StikkiNikki, stukning, gågata och plask

I söndags var Jonas och hängde i Mall of Scandinavia och såg inte mindre än tre biofilmer. Jag och barnen gav oss ut för att testa glassen på nyöppnade glasscafét StikkiNikki. Jättebra att de kommit till Hornsbergs strand eftersom de alltid brukar ha veganglass som inte bara är sorbet. Just denna dag hade de riktigt många sorter, men det blev ändå att barnen tog mangosorbet eftersom de andra var lite för spännande. :) Jag tog en som var gjord på sötpotatis och kokos. Fanns även bara kokos, pumpafrö och solrosfrö. Kul, hoppas vi hinner gå dit många gånger.

Vi avnjöt glassen i en väldigt blåsig strandpark (jag hatar mitt hår, varför ska det prompt försöka vara i min glass hela tiden?). Ava snubblade i trappan och trampade snett så att hon stukade foten. Egentligen skulle vi ha gått vidare till parken, men det var bara att linka hem. Men sen gick Sander och jag ut en liten sväng i alla fall och hade kontakt med Ava på Snapchat.

En stor del av Hornsbergs strand (inte ända borta vid oss) har blivit gågata, så jag och Sander testade att gå mitt i vägen och klättra på lejon. Men det kom ganska många bilar för att vara gågata, tyckte jag…

Så lekte vi och plaskade en stund också innan vi gick hem och hade filmkväll med hemkörd pizza.

(ja och så var det en massa annat som skulle hinnas med också, och allt gick långtifrån smidigt, så det var en ganska hektisk och kaotisk dag faktiskt… för att inte låtsas som att allt var total idyll…)

Spökbuske

För några år sedan dokumenterade jag ett spökträd, alltså ett spinnmalsangripet träd, i Landvetter. Nu har vi en spökbuske utanför oss, som vi finner mycket fascinerande. Det har varit galet mycket larver och vi har kunnat hitta dem på lita alla möjliga ställen på gården, som på dörren…

Men det är mycket färre larver nu, utan att vi sett att de utvecklats.

STHLM10 och beslut om nya löparskor

Loppet

I torsdags sprang jag STHLM10! Jag har ju haft problem med mina fötter och framför allt med domnande tår på högerfoten. Dessutom har jag känt det även till vardags på sistone. Så jag var lite nervös att jag kanske gjorde något dumt när jag gav mig iväg för att springa en hel jäkla mil med dessa fötter. Men lyckligtvis blev det inte värre än tidigare i alla fall. Det vill säga, det var inte bra, men inte värre än Kungsholmen runt eller Vegoloppet i alla fall… Men av mina tre millopp blev det inte helt oväntat det långsammaste på 1:06:10. Nåväl, jag var mest glad att ta mig runt utan alltför mycket obehag, men det hade ju varit kul att verkligen kunna satsa på målet att klara milen på max en timme.

Medalj 2 av 4 i STHLM Challenge!

Så här gick banan:

Det var ett fint lopp och bra väder. Kul att springa på andra sidan vattnet. Allra roligast var nog att springa på Långholmen, där jag aldrig varit! Fast vid det laget var fötterna rätt jobbiga… Utöver det så var det enda negativa att det faktiskt var riktigt trångt ibland, det hade jag inte riktigt väntat mig. Kändes mycket mer trångt än Kungsholmen runt. Jobbigt när man inte kan styra sin fart.

Loppet blev det första jag sprang för klubben Vegan Runners IK, som jag gick med i efter Vegoloppet. :) Kul att ha en klubb. Mitt syfte med det är mest att visa fler människor att det finns veganer och att veganer springer. Jag var lite kluven om jag skulle gå med eftersom det kan finnas en poäng med att visa att veganer springer bra, vilket jag ju knappast gör, men äsch, jag var välkommen och jag gick med. Ska förhoppningsvis promota ännu lite mer genom att springa runt i en av deras tröjor så småningom.

