Läsmål för 2018

Jag brukar inte formulera läsmål. Det brukar inte precis vara svårt att hitta böcker jag vill läsa ändå. Det finns så mycket mer än jag hinner med!

Men om jag ändå skulle säga något så skulle jag vilja:

  • Läsa bokcirkelböcker och vara med på träffar förstås.
  • Läsa från lite fler länder än jag brukar, eller åtminstone några jag inte läst böcker från de senaste åren. Har t.ex. Purple Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria) i åtanke pga plockade den från en skänkeshylla i somras.
  • Beta av åtminstone en del av mina hyllvärmare (om man nu får kalla dem det när de flesta är införskaffade 2017…).
  • Läsa minst en ny författare som fått nobelpriset (ny för mig alltså).

Utöver det vill jag såklart bocka av så mycket som möjligt i min episka läsutmaning. Jag planerar så smått för dessa:

  • 21. En dystopi. och 47. En bok av en författare som tog sitt liv.
    • Kallocain av Karin Boye.
  • 29. En trilogi (som var menad som trilogi redan från början).
    • Tredje delen om Magnus Chase.
  • 31. En bok på över 1000 sidor.
    • It av Stephen King
  • 34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.
    • Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
  • 72. En bok där huvudpersonen inte är människa.
    • Watership Down av Richard Adams
  • 78. En bok med en tidsresa.
    • 11.22.63 av Stephen King eller
    • Outlander av Diana Gabaldon

Men vi får väl se vad som hinns med. Med största sannolikhet nästlar det väl in sig en hel del annat än det jag planerar för, som det brukar…

Nä, nu lägger jag in de borttappade böckerna!

Mitt bokbloggande sattes på paus 2013-2016. Jag bloggade om någon enstaka bok, men inte om alla jag läste. Och det retar mig nu att de inte finns med i min lista med Recenserade böcker. Den hette Lästa böcker först, vilket länken fortfarande skvallrar om, och det är ju så jag vill ha den egentligen. Att om jag sorterar listan på författare så får jag upp allt jag läst av den författaren sedan listan började. Så är det inte nu. Så nu tänkte jag ge mig på att skapa upp poster, om än inte riktiga recensioner, för de böcker jag läst men inte skrivit om här. Jag kommer att sätta dem på något datum det året de lästes. Bara för att få med dem i listan.

(Det blir ju iofs ändå inte komplett eftersom jag skrivit om ungdomsböcker på Barnboksprat i stället för här, men men…)

Summering av läsning 2017

Oooh, det här har jag sett fram emot! Att summera läsningen 2017 och få konkreta siffror på mitt uppsving som jag äntligen fått till. Jag har läst mestadels pappersböcker i år och jag har startat en vegansk bokcirkel och gått med i en ytterligare. Det är ju superkul!

Och det blev… tadaaa! 33 böcker! Alla finns i listan över recenserade böcker, se dem med datum 2017.

Kolla bara! Jag har inte läst mer sedan året vi blev föräldrar. Notera att läsningen gick uppåt för varje år efter dippen vid Avas ankomst (hon föddes i november 2008) och sedan dippade igen när Sander föddes (november 2012). Men nu så! Hoppas jag kan fortsätta hålla igång bra läsfart, för jag gillar ju verkligen att läsa.

Jag har bokfört lästa böcker med hjälp av en lista på Boktipset i år igen. I år blev det bara en lista för alltihop, dvs även barnböcker. Jag har läst 5 barnromaner och bokfört 18 bilderböcker, men ambitionen är ju alltså att lägga in dem jag läser för första gången under det aktuella året och inte ens det brukar jag lyckas med, så det är fler egentligen.

