Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

Ledig dag med Sander

Förskolan var stängd i torsdags och i fredags. Torsdagen blev min dag att vara med Sander och det blev ett bra tillfälle att åka till Fjärilshuset, som han har velat sedan Ava var där med en kompis nyligen.

Men först blev det ett välbehövligt besök hos frisören för att tygla Sanders vildvuxna testar. När det var klart fick han några sprut färg i håret också… och en klubba förstås.

Före (ja, han fick även chansen att prova sitt nya paraply denna dag):

Efter:

Nyklippt och nyfärgad

Innan vi gick in på Fjärilshuset tog vi en cache i Hagaparken och sen satte vi oss i blötvädret utanför och åt fjärilspasta (med mera, men resten var inte lika temaenligt). Sen var det dags för fiskar, fjärilar, sköldpaddor, blommor, hajar, grodor och en massa mer:

Sander fick hjälpa till vid matningen av koifiskarna också. De verkade vara väldigt hungriga…

När vi var klara med Fjärilshuset och hade shoppat lite i butiken (Sander köpte slime med dinosauriefigurer i, ovanligt coolt och fast slime visade det sig, och vi köpte en Rubiks kub med djurbilder till Ava) gick vi en promenad i Hagaparken. Vi kastade sten i vattnet, tittade på fåglar, samlade ekollon och tog en cache. Vi försökte ta en till, men den var preciiiis utom räckhåll för oss, frustrerande nog.

Vi skrämmer bort en häger…
Flyende häger…

Sander kan säga R!

Stor händelse! Sander kan säga R! Plötsligt gick det bara! Nu pågår arbetet att få in det i pratet också. Det går hur bra som helst att säga i ett isolerat ord, med fokus på det. Lite lagom övertydligt och ibland ett litet extra vokalljud innan för att få till det. Han tycker det är kul och övar självmant också. Ibland kommer det in i pratet, ibland inte. Ibland påminner vi, ibland inte.

Snart är gulliga småbarnspratet över…

Min amerikanske bror


Före den här bloggens tid, läsåret 98/99, var jag i USA som utbytesstudent. Jag bodde i Redfield, South Dakota, hos en familj med fyra barn. Äldsta barnet var Adam, 13. Han hade långt, lockigt hår, spelade Aerosmith hela nätterna i rummet vägg i vägg med mitt, och vi brukade gå ut på promenader i en stad där alla körde bil. Efter läsårets slut åkte jag hem… och sen dess har jag inte sett någon därifrån. Ja, eller, efter några år kom myspace och sen Facebook, så jag fick se hur de såg ut när de blivit äldre (de andra barnen var 3, 7 och 9 när jag kom, så det har ju hänt en del).

I tisdags kom Adam med sin fästmö Becky till Stockholm för att övernatta en natt innan de skulle vidare mot Örebro och sen på turné med Adams band Russian Girlfriends. Han hörde av sig och vi lyckades sammanstråla och ta en promenad i Stockholm, lite som att promenera i Redfield men ändå inte.

Det var väldigt trevligt att träffa dem!

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

Ava kom in på gitarrkursen!

Idag öppnade anmälan till Kulturskolan och Jonas lyckades knipa en plats på grundkurs i gitarr till Ava. Det trodde jag nog inte, för de flesta platser hade redan gått åt till förtur. Men det gick!

Det börjar redan på måndag! Och det står inte tydligt någonstans hur det funkar, ska man ha fixat instrument till dess? Vi vet ju inte ens om hon ska ha storlek 1/2 eller 3/4…

Nåväl, jag hoppas det blir bra detta. Och att hon fortsätter vilja spela när det blir verklighet också.

Ava om några år? :)

Nu ska vi alltså hinna med gitarrläxor också?!

(inlägget innehåller gratisbilder från Pexels)

Min första webcam-cache

I lördags var jag på stan och letade primärt skor, men letade lite cacher också såklart. :) Extra kul var det att jag tog en webcam cache, GC50A5 Keep an eye on the road, som jag har spanat på länge. Den sorten är väldigt sällsynt och går inte att skapa längre. Det går ut på att man ska göra sig synlig på en specifik webbkameras foto och posta bilden, i stället för att hitta en burk och skriva i en logg.

Så här blev min bild:

Ser ni mig? Längst ner i högra hörnet står jag och spretar, med min lilla påse med nya skor dinglande på ena armen och mobilen i högsta hugg i den andra armens hand… det kan man nästan se när man vet det, eller hur?

Skosvårigheter

Jag har ett par lågskor (finns bild här) som jag tycker har bra stil för jobbet och min uppfattning har varit att de är bekväma… Hade samma modell förra året också. I år funkar de inget vidare. Jag får ont i stortåleden på högerfoten när jag gått i dem ett tag och det känns obehagligt att springa i dem för det känns som att det blir väldigt hårda stötar (nu menar jag inte att ge sig ut och jogga, mer typ springa efter buss eller barn). Det senare är nog egentligen inte så nytt, jag har alltid tyckt att det känts jobbigt att ha just de skorna när man måste skynda efter en springcykel eller så.

