Toner i natten av Jojo Moyes

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem ”kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är ”51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: ”Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.” 

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de ”en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo

Påven Johanna

Påven Johanna blev första boken i bokcirkeln jag och Anna drog igång. Ett mycket bra val.

Boken är baserad på berättelser om att det en gång förekommit en kvinnlig påve, förklädd till man. Man vet inte säkert om det är sant eller inte, men Donna Woolfolk Cross har gjort ett imponerande arbete med att researcha 800-talets liv och leverne och beskriva Johannas tänkta uppväxt i relation till verkliga historiska händelser.

Johanna är dotter till en kanik, vilket är någon sorts kyrkoperson, som gift sig med en ”hedning” efter en blodig missionärsrunda. Bröderna Matteus och Johannes förväntas studera, men trots att det snabbt är uppenbart att Johannes är olämpad för studier och Johanna desto mer lämpad går det såklart inte för sig att ett flickebarn ska utbilda sig. Men Johanna har ett driv och en list som gör att det ändå blir så. När hon närmar sig vuxen ålder inser hon att det bästa hon kan göra för att få fortsätta på sin intellektuella bana är att klä sig som man. Hennes begåvning tar henne långt, ja, så småningom ända till påvetronen. Där återser hon också den man som hon inte kan låta bli att älska, trots att hon försöker…

Boken har ett väldigt driv och är enormt spännande. Jag är också såå imponerad av arbetet som lagts ner för att förankra berättelsen i historien. Vi hade en väldigt mysig bokcirkelträff med bra bokprat och alla verkade tycka ganska lika om boken. Den är fantastisk men på vissa ställen blir det också lite ”för mycket”, framför allt enligt mig när Johanna har osannolik tur i flera livsavgörande situationer. Man tappar inlevelsen litegrann när berättartekniken lyser igenom vid några tillfällen. Men det är fortfarande en makalös läsupplevelse som jag gärna rekommenderar!

(Varför är omslaget så creepy? Vad är grejen med hennes mun?)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa, fetlagda är valda:
8. En historisk roman.
23. En bok baserad på en sann händelse. (KANSKE?! Omstritt!)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
58. En bok som rekommenderats av en vän. (redan tagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (fast i nutid, tack)

BokinfoTitel: Påven Johanna
Författare: Woolfolk Cross, Donna

Nejlikmusslan, fortsättningen på Sodomsäpplet

Nyligen läste jag ju Sodomsäpplet, som är årets Stockholm läser-bok och handlar om en homosexuell kille på 40-talet. Den har två uppföljare, Nejlikmusslan och Finnas till. De såg ut att vara ganska svåra att få tag i, men jag testade att reservera Nejlikmusslan på biblioteket och fick faktiskt hämta den ganska snart ändå.

Utan att spoila alltför mycket så kan jag i alla fall säga att Sodomsäpplet inte slutar muntert för Joa. I Nejlikmusslan har hans mamma gift om sig och flyttat ut på landet. Joa bor hos sin excentriska moster Molle där han försöker återhämta sig och hitta sin plats i tillvaron.

Jag tyckte nog faktiskt mer om Nejlikmusslan än Sodomsäpplet. Det blev lite mer spännande och även mer hoppfullt, trots att det började ganska nattsvart. Ser fram emot att läsa sista delen också.

Jag gillar verkligen namnet Joakim Mander, apropå ingenting. Och smeknamnet Joa. (Mander påminner ju om Sander, som jag uppenbarligen gillar, kanske därför. Och jag gillar J som begynnelsebokstav, särskilt i teckensnitt när det går under raden…)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar Nejlikmusslan in på (minst) dessa (väljer de fetmarkerade två):
1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (redan tagen)
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (redan tagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (bor!)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan tagen)

BokinfoTitel: Nejlikmusslan
Författare: Martin, Bengt

Bokcirkelträff om Påven Johanna

När jag och Anna gick ut och åt senast pratade vi om läsning och att det vore roligt med en bokcirkel. Eftersom vi är som vi är tänkte vi att det vore extra roligt att kombinera bokcirklandet med vegansk knytisfika. Sagt och gjort, vi skapade en Facebookgrupp och diverse saker ledde fram till att vi blev ett litet gäng som igår sågs i Rosenlundsparken över en picknick och pratade om Påven Johanna. Mumsigt fika (jag tog med raw brownies, bounty-godisar, jordgubbar och te/kaffe), bra bokprat, fint picknickväder och… ja, det var jättemysigt! Jag fick definitivt mersmak.

Just så-historier av Rudyard Kipling

Just så-historier av Rudyard Kipling är ju verkligen en klassiker. Det var Jonas som lånade den på biblioteket, läste med Sander och rekommenderade att jag skulle läsa den sedan. Så det gjorde jag.

