Biblioteksskörd

Dags att få in biblioteket i livet igen, nu när vardagen är igång. Boken jag läser nu, Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen, är en biblioteksbok och idag plockade jag upp två reservationer (som väl hade kunnat få dröja lite till, men men…): Hennes nya namn av Elena Ferrante och Mitt barn på nätet av kriminologen Maria Dufva. Den förstnämnda är del 2 i serien om Elena och Lila, vars första del jag läste som bokcirkelbok. Den sistnämnda lånade jag för att den känns väldigt aktuell och jag tänkte att lite genomtänkt input i ämnet kanske vore bra (eller bara jätteläskigt…).

Bokcirkelbok #2: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Andra boken i vår bokcirkel blev första boken i Neapelkvartetten av Elena Ferrante (pseudonym). Ferrantes böcker har ju synts lite överallt på sistone, har varit svårt att undgå dem om man är det minsta bokintresserad. Så det är klart att man blir nyfiken!

Boken berättas av Elena, som blickar tillbaka på sin barndom och ungdom i femtiotalets Neapel. Vännen (rivalen?) Lila spelar en oerhört stor roll, liksom kvartert där de bor, alla människorna där och det ständigt närvarande våldet. I grundskolan är Elena och Lila bäst i klassen, men Lila är alltid ännu bättre. Sen sätter hennes familj käppar i hjulen, hon får inte vidareutbilda sig. Det blir Elena som läser vidare, medan Elena förväntas hjälpa till hemma och i faderns skomakarverkstad, för att sedan gifta sig ung.

Lila är en minst sagt knepig person. Hon är så oerhört begåvad, men det är svårt att veta var man har henne. Flickornas vänskap är långt ifrån enbart positiv – Lila utmanar Elena att göra saker hon egentligen inte vill och Elena gör allt för att följa väninnan och bevisa sin duglighet.

Det finns ju fyra delar totalt och jag vill absolut läsa vidare. Första delen är intressant, jag vill verkligen veta mer om Elena och Lila. Men det hettar aldrig riktigt till, blir aldrig riktigt spännande eller engagerande, utan håller sig på en jämn men hög nivå hela tiden.

Jag har reserverat tvåan på biblioteket. Det är lång kö, men det är helt okej, jag läser gärna annat emellan.

Bokcirkelträffen blev väldigt trevlig, men vi var bara två som kom (!) och båda hade bakat snickerskakor (!). (Great minds think alike, eller nåt.)

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen bockar jag nu av…
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska.
(44. En bok av en författare med samma förnamn som du.) Nästan… Är ju samma namn i olika varianter…
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Min fantastiska väninna
Författare: Ferrante, Elena

Vyssan lull (Hammarbyserien del 3)

Japp, jag läste trean också. Och den var också spännande och helt okej. Men alltså de här omslagen… ”Mamma, är det där en kniv?” ”Jaa..” ”Varför då..?” Ja, vad säger man?

Nu handlar det om en filippinsk kvinna och hennes två små barn som hittats mördade. Och ju mer som nystas, desto mer får man veta av den intrikata berättelsen som leder dit. Även för Hammarbypoliserna blir det en del drama.

Kan tänka mig att jag lånar fyran på bibblan så småningom, om nu inte den också skulle dyka upp i något bokbytarsammanhang, förstås.

Episka bokutmaningen
Ja, till förra delen i serien gick det ju inte att hitta någon ny match i utmaningen… Men kanske kan jag få till en för denna…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
50. En bok som är så ful att du knappt vill läsa den. Ja, jag tror faktiskt att det får bli denna. Inte så att själva designen är ful, men visst är det fult och otäckt att ha en blodig kniv på framsidan. Det var inte så kul att ha den liggande framför barnen…
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)

BokinfoTitel: Vyssan lull
Författare: Gerhardsen, Carin

Mamma, pappa, barn (Hammarbyserien del 2)

Jag var ju inte överdrivet förtjust i Pepparkakshuset, men folk verkar gilla den här serien och eftersom jag hittat de tre första delarna gratis ville jag ge dem en chans… Och den här boken kom jag faktiskt bättre överens med. Nu tände det till, så att jag faktiskt brydde mig om det jag läste, det blev spännande. Kanske lite tack vare att jag som förälder ömmar för utsatta barn, som är temat i boken.

Det handlar dels om en sextonårig tjej som hittas mördad på en Finlandsfärja. Hon lämnar en lillasyster och en alkoholiserad mor som har fest med andra alkisar hemma i lägenheten mest hela tiden. Det handlar också om ett spädbarn som hittas övergivet i sin vagn. Strax därefter hittas en död kvinna, som måste vara barnets mamma. Men det tar tid att identifiera henne och därmed också att få reda på att det finns ett till barn ensam kvar i en lägenhet. Sen får man fortsättning om personerna på Hammarbypolisen också.

Helt okej mysig sommarläsning.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli svårt på riktigt, att hitta något från utmaningen som passar, är jag rädd…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
(70. En bok som utspelar sig till sjöss.) (alltså… det känns lite långsökt, delen på Finlandsfärjan är så kort…)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
(76. En bok med ett fordon.) (alltså… inte så värst mycket mer än någon annan…)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)
Jaha, nähä… ingenting då.

