Stockholm Tunnel Run Citybanan

I lördags var det alltså dags att springa Tunnelrun i Citybanan! Vi var ett helt gäng som var anmälda via jobbet. Loppet skulle vara 8 km från Karolinska institutet via servicetunneln för Citybanan till Fatbursparken på Söder. Det visade sig vara snarare 7,6 km, men det gjorde ju ingenting alls. Mot slutet var det jättemånga ganska korta men alldeles galet branta backar som var rätt knäckande. Jag försökte ta tid men råkade pausa tidtagningen när jag kollade hur snabbt första kilometern gått, men den gick i alla fall på 5:45… Bra fart enligt mina mått mätt där i början, men sen gick det sämre… Jag slutade på 52:10 och är nöjd med det. Jag är ju inte van att springa backigt och jag har inte kunnat springa mycket på sistone pga krasslighet.

Det var ett kul och unikt lopp och det hände en del i tunneln, en kör som sjöng, ljusspel, musik och faktapresentation. Jag fotade (nästan) inte alls utöver att säkra min dagliga filmsekund, men här är ett gäng allmänna bilder.

» Här är min resultatsida

Jobbet instagrammade oss efter målgång (fast de som var snabbast hade redan hunnit hem):

Starkt gäng på #tunnelrun2017 igår 💪🏼✨

Ett inlägg delat av ValtechSweden (@valtechsweden)

Min lyxiga introverta helg

Jag har ju inte nämnt min långa helg för mig själv! Senaste helgen var vi på lillkusin Timos ettårskalas, farmor och farfar sov över hos oss och barnen blev klippta av frisören. Men helgen innan! Då åkte Jonas och barnen till Oskarshamn på fredagen och tack vare att det var sportlov kunde de åka hem först på måndagen. Jag fick alltså TVÅ hela dagar, i vanliga fall när vi får till egna helger blir det ju bara en hel dag + en kväll och en morgon, typ. Jonas fick motsvarande under jullovet och det var väldigt lyxigt att det gick att få till för mig också (men vi nöjer oss nog med att sträva efter fre-sö igen framöver, det är knepigt nog att få till).

Hur som helst. Ingela hörde av sig och undrade om jag ville hitta på något på fredagen. Jag tog chansen att faktiskt bjuda hem en kompis till en lugn och tyst lägenhet för soft hemmahäng bara. Helt enkelt och smidigt, vi beställde pizza och bakade supersnabb mugcake till efterrätt. Åt och pratade. Gott så.

Och sen hade jag alltså mina TVÅ HELA DAGAR! Jag borde väl egentligen ha tagit ledigt på måndagen för att krama ur några ytterligare timmars soft hemmahäng, men aaah, det var underbart som det var. Jag gjorde mest bara vad jag kände för. Läste Björnstad, såg en film, fixade sidan om episka läsutmaningen som Ingela fått in mig på, lyssnade på Säkert…

Sååå skönt att bara göra som man vill och inte känna sig så attans jagad hela tiden.

Varjedagssysslor

Hur gick det här till? Jag som egentligen strävar efter att inte binda upp mig för grejer har nu massor av grejer jag ska komma ihåg att göra varje dag… Här är de:

Headspace

Headspace är ju sen gammalt. Jag är snart uppe i en streak på 200 dagar med 10 minuters meditation. Eller rättare sagt, ganska många dagar har jag också fuskat genom att i stället köra någon av de tre treminuters SOS-sessionerna… som hemma på helger eller när vi hade jullov. Det är mycket lättare att få till det i veckorna, då jag har rutinen att sätta mig i ett enskilt rum på jobbet när jag ätit lunch och riva av sessionen. Jag har fortfarande problem med rastlöshet och svårighet att fokusera… men jag vill inte sluta försöka. Inte än i alla fall.

1 Second Everyday

Både jag och Jonas filmar nu en sekund varje dag av våra liv! Detta med hjälp av initiativet/appen 1 Second Everyday. Vi såg en film som en bekant till Jonas gjort och… tja, fastnade. Hoppas att vi när året är slut har varsin 365-sekundare. (Jag kör egentligen alltid appen i stående läge, men tyckte liggande blev bäst för bilden…)

Duolingo

Jag har ju alltid velat kunna tyska och så bokade vi en Berlinresa i sommar och så har jag läst om att Hippiemamman använder Duolingo för att öva spanska… så jag blev nyfiken. Så nu övar jag tyska i Duolingo-appen (mest, bilden är från webappen) och har en 21-dagarsstreak. Duolingo tycker att jag därmed är 20% fluent in German, jag vet inte det jag… Men lite lär jag mig väl i alla fall.