Skorna

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att köpa nya skor. Hade stuckit redan igår om jag inte haft så ömma fötter… men nu blir det på onsdag, då det passade schemamässigt. Jag är nämligen ganska övertygad om att mina Asics Gel Convector 2 är för små. Tårna tar emot när jag sprungit ett tag (fötterna sväller ju) och då är det inte konstigt att de domnar bort medan jag springer och blir tokigt ömma framtill efteråt. Märkligt bara att jag inte fattat det tidigare, men det har inte alltid varit riktigt lika illa (även om jag har noterat att jag fått förhårdnader på tåspetsarna, vilket också låter som en varningssignal).

Pronationsstödet har jag ju varit tveksam till hela tiden. Jag tycker att jag springer tydligt på utsidan av fötterna (i alla fall i dessa skor, vet inte hur mycket skor påverkar egentligen). Men angående det har jag mest känt att det är svårt att veta om det verkligen är fel och om det verkligen spelar någon roll. För små skor är liksom mer uppenbart fel.

Jag köpte skorna 2015-08-10, alltså för 1 år och 10 månader sedan. Jag har sprungit 703,5 km i dem enligt jogg.se, där jag bokför mina pass. Jag har förstås gått i dem en del utöver det. De borde ha mer att ge, men inte till mina fötter! Känns skönt att jag bestämt mig efter att ha våndats egentligen ända sedan jag köpte dem. Kanske kan skänka dem till re:activate eller dylikt.

Nostalgipromenad och geocaching

Söndagen i skolavslutningshelgen hade jag bokat in en egen dag och kollat upp geocacher i Herrängen, där jag bodde som liten (1980-1989). Bland annat hade jag löst några mystar som såg ut att kanske ligga i det område jag skulle till. Någon låg lite långt bort, men en låg till min stora förvåning precis bredvid huset vi bodde i!

Jag hade en väldigt bra dag med skönt och somrigt väder. Det var perfekt att kombinera nostalgipromenad med geocaching. Jag premiäranvände även mina vandringsbyxor som jag köpte förra året när det inte blev någon vandring. Nu var det knappt jag kom i dem, men jag har skärpt mig lite de senaste veckorna och så gick det… tur var det, för de var hur bra som helst! Framför allt i kombination med min nya powerbank, som jag kunde ha i nedre benfickan med en sladd till mobilen i övre benfickan när jag gick omkring. Jag hade inte klarat dagen utan powerbanken, så jag är väldigt glad att jag köpte den.

Efter att ha tagit en liten nostalgisk titt på Fruängen tog jag bussen mot mina gamla hoods. Eller tja, det var ett tag tills bussen skulle gå, så jag hann faktiskt DNF:a (Did Not Find) en cache i närheten… hrm, trist början, men det gick bättre sen.

Jag började med en cache jag fått tips om och sett fram emot: en pocketbokbytarcache vid Långsjön! Tyvärr hade jag redan läst boken som låg i den, så det blev inget byte, men jag fick en fin lunchplats till min medhavda matsäck. Platsen var lite bortom mina hoods, så sen gick jag ditåt längs sjön.

Spanade in min gamla scoutkår vid Långsjö torg. Där fanns en cache. :) Bommade två andra i närheten också (ska bli spännande att se om de är borta eller om jag letade väldigt dåligt, har lagt bevakning på dem). Sen gick jag upp längs Buxbomsvägen och till vårt gamla hus. Tog cachen där utan problem och spionerade lite på huset. Såg en av våra gamla grannar…

Gick till affären, som visserligen ligger på samma plats, men som ändå inte alls liknar den som fanns där i mitten av 80-talet. Samma med kiosken. Köpte oliver, en bar och två flaskor vatten. Det behövdes!