Av de 33 böckerna är:

  • 3 non-fiction och 30 skönlitteratur
  • 3 Novellix-novellböcker (nästan lite fusk, men jag inledde mitt bokår med dem och det kändes som att alla knep var tillåtna för att få igång läsandet, inklusive att räkna novellböcker)
  • 5 på engelska, 1 på norska och 27 på svenska
  • 15 skrivna av en kvinna och 18 skrivna av en man
  • 6 skrivna av en nobelpristagare, varav 5 nya för mig
  • 6 lästa för en bokcirkel, varav 4 för Veganbokprat och 2 för Vego-bokklubben
  • 2 e-böcker (oj, vad lite!) och 31 pappersböcker, varav:
    • 15 bibliotekslån
    • 9 köpta under året (varav 3 Novellix-böcker)
    • 2 från jobbets bokbytarhylla
    • 2 från readcyclingtunnor på bibliotek
    • 2 fådda (födelsedagspresent + julklappsbokbyte)
    • 1 plockad från min ungdoms böcker i föräldrahemmet
  • alla bloggade om, yay! (trist att det blev en bokbloggpaus)
  • 2 skrivna av Bengt Martin och 3 skrivna av Carin Gerhardsen, annars har alla olika författare
  • 2 utgivna 2017, 18 2010-tal, 3 2000-tal, 2 1990-tal, 1 1970-tal, 3 1960-tal, 1 1920-tal, 1 1910-tal, 2 1900-tal

Ursprungsländer
Författarna fördelade per land: Sverige (16), USA (5), England (4), Australien (2), Turkiet (1), Frankrike (1), Colombia (1), Spanien (1), Italien (1), Norge (1).
Totalt: 10 länder.
(Beträffande England är ju både Kipling och Ishiguro födda annorstädes, men räknas till England – annars hade jag fått med Indien och Japan också.)

Epic reading challenge
22 februari antog jag en Epic reading challenge och status nu när året är slut är 45 av 101 avbockade med 27 lästa böcker lästa sedan jag började.

Nobelpristagare
Det blev alltså fem nya nobelpristagare: Orhan Pamuk, Patrick Modiano, Gabriel Garcia Marquez, Rudyard Kipling och Kazuo Ishiguro (även Selma Lagerlöf, men henne har jag läst förut) och året slutade med status 21 av 114 = 18% lästa. Nej, jag kommer aldrig bli klar, men kul om siffran ökar lite.

Favoriter
Ja, självklart måste ju några favoriter utses.

…men i vanlig ordning är jag väldigt glad att ha läst alla.

Min julklappsbytesbok: The Jungle av Upton Sinclair

Jag är väldigt glad att jag kom på att ordna ett julklappsbokbyte innan det var för sent. Det måste bli en årlig tradition!

Boken jag fick var en sån där som man ”ska” ha läst, men som jag inte läst. Men nu har jag!

The Jungle av Upton Sinclair handlar inte alls om någon djungel i vanlig mening, utan om litauiska immigrantarbetare i Chicago i början av 1900-talet. De sliter hårt i en fruktansvärd köttindustri och det hör till vardagen att bli lurad och bedragen av såväl arbetsgivare som husförsäljare. Huvudpersonen Jurgis är positiv till en början och beredd att slita hårt för att få till en bra tillvaro för sin älskade Ona och familjen runtomkring. Men motgångarna blir för svåra.

Sinclair skrev romanen baserat på verkliga förhållanden och argumenterade för socialism, vilket märks i boken. Han avslöjade fruktansvärda förhållanden, både för arbetarna och vad gäller matfusk. Boken rörde upp en hel del när den kom.

Jag läste ”an adapted classic”, vilket alltså är en förkortad version av boken. Det är kanske synd att jag inte ärligt kan säga att jag har läst hela, men det är inte bara ett stycke ur boken utan hela är förkortad, så jag tror att det får räcka så. Det var tillräckligt med elände ändå… Men mycket intressant att ha läst den.

Den episka bokutmaningen
I utmaningen kan jag nu bocka för (fetmarkerade ”vinner”):
13. En klassiker.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (äntligen!)
22. En debutroman. (Upptagen)
58. En bok som rekommenderats av en vän. (Upptagen)
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen – och det lär bli svårt att se filmen, som tydligen förlorats.)
97. En bok som förbjudits. (brändes i Nazi book burnings)

BokinfoTitel: The Jungle
Författare: Sinclair, Upton

Magnus Chase and the Hammer of Thor

My name is Magnus Chase. Two months ago I died fighting a fire giant and woke up in Hotel Valhalla as one of Odin’s warriors. Time for a rest? I wish.

