till Avas, så nu är det väl definitivt…

Det blev en Asus ZenBook UX430UN-PURE6X den här gången. De har inte så klatschiga namn, hmm… Men det där PURE betyder i alla fall att den inte är full med Asus-bloatware. Fortfarande sånt bloat som följer med Windows, förstås, men… jag gillar att det är renare än det hade kunnat vara.

Det var precis sådär som det brukar vara, att det enligt tillverkaren finns cirka tusen balla färger att välja mellan, men sen när man kollar butikerna så finns i praktiken bara en. Så jag har en mörkblå dator nu. Lite otippat, men varför inte? Färgen kändes inte som det viktigaste, även om det hade varit kul att välja mellan alla färgerna såklart.

Det var svårt att välja! Jag funderade till och med på att köpa en Mac, men är glad att jag inte gjorde det. Största anledningen var att jag inte har hittat någon fotohantering jag är nöjd med till Windows (eller rättare sagt, att Windows Live Photo Gallery som jag gillar är övergiven utvecklingsmässigt och känns läskig att förlita sig på) och att Mac Photos ser trevlig ut. Men jag testade på jobbdatorn (har ju en MacBook Pro på jobbet), googlade en del och kom fram till att inte den heller skulle uppfylla mina önskemål plus att Mac är orimligt dyrt.

Mina datorönskemål: 512 GB SSD (hade varit så mycket lättare att kunna ha en mindre disk, men jag vill kunna ha alla foton m.m. på datorn… har redan fått förpassa våra gamla videokamerafilmer till enbart extern disk och molnlagring, vill inte behöva göra det med foton också), bättre styrplatta än min gamla, bra prestanda, bra grafikkort…

Mina fotoönskemål: att programmet använder EXIF/IPTC-taggar som mina tidigare program så att jag har nytta av taggarna jag satt, att programmet visar alla foton i datumordning oberoende av mappstrukturen med smidiga filtreringsmöjligheter, att programmet låter filerna ligga där jag lagt dem och inte importerar dem in i något märkligt låst format, att det lirar med min snitsiga setup där foton jag tar på min Android-telefon hamnar automatiskt på datorns disk via molntjänst. Bonus för om man kan få upp alla bilderna på en karta som man kan i Mac Photos. :)

Jag gillar datorn! Jag är iofs inte helt förtjust i att den känns plastig, men den är trevlig att jobba med och känns piggare än min gamla. Mitt första intryck var tveksamt eftersom den gav ifrån sig ett obehagligt ”coil whine” i början, men jag har inte hört det sedan dess. Däremot lät fläkten väldigt mycket, men det har också blivit lugnare sedan jag är klar med att dra ner alla filer från min molnlagring där jag har ”allt” sedan ett tag tillbaka (det enda jag backade upp från gamla datorn innan rensningen var save-filer och speldata för The Sims 4).

Fotohanteringen är inte löst ännu, men jag kan konstatera att Windows Photos går mycket bättre på nya datorn (toksegt på gamla) och är riktigt trevligt, även om det saknar taggningen).

När jag köpte min gamla Lenovo ThinkPad Yoga 14 såg mitt datoranvändande ganska annorlunda ut. Då hade jag ett kontor och satt med extern skärm, mus och tangentbord. Sen gick skärmen sönder och eftersom det ändå inte skulle få plats någon efter ommöbleringen till lilla kontorshörnet i sovrummet så köpte vi ingen ny. Nu är jag redo för att bete mig mer laptopigt och med nya datorn har jag bättre förutsättningar för det, då jag trivs bättre med styrplattan och troligtvis inte kommer att använda den externa musen ens om jag sitter vid bordet. Halvligger t.ex. i sängen nu medan gamla datorn står på bordet och resettar sig… Annars är min favoritdatorplats numera fåtöljen i vardagsrummet, att jag inte sitter där oftare beror bara på att det är upptaget/stökigare där. Jag brukar sitta i den när jag jobbar hemifrån.

Lite lustigt att min förra dator var väldigt anpassad för ett mobilare beteende med touchscreen, surfplatteläge och skärm som gick att vrida hela varvet bak… Jag spanade lite på en liknande, en nyare variant av HP Spectre som jag valde mellan när jag köpte den gamla. Har intrycket att de känns gedigna (icke-plastiga) och är trevliga att jobba med, men jag tror att jag hade fått offra prestanda och/eller betala mycket mer för att få det där hybridbeteendet som jag nog egentligen inte verkligen behöver.

