Idag har vi firat Jonas 39-årsdag

Egentligen fyller Jonas år imorgon, men en ledig söndag gav bättre fir-möjligheter, så idag fick det bli!

Såklart väcktes Jonas i morse med skönsång och paket.

Han fick en elektronisk trumma, som var lite knepig att förstå sig på, innan han insåg att den saknade inbyggd högtalare… Det blev en ganska rolig bild:

Barnen högg in på frukosttårtan under tiden. Tårta på morgonen är inte riktigt vår grej, men när det är vattenmelontårta funkar det ju!

En av presenterna var att jag bokat ett escape room åt oss. Så efter frukost och iordninggörning åkte vi till Riddle Room och körde rummet Trolldomsskolan. Jag valde det för att vi tittat på Harry Potter på sistone och det var det som kändes mest lämpligt med barn. Det var rekommenderat från 8 år, men det gick jättebra att ha med Sander (5 år) också. Alla kunde leta och klura och det var riktigt spännande och roligt. Ett jättefint rum! Det var ju mitt tredje och jag har verkligen gillat alla. Superkul!

Vi klarade det preciiiis, tiden tog nästan slut… Ibland undrar jag om de håller tillbaka klockan lite om man är nära. :)

Sen var det dags för lunch. Jonas fick välja och det blev Delivore:

Jag tog en Skagen-macka, barnen fick varma mackan Salamiga och Jonas BBQ-spett med potatissallad. Utöver det, varsin mylkshake (inte milk…). Ojojoj. Jag blev såååå mätt. Jag och Jonas åt lite av allt och hjälpte barnen också… Flämt…

Sen åkte vi hem och slappade en stund. Jag var fortfarande mätt när det var dags för middag, uff… Och sen vankades det födelsedagstårta:

Det blev en marängtårta med maräng av kikärtsspad/aquafaba + jordgubbar, blåbär och chokladsås.

Grattis Jonas! ❤️

Midsommar i Lilla Sverigebyn med vårt nya tält

Vi var risiga dagarna innan midsommar, men som tur var ordnade det upp sig och vi kom iväg som planerat till vår kära sommaridyll Lilla Sverigebyn, för fjärde året i rad. Det var andra året vi var där över just midsommar – något som är extra förmånligt eftersom det då ingår en midsommarbuffé, medan man i vanliga fall betalar extra för middag.

Lilla Sverigebyn är alltså en vegansk semesterby i lugn lantlig miljö där får, getter, hundar och katter går runt lösa och minglar med gästerna. Supermysigt!

Efter hälsotillståndsfrågan var nästa osäkerhetskort vädret. SMHI lovade snåla temperaturer och regn. Det ösregnade mycket riktigt under stor del av vägen ner…

Ösregn på väg ner…

Så vi var inställda på att sätta upp tält i regn… men otroligt nog slapp vi det.

När vi närmade oss fick vi se en familj med tranor:

En familj med tranor

Tältet kom upp (bilden nedan är från ett senare tillfälle) och vi kände oss nöjda med vårt val. Vi tog ju det minsta av Easy Camp Palmdale-varianterna och det är klart att vi hade kunnat använda mer utrymme, men det kändes tillräckligt. Vi har 60 cm var att sova på, dvs precis den bredd våra självuppblåsande liggunderlag har. En skiljevägg delar sovutrymmet i två, så barnen fick ett rum och vi vuxna ett annat. Förrummet går i stort sett åt till packningskaos, men om man var organiserad skulle det väl kanske gå att ha någon campingmöbel där… Det enda vi tyckte var riktigt snålt i tältet var mängden myggnät. Vi ska nog försöka köpa något löst myggnät till huvudingången, så det går att vädra bättre.

