Konferens i Bratislava

I helgen var jag på jobbkonferens i Bratislava. Temat var det agila arbetssättet och vi hade konferenspass ledda av externa agila coacher, lite tid till sightseeing och såklart Awards-middag där projektet jag är med i prisades som årets affär.

Eftersom vi flög till Wien och därifrån åkte buss till Bratislava var jag givetvis väldigt sugen på att försöka geocacha i tre länder på samma dag för första gången. På ditvägen var det inte möjligt, men på hemresan gick det att avvika en liten stund medan de andra gick in på flygplatsen. Så jag lyckades, yay! Se så vackert:

Det blev några cacher i Bratislava också. Det fanns inte jättemånga, men 8 stycken skrapade jag ihop varav hela 4 var virtuella. Cumil :: Man at work hade jag spanat in i förväg, eftersom den är Bratislavas mest favoritmarkerade (passerade 1000 FP medan jag var där). Tyvärr var den borta när jag skulle ta den, men jag skrev det i loggen och fick strax ett meddelande om att den var på plats igen. Älskar när det händer!

Jag värvade en kollega till geocaching också. Får se om hon fortsätter…

Det var en kul helg, men intensivt och tröttande också såklart. Vis av tidigare erfarenheter tog jag eget hotellrum och det var skönt att kunna dra sig undan lite.

Vi hade lite otur med vädret… Det var soligt och dundervarmt (32 grader) när vi kom och när vi satt inne i konferenslokalen utan fönster, men när vi hade fri tid var det snarare 15 grader och regn/blött. Menmen. Kanske iofs skönt att det inte var sådär varmt när vi promenerade runt och tittade på stan.

Nu ska det bli intressant att se hur vi kommer vidare med att jobba mer agilt.

Bilddump:

 

Två skolbarn

Idag var det skolstart för Sander i förskoleklass och för Ava i 4:an.

Som traditionen bjuder blev det en bild på barnen. Det fick bli inomhus eftersom vi skulle gå åt olika håll vid olika tider.

Jag följde med Sander på hans första inskolningsdag. Det började med samling på gården och sen gick vi till klassrummet för upprop. Efter det fick föräldrarna gå ut en stund. Totalt var det en timme idag, imorgon blir det två och på onsdag tre. Sen är det fulla dagar.

Vi fick veta att det är gympa inomhus på fredag och tog därför en sväng på stan efter skolan för att köpa innegympaskor. Jösses vad urplockat det var. Som tur var fanns det i alla fall ett par att välja på… alltså ett par som i en höger- och en vänstersko. Lyckligtvis var Sander jättenöjd med det.

Sen blev det en tidig lunch på Donken innan vi gick hem och jag skrapade ihop fem timmars hemifrånjobb medan Sander tittade på film, spelade tv-spel och byggde klart sitt stora Lego-bygge.

Så småningom kom Ava + två kompisar hem och en stannade på middag. De har hamnat i olika klasser nu eftersom de blandade om eleverna till fyran, men de har i alla fall fritids ihop.

Tänk att vi har två skolbarn! Ingen mer förskola. De börjar bli stora…

Nu är det lite nya rutiner som ska på plats. Får se när vi behöver gå hemifrån och hur vi får till aktiviteter och liknande. Avas basket och Sanders simskola börjar imorgon, Avas gitarr om två veckor.

Om du vill se mina inlägg på Facebook framöver…

…behöver du följa Facebook-sidan Helenas dagar.

Tidigare har ju mina inlägg postats automatiskt på min profil och alla mina Facebook-vänner har kunnat se dem, men nu har Facebook stängt av möjligheten att automatiskt posta till en profil. Det går däremot att automatiskt posta till en sida. Alltså har jag skapat en sida för min blogg.

Mina framfotsbekymmer – typ under kontroll?

Innan sommaren hade jag tilltagande problem i höger framfot. Det som till en början var löpningsassocierat, att tårna domnade bort vid löpning, breddade sig till att mer och mer göra sig påmint i vardagen med isande, smärtande och konstigt pulserande i foten, som även knäckte lustigt ibland. Och väldigt mycket en känsla av att nåt var ”fel”, att något tog i underlaget på fel sätt när jag gick.

