Flowers for Algernon

Det här är en gammal favorit, som jag blev tvungen att läsa om efter att ha sprungit på den i en bokhandel i Göteborg. Det är den allra första boken jag skrev om på den här sidan, inte för att jag läst den precis då, utan för att jag mindes den som otroligt läsvärd och ville tipsa andra om den.

Boken är skriven i dagboksform av den efterblivne Charlie Gordon. Han skriver för att läkarna säger att han måste dokumentera allt som händer med honom; han ska nämligen vara med i ett oerhört viktigt experiment. Ingen människa har någonsin varit med om det tidigare, däremot musen Algernon. Algernon har blivit det Charlie helst av allt vill vara; smart! Charlie är övertygad om att livet kommer att bli bättre om han får bli smart och äntligen kan läkarna genomföra operationen!

Experimentet ser ut att fungera väl. Det märks tydligt på Charlies sätt att skriva att hans intelligens ökar. Han förstår mer och mer hur saker hänger ihop. Men leder det alltid till lycka? Plötsligt förstår han att hans vänner inte skrattar med honom, utan åt honom… och att plötsligt upptäcka sin sexualitet i trettioårsåldern blir såklart lite bökigt.

Charlie blir ett geni, men hur kommer det hela att sluta? Efter ett tag börjar Algernons beteende att bli underligt… ska Charlie följa samma spår? Boken är väldigt spännande och gripande. Det är fascinerande att se hur Charlies personlighet förändras i takt med hans intelligens. Detta är faktiskt en av mina favoritböcker! Dess svenska namn är Blommor till Algy eller något lika märkligt… fast jag har aldrig sett den.

BokinfoTitel: Flowers for Algernon
Författare: Keyes, Daniel

boo hoo

Detta är Ernst Malmstens boo-bok, som nämndes i förra inlägget. Givetvis var jag tvungen att läsa berättelsen ur Ernsts synvinkel också, efter att ha fått den levererad mestadels ur Patriks. Storyn känns såklart igen, men berättas helt annorlunda och i denna bok framställs såklart Ernst och Kajsa som så mycket bättre och Patrik som så mycket sämre. Det är riktigt roligt att läsa om specifika situationer som beskrivs så totalt olika i de två böckerna. Ganska intressant att fundera över hur man skriver för att få personer att framstå på olika sätt, vad man tar med, vad man utelämnar och hur man förklarar saker. Just därför kan jag rekommendera att man läser båda böckerna. Vill man välja en måste jag säga att Gunnar Lindstedts bok är mer intressant och lättläst. Ernst Malmsten missar inga detaljer, men då blir det också ganska långrandigt och enformigt.
Kan även rekommendera denna artikel, skriven av en f.d. boo-anställd, som beskriver förhållandena från en något mer neutral ståndpunkt.

BokinfoTitel: boo hoo
Författare: Malmsten, Ernst mfl

boo.com och IT-bubblan som sprack

Tre unga svenskar, Ernst Malmsten, Kajsa Leander och Patrik Hedelin, startade boo.com 1999. Via sajten skulle de sälja skor och kläder till hippa människor i många länder. Man fick investerare att satsa miljardbelopp och pengarna ströddes till höger och vänster utan några betänkligheter. För att få pengar var det nödvändigt att visa hur stort och lyxigt projektet var; kontor i de finaste kvarteren i flera olika länder, övernattningar på lyxhotell, transport med privata plan…
Situationen var verkligen annorlunda 1999, då internet var en ny marknad fri att erövra, men ändå är det så uppenbart att projektet ska krascha och brinna. Grundarna, tillsammans med rådgivare, gör upp fantastiska försäljningsprognoser och vägrar ens att tänka på vad som skulle hända om de inte uppfylls. Man låter göra en alldeles för avancerad webbsida för att den genomsnittlige surfaren 1999 lätt ska kunna ta del av den. Svårigheten att t.ex. sälja skor som köparen inte fått prova blundar man för eftersom ”internet inte är samma sak som postorder” (nähä?). Oavsett vad som ska göras tycks total förvirring råda, det finns ingen tydlig beslutsgång och man ändrar sig och fattar motstridande beslut hela tiden.
Författaren har intervjuat berörda personer, men Ernst Malmsten och Kajsa Leander valde att inte medverka, eftersom de redan var inblandade i ett annat bokprojekt. Kanske är det därför som berättelsen ibland känns ganska vinklad. Trots detta är det mycket intressant läsning och precis som den förra boken jag läste, Microslavar, får denna mig att fundera på vad jag skulle kunna pyssla med i framtiden.
boo.com blev ett fiasko, men grundarna fick ändå vara med om ett storartat projekt och skaffa sig betydande erfarenheter inom företagsvärlden. De levde lyxigt, men arbetade hårt. Jag tror inte att de idag ångrar projektet, med tanke på allt de upplevt. Som läsare kan man inte låta bli att tänka ”om ni hade gjort si och så kanske det hade funkat”. Pojkvännen har också läst den, och precis avslutat Ernst Malmstens bok som är mitt nästa läsprojekt. Alltså har det blivit en hel del boo-prat oss emellan på sistone. Det om något tyder väl på att det är en intressant och läsvärd bok?