Det ska nog bli bra det här. Får se om mitt bildprogramssökande slutar med att jag installerar det gamla programmet igen (och om det fortfarande går)…

Jag lever fast jag är född av Georg Sessler

Georg Sessler kom som flykting till Sverige 1956. Den här boken är berättelsen om hur hans familj kämpade för sin överlevnad som judar i Budapest under andra världskriget och den sovjetiska belägringen under efterkrigstiden. Det är sannerligen en bedrift att han lever fast han är född!

Georg föddes 1943, men berättelsen börjar innan dess, när hans far Lajos och mor Susanne levde vanliga liv i Budapest och drev ett framgångsrikt företag. Sedan blossade antisemitismen upp och resulterade i att uppemot 600 000 ungerska judar mördades, efter att först ha fråntagits allt de ägde och plågats svårt.

Lajos och Susanne körde på strategin att splittra familjen och hålla sig undan, med stor driftighet. Lille Georg fick bo hos en vän och den äldre sonen Thomas skickades till katolska nunnor, som behandlade honom hemskt.

Det är en hemsk historia, baserad på Georg Sesslers intervjuer med sina överlevande släktingar och berättad på ett skönlitterärt men också sakligt sätt. Här och var kommer rena faktatexter om vad som hände inom politiken och kriget. Raoul Wallenberg finns också med på ett hörn. I början tyckte jag kanske att det var lite torrt, mycket kanske på grund av att texten är sparsam med skönlitterära grepp som dialog och gestaltning, men när jag kommit en bit gick det inte att vara oberörd av familjens öde – såklart alla hemskheter judarna utsattes för, men också det lite ”enklare” i familjens splittring och stackars Thomas reaktion på att bli övergiven av sina föräldrar.

Passande nog åker jag till Budapest snart och har nu fått en inte så upplyftande historielektion. Jag kommer garanterat att tänka på familjen Sessler när jag är där och kanske ser minnesmärket med skorna vid Donau.

Läsutmaningen

Ja, det här är ju alltså en sån där bok jag letat rätt på just för att den passade in i läsutmaningen. Georg Sessler var faktiskt den enda författar-Georg jag hittade (däremot fanns ju flera George). Fanns några Astrid, men jag blev mest sugen på den här boken.

23. En bok baserad på en sann händelse. (Upptagen)
45. En bok av en författare med samma förnamn som din mamma eller pappa.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen) – och i nutid såklart, inte i bokens tid!
67. En bok som utspelar sig under andra världskriget.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Jag lever fast jag är född
Författare: Sessler, Georg

Veganbokprat #9: Teodlarens hustru av Dinah Jefferies

Senaste Veganbokprat-träffen ägde rum på Chutney i måndags. Tio personer dök upp, varav fyra helt nya. Vi var tvungna att dela upp oss i två och prata med de närmaste, för det var ganska sorligt i lokalen.

Om boken rådde delade meningar, vilket ju alltid är mer intressant. Jag hörde till dem som visserligen gillade den skapligt mycket, men ändå inte tyckte den var fantastisk.

Boken utspelar sig i Ceylon på 1920-talet, då den unga och nygifta Gwen flyttar dit från England för att bosätta sig hos sin make teodlaren. Laurence är äldre och mer erfaren, han har varit gift en gång tidigare och allt Gwen egentligen vet är att exfrun dog under tragiska omständigheter. Men exfrun ser hon inte som något stort bekymmer, däremot verkar maken lite väl intresserad av den amerikanska änkan Christina. Konkurrens finns även från Laurences ogifta syster, som är väldigt fäst vid sin bror. Det blir många gånger ensamt för Gwen när Laurence är borta på jobb och annat och hon får inte heller röra sig fritt eller beblanda sig med arbetarna.

Lyckligtvis blir hon gravid ganska snart och då ska väl allt bli bättre… eller, näe, såklart inte. Ojojoj, vad allt blir krångligt!

Det jag gillade med boken var nog mest skildringen av tiden, platsen och den mycket centrala frågan om skillnaden på folk och folk. Det är också en fascinerande intrikat historia med många komponenter och förvecklingar som dras många varv, men kanske blir det både lite mycket av allt och lite… enkla vägar ut, eller vad man ska säga. Men det jag mest aktivt retade mig på var att språket och berättandet är övertydligt och ganska mycket tell snarare än show.