Sen var det dags att kolla in Herrängens skola. Ojojoj. Bollplanen var bebyggd med såna där lite temporära hus. Den gamla, låga, tegelbyggnaden som jag gick i skolan i fanns kvar men såg rejält schleten ut. Huset med matsal och gympasal såg ut att ha bytts ut och blivit större. Klockhuset hade inga visare på klockan (men det tror jag inte att det hade när jag var här senast och kollade heller, när nu det var). Mitt fritids var rivet och ersatt av stolpar med öron (…alltså…). Det fanns en massa staket och grejer kvar, trots att det mesta såg rätt färdigbyggt ut. Men oj, vad det hänt grejer. Det fanns ingen cache just här, men jag tog i alla fall en sväng upp i vår skog också, där vi brukade leka under fritidstiden.

Sen gick jag för att hitta Bananbacken! Det fanns en cache där och jag hade inte hittat dit annars. Men Bananbacken minns jag, där åkte vi pulka och sånt på vintern.

Nästa mål blev dagis. Fast nu är det ett fritids och de har byggt ut huset på baksidan så att man inte kan gå runt det längre. BMX-banan ligger kvar, jag minns att vi var så ledsna när de förstörde vår äng utanför gården.

Ett par cacheärenden till och sen tog jag bussen till Herrängens gård för att gå ytterligare en sväng med cacheärenden innan jag slutligen tog bussen tillbaka till Fruängen och tunnelbanan. Men jag var inte riktigt klar ännu, jag var ”bara” uppe i 7 stycken (mitt tidigare rekord är 8) och tyckte det hade varit trevligt att ta 10… så jag klev av i Gamla stan och letade rätt på burken till en löst myst. Och tog två till som låg i närheten, så landade på 11! Plus 4 DNFs, så jag sökte efter totalt 15. Tre typer: trad, myst och multi. Inte illa. Men så tog det ju hela dagen också (eller tja, så värst tidigt kom jag inte iväg, men jag kom hem sent i alla fall…).

Bilder här:
 
‘Geocaching och nostalgipromenad i Herrängen’ på Flickr

Vegomässan och kalas

Dagen efter avslutningen hade vi planerat att Jonas och Ava skulle åka på kalas för en av hennes klasskompisar och att jag och Sander skulle åka till Vegomässan i Nacka. Jag vann en biljett dit, plus en liten vegansk pekbok om vad veganmat är gjord av, som jag skulle hämta på plats. Så trillade det in en kalasinbjudan även till Sander och självklart skulle han gå på kalaset, och jag ville inte skippa mässan, så det var bara att klämma in både och!

Vi såg till att åka i god tid så vi åtminstone stod i kön när mässan öppnade. Då hade vi skapligt med tid att gå runt och titta och provsmaka. Vi hade det riktigt mysigt. Måste ju säga att choklad, godis och glass var ganska överrepresenterat, men det var ju trevligt, hehe. Vi köpte även hamburgare i restaurangen, men Sander plockade ut spenatbladen ur sin och åt bara dem…

Sen var det kalas i Rålis parklek och Sander sprang runt som en tok och blev plaskvåt av svett. Lite lek utanför innan vi gick hem och då började det märkas att vi haft en lång dag, phew… men vi kom hem till sist.

Sander hade gärna velat åka till Vegomässan igen snart och har nog inte riktigt tagit in att det bara är ibland man kan göra det… men vi får väl se till att vara lite mer på hugget och faktiskt åka på dessa mässor!

Radiohead i Globen

De sa väldigt tydligt att mobilkameror var välkomna, så jag antar att jag får dela med mig av det jag fångade med min?

På kvällen efter skolavslutningen och förskolans sommarfest var det alltså dags för mig och Jonas att gå på konserten med Radiohead i Globen – den första i Sverige på 14 år. Jonas fick biljetterna i julklapp, så han har ju väntat ett tag på att verkligen få presenten.