BokinfoTitel: boo.com och IT-bubblan som sprack
Författare: Lindstedt, Gunnar

Microslavar

Detta är en berättelse i dagboksform om Daniel och hans nördvänner som inledningsvis jobbar på Microsoft, där man dyrkar Bill, arbetar mot målet ”en dator på varje skrivbord i varje hem” och får ett skeppningspris när en produkt skeppats i tid. Arbetet på det stora företaget tenderar att sluka människors liv – hur ska de exempelvis ha tid för kärlek när de bara kodar hela tiden?
När vännen Michael startar eget och erbjuder dem alla arbete i Silicon Valley, teknonördarnas högborg, ser de chansen till ett nytt liv.
Det är en ganska stillsam historia där det inte alltid händer så mycket, däremot skriver Daniel en hel del om tankar och diskussioner som dyker upp i gruppen och ofta är det väldigt underhållande. Boken är skriven på ett lite annorlunda sätt och författaren drar sig inte för att fylla ett uppslag med ett enda ord och liknande knäppheter, som faktiskt är ganska kul. Dessutom funderar jag en del på vad jag själv skulle vilja jobba med när jag läser en sån här bok – det skulle ju kunna vara jag, en av de där personerna! Datornörd eller inte, jag tror att många fler sorters människor finner den här boken underhållande. Läs, läs, läs!

BokinfoTitel: Microslavar
Författare: Coupland, Douglas

Tarzans tårar

En kvinnar kommer flygande i en lian och dunsar rakt in i Janne. Så träffas de första gången, Janne och kvinnan han kallar Tarzan efter händelsen. Tarzan är inte särskilt snygg och har två snoriga ungar i ständigt släptåg, dessutom går hon och väntar på att höra från barnens mentalt sjuka far, som är hennes livs stora kärlek trots att han övergett dem och försvunnit spårlöst. Man kan nog lugnt säga att Janne inte borde bli kär i henne, han som lever lyxliv och dejtar rådjursögda, långbenta modeller på löpande band. Men det blir han… och inte vet han riktigt hur han ska hantera en fattig ensamstående mamma, eller få henne för sig själv en stund när barnen kräver ständig uppmärksamhet.
En charmig historia som är rolig men ändå allvarlig. Jag var först inte särskilt sugen på att läsa boken, men när jag börjat ville jag väldigt gärna veta hur det gick och behövde bara fyra lästillfällen för att läsa ut den. Rekommenderas, när man inte vill ha alltför krävande läsning! En rolig detalj är att personerna turas om att berätta ett kapitel i taget, så man får ta del av historien i omväxlande Jannes, Tarzans och barnens (!) synvinkel.

BokinfoTitel: Tarzans tårar
Författare: Mazetti, Katarina

Venus i päls

Det coola med den här boken är att den gavs ut 1870 och beskriver en, i vilken grad vet jag inte, av författaren självupplevd historia om sado-masochism. Ordet masochism kommer till och med från författarens efternamn (Markis de Sade, också han författare, namngav sadismen). Velvet Undergrounds låt Venus in furs handlar om boken, det är också coolt.
Severin förälskar sig djupt i den vackra Wanda, som inte vill gifta sig men accepterar att låta honom bli hennes slav. Severin anser att man bara kan älska en kvinna om hon är tillräckligt grym och har päls på sig, varför han med glädje låter sig piskas, beordras och bedras av en påpälsad (haha) Wanda. De upprättar ett kontrakt i vilket de förklarar att Wanda kan göra med honom som hon behagar, till och med ta hans liv om hon så önskar.
Trots bokens grundläggande coolhet hade jag ärligt talat inte särskilt kul när jag läste den. I Morvern Callar (se nedan) tråkades jag ut av de ingående beskrivningarna av flickor som tar på och av kläder och jag känner något liknande inför denna bok, fast i detta fall får man ideligen läsa om Wandas oemotståndliga pälshöljda lekamen. Suck. Det passar säkert småkåta killar, men jag blir så trött… liksom, handling, tack! Det kändes som att man ”kunde” boken efter några sidor. Slutet var visserligen lite mer intressant, då hände det faktiskt någonting… Det är kul att ha läst den i alla fall, men jag saknar den inte.
Severins bestånde livsvisdom blir att en kvinna aldrig kan vara annat än antingen slavinna eller härskarinna, innan hon blivit hans jämlike i fråga om rättigheter, bildning och arbete. Det är hans motivering till att behandla kvinnor taskigt efter Wanda-historiens avslutande, eftersom jämställdhet knappast var något att tala om på den tiden.