Så blev det sommar och jag gick bara i sandaler och vandringskängor. Problemen försvann!

Tog på mig mina vanliga skor, med mina för problemets skull inköpta pelottsulor i, och använde i två dagar. Då kände jag direkt hur problemen kom smygande igen…

Jag tror jag kan konstatera att det beror väldigt mycket på skorna.

Det är ju tråkigt att jag förstört fötterna så att jag bara kan ha vissa sorters skor, men det är ju skönt att det verkar vara ganska lätt att lindra bekymren.

Måste bara lista ut hur jag identifierar skor som funkar. Jag går i mina vandringskängor nu, men det vore skönt att ha något nättare som funkar också, men ändå inte är öppna sandaler.

Nästan tillbaka i verkligheten igen…

Den här veckan jobbar jag och resten av familjen är ledig. Vi fick ju gå omlott litegrann för att täcka upp alla veckor som framför allt Sander behövde vara ledig från att förskolan stängde tills han börjar förskoleklass. Min första semestervecka tillbringade jag och barnen i Nyköping medan Jonas var hemma och jobbade. Tanken var väl att jag skulle få en motsvarande vecka, men de andra är alltså hemma, så riktigt så blev det inte… Men Jonas sköter ruljangsen i alla fall och jag kan göra vad jag vill efter jobbet.

Det är ganska fascinerande hur mycket man hinner jobba när man inte lämnar/hämtar barn och måste passa middagen hemma.

I måndags jobbade jag 10 timmar och var hemma till middagen. I tisdags jobbade jag 9 timmar och gick sedan ut och åt med Lena. Igår jobbade jag 9 timmar och gick sedan på massage, som jag fått presentkort på i födelsedagspresent.

Och nej, det är inte så att jag vill jobba mycket för jobbandets skull, men jag ligger minus i flexbanken och behöver ligga ganska mycket plus till planerad bortavaro, så jag tar tillfället i akt. Och jag hinner alltså ändå göra saker efter jobbet! I vanliga fall när jag ska jobba in flex går det inte med lite varje dag utan det blir snarare ”ok, på tisdag kör jag tills jag stupar”. Det här känns ju lite mysigare ändå.

Och på något plan är det ju en sorts mjukstart att alla måsten inte satt igång. Nästa vecka är också speciell. Måndag-onsdag är det inskolningsdagar i förskoleklassen och på torsdag åker jag med jobbet på konferens till på söndag. Så verkligheten börjar egentligen måndagen efter det.

En annan grej som känns som Hej Verklighet är att vädret plötsligt slagit om också. Vart tog den supervarma och soliga sommaren vägen? Hej gråkalla dagar…

Menmen. Det har varit mysigt att göra saker i stan på kvällarna. Jag och Lena åt väldigt gott på NyKo Kitchen och på väg därifrån råkade vi hamna på Kulturfestivalen och se det snygga uppträdandet av Aquanauts (eller åtminstone de delar som var tillräckligt högt upp för att vi skulle se).

Och igår fick jag en välbehövlig massage. Ooooh, mina sätesmuskler..! Efter det åt jag på Hermans och läste lite i nästa bokcirkelbok innan jag gav mig av hemåt.

Idag får vi se vad det blir… har lite grejer jag skulle behöva kolla på på stan, även om jag är mer sugen på att softa och läsa bara, men det kanske kan bli en kombo.

STHLM Urban Trail

I söndags kände jag mig duktig som klev upp i ottan och sprang ett millopp.

Fast det var ju inte på så blodigt allvar, förstås.

Loppet var STHLM Urban Trail och det tredje loppet i årets upplaga av STHLM Challenge. Det är det loppet då man ägnar sig åt någon sorts speed-sightseeing, då man springer igenom Vikingaliv-utställningen på Djurgården, Skansen, Armémuseum, Rigoletto, MOOD-gallerian, Downtown Camper, Musikaliska, Nordiska muséet och Josefina. Eller det var årets bana i alla fall, inte samma som förra året.