Vi lyssnade ju på Radiohead på 90-talet (och senare, men fortfarande låtarna från 90-talet) och de skivor jag känner bäst är OK Computer och Pablo Honey. Jag hade The Bends också, men har inte lyssnat jättemycket på den. Som förberedelse till konserten har jag lyssnat in mig skapligt på senaste skivan, A Moon Shaped Pool, men däremellan har de ju släppt en drös skivor som jag inte alls har koll på. Så det blev en del jag inte kände igen på konserten, men de fick också med det viktigaste av det jag önskade. Den enda jag egentligen saknade var Creep.

De inledde med Daydreaming från senaste skivan:

Daydreaming

Jag visste ju att jag kände igen den, men misstog den först för att vara någon äldre låt jag inte hade jättekoll på. Men den är ju från senaste skivan! Har alltså inte sååå bra koll på den skivan, men det här är ju en mysig låt. Och vilken ljusshow!

Vi satt riktigt bra, vi såg scenen lite från sidan och var ju en bit bort såklart, men det är man ju… och vi såg rätt ner till teknikerna och kunde se hur en ljustekniker styrde ljuset genom att röra reglagen i takt till musiken. Riktigt häftigt, jag har inte reflekterat över att det liksom är så… manuellt? Det var ju verkligen som att han var med och spelade, fast hans instrument var ljus.

Sen kom ett par låtar till från nya skivan som jag också bara kände igen vagt. Första gamla godingen var Airbag och då blev det ju Radiohead på riktigt, som det kändes! Med undantag för en underbar Lucky var jag rätt lost ett tag sedan medan de körde sin 2000-talsmusik.

Lucky
(på slutet ser man vår vy mot teknikerna)

Mot slutet klämde de in flera gamla godingar! Underbart! Och de var inte förvrängda till oigenkännlighet eller något, vilket jag verkligen uppskattar, men inte DNs recensent… (Däremot tyckte jag att de förvrängde Burn the witch från senaste skivan lite för mycket…)

Exit music (for a film)
(alltså, kan inte folk bara hålla käften och lyssna..?)

Karma police, allsång och applåder

Karma police var sist ut och det blev allsång, mycket vackert.

Alla låtarna:
1. Daydreaming – A Moon Shaped Pool, 2016
2. Desert island disk – A Moon Shaped Pool, 2016
3. Ful stop – A Moon Shaped Pool, 2016
4. Airbag – OK Computer, 1997
5. 15 step – In Rainbows, 2007
6. Myxomatosis – Hail To The Thief, 2003
7. Lucky – OK Computer, 1997
8. Pyramid song – Amnesiac, 2001
9. Everything in its right place – Kid A, 2000
10. Bloom – The King Of Limbs, 2011
11. I might be wrong – Amnesiac, 2001
12. Separator – The King Of Limbs, 2011
13. Weird fishes/Arpeggi – In Rainbows, 2007
14. Idioteque – Kid A, 2000
15. The numbers – A Moon Shaped Pool, 2016
16. Exit music – for a film – OK Computer, 1997
17. Bodysnatchers – In Rainbows, 2007

Extranummer:
18. You and whose army? – Amnesiac, 2001
19. The daily mail – singel, 2011
20. Burn the witch – A Moon Shaped Pool, 2016
21. Paranoid android – OK Computer, 1997
22. Street spirit (Fade out) – The Bends, 1995

Extra extranummer:
23. Fake plastic trees – The Bends, 1995
24. Karma police – OK Computer, 1997

Recensioner

När exempelvis Bob Dylan spelar gamla låtar live stöper han om dem radikalt, så att de absolut inte låter som på de gamla skivorna. Ett logiskt sätt att arbeta på för musiker som inte vill stagnera. Men när Radiohead spelar 90-talslåtarna ”Exit music (for a film)” eller ”Fake plastic trees” så troget originalversionerna som möjligt infinner sig en märklig känsla: det låter bra, men det låter inte ett dugg spännande. Som gammalt fan blir man glad av att få höra dem, men önskar samtidigt att bandet hade haft värdigheten att inte ge oss dem. På denna turné har de till och med spelat ”Creep”, men den slipper vi tack och lov på Globen.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, DN (betyg 3 – av 5 antar jag, men det var inte alls tydligt)