Township

Jag och båda barnen har fastnat för ”Kospelet” (ikonen är en ko), som egentligen heter Township. Min stad heter Baskerville, Avas heter Atlantis och Sanders starllllllllggv. Här syns lite av Baskerville. Spelet är ett klassiskt resurshanteringsspel där man t.ex. ska odla majs för att sedan tillverka chips i en fabrik, för att sedan tillverka nachos i en annan fabrik och sedan lasta slutprodukten ombord på ett tåg för att t.ex. få byggmaterial till att bygga bra grejer i staden. Jag tycker själva stadsbyggardelen är mysig. Man kan köpa kända byggnader för ädelmetaller man bryter i sin gruva, ni kanske kan känna igen ett par stycken i den här bilden? :) Ofta är ju såna här spel kul en liten stund och sen tröttnar man, men jag tycker att Township gör ett ovanligt bra jobb för att hålla en fängslad. Det kommer mycket nya grejer hela tiden, både för att man får tillgång till saker när man levlar och för att de har olika säsongsbetonade tillfälliga grejer. Och det finns många kul saker att samla. Jag håller på att samla ihop till att bygga Taj Mahal… hur jag nu ska få plats med den, som alltid är det frustrerande att resurserna inte riktigt räcker till att expandera staden så mycket som jag skulle vilja. Man kan självklart betala riktiga pengar för att få mer in-game-pengar, men det är inte särskilt prisvärt…

Februarifoton

Och som om det inte räckte började jag fota #februarifoton på Instagram, trots att jag inte instagrammat något på över två år och därmed egentligen väl hade slutat?! Nåväl, denna är ju i alla fall ändlig…

Ja, och så vill jag helst läsa varje dag också!

Jo, men det tar sig… 

Nu har jag läst 149 av de 494 sidorna i Hundra år av ensamhet och kan glädjande nog meddela att det inte bara kommer att bli pliktskyldig läsning av det.

Ikväll sitter jag på café och läser, efter att ha jobbat hemifrån och sedan varit på massage. Lyxig dag. 

Och så verkar det som att jag hoppat på utmaningen #februarifoton på instagram också… Dagens tema är Det här är jag och min bild blev denna:

Egentligen har jag ju verkligen tillräckligt många saker jag ska göra varje dag nu… Får skriva om dem snart! Men nu ska jag bege mig hemåt och kanske läsa lite till… 

I’ve been Gilmored

Nu har jag sett alla avsnitt av Gilmore Girls, både de första 7 säsongerna och den nya Netflixsäsongen med 4 filmlånga avsnitt. Jag såg serien när den gick på tv förut, men var inte säker på hur långt jag sett. Men jag kände igen 1-5 ordentligt och såg nog en del av 6:an, men inte allt.

Det har varit en bra serie att se under nattning av Sander. Vi har brukat nynna med till signaturmelodin tillsammans. :) Jag har sett en hel del själv också och det passade ju bra att ha något så slött att göra eftersom jag haft som ambition att försöka slöa lite mer…

Såå. Vad tyckte jag då om de nya avsnitten? LÄS INTE OM DU VILL SLIPPA SPOILERS

Första intrycket var mest chock över att alla var så annorlunda. Att de flesta såg lite annorlunda ut så här 10 år senare är förstås inte särskilt förvånande, men jag hade liksom inte tänkt på hur röster förändras. Först funderade jag nästan på om de bytt ut Lauren Graham… Lorelai lät mycket… hesare. Rory lät också annorlunda på något vis.

Det var i alla fall väldigt roligt att se alla karaktärer och miljöer igen 10 år senare. Kul att de kunde få med nästan alla!

Jag gillade väl inte riktigt att Rory och Lorelai framstod som mindre sympatiska än tidigare. Antar att det skulle vara roligt hur de lät småpojkar utföra tjänster åt dem, t.ex., men jag tyckte det var rätt drygt… samma sak med hur de gjorde narr av mindre attraktiva personer vid poolen… visst har det alltid varit deras grej att göra narr av diverse saker, men det kändes liksom råare nu?

Och alltså, Rory… Jag trodde att hon redan kommit fram till att hon inte ville göra ”no strings attached”-grejen med Logan? Och så gör hon det igen och verkar lika olycklig över det nu som förut? Say what? Har hon inte kommit någonstans alls? Plus att de nu är otrogna båda två. Inte alls sympatiskt… eller jag antar i alla fall att det inte var en överenskommelse mellan samtliga parter, inget tydde på det. Varför är hon ens ihop med Paul?!

