Veganbokprat #4: Never let me go med julbord på Koloni

SPOILER ALERT

Den här boken är skriven så att man har väldigt lite information från början och det häftigaste är nog att läsa den utan att veta mer. Men väldigt ofta när det skrivs om boken spoilas det vad det handlar om. Det är för att det är väldigt svårt att skriva något om den utan att avslöja det, så jag valde att spoila även här. Men om du inte redan vet från något annat håll kan du väl sluta läsa nu och börja läsa boken i stället. Den är bra!

Till Veganbokprat #4 föreslog jag att vi skulle läsa något av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och så röstade vi fram Never let me go. Vi träffades på Koloni Telefonplan där vi diskuterade boken under inmundigande av deras fantastiska och helt veganska julbord.

Boken utspelar sig i en alternativ version av 1980-90-talets England. Berättaren Kathy berättar i jag-form om sitt liv, och framför allt uppväxten på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy, på ett sätt så att informationen portioneras ut lite i taget. I början säger hon liksom i förbifarten att hon är vårdare av donatorer, men det som inte är jättetydligt om man inte läst det utanför boken är att barnen på Hailsham inte är några vanliga barn. De är kloner som föds upp för organdonation. Just på Hailsham (det antyds att det finns många ställen med olika villkor) får barnen bra utbildning och de har personal som försöker visa för omvärlden att de är människor och inte bara objekt att skörda organ från. Men omvärlden vill inte så gärna lyssna, eftersom organdonationerna räddar så många liv på ”riktiga” människor.

Trots att hela klon-och-donation-grejen är något som mest finns med i bakgrunden ägnade vi nästan allt prat åt det. Det går såklart att dra paralleller till veganism och frågan vad som ger människor rätten att bestämma att vissa varelser är våra att utnyttja som vi vill.

Men det boken ägnar flest ord åt är egentligen relationerna. Ruth har en förmåga att skapa drama, då hon är både fantasifull och manipulativ. Hon är en häftig karaktär som jag liksom älskar att hata.

För ganska länge sedan nu såg jag och Jonas filmen som är baserad på boken. Eftersom jag har guldfiskminne när det gäller de flesta filmer kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag kom ju ihåg den stora grejen, att de var kloner som föddes upp för organdonation, men inte så mycket detaljer. Jag mindes lite av stämningen mellan vännerna, men inte så att jag kunde sätta ord på konflikterna. Jag var ganska nyfiken på att höra när de andra i bokcirkeln förstod grejen med klonerna och organdonationerna, men många av dem hade fått det spoilat av presentationstexter om boken. Knepigt det där, för man måste ju skriva ganska intetsägande och föga intresseväckande om man inte får ta med det, men samtidigt är det ju synd att spoila!

Jag tyckte i alla fall väldigt bra om boken och skulle gärna läsa mer av Ishiguro. The Remains of the Day ligger ju nära till hands att välja, inte minst för att den skulle låta mig bocka av ”34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.” i den episka bokutmaningen.

Den episka bokutmaningen
Med den här boken kunde jag pricka av följande i utmaningen:
3. En science fiction-bok. (om än väldigt lågmäld sf)
21. En dystopi.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
41. En bok skriven av en författare från Asien. (räknas född i?)
64. En bok som är skriven i jagform.
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.

BokinfoTitel: Never let me go
Författare: Ishiguro, Kazuo

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt.  Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006

Julklappsbokbyte 2017

Jag har arrangerat ett litet julklappsbokbyte i all sin enkelhet genom att fiska efter intresserade på Facebook. Fick napp så att vi blev 9 personer. Om jag hade varit lite mer bloggflitig hade jag väl annonserat här också, men nu skriver jag precis innan jag ska slumpa ut vilka alla ska skicka till. Att skriva här ökar i alla fall chanserna för att jag ska komma ihåg det och göra det till en årlig tradition – det vore kul!

Dessutom blir det här en naturlig plats att skriva en kommentar om boken man får, ifall någon som är med i bokbytet skulle vilja dela med sig av det.

Så här skrev jag på Facebook:

VILL DU HA OCH GE EN JULKLAPPSBOK?

Jag tänkte dra igång ett julklappsbyte. Så här tänker jag mig det:

– Anmäl intresse genom att skicka din adress till mig senast nu på fredag 8 dec (snabba ryck, så tveka inte!).

– Jag svarar på lördag 9 dec med adressen till en slumpmässigt urvald person som är med i bytet.