Detta är del 2 i fantasyserien om Magnus Chase och jag inser nu att jag läste del 1 under en period då jag hade bokbloggen pausad. Tråkigt, för det hade såklart varit roligt att läsa vad jag skrev om den…

Ettan fick jag i julklapp av Jonas av misstag, kan man säga. Han hade beställt en helt annan bok, men den här låg i paketet i stället (tillsammans med en följesedel med en helt annan persons namn på). Rätt bok kom senare, men han behövde inte returnera den felaktiga, så jag fick den.

I somras fick jag tvåan i födelsedagspresent och läste halva innan jag pausade för alla bokcirkelböcker som var tvungna att hinnas med. Men nu har jag alltså läst ut den.

Böckerna om Magnus Chase är en avslutad trilogi och trean gavs ut nyligen, så jag tänker att jag ska läsa den också. Bland annat för att jag har en punkt i min läsutmaning som är att läsa just en trilogi. :) Och det har man väl gjort när man har läst alla, antar jag, så det får ju bli den tredje boken jag sätter på det.

Jag läser inte speciellt mycket fantasy. Det här är humor-fantasy om nordisk mytologi skriven av en amerikan och det är ju lite kul. I första boken är Magnus Chase en ung uteliggare i Boston, men så blir han indragen i en massa dramatik och… tja, han blir en av de odödliga krigarna i Valhall.

I den här boken är han och hans färgstarka vänner på jakt efter Thors förlorade hammare, för att förhindra att Ragnarök sätter igång.

Stilen är väldigt intensiv och fyndig. Det är konstant action och massor av finurliga formuleringar. De går från en knivig situation till en annan och jag… blir lite matt, nästan.

Kapitelnamnen ger en liten hint om stilen:

  1. Could You Please Stop Killing My Goat?
  2. Your Standard Rooftop Chase Scene with Talking Swords and Ninjas
  3. My Friends Protect Me by Telling Me Absolutely Nothing. Thanks, Friends
  4. A Cheetah Runs Me Over
  5. My Sword Has a Better Social Life Than I Do

…osv

Jag får lite samma känsla som när jag läser Neil Gaiman faktiskt. Att jag verkligen beundrar hantverket och all research, att det är enormt coolt, men… inte riktigt så engagerande som jag hade önskat? Kul att ha läst och jag vill läsa klart serien, men jag kommer inte ha med böckerna på några favoritlistor.

Författaren Rick Riordan är mest känd för sina böcker om Percy Jackson, som verkar vara ett liknande koncept fast med grekisk mytologi. Det ska bli spännande att läsa trean om Magnus Chase, för det hintas i slutet av tvåan att Percy kommer att vara med i den.

Bokutmaningen
Boken passar in på följande i den episka läsutmaningen:
4. En fantasybok.
54. En bok som är metallicfärgad. (ja, delar av motivet och bokstäverna i titeln i alla fall, räknas det?)
72. En bok där huvudpersonen inte är människa. (inte riktigt, riktigt, väl?)
88. En bok du fått i present.

BokinfoTitel: Magnus Chase and the Hammer of Thor
Författare: Riordan, Rick

Lite ihop av Johanna Lindbäck

Nej, jag vet, jag brukar inte skriva om barnböcker här… men nu ville jag det. Johanna Lindbäck skriver ju oftast ungdomsböcker, men det här är en 9-12-bok, precis som jag tror att den jag skriver på är. Eftersom jag gillar Johanna Lindbäck var jag såklart nyfiken att läsa den här boken i studiesyfte.