Lite trist att hon inte lyckats så bra med varken karriär eller kärleksliv, men jag antar att serien behövde lite drama…

Mysigt att Lorelai och Luke hållit ihop, men givetvis behövdes det väl lite drama där också…

Mysigt också att Lane och Zach verkade ha det bra och fortfarande spelade med Hep Alien! Och att Dean verkade ha det bra. Och alla andra som blinkade förbi mer eller mindre, det ser ju bra ut för de flesta. Blev förvånad att se Lanes pappa, jag trodde han var helt ute ur bilden. Synd att Sookie var med så lite (och hon var sig inte lik). Kul att Michel gift sig och det med en man som vill ha barn, det hade varit intressant att få se (jag tror att han kommer älska sitt barn lika mycket som han älskade sina chows när det begav sig).

Och jag gissade slutet (slutrepliken). Har läst lite på internet nu. Internet säger att Logan är Rorys Christopher och Jess hennes Luke. Det kan man ju fantisera ihop en fortsättning om, ifall man vill. För just nu ser det väl inte ut som att det kommer mer? Men det skulle jag förstås inte ha något emot om det gjorde.

Grön och stan

Det var som fasen. Jag blev grön (apropå tidigare inlägg):

Idag har vi varit på stan. Ava sjöng i två omgångar med Musickidz på Gamla stans julmarknad. 

Efter det åt vi hamburgare till lunch på Texas Longhorn. Barnen gillade! 

Efter det var det dags för en logistisk utmaning. Barnen skulle köpa julklappar till varandra och till oss vuxna utan att mottagaren fick se. Så vi tog varsitt barn och gick runt en stund, för att sedan byta barn och gå lite mer. 

Det låter kanske en smula enklare än det var, men det gick faktiskt bra i alla fall, trots julruschen. Det märks att barnen börjar bli stora och att det går lättare och lättare att göra saker… 

Ava säger att hon tycker det är roligare att ge än att få presenter. Sander är väl inte riktigt där än… 

Nu är jag trött! Men glad att ha varit gosigt grön idag! (fast mer än en tunn tröja under jackan hade inte skadat, det var kallt!) 

Sanders luciatåg

sandertomteI tisdags var Sander en liten tomte med en lykta i förskolans luciatåg. Det är ju utomhus, pga platsbrist inomhus, så det är en extra utmaning att hitta utstyrslar till barnen som funkar utanpå overaller… men vi hade allt vi behövde från tidigare år.

Det var väldigt roligt att se att han faktiskt sjöng med i år för första gången! Han hade förvarnat om att han inte ville sjunga på engelska och det gjorde han inte heller, men det var bara de två sista sångerna. Annars sjöng han med i allt och verkade kunna orden riktigt bra. Några av dem har vi fått höra lite här hemma och sjunga med i också, men alla visste jag inte om att de övat på.

Det regnade lite och var ganska kallt, så det blev inget långvarigt luciamingel efteråt, men det bjöds i alla fall på glögg och pepparkakor.

Vi var och tittade hela familjen (det var kl 15) och efteråt gick Jonas och Ava till Avas basketavslutning med match föräldrar mot barn.

(Ava var inte med i något luciatåg, det är bara en årskurs på skolan som gör det varje år. De hade däremot ett föräldrafika med annat uppträdande, men då var Ava sjuk.)

Det svarta havet av vinterjackor

Åååh, vad det är tråkigt så här års när alla svarta vinterjackor åker fram. Varför måste alla vinterkläder vara så tråååkiga, just när man behöver uppiggande färgklickar som mest?

Allt är svart eller kanske grått, marinblått, beige, brunt… om man verkligen, verkligen vill poppa till det kanske man kan hitta en röd jacka. Möjligen rosa eller lila.

Jag skulle vilja ha en grön. I en glad grön nyans. Men det finns ju typ inte. Och det är helt omöjligt att söka på färgen grön i klädbutikerna. Inget av det som kommer upp är gladgrönt. Det kan dyka upp olivgrönt, militärgrönt och sånt trist… eller helt andra färger som grått, blått, brunt och jagvetintevad. Vad är grejen?!

Jag köpte ju en petrolblå jacka för två år sen som jag var nöjd med då… eller möjligen ville jag så gärna vara nöjd med den att jag intalade mig att jag var det. Året efter kände jag ett starkt motstånd mot att börja använda den, men gjorde det ändå. I år har jag inte alls någon lust och eftersom jag skaffat en fleece som går bra att ha under min ”mellanjacka” (röd) använder jag fortfarande den.

Men jag skulle vilja ha en vinterjacka. Helst grön. Glad grön!

Jag vill vara en grön prick i det där svarta havet av vinterjackor.