BokinfoTitel: Mamma, pappa, barn
Författare: Gerhardsen, Carin

Ferry tales

När jag var yngre fick jag ofta frågan om jag var släkt med Bryan Ferry (nej), på senare år har jag fått frågan om jag är släkt med Björn Ferry (ja). Han är min syssling (farfars brors barnbarn) om jag inte fått något om bakfoten, men vi har aldrig träffats. Och jag tittar ju inte alls på tv och intresserar mig inte för skidskytte eller sport över huvud taget, så andra har liksom haft mer koll på honom än jag. Det kändes som att jag åtminstone borde läsa hans bok. Så det gjorde jag. Trots bristande intresse för ämnet och ingen lockelse till den ganska grova stilen jag förstått att han har. (Så passande för min läsutmaning, då kan jag ju faktiskt bocka av ”80. En bok du ärligt tror är dålig.”, vilket kändes svårt annars – och jag skulle nog egentligen inte använt ordet ”dålig” själv, men tror det här blir så nära jag kommer, så det får bli så.)

Jag vet inte riktigt när det var jag började läsa den. Men mitt första intryck var väl ungefär som jag trodde. Jag har svårt att tycka att det är kul att vara grov (han skriver ju om en del privata saker, kan jag nöja mig med att skriva för att inte få konstiga googleträffar…) och att driva med folk. Jag skruvar också på mig obekvämt när han recenserar folk väldigt ärligt, herregud, de kan ju läsa det där… Och sen blev jag lite uttråkad av att allt var väldigt mycket samma, samma. Ni vet, han tränar, tränar lite till, tränar lite mer, sen tränar han lite… inget konstigt, för det är såklart det han gör. Men efter halva boken ungefär tog jag en lång paus och återupptog läsningen nu i sommar. Och jag läste klart! Nu springer jag ju själv regelbundet och även om det såklart inte kan mäta sig med en elitidrottssatsning kunde jag förstå på ett mer personligt plan det han skriver om skador och sjukdomar som sätter käppar i hjulet. Det var en sak som hjälpte mig att komma närmare berättelsen. Den andra saken var det han skrev om sin son och att han måste vara borta så mycket under sonens aldrig återkommande barndom, ”bara”, för att han ska träna och tävla i sin sport. Jag tyckte att han skrev fint om det och att hans kluvenhet och sorg över det kändes i hjärtat.

Så det blev en ganska bra läsupplevelse till slut. Kul att veta lite mer om Björn Ferry och om hans fru Heidi Andersson – jag har sett filmen om Armbryterskan från Ensamheten tidigare och hon verkar ju cool, så kul att få veta lite mer om henne också.

Den episka bokutmaningen
Oj, den här boken stämde ju in på massor av punkter i utmaningen! Väljer (fetmarkerar) de jag tror är svårast att uppfylla med andra.
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
60. En bok din pappa gillar. Han har läst den åtminstone och verkade tycka att det var kul att ha läst den. Tror inte han läser så mycket annat, har aldrig pratat om någon annan bok med honom i alla fall.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform.
77. En bok med sport. (Upptagen)
79. En bok du tidigare börjat läsa, men inte läste klart.
80. En bok du ärligt tror är dålig. (men den var helt okej!)

BokinfoTitel: Ferry tales
Författare: Ferry, Björn

Pepparkakshuset (Hammarbyserien del 1)

Alltså, jag läser ju inte deckare egentligen. Eller, jo, jag har läst en och annan i mina dagar, men jag har faktiskt aktivt låtit bli också. Ibland är de riktigt spännande, men de känns sällan särskilt viktiga. Med några undantag, såklart, men sen finns det ju så många dussindeckare…

Pepparkakshuset är del 1 i Hammarbyserien. Jag trillade in på denna serie när jag plockade del 2 (Mamma, pappa, barn) i jobbets bokbytarhylla. Sen sprang jag på del 1 och 3 i en Readcycle-tunna och då var jag ju bara tvungen att ta dem och börja med rätt bok.

Och njä, det blir väl ingen riktigt viktig läsupplevelse, detta. Även om premissen har något visst, det handlar om hur mobbning kan förstöra ett barns liv så till den milda grad att hen många år senare kan vilja söka upp sina plågoandar och ta ut en gruvlig hämnd. Jag sveps dock inte riktigt med utan tänker mycket på hur boken är skriven, hantverket och tankegångarna bakom. Det är för all del intressant att inspireras att tänka på skrivarhantverk, men kanske vill jag hellre bli så uppslukad att jag glömmer bort allt sånt.

Jag läste Carolina Landins recension med stor igenkänning. Det är onekligen några saker i berättelsen som skaver. Och den stora twisten saknar liksom en del finess.

Men ja, jag kommer att läsa vidare, säkert båda böckerna jag har hemma åtminstone. Det är ju en hyllad serie, trots allt. Kanske blir den bättre.