BokinfoTitel: Venus i päls
Författare: Sacher-Masoch, Leopold von

Världens dåligaste språk

Hur fel är det egentligen att säga ”världens dåligaste språk”? Hur viktigt är det att tala riktigt? Vad är rätt och riktigt när det gäller språket? Kanske är det viktigaste med talspråket ändå att vi gör oss förstådda och vågar fylla språkliga luckor med nya ord och uttryck? Fredrik Lindström skriver intressant och underhållande ”tankar om språket och människan idag” i denna bok som jag verkligen rekommenderar! Man lär sig en massa om varifrån ord och uttryck kommer, vad som historiskt sett är rätt och riktigt och varför det inte går att hålla fast vid alla gamla regler. Språket måste anpassa sig efter våra behov, inte tvärt om! Det diskuteras även en hel del varför vi är så rädda för att hitta på nya ord.
Det är en vanlig uppfattning att det svenska språket är fattigt och begränsat, men den här boken ger många exempel på att det inte alltid stämmer. Tänk bara på den excellenta verbbildningen i svenskan, jämför diska med ”do the dishes” och tänk sedan på att du kan haka på ett -a på nästan vad som helst och få ett verb!
Vid sidan av texten finns listor med ord på olika teman, exempelvis ”svenskans vackraste ord”: rodna, förliden, understundom, kvällssol, sällsam, vårdagjämning, svalka, vemod, afton, midvinter och len. Ett annat intressant exempel är listan med svenska förstärkningsled som blir imponerande lång: as-, skit-, mega-, jätte-, super-, kanon-, sten-, pang-, rå-, ur-, dö-, döds-, världs-, genom-, toppen-, botten-, storm-, hyper-, ärke-, tvär-, svin-, bauta-, fet-, ultra-, rekord-, skandal-, snor-, riks-, hyper-, bus-.
Den här boken förklarar många saker, till exempel varför man ibland säger ”jag såg na” i stället för ”jag såg henne”? Det förefaller ju ganska ologiskt, men blir genast mer begripligt när man får veta att ”hon” i fornsvenskans ackusativobjektform faktiskt hette ”hana”. En liten enkel förkortning bara… Jättebra bok!

BokinfoTitel: Världens dåligaste språk
Författare: Lindström, Fredrik

Jag Jane

Den här boken läste jag i somras, men det blev inte av att jag skrev om den. Därför har jag den inte i färskt minne nu, men den handlar om Jane som lämnat civilisationen för att bo med den hon älskar i djungeln. En gång i tiden var han vansinnigt förälskad i henne och kunde inte slita ögonen ifrån henne, men nu tycks han ha tröttnat och kommer alltmer sällan hem från sina äventyr. Jane börjar bli gammal och hennes kropp är inte längre vad den en gång varit. Mitt mest bestående minne av boken är att Jane avskydde apor, den innehöll verkligen långa och hatiska beskrivningar av djuren. Det är fullt möjligt att jag har missat en stor del av poängen med berättelsen, men jag tyckte verkligen inte att den gav mig särskilt mycket.

BokinfoTitel: Jag Jane
Författare: Bornäs, Cecilia

Och likväl rör hon sig

Det är sent sjuttiotal och Anna går i sjuan. Tillsammans med sina kompisar gör hon sitt bästa för att vara cool, de experimenterar med smink och alkohol och de pratar om pojkar. Maggan är kär i Mattias, vem Kattis är kär i varierar… och Anna är kär i Johan, som åker moppe och går i nian. Johan är kär i Anna också, men det gäller ju att fortfarande vara cool inför kompisarna, så han passar på att vara elak mot henne då och då mellan hångelsessionerna. Hur som helst blir de ett par, men det är inte alltid lätt att vara ung och upptäcka kärleken. Bitvis är historien långt ifrån munter och jag känner mig lite olustig till mods. Sammantaget är det en bra bok som säkert får de flesta att känna igen någon del av sin ungdom. Själv var jag såklart en väldigt beskedlig fjortonåring och det jag fick starkast minnesflashback av var nästan när fenomenet växtvärk nämndes helt kort. Men ändå förmedlar boken ganska väl hur det kan kännas att vara nästan stor, men inte tillräckligt för att föräldrarna ska sluta att behandla en som ett barn. Egentligen borde alla blivande tonåringsföräldrar läsa den här för att påminna sig om hur det känns, innan de också blir såna där jobbiga mammor och pappor.

BokinfoTitel: Och likväl rör hon sig
Författare: Cederlöf, Charlotta

På det fjärde ska det ske

Verkligen en bok som träffade mitt i prick någonstans i mitt inre… trots att det egentligen inte alls är en sån bok man vill känna igen sig i. I princip handlar den om en rastlös Paula som har flängt runt på diverse utlandsäventyr och inte vet vad hon vill med livet. Utan att inse det själv är hon dessutom oerhört självisk mot pojkvännen och andra människor i hennes närhet, vilket hon får sota för. Man får inte alls veta vad hon gör av sitt liv, på slutet har egentligen ingenting ändrats utom att hon förlorat en rad möjligheter… men skapat nya kanske. Boken är väldigt bra och rolig, men framför allt fick den mig att dra väldigt många paralleller till egna erfarenheter och fundera över mitt trasiga kärleksliv, t.ex. :)

BokinfoTitel: På det fjärde ska det ske
Författare: Ingemarsson, Kajsa