Vi hade nog förväntat oss att skiljeväggen skulle vara lite mer… skiljande, men nog var det praktiskt också att kunna kommunicera enkelt med barnen:

Med tanke på hur väderleksrapporten såg ut för helgen hade vi verkligen tur med vädret. Det regnade litegrann en stund medan vi satt inne i matsalen och åt midsommarbuffé på midsommarafton. Några futtiga stänk efter det också, men annars inget. Det var ingen riktig värme förstås och det var rejält kallt att gå och lägga sig alla kvällarna. Midsommarafton var lite grå, men sen blev det bara finare och finare och när vi skulle åka på söndagen var det riktigt varmt…

Det finns ju platser man kan utflykta till, men i år stannade vi i Lilla Sverigebyn hela tiden. Barnen hade jättekul, hoppade studsmatta och lekte med nya kompisar. Jag och Jonas kunde slappa en hel del, eftersom vi inte känner att vi måste titta på barnen hela tiden när vi är där. Så vi låg och läste i tältet när det var kallt att sitta ute, eller satt ute när det kändes bäst…

Så lyxigt att slappa och serveras vegansk frukostbuffé och middagsbuffé… Lunch fixade vi själva, lyckligtvis hade vi med oss tillräckligt för att inte behöva lämna byn ens för proviantering.

Mer bilder:

Fästingvaccin 2018

Idag har jag och Sander varit på Ica Maxi och fyllt på vår vaccination mot TBE. Jag hittade inte mitt eget vaccinationskort, bara ett blogginlägg om att jag tagit vaccinet 2013, så nu både bloggar jag om det och lägger in påminnelser fem år framåt i kalendern. Jag och Sander är i synk nu, så vi ska ta nästa gång 2023. För Ava är det dags 2022 (och Jonas vet jag inte, han håller koll på sig själv).

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren och lite om Guldtuben

Therése Lindgrens YouTube-videor spelas en hel del här hemma. Jag och Sander tittar ibland på YouTube innan han ska sova och vi ser gärna hennes pyssliga filmer med t.ex. fruktkonst och vegansk matlagning. Det var också spännande när hon var och handlade i vår affär. :) Hon är ju otroligt produktiv och gör videos om många olika saker, så jag har verkligen inte koll på allt, men jag gillar såklart att hon är vegan och pratar mycket om veganism och vegansk mat.

Therése prisbelöntes stort i sin frånvaro på Guldtuben, som jag och Ava besökte nyligen. Jag har visst inte bloggat om det, så det får hijacka det här inlägget lite smått. Ooooh vad Ava fick selfies med och autografer av kändisar – det var stort.

Ava får selfies/autografer av IJustWantToBeCool, Irma Brohagen, Amanda Lundgren, Bianca Ingrosso och Thomas Sekelius – men inte Therése Lindgren.

Nu har jag läst boken om Therése Lindgrens problem med psykisk ohälsa. Efter att ha arbetat för hårt och varit för duktig i alldeles för många år drabbades hon av utmattningssyndrom och började få panikångestattacker. I boken berättar hon om sin resa, hur hon fått lära sig att leva på ett annat sätt för att klara vardagen så bra som möjligt. Problemen är inte borta, men hon har hittat sätt att hantera dem bättre. Det är bra skrivet om ett viktigt ämne. Jag vill gärna läsa Vem bryr sig? om hennes väg till veganismen också.

Läsutmaningen
I den episka läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)

BokinfoTitel: Ibland mår jag inte så bra
Författare: Lindgren, Therése

Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

Maffig medalj

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte ”måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men ”alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även ”SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang ”lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

Hur svårt kan det vara att hitta löparskor?

Svar: Nästan precis hur svårt som helst, tydligen.

Just nu springer jag i löst knutna och för stora skor som ser ut så här. :) Saucony Triumph ISO 4

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag ska behöva misslyckas med att hitta skor jag kan springa i utan att de begränsar mig. Min skohistorik:

  1. Random Adidas-skor jag hade hemma när jag började springa sommaren 2015.
  2. När jag började tro på att jag skulle fortsätta köpte jag ett par seriösa löparskor på Stadium. Försäljaren tittade på mina gamla jag hade på mig och sa ”du har väl inte sprungit i de där?”. Han sa också, baserat på att bara titta på mina fötter, att jag skulle ha pronationsstöd. Det blev ett par Asics Gel Convector 2 i storlek 37,5 enligt råd från säljaren att gå upp en halv storlek från vanliga storleken. Det gick väl rätt bra till en början när jag inte sprang så långa sammanhållna sträckor… men jag problem med domningar och stickningar i fötterna, framför allt tårna, som jag till slut fattade berodde på att de var alldeles för små. Efter att ha sprungit var jag också alldeles öm frampå tårna och jag utvecklade hårda valkar där… Så sommaren 2017 började jag leta nya skor (sen såg jag att det gått hål i meshen på dem, så det började vara dags oavsett).
  3. Letade seriöst på Intersport med full konsultation och garanti så att jag kunde testspringa i 30 dagar och byta skor (en gång) om det inte blev rätt. Kom fram till att jag inte behövde pronationsstöd. Köpte ett par Brooks Glycerin 14 och gick upp till storlek 38,5. De problem jag hade blev kanske bättre, men jag fick hysteriskt ont frampå smalbenen. Det var ju inte så lätt att veta hur jag skulle förhålla mig till det, men jag gick tillbaka…
  4. …och bytte till ett par Saucony Triumph ISO 3 i storlek 38. Detta var i juli 2017. Att det blev just dem var egentligen mest för att de var de enda tänkbara av de som fanns. De flesta var för smala. Och jag hade ju bara ett byte. Men jag tyckte också att de kändes rätt bra. Fast inte så länge… Något bättre var de kanske, men jag har haft fortsatta problem med domningar av framförallt högerfotens tår. Så inför sommarsäsongen 2018 begav jag mig till Runners Store och började äntligen få koll på vad jag behövde: ordentligt med plats för tårna, men också rejält breda skor. Inte så svårt? Jo! (Jag hade spanat på Altra-skor pga rymlig tåbox, men de var suuupersmala i övrigt.)
  5. Efter att ha testsprungit i butiken tills jag inte pallade mer (fötterna var redan ömma efter allt kläm…) fick jag lov att köpa ett par Brooks Ghost 10 och provspringa på löpband hemma innan jag bestämde mig. Jag gick upp till storlek 40,5 för att få plats med fötterna, men de var ändå för smala. Mina tår fick plats, men jag fick skavsår på insidan av foten och kramp på utsidan… Bara att gå tillbaka. Provade sååå många skor i butiken, sprang länge på löpbandet med varje par och är såå tacksam för att de lät mig hållas och var behjälpliga. Runners Store Regeringsgatan är bästa, bästa stället! Men inte hittade jag några skor för det. Jag tyckte att Saucony Triumph ISO 4 kändes lovande, men lite smal, i dammodell. Herrmodeller är generellt bredare, men den fanns inte inne, så det blev att jag köpte den på nätet…
  6. Saucony Triumph ISO 4, herrmodell, storlek 40,5. Den har jag nu. Men tror ni inte att den också är för smal?! Mina tår får plats, det är underbart, men om jag knyter dem vettigt hårt får jag kramp i fötterna. Så det jag gjort nu är att knyta dem löjligt löst (behöver inte knyta upp för att ta av och på dem…). Då går det hyfsat bra. Helst hade jag letat vidare i stället för att behålla dessa, men jag känner att mina tådomningar börjar bli allvarliga så jag vill verkligen inte springa i mina gamla skor. Valet stod därför mellan dessa eller att hoppa över löpning just nu inklusive Söder runt och STHLM10… I skrivande stund har jag genomfört Söder runt i dessa, alltså sprungit ett millopp, utan att hindras av domningar eller kramp. Det känns fantastiskt och jag är därför glad att jag köpte dem. Men det känns ändå inte klockrent. Vet inte om jag skulle våga springa ett traillopp i så stora, klumpiga skor… Får se om de blir bättre, kanske kan jag knyta dem så de sitter stadigare om jag lyckas töja ut dem lite.

Vad jag lärt mig

Jag tycker ändå att jag har lärt mig en del nu. Framför allt att JA, skor påverkar. Till en början trodde jag kanske att det kanske inte är så stor skillnad på skor och skor egentligen och att det mest är folk som vill sälja skor försöker få folk som springer att köpa en massa dyra skor hela tiden.

Tårna: Visserligen kanske jag har problem med nedsjunket främre fotvalv och tendenser till Mortons neurom, som kan ge mig problem oavsett vad jag har för skor, men jag känner definitivt skillnad med skorna. Jag behöver ordentligt med plats för tårna. De får inte tryckas ihop av skorna och ska inte ta i skokanten någonstans, ens efter att jag sprungit en stund. Det måste gå att spreta ordentligt med dem inuti skorna. Då kan jag springa utan att tårna domnar bort.