Det handlar om Majken som går i 6:an och inte är särskilt intresserad av killar. Det är däremot hennes kompisar och inte minst hennes bästis Tessan, som plötsligt slutar berätta saker för henne. I stället börjar hon hänga massor med den där jobbiga Belinda…

När Majken så smått lär känna den nya, snygga killen som heter Ivan klurar hon ut en plan. Om alla tror att det är något mellan henne och Ivan kommer hon att bli intressant för Tessan igen…

Boken är väldigt bra skriven. Jag blev också lite… jag vet inte, förvånad..? över att den liknar min berättelse på vissa punkter. Jag menar, bara en sån liten detalj som att Majken obsessar över namn… det gör min Milla också! Och Milla är inte heller lika intresserad av killar som kompisarna… plus en sak som jag inte ska spoila som är lite lik… men nej, det är ju inte helt samma story i alla fall som tur är.

Jag har helt klart mycket att lära av JL. Framför allt: dialog! Den är än så länge väldigt outvecklad i mitt utkast och jag måste verkligen jobba med den om det ska bli något. Jag tycker det är svårt, men jag får försöka följa tipset som bland andra JL brukar ge: att tjuvlyssna på folk i rätt ålder. Jag har ju ganska god tillgång till tredjeklassare åtminstone. :)

Angående namnbesattheten är detta bokens första mening:

Ava är ett snyggt namn.

Det tyckte vi var ganska kul, jag och dottern Ava. :) (och jag håller ju med, såklart)

Den episka läsutmaningen:
En fördel med att blogga om boken här är att jag då kan pricka av något i min bokutmaning!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (kanske liiite fuskigt när det är en barnbok…)

BokinfoTitel: Lite ihop
Författare: Lindbäck, Johanna

Skriva barnbok av Annika J. Nasiell

Som tidigare chefredaktör för Barnens Bokklubb är Annika J. Nasiell en auktoritet inom barnboksbranschen. Mycket därför blev jag nyfiken på att se vad hon har att säga om att Skriva barnbok när jag stötte på boken med just den titeln. Och såklart för att jag tänker en hel del på barnboksskrivande nu, eftersom jag börjat omarbeta ett av mina gamla manus och hoppas få rätsida på det så småningom.

Boken är liten och lättsam, kort och snabbläst. Den innehåller en del skrivövningar som jag inte gjorde (…ja, jag erkänner…), men som det finns linjerade sidor i för att göra. Det kunde jag såklart inte ha gjort eftersom jag lånade boken på biblioteket (fast nu tänkte jag just att det kunde ha varit rätt kul om någon fyllt i den före mig!), men jag tror inte att jag skulle ha skrivit direkt i boken även om jag ägt den.

Annika J. Nasiell går igenom skrivandets grunder på ett trevligt sätt med barnboksvinkling och bjuder dessutom på citat från riktigt tunga författarnamn, som Astrid Lindgren, Peter Pohl, Mårten Melin och Lisa Bjärbo.

Trevlig läsning som passar bra om man behöver en lättbegriplig snabbguide till skrivande.

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen hittar jag följande som passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
73. En bok om böcker eller läsning.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
En är ju bättre än ingen!

BokinfoTitel: Skriva barnbok
Författare: Nasiell, Annika J.

Veganbokprat #4: Never let me go med julbord på Koloni

SPOILER ALERT

Den här boken är skriven så att man har väldigt lite information från början och det häftigaste är nog att läsa den utan att veta mer. Men väldigt ofta när det skrivs om boken spoilas det vad det handlar om. Det är för att det är väldigt svårt att skriva något om den utan att avslöja det, så jag valde att spoila även här. Men om du inte redan vet från något annat håll kan du väl sluta läsa nu och börja läsa boken i stället. Den är bra!

Till Veganbokprat #4 föreslog jag att vi skulle läsa något av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och så röstade vi fram Never let me go. Vi träffades på Koloni Telefonplan där vi diskuterade boken under inmundigande av deras fantastiska och helt veganska julbord.