Jag tog god tid på mig på loppet. Sprang för all del mellan attraktionerna, men tog det lugnt genom byggnaderna, tittade och fotade och så. Men snart är det dags för Tjejmilen, då skulle jag vilja göra bra ifrån mig. Ligger dock inte så bra till formmässigt för att sätta nytt PB…

3096 dagar av Natascha Kampusch

Det här är Natascha Kampuschs egen berättelse om hur när hon som 10-åring blev kidnappad av Wolfgang Přiklopil och kom att vara hans fånge i ofattbara 3096 dagar – först som 18-åring lyckades hon fly.

I början av boken får man läsa om Nataschas barndom i Wien. Den var inte problemfri och som tioåring var hon en överviktig sängvätare som lärt sig att vuxna är opålitliga. En morgon när hon var osams med sin mamma och därför inte tog något ömt farväl då hon skulle gå till skolan blev hon övermannad av Přiklopil och körd till hans hus inte särskilt långt från där hon bodde. I början tillbringade hon all tid i Přiklopils specialbyggda källarhåla, men kom med tiden att få komma upp till huset och arbeta som kidnapparens slav under ständig psykisk och fysisk misshandel.

Kampusch skriver mycket om hur hon kunde överleva och inte bli helt nedbruten av kidnapparens kuvningsprojekt. En överlevnadsstrategi var att faktiskt inte bara se kidnapparen som ond, utan att även ty sig till honom, förlåta honom och söka trygghet i honom. Han var den enda person hon hade under så många år och ett anpassningsbart barn kan blunda för många hemskheter.

Hon skriver också om svårigheter efter flykten. Att plötsligt vara fånge hos polisen i stället och att ständigt missförstås av sensationslystna reportrar och liknande. Mer om livet efter fritagningen kan man läsa i boken 10 år i frihet, som vore intressant att läsa någon gång. Jag tyckte att 3096 dagar var en bra blandning av gripande berättelse och allmänbildning, jag har ju såklart hört talas om fallet men visste inga detaljer (alla detaljer får man nog inte veta heller – hon skriver att hon inte hölls som sexslav, men att det förekom sexuella saker som hon väljer att hålla privat).

Läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
23. En bok baserad på en sann händelse. (Upptagen)
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen – och hon hade hjälp, för all del…)
52. En bok med en siffra i titeln.
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: 3096 dagar
Författare: Kampusch, Natascha

Skolstartsshopping

Idag har vi gått på stan hela familjen. Viktigaste ärendet var att köpa skolväska till Sander. Båda barnen behövde lite allmän påfyllning i garderoberna, men det är lättare att köpa till Sander, som resultatbilden ovan visar. Bara byxorna är Avas (det var främst byxor och skor vi letade efter)… Fast hon fick en hel del nya underkläder också, som jag håller privat.

Vi lunchade på Max och åt glass på den helveganska StikkiNikki. Fint.

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout – på rekommendation av Sibel

Egentligen skulle jag ju inte köpa fler böcker nu, men den här fick jag syn på hos Bok-Olle i Byxelkrok och kände igen som en av de Sibel rekommenderat. Den såg dessutom snabbläst ut…

Jag valde alltså boken för att bocka av:

57. En bok Christer på Uppsala English Bookshop (eller en annan pålitlig bokhandlare i
en bokaffär nära dig) har rekommenderat.