Sidorna av fötterna: Det var inte så lätt att förstå vad den krampaktiga känslan längs utsidan av fötterna berodde på. Men efter att ha testsprungit många olika skor är det extremt tydligt att det beror på att de är för smala. I vissa skor blir det jättehögt tryck på en specifik punkt, som då gör väldigt ont och skav kan uppstå. I andra skor är det mer ett jämnt fördelat övertryck som leder till en mer diffus krampsmärta längsmed hela foten. Jag har hittat skor som inte har gett mig detta problem! Till exempel den sko jag hade tidigare fast i större storlek, Saucony Triumph ISO 3. Minns inte vilken storlek, men säkert 40-40,5 nånting. Problemet var bara att tårna trängdes ihop i den och större kunde jag inte gärna ha. Det verkar vara nästan hur svårt som helst att hitta skor som både är breda och har plats för tårna…

Annat? Ja, rädslan nu är ju litegrann att när jag får bukt med de kända problemen dyker det upp helt andra saker…

En vacker dag ska jag hitta bra löparskor…

 

Vegomässan 2018

Förra året var det ju bara jag och Sander som åkte till Vegomässan, i år blev det hela familjen. Ja, och så ganska många andra människor, förstås… Nackastrandsmässan var proppfull! Lite jobbigt, men kul att det finns ett så stort intresse, såklart.

Vi var mest där för smakproven och mååånga såna blev det. En bra blandning, köttsubstitut, choklad, chips, godis, groddar, zucchinistrimlor, juice, glass, yoghurt, kex, salta pinnar… Vi hade funderingar på att köpa lunch efter det, men det behövdes inte riktigt… Hittade inte heller något som såg ut att kunna uppskattas av barnen, men om vi varit där själva hade jag och Jonas definitivt nostalgiätit roti, som vi åt på bröllopsresan till Tobago.

Vi träffade några bekanta också, det var trevligt. Och jag blev igenkänd av en bloggläsare, som värsta nätkändisen. :D

Det blev inte många bilder, men här röstar i alla fall barnen på djuren i Vegovalet:

Och så här nöjd var Sander efteråt:

Gitarrkonsert

Ava (hon sitter längst bak till vänster) har medverkat i en konsert som avslutning på gitarrspelsåret på Kulturskolan. ”Förstaårsvirtuoserna” inledde med att spela tre låtar (Far Out, Mo Better Blues och Kycklingpolka), sedan kom några andra nummer och till slut avslutade Avas gäng med två ytterligare låtar (T-Rex och Gitarrblues). Mäktigt med så många gitarrister samtidigt!

Besök på Sanders skola

I torsdags var jag och Sander och hälsade på i hans nya skola. Vi fick träffa fröknarna och några av de blivande klasskompisarna. Det var två olika besöksdagar med halvklasser och i Sanders klass var det bara 9 barn den här dagen. Det var nog bara bra att det var lite lugnt!

När vi hade tittat på klassrummet och fått höra samlingssången skulle föräldrarna gå på föräldramöte i matsalen medan barnen fick fortsätta bekanta sig med varandra, fröknarna och klassrummet. Det var lite läskigt först, men när jag kom tillbaka var det till en sprudlande glad Sander som stolt visade upp sin kaninhelikopter han fått pyssla ihop. Dessutom fick man Piggelin, given succé.

Sen åkte vi tunnelbanan till förskolan och kom in där när de andra redan satt sig till bords för att äta lunch. Sander tyckte det kändes konstigt att komma tillbaka dit, för att han redan hade vant sig vid skolan. :) Hoppas det känns lika bra i augusti…

På eftermiddagen stängde förskolan tidigt. Jag lyckades skrapa ihop hela 3 timmars jobb däremellan… ligger lite back nu…

Max och mera shopping

I onsdags var både Ava och Jonas iväg på annat, så Sander och jag passade på att åka in till stan, eftersom vi inte hann shoppa allt vi behövde förra gången.

Nu fick vi tag i en ”sommarjacka” och shorts:

Även ett gäng kalsonger. Och självklart åt vi på Max inklusive milkshake till efterrätt. :)

Men snart måste vi åka in igen, för vi hann inte köpa presenter till de kommande kalasen…