– Du skickar en favoritbok till personen så att den hinner fram innan julafton. Boken ska vara inslagen i julklappspapper. Den ska vara skriven på svenska. Lägg gärna i ett litet brev med någon rad om varför du gillar boken. Du kan vara anonym om du vill.

Jag sätter ribban till ”fräsch pocketbok”. Den kan vara läst om den är fräsch, den kan också vara inbunden om du vill.

Du kan alltså få vilken bok som helst och eftersom du förmodligen inte känner personen du ska skicka till kan du inte göra en kvalificerad gissning på vad personen skulle uppskatta för bok – men jag tänker att det är ok! Det kan bli jättebra, eller också inte.

(jag delar även denna inbjudan i mina bokcirkelgrupper)

Mitt barn på nätet av Maria Dufva

Den här boken släpptes med perfekt tajming. Frågan om barn på nätet och i sociala medier har blivit högaktuell hos oss. Ava är ju snart 9 år och har nyligen fått en egen telefon som hon har full tillgång till (tidigare hade hon en avlagd telefon utan sim-kort där vi använde Kids Place-appen för att bara ge tillgång till av oss godkända appar) och bär med sig den mest överallt. Hon har också börjat intressera sig mer för sociala medier av olika slag. Så jag kastade mig över den här boken.

Maria Dufva är kriminolog som arbetar med barn som utsatts för brott på nätet. Hon har såklart många hemska historier att dela med sig av om allt från mobbing barn emellan till vuxna som manipulerar barn till hemska saker. Ändå handlar hennes bok inte alls om att man ska förbjuda barn att använda sig av internet och sociala medier, utan i stället om hur vi vuxna behöver bli bättre på att hjälpa barnen navigera i onlinevärlden. Vi behöver till att börja med kanske inse att även om vi tycker att vi är ganska hippa är vi inte det, utan vi behöver låta barnen lära oss vad som är intressant för dem på nätet även om det är obegripligt för oss. Och vi behöver prata om vad som händer på nätet, både positiva och negativa saker.

Om man sätter upp en massa förbud finns risken att barnet gör det förbjudna ändå och hamnar i en knepig sits när något dåligt händer och hen inte känner att hen kan prata med föräldern, eftersom hen ju inte borde ha upplevt det där. Vi hann faktiskt uppleva någonting åt det hållet under tiden jag läste boken (inget jätteallvarligt) och vi har svängt om i vår approach. Boken var ett fint stöd i det beslutet. Nu pratar vi ganska mycket om vad som händer i MovieStarPlanet hemma och jag har också ett konto där. Förhoppningsvis lär vi oss av det allesammans.

Den episka läsutmaningen
Nä, den här gången gick det inget vidare att hitta något som inte redan var upptaget…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Mitt barn på nätet
Författare: Dufva, Maria

Skörd från biblioteket och Adlibris

Jag var på biblioteket i förra veckan, lämnade tillbaka en bok och kom hem med desto fler…

Mest till barnen, men Johanna Lindbäcks böcker är till mig. Jag har återupptagit ett skrivprojekt så smått och behöver lite inspiration av en guru…

Idag kom ett paket från Adlibris. Jag lyxade till det och köpte böckerna till mina närmast kommande bokcirkelträffar (lyx för att jag vet att jag har dem nu och så länge jag vill, inte för att jag egentligen så gärna vill äga dem):

Jag tror att jag har mycket bra läsning framför mig! Började på Kejsarn av Portugallien ikväll.

Har haft mycket att göra på sistone och inte läst så mycket, hoppas på bättring snart.

Veganbokprat #3: Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen

Nu har jag precis bytt namn på bokcirkeln till ”Veganbokprat – Bokcirkel för veganer i Stockholm”, så nu kan jag kalla alla event för Veganbokprat, smidigt. Och även dessa inlägg.

Veganbokprat #3 var en middag på Hermans med 7 personer som pratade om Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap, eller Historie om et ekteskap om man gör som jag och läser den på norska. Jag erkänner att jag mest gjorde det för att kunna bocka för den punkten i min läsutmaning, men lite kul var det också såklart. Jag har ju sett Skam, så hur svårt kan det vara…

Jag hade inga förväntningar och inga förutfattade meningar om den här boken. Men den var ändå inte riktigt vad jag väntade mig… Det handlar om en man (Jon) som ser tillbaka på sitt kraschade äktenskap och försöker göra det genom fruns (Timmys) ögon. Hur bra han lyckas vet man egentligen inte. Framförallt i början hade jag svårt för att allt egentligen bara var spekulationer… Och så beskrivs det ofta och ingående hur de har sex med varandra.