Och skippade alltså Christer, eftersom jag inte bor i Uppsala och jag inte sett någon rekommendation på nätet av honom (däremot har jag nu flera av Jan, som är nr 56 på listan). I stället har jag hittat Sibel på Akademibokhandeln vid Plattan. Jag har inte pratat med Sibel personligen, men det sitter rekommendationslappar vid böckerna och många är undertecknade Sibel. Jag får en bra känsla av Sibels rekommendationer, jag blir sugen på de flesta av dem. Jag läser gärna fler av dem jag har på min rekommenderade-av-Sibel-lista! I sin helhet ser listan ut så här (dokumenterad under ett par besök i bokhandeln, kan förstås ha ändrats nu):

  • Själarnas ö – Johanna Holmström
  • Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt – Gail Honeyman
  • Natt bland hästar – Djuna Barnes
  • En mors bekännelse – Kelly Rimmer
  • Små stora saker – Jodi Picoult
  • Vaggvisa – Leïla Slimani
  • Stanna hos mig – Ayòbámi Adébáyò
  • En äkta man – Dennis Lehane
  • Tiden är inte än – Elin Boardy
  • Problemet med får och getter – Joanna Cannon
  • Ljuset vi inte ser – Anthony Doerr
  • Hönan som drömde om att flyga – Sun-Mi Hwang
  • Kvinnan på tåget – Paula Hawkins
  • Livet efter dig – Jojo Moyes
  • I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv – Tom Malmquist
  • The hate u give – Angie Thomas
  • Syndätarens dotter – Melinda Salisbury
  • Stoner – John Williams
  • Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
  • Vindens skugga – Carlos Ruiz Zafón
  • Mitt namn är Lucy Barton – Elizabeth Strout

Här är Sibels rekommendation av just den här boken:

Boken handlar om Lucy, som har haft en fattig uppväxt med destruktiva föräldrar. Hon har skapat sig sitt eget liv med sin nya familj och har nästan ingen kontakt med barndomsfamiljen. När Lucy ligger några veckor på sjukhus kommer mamman och sitter vid hennes säng. Hon berättar gärna om andra människor de stött på under uppväxten, men de är båda oförmögna att prata om det som verkligen spelar någon roll. Det är en frustrerande berättelse som sätter sig i hjärtat och känslan av den dröjde kvar en stund efter läsningen. Den kändes väldigt sann, så att jag nästan trodde att det var författarens egen berättelse – men det är det alltså inte. Jag läste nästan hela medan barnen lekte på Lådbilslandet. :)

Läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
57. En bok Christer på Uppsala English Bookshop (eller en annan pålitlig bokhandlare i en bokaffär nära dig) har rekommenderat.

BokinfoTitel: Mitt namn är Lucy Barton
Författare: Strout, Elizabeth

Tema bokhandlar #3: Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Nina George är en tysk författare, det blev en överraskning för mig som trodde att detta var ytterligare något amerikanskt eller brittiskt. Kanske är det mycket tack vare det som vi får lite glimtar av svenskt, t.ex. böcker som nämns och att de två katterna som döpts efter författare heter Kafka och Lindgren.

Jag sparade den här boken till sist i bokhandelstemat för att jag trodde att jag skulle gilla den mest. Det lät väldigt mysigt med den medelålders Jean Perdu som med brustet hjärta driver sitt litteraturapotek från en pråm i Paris. Med passande bokrekommendationer botar han sina kunders sorger, men den sorg han inte rår på är sin egen. För många år sedan älskade han en kvinna som sedan gav sig av och sedan dess har han lagt locket på och bara existerat snarare än levt.

Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Nu efteråt har jag visserligen en positiv känsla av boken. Jag gillade själva huvudhistorien om Perdus kärlekshistoria, men den levereras ganska sparsmakat och jag får inte samma engagemang i de andra delarna. Perdu kastar loss och ger sig av söderut och med sig får han en skrivkrampande författare. De ger sig ut på en ”road trip fast med båt” – ”boat trip”, antar jag och stöter på ett antal lustiga karaktärer. Fint, men… jag ville mest veta mer om Perdus egen historia. Jag fick det jag ville till slut, men det var lite mycket transportsträcka för mig, åtminstone för den här sortens bok.

Läsutmaningen
Inte heller denna bok läste jag för läsutmaningens skull… men jag insåg just att en punkt faktiskt blir avbockad ändå, yay!
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)
70. En bok som utspelar sig till sjöss.
73. En bok om böcker eller läsning. (Upptagen)
76. En bok med ett fordon. (Upptagen)

BokinfoTitel: Den lilla bokhandeln i Paris
Författare: George, Nina