Under sommaren har jag använt mina skrikrosa och lite småsunkiga gympadojor som lyckas med att inte alls vara obekväma, trots att de är väldigt enkla. Jag försökte gå tillbaka till de svarta lågskorna när jobbet började igen, men med alla lopp nu i krokarna är jag rädd om fötterna, så det fick bli gympadojorna i alla fall. Men… skrikrosa gympadojor på jobbet känns lite för… skrikrosa. Allra helst ville jag ha något liknande mina gamla lågskor, men jag var även öppen för typ svarta sneakers eftersom bekvämt är prio 1.

Så efter att först ha beställt och returnerat 3 par Zalando-skor försökte jag med en sväng på stan. Men det var ju helt omöjligt att hitta något. Allt jag provade var smalt, smalt, smalt… och mina fötter är breeeeda. Jag var bland annat sugen på Skechers med Memory foam, men foamet låg ju som en kudde i mitten på sulan och tårna hamnade bredvid… ska det vara så!? Till slut blev det att jag köpte ett par slip-in sneakers från Skopunkten:

Meshigt luftiga, så de kanske inte är någon höjdare när det blir kallt, men nu är de bra. Eller rättare sagt… de har ju såklart nån jäkla kant som tar i foten hela tiden. Vid stortåleden… suck. Det är inte så att det gör ont eller skaver (kortsiktigt i alla fall), men det stör! Väldigt irriterande. Om jag bara håller mig stilla är de sköna, men poängen med skor är väl att man ska kunna gå i dem, tänker jag…

Nya och gamla skor

Kanske blir jag vän med dem. Kanske får jag fortsätta hålla utkik.

Garderobspåfyllning för Ava

Jodå, vi hann med lite garderobsrensning och garderobspåfyllning till Ava också innan skolstarten. Jag kombinerade nummerlappsuthämtning (STHLM Urban Trail) med att shoppa med henne (Lindex och H&M) + luncha på Citykonditoriet.

Här är bilder på det jag hittade produktbilder på:

Söta djur är poppis, men det ska helst inte vara så färgglatt längre.

Vi köpte även en av H&Ms klassiska 49:50-klänningar, med svarta rosetter (alltså bilder av dem) på blekrosa bakgrund och en rundskuren svart t-shirt med ett coolt kattdjurshuvud på, väldigt effektfullt. Jag köpte även ett par byxor med svart och vitt zigzagmönster på Ica vid ett närliggande tillfälle (en modell hon gillat tidigare, fast mjukare tyg, kändes som ett säkert kort). Vet inte om jag glömmer något nu… jo, just det, det blev en ny sån här också:

Köpte en sån när vi shoppade i Kista (oredovisad pga hittade inte produktbild då), men den hade ganska fort lite för mycket kontakt med choklad…

Byxor och skor till Sander

Dags att rusta lite inför hösten. Sander har två par ordentligt slitna jeans med hål på knäna (Villervalla-jeans som även Ava haft) och jag gjorde ett försök att hitta några nya på Zalando. Jag ville ha jeans med mudd upptill utan snören och vanlig söm nedtill. Då är de lätta att ta på och av, men ser inte barnsliga ut och har inget som dinglar och är ivägen. De ska inte heta något med slim fit, då såna brukar vara för smala. Jag tycker det är svårt att hitta bra byxor, så jag trodde knappt mina ögon när båda var bra. De här var allra bäst, Blue Seven Jeans straight leg:

De är avbildade i en stor storlek, så de ser betydligt mer långsmala ut än Sanders 98:or. Han har hunnit använda dem flera gånger:

Där ser man hans nya skor också. Han har haft samma modell tidigare, i storlek 23, och eftersom de var bättre än de han haft efter tänkte jag köpa samma igen. De fanns inte i storlek 26 hos Zalando, så det fick bli två olika beställningar. Det är hur som helst Adidas Original Dragon sneakers.

(De här är nog avbildade i mindre storlek i stället…)

De andra byxorna var ett par LEGO Wear DUPLO Imagine:

De var stora i midjan, men eftersom midjan är reglerbar testar vi dem ändå. Jag har tvättat dem för att möjligen krympa dem något, men Sander har inte använt dem ännu. Så vi får väl se. De första var i alla fall riktigt bra än så länge (har inte tvättat ännu och vi får väl se hur slitstarka de är).

Apropå slitstarka byxor är jag nyfiken på att testa Ossoami någon gång. Har köpt ett par begagnade, men Sander har inte vuxit i dem ännu.