Det var en lite knepig bok att diskutera med folk man inte känner, eftersom den handlar om väldigt privata saker. Jon går igång på att tänka sig Timmy ha ihop det med någon annan och uppmuntrar henne därför att ha det. Så Timmy börjar träffa en man, men det blir inte alls som Jon tänkt sig. För hon blir kär i den andre mannen och umgås massor med honom innan de ens inlett något sexuellt (vad vi vet, genom Jons berättande). Och förhållandet kraschar.

Vi som bokpratade hade lite olika syn på boken. En ingång är att det är en väldigt deprimerande skildring av kärlek, som verkar säga att man inte kan vara lycklig särskilt länge med en person. Någon tyckte i stället att det var fint att Jon ville ge Timmy gåvan att få vara med andra. Flersamhet kan såklart funka om alla är med på det, men vi var överens om att parets kommunikation inte riktigt verkade räcka för att reda ut förhållningsramar för det. Jag undrade lite om Timmy verkligen var intresserad av den där flersamheten? Det kändes som att Jon tjatade väldigt mycket om det. Och till slut hittade hon en annan man, men då växlade hon föremål för sina affektioner. Hon kanske inte ens var särskilt intresserad av att ha flera? Man vet inte så noga vad hon tänkte egentligen. Trots att Jon berättar ur hennes synvinkel så är det väldigt ytligt berättat och man får inte ta del av hur tankarna går. Man lär egentligen inte känna någon av dem särskilt väl. Ingen av dem känns riktigt sympatisk heller…

Så tjaa… Jag vet inte. Det var en intressant bok, men obehaglig också. Jag kan inte påstå att jag kände ett starkt lässug medan jag höll på med den. Jag ångrar absolut inte att jag läste den, men någon favorit blev det inte heller.

Den episka läsutmaningen:
Här fanns det lite mer att välja på i bokutmaningen! På norska känns helt given, för jag läser inte vanligtvis på norska och kanske inte är sådär jättesugen på att göra det igen. :) Svårt val mellan kärlekshistoria och erotisk bok. Det förra är den ju definitivt, det senare är kanske lite fusk även om den innehåller rikligt med pikanta delar. Hmm… fast jag bestämmer nog att det räknas!
6. En kärlekshistoria.
11. En erotisk bok.
26. En bok på danska eller norska.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Historie om et ekteskap
Författare: Gulliksen, Geir

A good marriage + 1922 av Stephen King

Den här läste jag som e-bok medan jag nattade Sander. Stephen King är ju alltid bra och berättelsen lät intressant. Jag förstod inte först att boken innehöll två kortare berättelser, nämligen även bonusen 1922.

A good marriage handlar om Darcy som har varit gift med Bob i 25 år. De har två barn som är utflugna och håller på att skapa sina egna liv. En dag när Bob är bortrest och Darcy letar efter batterier i garaget hittar hon i stället bevis för att det är Bob som är seriemördaren Beadie. Han har mördat åtskilliga kvinnor och ett barn. Och hon har inte misstänkt någonting.

Hon vill sätta dit honom. Men hur ska hon kunna göra det? Det kommer att förstöra livet för barnen! Hon måste ta tag i saken själv på något sätt.

I 1922 handlar det i stället om en man som bekänner hur han snärjde sin son i att vara delaktig i mordet på hustrun/mamman. Allt på grund av en konflikt angående lite mark… De lyckas undanröja spåren, men Livet straffar dem ändå…

Två klart läsvärda små berättelser om otäcka saker.

Den episka läsutmaningen
Nu kan jag fylla i skräck i alla fall!
5. En skräck/horror-bok.
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: A good marriage
Författare: King, Stephen

Bokcirkelbok: Öppnas i händelse av min död

Jag och Anna startade ju en bokcirkel i somras och nu har jag gått med i en till, Vego-bokklubben. De har hållit på ett tag med liknande koncept som vår bokcirkel, men vi kände inte till den när vi körde igång. Första boken för min del blev Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Jag har sett författarens namn lite här och var, så jag var lite nyfiken på henne. Och den här boken låter ju så sjukt spännande enligt baksidestexten:

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Ja, det är en bra säljtext, som säkert har gett boken många läsare. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är en smula fult… eller jag känner mig i alla fall lite, lite lurad. Det blir en så himla stor grej när man får vänta halva boken på att veta vad det står i brevet. Och riktigt löjligt blir det när författaren verkligen anstränger sig för att dra ut på det, genom att låta personen ta upp brevet, läsa det och sen bara återge brottstycken, för att sen växla kapitel och perspektiv… alltså, meh! Fast vid det laget är det visserligen inte heller särskilt svårt att förutse vad som står i brevet. Det här är nämligen en ganska förutsägbar bok, som binder ihop allt väldigt snyggt men en smula krystat…

Men nu låter jag väldigt negativ. Det var mysigt att läsa boken och väldigt trevligt att ha bokträff om den. Lite mer om handlingen kanske? Boken utspelar sig i Sydney. Det finns ganska många personer i den och vi följer huvudsakligen Cecilia, Tess och Rachel.