Hah! Det här var den första recensionen jag läste och jag kände som att vi är från olika planeter, jag och Nicholas. Och att jag aldrig skulle kunna vara recensent om man ska tycka att det är dåligt av en artist att ”ge publiken det den vill ha”. Och han uttrycker sin tacksamhet över att slippa Creep! Alltså…

Men det dunkla ljuset slår snart ut i en lotusblomma av vacker laser och Thom Yorke släpper sin ödsliga röst lös i Globen. Bandmedlemmarna — i synnerhet den eviga långluggen och fantastiska gitarristen Jonny Greenwood – liksom attackerar sina instrument. Som var det räddningen från flygplanskraschen, den slutgiltiga undergången.
Det är omöjligt att inte imponeras av bredden i låtmaterialet. När bandets diskografi rullas ut så här framför fötterna på oss ser man också den förmodade anledningen till att Radiohead – till skillnad från, säg, Oasis – fortfarande existerar. Det är ett band som alltid velat framåt. När andra britpop-skepp sjönk sköt Radiohead ut sig med en framtidsraket. De har inte landat än.

Per Magnusson, Aftonbladet (betyg 4 – eh, det är ju otydligt här också vad skalan är)

Så pianon spelas i valstakt och blåa Stanley Donwood-färgexperiment projiceras över scenen, rytmerna viner iväg på dubbla trumset av Philip Selway och Clive Deamer medan Colin Greenwood får basen att dåna som om den felprogrammerats hos ljudteknikern för att skaka om publiken i Johanneshov, bandets hårdrockstendenser lyser igenom ordentligt emellanåt, Jonny Greenwood använder en fiolstråke för att skapa gitarreko, Ed O’Brien står sådär typiskt avslappnat med sin gitarr att det ser ut som att kompisarna bara repar lite framför tusentals personer, och Thom Yorke dansar sådär skakigt som bara han kan.

Özgür Kurtoglu, GAFFA (betyg 4 av 6 – wow, skalan framgick!)

Bilder
» Rockfoto, Elin Bryngelson

Skolavslutning och sommarfest på förskolan

Oj, vilken helg det var! I fredags var det ju dags för skolavslutning och sommarfest på förskolan. Så på morgonen stod vi på skolgården och lyssnade på skönsång från alla klasserna och så förstås förbipasserande flygplan och rektorns tal. :)

Avslutningsklädd Ava:

Sen hem och jobba lite innan sommarfesten… Under tiden var Ava på fritids, men sen blev hon hämtad för att gå på kalas för två kompisar. De var först på badhuset och sen hemma hos den ena kompisen.

Mormor och morfar kom till oss för att vara med på sommarfesten. Mer skönsång och så tårtkalas efteråt. Jag har bara bilder med alla barnen och dem lägger jag inte upp här. Synd att jag inte tog någon med bara Sander. Han hade i alla fall sin nya tröja med blåbär och hallon på.

Vi gick hem och åt middag med mormor och morfar innan jag och Jonas åkte mot Globen för att se Radiohead (mer om det en annan gång). Mormor och morfar fick hämta Ava på kalaset och sköta kvällen med barnen. Lyxigt!

Tänk att Ava har gått ut 2:an och att Sander börjar sista förskoleåret i höst!

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och ”examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Inget vårrus idag…

Idag skulle jag ha sprungit Vårruset med jobbet, men jag satsar på att vila mig i form till Vegoloppet på lördag i stället… eller jag hoppas verkligen att det kommer att funka i alla fall. I så fall blir det repris på förra året. Jag ställde in Vårruset pga dyngförkyld då också, men det funkade att springa Vegoloppet trots lite kvarvarande förkylningskänningar.

Så nu kanske det bara blir 11 lopp i år… :P

…och kanske tredje gången gillt för Vårruset? Om jag anmäler mig nästa år igen KAN det väl inte bli samma ÄNNU EN GÅNG? Den som lever får se…