Den episka bokutmaningen
Ja, nu börjar det bli svårt att hitta matchningar i läsutmaningen. För att få till två måste jag faktiskt använda punkt 101. Väljer en så ospännande kategori som ”En deckare”. Den borde ju ha funnits med! Phew, då gick det i alla fall (blir nog svårare med nästa bok i serien…).
1. En bok av en svensk författare. (upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Stockholm, där jag bor)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv. (En deckare.)

BokinfoTitel: Pepparkakshuset
Författare: Gerhardsen, Carin

Toner i natten av Jojo Moyes

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem ”kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är ”51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: ”Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.” 

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de ”en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo

Påven Johanna

Påven Johanna blev första boken i bokcirkeln jag och Anna drog igång. Ett mycket bra val.

Boken är baserad på berättelser om att det en gång förekommit en kvinnlig påve, förklädd till man. Man vet inte säkert om det är sant eller inte, men Donna Woolfolk Cross har gjort ett imponerande arbete med att researcha 800-talets liv och leverne och beskriva Johannas tänkta uppväxt i relation till verkliga historiska händelser.

Johanna är dotter till en kanik, vilket är någon sorts kyrkoperson, som gift sig med en ”hedning” efter en blodig missionärsrunda. Bröderna Matteus och Johannes förväntas studera, men trots att det snabbt är uppenbart att Johannes är olämpad för studier och Johanna desto mer lämpad går det såklart inte för sig att ett flickebarn ska utbilda sig. Men Johanna har ett driv och en list som gör att det ändå blir så. När hon närmar sig vuxen ålder inser hon att det bästa hon kan göra för att få fortsätta på sin intellektuella bana är att klä sig som man. Hennes begåvning tar henne långt, ja, så småningom ända till påvetronen. Där återser hon också den man som hon inte kan låta bli att älska, trots att hon försöker…

Boken har ett väldigt driv och är enormt spännande. Jag är också såå imponerad av arbetet som lagts ner för att förankra berättelsen i historien. Vi hade en väldigt mysig bokcirkelträff med bra bokprat och alla verkade tycka ganska lika om boken. Den är fantastisk men på vissa ställen blir det också lite ”för mycket”, framför allt enligt mig när Johanna har osannolik tur i flera livsavgörande situationer. Man tappar inlevelsen litegrann när berättartekniken lyser igenom vid några tillfällen. Men det är fortfarande en makalös läsupplevelse som jag gärna rekommenderar!

(Varför är omslaget så creepy? Vad är grejen med hennes mun?)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa, fetlagda är valda:
8. En historisk roman.
23. En bok baserad på en sann händelse. (KANSKE?! Omstritt!)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
58. En bok som rekommenderats av en vän. (redan tagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (fast i nutid, tack)

BokinfoTitel: Påven Johanna
Författare: Woolfolk Cross, Donna

Nejlikmusslan, fortsättningen på Sodomsäpplet

Nyligen läste jag ju Sodomsäpplet, som är årets Stockholm läser-bok och handlar om en homosexuell kille på 40-talet. Den har två uppföljare, Nejlikmusslan och Finnas till. De såg ut att vara ganska svåra att få tag i, men jag testade att reservera Nejlikmusslan på biblioteket och fick faktiskt hämta den ganska snart ändå.

Utan att spoila alltför mycket så kan jag i alla fall säga att Sodomsäpplet inte slutar muntert för Joa. I Nejlikmusslan har hans mamma gift om sig och flyttat ut på landet. Joa bor hos sin excentriska moster Molle där han försöker återhämta sig och hitta sin plats i tillvaron.

Jag tyckte nog faktiskt mer om Nejlikmusslan än Sodomsäpplet. Det blev lite mer spännande och även mer hoppfullt, trots att det började ganska nattsvart. Ser fram emot att läsa sista delen också.

Jag gillar verkligen namnet Joakim Mander, apropå ingenting. Och smeknamnet Joa. (Mander påminner ju om Sander, som jag uppenbarligen gillar, kanske därför. Och jag gillar J som begynnelsebokstav, särskilt i teckensnitt när det går under raden…)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar Nejlikmusslan in på (minst) dessa (väljer de fetmarkerade två):
1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (redan tagen)
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (redan tagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (bor!)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan tagen)

BokinfoTitel: Nejlikmusslan
Författare: Martin, Bengt

Bokcirkelträff om Påven Johanna

När jag och Anna gick ut och åt senast pratade vi om läsning och att det vore roligt med en bokcirkel. Eftersom vi är som vi är tänkte vi att det vore extra roligt att kombinera bokcirklandet med vegansk knytisfika. Sagt och gjort, vi skapade en Facebookgrupp och diverse saker ledde fram till att vi blev ett litet gäng som igår sågs i Rosenlundsparken över en picknick och pratade om Påven Johanna. Mumsigt fika (jag tog med raw brownies, bounty-godisar, jordgubbar och te/kaffe), bra bokprat, fint picknickväder och… ja, det var jättemysigt! Jag fick definitivt mersmak.