Boken utspelar sig i en alternativ version av 1980-90-talets England. Berättaren Kathy berättar i jag-form om sitt liv, och framför allt uppväxten på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy, på ett sätt så att informationen portioneras ut lite i taget. I början säger hon liksom i förbifarten att hon är vårdare av donatorer, men det som inte är jättetydligt om man inte läst det utanför boken är att barnen på Hailsham inte är några vanliga barn. De är kloner som föds upp för organdonation. Just på Hailsham (det antyds att det finns många ställen med olika villkor) får barnen bra utbildning och de har personal som försöker visa för omvärlden att de är människor och inte bara objekt att skörda organ från. Men omvärlden vill inte så gärna lyssna, eftersom organdonationerna räddar så många liv på ”riktiga” människor.

Trots att hela klon-och-donation-grejen är något som mest finns med i bakgrunden ägnade vi nästan allt prat åt det. Det går såklart att dra paralleller till veganism och frågan vad som ger människor rätten att bestämma att vissa varelser är våra att utnyttja som vi vill.

Men det boken ägnar flest ord åt är egentligen relationerna. Ruth har en förmåga att skapa drama, då hon är både fantasifull och manipulativ. Hon är en häftig karaktär som jag liksom älskar att hata.

För ganska länge sedan nu såg jag och Jonas filmen som är baserad på boken. Eftersom jag har guldfiskminne när det gäller de flesta filmer kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag kom ju ihåg den stora grejen, att de var kloner som föddes upp för organdonation, men inte så mycket detaljer. Jag mindes lite av stämningen mellan vännerna, men inte så att jag kunde sätta ord på konflikterna. Jag var ganska nyfiken på att höra när de andra i bokcirkeln förstod grejen med klonerna och organdonationerna, men många av dem hade fått det spoilat av presentationstexter om boken. Knepigt det där, för man måste ju skriva ganska intetsägande och föga intresseväckande om man inte får ta med det, men samtidigt är det ju synd att spoila!

Jag tyckte i alla fall väldigt bra om boken och skulle gärna läsa mer av Ishiguro. The Remains of the Day ligger ju nära till hands att välja, inte minst för att den skulle låta mig bocka av ”34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.” i den episka bokutmaningen.

Den episka bokutmaningen
Med den här boken kunde jag pricka av följande i utmaningen:
3. En science fiction-bok. (om än väldigt lågmäld sf)
21. En dystopi.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
41. En bok skriven av en författare från Asien. (räknas född i?)
64. En bok som är skriven i jagform.
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.

BokinfoTitel: Never let me go
Författare: Ishiguro, Kazuo

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt.  Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006

Julklappsbokbyte 2017

Jag har arrangerat ett litet julklappsbokbyte i all sin enkelhet genom att fiska efter intresserade på Facebook. Fick napp så att vi blev 9 personer. Om jag hade varit lite mer bloggflitig hade jag väl annonserat här också, men nu skriver jag precis innan jag ska slumpa ut vilka alla ska skicka till. Att skriva här ökar i alla fall chanserna för att jag ska komma ihåg det och göra det till en årlig tradition – det vore kul!

Dessutom blir det här en naturlig plats att skriva en kommentar om boken man får, ifall någon som är med i bokbytet skulle vilja dela med sig av det.

Så här skrev jag på Facebook:

VILL DU HA OCH GE EN JULKLAPPSBOK?

Jag tänkte dra igång ett julklappsbyte. Så här tänker jag mig det:

– Anmäl intresse genom att skicka din adress till mig senast nu på fredag 8 dec (snabba ryck, så tveka inte!).

– Jag svarar på lördag 9 dec med adressen till en slumpmässigt urvald person som är med i bytet.

– Du skickar en favoritbok till personen så att den hinner fram innan julafton. Boken ska vara inslagen i julklappspapper. Den ska vara skriven på svenska. Lägg gärna i ett litet brev med någon rad om varför du gillar boken. Du kan vara anonym om du vill.

Jag sätter ribban till ”fräsch pocketbok”. Den kan vara läst om den är fräsch, den kan också vara inbunden om du vill.

Du kan alltså få vilken bok som helst och eftersom du förmodligen inte känner personen du ska skicka till kan du inte göra en kvalificerad gissning på vad personen skulle uppskatta för bok – men jag tänker att det är ok! Det kan bli jättebra, eller också inte.

(jag delar även denna inbjudan i mina bokcirkelgrupper)