Cecilia är hon som hittar brevet. Hon är gift med John-Paul och han är i de flestas ögon ett riktigt kap, men så är Cecilia väldigt framgångsrik också. Visserligen är hon hemmafru, men hon driver också blomstrande Tupperware-försäljning och tjänar nog egentligen mer än sin man, men det pratar man helst inte om.

Tess tar sin son och flyr hem till mamma i Sydney, efter att hennes liv i Melbourne gått i kras. Hennes man och hennes kusin har blivit kära i varandra. Tess är den karaktär jag blir mest intresserad av och som känns mest levande för mig. Men jag hade hellre sett ett annat slut för henne.

Rachel bär på mycket sorg och ilska efter att hennes då tonåriga dotter Janie mördades för många år sedan. Hon är nu änka och har ett knepigt förhållande till sin son, som hon lite tappade bort mitt i all sorg, och framför allt hans fru. Livets enda glädjeämne är det lilla barnbarnet och nu meddelar sonen och sonhustrun att de tänker flytta till USA i några år.

Det var roligt att läsa något från Australien, men jag fick inte någon vidare positiv bild av samhället. Det känns lite som 50-talet, med alla dessa hemmafruar som sköter allt med barnen och männen som är någon helt annanstans.

Den episka bokutmaningen
Nä, det gick ju inte så bra att hitta något att sätta den här boken på i den episka läsutmaningen
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Moriarty, Liane

Biblioteksskörd

Dags att få in biblioteket i livet igen, nu när vardagen är igång. Boken jag läser nu, Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen, är en biblioteksbok och idag plockade jag upp två reservationer (som väl hade kunnat få dröja lite till, men men…): Hennes nya namn av Elena Ferrante och Mitt barn på nätet av kriminologen Maria Dufva. Den förstnämnda är del 2 i serien om Elena och Lila, vars första del jag läste som bokcirkelbok. Den sistnämnda lånade jag för att den känns väldigt aktuell och jag tänkte att lite genomtänkt input i ämnet kanske vore bra (eller bara jätteläskigt…).

Bokcirkelbok #2: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Andra boken i vår bokcirkel blev första boken i Neapelkvartetten av Elena Ferrante (pseudonym). Ferrantes böcker har ju synts lite överallt på sistone, har varit svårt att undgå dem om man är det minsta bokintresserad. Så det är klart att man blir nyfiken!

Boken berättas av Elena, som blickar tillbaka på sin barndom och ungdom i femtiotalets Neapel. Vännen (rivalen?) Lila spelar en oerhört stor roll, liksom kvartert där de bor, alla människorna där och det ständigt närvarande våldet. I grundskolan är Elena och Lila bäst i klassen, men Lila är alltid ännu bättre. Sen sätter hennes familj käppar i hjulen, hon får inte vidareutbilda sig. Det blir Elena som läser vidare, medan Elena förväntas hjälpa till hemma och i faderns skomakarverkstad, för att sedan gifta sig ung.

Lila är en minst sagt knepig person. Hon är så oerhört begåvad, men det är svårt att veta var man har henne. Flickornas vänskap är långt ifrån enbart positiv – Lila utmanar Elena att göra saker hon egentligen inte vill och Elena gör allt för att följa väninnan och bevisa sin duglighet.

Det finns ju fyra delar totalt och jag vill absolut läsa vidare. Första delen är intressant, jag vill verkligen veta mer om Elena och Lila. Men det hettar aldrig riktigt till, blir aldrig riktigt spännande eller engagerande, utan håller sig på en jämn men hög nivå hela tiden.

Jag har reserverat tvåan på biblioteket. Det är lång kö, men det är helt okej, jag läser gärna annat emellan.

Bokcirkelträffen blev väldigt trevlig, men vi var bara två som kom (!) och båda hade bakat snickerskakor (!). (Great minds think alike, eller nåt.)

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen bockar jag nu av…
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska.
(44. En bok av en författare med samma förnamn som du.) Nästan… Är ju samma namn i olika varianter…
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Min fantastiska väninna
Författare: Ferrante, Elena