Den innehåller tolv berättelser som ”Hur valen fick sitt trånga svalg”, ”Hur elefanten fick sin snabel”, ”Hur armadillerna kom till” osv. Jag känner igen flera av dem eftersom de figurerar lite varstans i olika tappningar. Det känns till exempel som att jag kanske haft en bok om armadillerna..?

Berättelserna är skrivna på ett väldigt speciellt sätt och de är riktade direkt till läsaren (kan du tro? kommer du ihåg att? etc). Det finns mycket humor och fyndigheter, men ganska mycket våld och otrevligheter också. Författaren har även illustrerat boken och skrivit ganska lustiga bildkommentarer där han berättar om precis allt som är avbildat och ofta återkommer till hur synd det är att han inte får färglägga bilderna (för att de skulle tryckas svartvitt, antar jag).

Exempel på bild och bildtext, ur Hur elefanten fick sin snabel

Det är kul att ha läst dem, men de är väl egentligen mest bra just på det sättet, att de är intressanta, fyndiga och kul att ha läst. Men jag drabbades inte precis av något stort lässug. Kanske hade det passat bättre att ta en berättelse lite då och då snarare än att försöka skynda igenom den innan återlämningsdags.

Den episka läsutmaningen
I den episka läsutmaningen uppfyller boken (åtminstone) följande kriterier:
13. En klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur.
58. En bok som rekommenderats av en vän.

BokinfoTitel: Just så-historier
Författare: Kipling, Rudyard

Halvkärt återseende av Bridget Jones

År 2000 respektive 2001 läste jag Bridget Jones dagbok och uppföljaren Bridget Jones – The edge of reason om trettinåntingåriga Bridgets singelliv med längtan efter tvåsamhet. Jag missade tredje boken Mad about the boy, som kom 2014, men det blev ändå passande att läsa Bridget Jones’s baby nu eftersom den utspelar sig innan trean.

Fast om jag ska vara helt ärlig plockade jag upp denna nu mest för att jag i min bokutmaning ska läsa en bok av en författare med samma initialer som jag själv. :)

I den här boken är Bridget singel igen efter att förhållandet med Mark Darcy kraschat. Den biologiska klockan tickar, men det närmaste Bridget kommer barn är att hon blir gudmor åt vänners barn. Diverse förvecklingar leder till att hon under kort tid ”shaggar” båda sina ex, Mark Darcy och Daniel Cleaver. Efter ett tag inser hon att hon är gravid, men inte utan risk för barnet kan ta reda på vem som är pappan förrän efter födseln… Många dråpliga situationer resulterar.

Det var lite mysigt att återse Bridget Jones igen, men boken kändes inte särskilt viktig. Ganska enkel och uppenbar. Lite för lätt att veta vem man ska hålla på av Mark och Daniel. Jag såg en potential i konceptet, att följa Bridgets barnlängtan utan att ha en pappa i bilden, men det grep inte riktigt tag i mig utan höll sig på en lättsam, komisk nivå. Det är väl kanske lite grejen med Bridget Jones-böckerna, men jag hade nog gärna blivit lite mer berörd.

Episka bokutmaningen
Aktuella kriterier i den episka bokutmaningen, de två valda är fetmarkerade:
6. En kärlekshistoria.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna.
37. En bok av en författare med samma initialer som du.

53. En bok med ett egennamn i titeln.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan. (upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (upptagen)

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

BokinfoTitel: Bridget Jones's baby
Författare: Fielding, Helen

Ordbrodösen av Anna Arvidsson – riktigt spännande

Alba har vuxit upp hos sin mormor och morfar i en bruksort i Värmland med vetskapen att hon på sin 18-årsdag kommer att få kraften som alla kvinnor i hennes släkt ärver. Hon kommer att bli ordbrodös och få förmågan att styra andra människor med skrivna ord.

Det är bara det att hon inte klarar inträdesprovet, som egentligen mest ska vara en formalitet och en bekräftelse på det man redan vet. Det är inte meningen att man ska kugga! Läs inte mer nu om du inte vill veta mer om boken än vad man kan förstå av dess baksida.

Alba hålls utanför, men släkten börjar genast nysta i vilket av villkoren som inte är uppfyllt. För att bli ordbrodös ska man: vara kvinna, vara biologisk dotter till en ordbrodös, ha fyllt 18 år, inte ha fött barn före 18-årsdagen och inte ha några bröder. Alba uppfyller självklart alla villkor. Det enda som möjligen skulle kunna vara ouppfyllt innebär att Albas mamma, som dog när Alba var liten, har dolt en stor hemlighet…

I stället för att som planerat följa med en ordbrodös under ett utbildningsår skickas Alba till Lo, en kvinna i Stockholm som också ska ha berövats sin rättmätiga kraft. Men det visar sig snart att Lo har hemligheter för släkten och Alba får en helt annan sorts hjälp än släkten avsett. De kommer fram till samma slutsats som släkten och inser att Albas okända bror svävar i livsfara, eftersom det finns de som är beredda att göra vad som helst för att kraften ska leva vidare.