Det var ändå en mysig läsupplevelse och jag blev gripen av handlingen så läsandet flöt på bra.

Bokutmaningen
I läsutmaningen funkar denna gång:
6. En kärlekshistoria. (Upptagen)
8. En historisk roman. (Upptagen)
49. En bok som du väljer enbart på grund av omslaget. Jag bestämde mig för att bocka av denna, så jag gick till Ica och spanade på bokavdelningen. Den här lockade för den såg fin ut och hade koppling till te. :) Sen föreslog jag den som bokcirkelbok också och den vann ju omröstningen, men anledningen att jag föreslog den var ju enbart baserat på att jag sett omslaget.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Teodlarens hustru
Författare: Jefferies, Dinah

Danderyd, Täby, Vallentuna och Norrtälje

Idag gjorde jag min första utflykt för att samla Stockholms kommuner. Jag tunnlade till Danderyd, där den första cachen hittades. Sen blev det buss till Täby. Jag var inte så välplanerad, utan hoppade av vid första hållplatsen i Täby, vilket råkade vara inte alltför spännande Roslags Näsby trafikplats. Därifrån blev det en promenad som tog mig till en fin park med ett bad, som nu var stängt så att det var lugnt och skönt på platsen.

Sen hoppade jag på dubbeldäckarbussen mot Norrtälje, men hoppade av vid Brottby trafikplats, för att det låg i Vallentuna kommun. Där hann jag precis logga en cache på en bro (bilden ovan) och kila till Ica för att köpa en flaska vatten – orutinerat nog hade jag glömt att fylla på den jag hade i ryggsäcken – innan nästa buss dundrade in.

För att vara maximalt effektiv skulle jag förstås ha hoppat av så snart som möjligt efter kommungränsen och sen vänt tillbaka, men eftersom det var dags att hitta något till lunch åkte jag ända till Norrtälje. Där var det ju jättemysigt! Nästan snubblade över ett café som skyltade med veganmat och låg jättefint vid ån.

Jag lekte såklart med tanken på att åka till Åkersberga (Österåkers kommun) och sen Vaxholm (Vaxholms kommun) på vägen hem, men det skulle ta så förbaskat lång tid med buss att jag inte skulle hinna hem till middagen, som jag sagt att jag skulle. Så det fick bli myslunch och promenad i Norrtälje i stället. Scannade dessutom av hela parkeringen utanför busstationen och hittade 016 som stod på tur i familjens platespottinglek (efter att också ha hittat 015 vid Stadshagens tunnelbana när jag gav mig iväg).

Det känns riktigt bra att ha fått enorma och avlägsna Norrtälje grönmarkerat på kartan:

Inte för att den egentligen är värd mer än någon annan kommun, men det ser ju ändå lite mer överkomligt ut nu på något sätt. :)

10 av 26 kommuner avklarade… får se när jag får möjlighet att logga någon ny…

Projektet känns ju lite mysigt crazy, men det känns också väldigt jag. Jag gillar ju sånt här! Att åka till ganska slumpmässiga platser som man inte vet så mycket om och se vad som händer. Ett favoritnöje när jag bodde i London och var ganska fattig men hade busskort var ju just att åka buss till oväntade ställen. Och jag och Jonas ägnade oss åt att turista ställen som Motala när vi hade massor av tid och frihet… Och tack vare dagens lilla utflykt har jag lärt mig att Norrtälje är jättegulligt med en massa gammal småstadscharm. Så mysigt att få en bild av stället när jag hör eller läser det framöver. (Lite orättvist mot Vallentuna, jag vet men…)

Mitt fantastiska nya geocachingverktyg

Det har hänt mig flera gånger att en magnetförsedd burk har suttit t.ex. i en skylt ett par decimeter högre upp än jag når.

En gång kom jag tillbaka med en hink att kliva på. En gång släpade jag dit Jonas. Nu har jag köpt ett verktyg (på inrådan av andra längdmässigt begränsade geocachare):

Det är alltså en plockmagnet från Clas Ohlson, ser ut som en teleskopisk penna med magnetspets.

Sen kunde jag få ner – och upp, icke att förglömma – en cache som gäckat mig länge. Yay! Har fler på lager som jag ser fram emot att återvända till…