Ordbrodösen är Anna Arvidssons debutroman och den klassas som ungdomsbok. Jag läser ju mer än gärna bra ungdomsböcker och detta är definitivt en sån. Det blir ruggigt spännande! Det är så spännande att jag nästan glömmer bort att störa mig på att en riktigt viktig grej löser sig på ett osannolikt sätt… Det gör inget. Jag bara slukar allt. Kunde inte sluta läsa för något så banalt som att jag egentligen behövde sova, var bara tvungen att läsa klart trots att det blev sent.

Episka bokutmaningen:
I den episka bokutmaningen uppfyller denna bok följande och de valda är fetmarkerade.

1. En bok av en svensk författare.
9. En Young Adult-bok.
22. En debutroman.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna.
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
55. En bok som har guldbokstäver på omslaget.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan. (upptagen)

BokinfoTitel: Ordbrodösen
Författare: Arvidsson, Anna

Fyren mellan haven, vilken gråtfest!

Det här var ju en förtvivlat sorglig bok.

Fyren i fråga står på den ensligt belägna ön Janus Rock, där Indiska oceanen och Södra ishavet möts utanför Australiens sydvästra kust. Hit söker sig Tom Sherbourne som fyrvaktare, ärrad i själen efter att ha stridit i första världskriget. Hit ska han dra sig undan och bara träffa människor en gång i halvåret när båten från Partageuse kommer med proviant. Men på vägen till ön har han några dagar i Partageuse och hinner träffa Isabel Graysmark. De gör intryck på varandra, men skiljs åt när Tom beger sig till ön. När han har landpermission ses de igen… och trots att Tom knappt kan tro att det är sant slutar det med att hon följer med honom till ön, som hans hustru. De kan inte få nog av varandra och stortrivs på sin isolerade ö. Det enda de önskar är att komplettera familjen med barn.

Men det blir inga barn. Efter tre förkrossande missfall, varav ett är ett nästan fullgånget dödfött barn, känns lyckan långt borta. Det är kort efter att de begravt sin son som det händer. Det hörs barnskrik. Hur är det möjligt? Det måste vara inbillning? Nej, det är en roddbåt som flyter iland. Ombord finns en död man och ett levande spädbarn. Isabels modersinstinkter kickar igång och hon ber Tom att vänta lite med att rapportera händelsen…

Det går några år. Isabel blommar upp och är en fantastisk mamma till Lucy. Tom plågas av samvetskval, men kan inte värja sig mot kärleken det lilla barnet väcker i honom. De älskar henne verkligen som om hon vore deras egen. Visst är det nästan som att det var ämnat att bli så här… Isabel har dessutom fått beskedet från läkaren vid besök på fastlandet att hon aldrig kommer att kunna bli gravid igen.

Det är bara det att de får veta historien om Hannah Roennfeldt, som fortfarande går omkring som en toka i Partageuse och söker efter sitt barn, som försvann i en båt tillsammans med sin far en gång för länge sedan… och till slut hinner lögnen ikapp dem.

Vilket dilemma. Hannah är barnets riktiga mor och hon letar och sörjer, livet fördärvat. Men Lucy och Tom har uppfostrat Lucy som sin egen, hon vet inget annat än att de är hennes mamma och pappa. Visst är väl en förälder den som tar hand om barnet och älskar det? Men det går inte att komma ifrån att de handlade orätt och Hannah är värd upprättelse. Hur man än gör blir det ju förtvivlat svårt och sorgligt.

Tårarna sprutade mot slutet av läsningen. Misstänker att effekten upprepas om jag ser filmatiseringen.

Episka bokutmaningen:
I den episka bokutmaningen passar boken in på följande punkter:
22. En debutroman.
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (men hon bor i London nu)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än.
98. En bok som får dig att gråta. (redan upptagen)

BokinfoTitel: Fyren mellan haven
Författare: Stedman, M.L.
Förlag: Massolit förlag (2014)

I läshögen just nu

Jag har visst tappat lite läsfart… finns så mycket annat att göra, nu sitter jag ju och pillar med bloggen till exempel. Men nej, jag har inte tappat läslusten för det!

Har en rejäl läshög hemma nu. Utan inbördes ordning annan än uppifrån och ner så som de råkade hamna på bilden:

  • Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen: Jag tog den i bokbytarhyllan på jobbet innan min läsperiod kickade igång riktigt. Hade inte så mycket att läsa då, men har det nu. Kanske ställer tillbaka den…
  • Familjen Bliss magiska bageri av Kathryn Littlewood: Fick som oombett recensionsexemplar till Barnboksprat för lääänge sedan och tänkte alltid att jag skulle läsa den nån gång…
  • Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett: Plockade med mig den från Nyköping för att jag tror att den passar in på en grej i episka utmaningen…
  • Bridget Jones’s Baby av Helen Fielding: Från biblioteket. I episka utmaningen ska jag läsa en bok vars författare har samma initialer som jag. :) Har redan läst ett par böcker om Bridget Jones, fast för länge sedan.
  • Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross: Bibliotekslån, för att folk verkar gilla den så mycket.
  • Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren: Från bokbytarhyllan på jobbet. En sån där man hör om rätt ofta.
  • Patient 67 av Dennis Lehane: Från bokbytarhyllan på jobbet. Gillade ju Lehanes sätt att skriva i Mystic River. Har sett filmen Shutter Island, som är baserad på boken.
  • Mig äger ingen av Åsa Linderborg: Från bokbytarhyllan på jobbet. Också en sån där som man ju hört en del om.
  • Ordbrodösen av Anna Arvidsson: Har haft som reservation länge, hämtade på biblioteket idag. Den är reserverad igen, så denna är prio 1 att läsa nu. Och den har guldbokstäver på omslaget, vilket uppfyller en punkt i episka utmaningen (ja, jag är lite fixerad vid den…).
  • Väckelse av Stephen King: Tog den ur readcycletunnan på biblioteket idag. Jag brukar läsa King på engelska för att jag gillar att läsa hur han skriver (snarare än översättaren) och jag har inte direkt koll på vad detta är för bok, men det var kul att för en gångs skull hitta något intressant där.

Jo, jag har att göra. :)

Avva och Nenne

Googlad bild… Just min bok ser inte riktigt ut så här, men det är samma foto i alla fall.

När vi var i Nyköping scannade jag av bokhyllan med mina gamla böcker som fortfarande står där för att se vad jag kunde hitta till den episka bokutmaningen. Jag letade t.ex. efter ”en bok du läste när du var i 15-årsåldern”, eftersom en sådan kändes rimlig att hitta där. Jag hittade Avva och Nenne, en bok om tonårskärlek (och sex!) från 70-talet… Jag minns inte om jag var exakt 15 när jag läste den, men någonstans i närheten lär det väl ha varit. Den passar i alla fall in på dessa (men jag vet inget om författaren Nils Bergkvist, annat än att jag antar att han är svensk):

1. En bok av en svensk författare.
6. En kärlekshistoria.
11. En erotisk bok.
22. En debutroman. (antar jag)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.
86. En bok du läste när du var i 15-årsåldern.
90. En bok du läser på en dag.
91. En bok du skulle skämmas för att läsa på bussen.

Man vill ju välja de som är minst troliga att någon annan bok uppfyller snart… svårt val mellan 11 och 91, men 86 var jag ju bara tvungen att ta. 90 var också frestande, men det blir förhoppningsvis fler såna…

Jag har inte sagt så mycket om själva boken än..? Hrm. Det finns en person som gör det bra och dessutom bjuder på några smaskiga smakprov. Läs inlägget
”AVVA OCH NENNE” (1974) ELLER PROGGIGA BARNBÖCKER RIDER IGEN! i bloggen Djungeltrumman så vet ni allt sen…

Nä, men nånting ska jag kanske säga. Bokens syfte är ganska uppenbart att kritisera den sexuella utbildning ungdomar får och visa ett alternativ. Sexualundervisningen i skolan handlar om hur man gör barn och vuxna pratar absolut inte om sex med ungdomar. Om vuxna kunde vara ärligare och berätta att man har sex för njutnings skull, och dela med sig av nybörjartips, ja då skulle det vara enklare för ungdomarna att få ett sunt förhållande till sex. Avva och Nenne har varit ihop i ett halvår och är verkligen kära. Avva är oskuld medan Nenne har haft två dåliga sexförsök på grund av omogen skyndsamhet. Nu börjar det bli dags för Avva och Nenne att ta steget och Avvas pappa Håkan blir deras mentor som råder dem att börja med petting för att lära känna varandras kroppar.

Det är faktiskt vettigt och fint alltihop, men känns allt lite cringy när båda ungdomarna pratar så enormt öppenhjärtigt med Håkan. Till författarens försvar så framställer han ju också Håkan som det stora undantaget i vuxenvärldens hyschhyschande, så det är ju meningen att det ska vara lite speciellt. Men det blir lite tjatigt också…

Nåja. Kul att ha läst om den, antar jag. :)

Tyvärr finns den inte på Boktipset, så den kommer inte med i min 2017-lista där.

BokinfoTitel: Avva och Nenne
Författare: Bergkvist, Nils