Idag har vi haft besök av Maria och Martin! Vi vågade oss på en liten picnic vid Landvettersjön, men attans vad det blåste!
Vi tog efterrätten hemma…
Kul var det i alla fall att få besök!
Inlägg märkta ‘landvetter’
2010-05-18: Bygdevandring i Landvetter
Idag har vi varit på en liten bygdevandring med Landvetters hembygdsförening:
Ava var jätteblyg och satt mest och såg bister ut ända till på slutet när hon blev sig själv igen och började peka på träd och brumma som bilar. Men då var det dags att gå hem, för vi skippade den avslutande fikastunden eftersom det redan var efter läggdags för Ava.
Hur som helst var det intressant att höra lite om bygden och vad alla gamla hus använts till tidigare. Och det var ett charmigt sällskap som promenerade, somliga kunde svara jakande på frågan om de mindes bensinpumpen som fanns på Bygatan fram till någon gång på 30-talet.
2010-04-02: Nästan snöfritt
Det börjar bli vårigt! Jag har till och med sett vårblommor sticka upp här och var inne i stan. Här ute har vi haft snö lite längre, men det mesta är borta nu. Skönt att gå på barmark igen.
2010-01-08: Projekt Månadsbild 2010
Jag har klurat länge på plats för projekt Månadsbild 2010 och nu tror jag att jag bestämt mig:
Allra helst hade jag velat ta ett bra foto av den där trädklädda kullen längst bort i bilden varje månad. Jag är enormt förtjust i den och lägger märke till den ordentligt varje gång jag går ut. Den är som en vägg av träd och alltid i ny skepnad beroende på säsong, väder och tid på dygnet. Men det skulle bli ett för stort projekt att fota den bra varje månad, det går helt enkelt inte med mina begränsningar jag satt för att göra det hela så smidigt som möjligt:
- Jag ska fota på väg till bussen/centrum.
- Jag ska fota med kompaktkameran, som är lätt att ha med.
2009 fotade jag ju inifrån huset och det var naturligtvis enkelt, men inte så bra eftersom jag reflekterades i fönsterglaset. I Bergsjön fotade jag genom köksfönstret (2007), med lite bättre resultat än 2010 med avseende på reflektioner. 2006 och 2008 fotade jag från balkongen, vilket var bättre. Ingen av gångerna hittills har jag alltså behövt lämna hemmet för att fota och jag tror jag gör rätt i att försöka förenkla så mycket som möjligt genom att inte gå till något besvärligt ställe med systemkameran. Det kanske inte låter så jobbigt, men det krävs trots allt en del att hitta ett tillfälle varje månad när det passar – man ska vara ledig och det ska vara ljust och man ska hinna, komma ihåg och orka!
Jag provfotade några olika ställen, men jag tror jag valde rätt. Jag får med min kära kulle i bakgrunden i alla fall, det gillar jag. Och det kommer att hända mycket med träd och buskar. Eller vad tycker ni, borde jag ha valt något av motiven nedan?
Om inte annat kanske jag använder någon av platserna 2011.
Jösses vad blå alla bilder blev, förresten. Hallå, kameran, snö är inte blått… fast det ser förstås blått ut i skuggan ibland.
2009-10-18: Höstpromenad med hela familjen
Jonas var i alla fall ledig en dag den här helgen, efter att ha kommit hem lagom till nattningen (som numera äger rum ca kl 20) av Ava hela veckan… men idag (söndag) är det alltså jobb igen. Det är ganska ofta som det är alldeles för mycket att göra på RUAG.
Igår hann vi i alla fall med en höstpromenad längs Backavägen, lite duktigsaker (Jonas städade förrådet medan jag och Ava städade köket) och ett parti Alfapet.
Här är ett par av bilderna från höstpromenaden (och fler finns här):
Jättemysigt! Kanonväder och vackra höstfärger! Men det var lite kallt och Ava blev väldigt kall om händerna, eftersom hon givetvis vägrade ha på sig vantarna i mer än fem sekunder…
2009-10-13: Höstpromenader
Det blir många höstpromenader med färgsprakande ögongodis just nu. Bara det inte regnar så känns det bra att komma ut med Ava en sväng på eftermiddagen så vi får lite frisk luft.
Lite bilder från gårdagen:
På ena sidan om radhusområdet finns en vägg av träd. Det ser ut så i alla fall. Kärleksberget heter det faktiskt (eller okej, det står Brattåsberget på kartan, men det finns åtminstone en väg däruppe som heter Kärleksberget, så man kan ha det som adress), och det är himla snyggt nästan jämt.
Sån utsikt är det faktiskt ganska många i Landvetter som har. Sjön, kyrkan och skogen. Inte så illa, fast det är svårt att göra den rättvisa på foto.
Den här kullen ser alltid så spektakulär ut där den reser sig ovanför ett småhusgytter. Inte blir det värre med höstprakt och solglöd i löven precis.
Ava med skor och allt, för nu är det kallt.
Busken här hemma är också fin.
2009-10-07: Nästan bortblåst idag
Idag gick jag och Ava åter på höstpromenad efter värmande sopplunch. Ava älskade för övrigt spenatsoppa! Hon har inte fått äta spenat tidigare, eftersom bäbisar inte får det, men nu är hon ju stora damen.
Lite höst i Stommen:
Okej, den är lite upphottad. Men här kommer ett par bilder au naturel från Landvettersjön:
Jävlar i min lilla låda vad det blåste där nere vid sjön. Jag vågade inte släppa vagnen av rädsla för att den skulle flyga iväg… Men när jag gick med vinden i ryggen var det rätt häftigt. Som att bli föst av en jättehand. Kan knappt minnas att jag varit med om starkare blåst än vissa av vindpustarna som drämde in över stranden.
Undrar ni vad Svampbob gör i inlägget? Ja, jag undrar vad han gör vid sjön…
2009-10-06: Promenad i höstskog
Mysig dag idag. Skrivandet under Avas förmiddagstupplur kändes bra och jag började faktiskt på det sista kapitlet i mitt första utkast till en bok jag faktiskt har outat på Barnboksprat om du är nyfiken. Därmed inte sagt att allt innan det sista kapitlet är klart, men på det stora hela är det ett nästan färdigt grovt första utkast. Kul!
Sen åt jag en höstigt värmande murkelsoppa till lunch innan jag och Ava gav oss ut på en rejäl långpromenad. Vi inledde med att gå och titta på lite hus här i närheten, men sen kände jag mig obeskrivligt dragen till skogen i Gallhålans naturreservat. Ett par gånger lät jag mig nästan hindras av sörjiga pölar på vägen dit, men lyckligtvis stod jag på mig och det var inte så farligt när jag väl kommit in en bit.
Jag vet att Gallhålan inte låter alldeles lockande, men tydligen förklaras namnet så här:
Namnet Gallhålan (Galla-hula) går tillbaka till 1550. Galla torde vara detsamma som ”starkt ljudande, ekande”, jämfört med ”gallskrika” och hula ”hålan”, d.v.s. ”hålan där det ljuder starkt, ekohålan”.
Källa: Västkuststiftelsen
Först kommer man till Agntjärn, reservatets lilla sjö. Strax därefter korsas den lilla skogsstigen (precis tillräckligt bred för barnvagnen) av en större skogsstig, som jag och Jonas följde åt vänster förra och enda gången jag varit i Gallhålans naturreservat. Nu tänkte jag prova att gå åt höger. Det innebar att gå uppför världens längsta och brantaste backe. Efter den kom en ännu längre och brantare backe. Sen kom man till Paradiset. Ja, det hette faktiskt så. Paradiset är ett område med små, för tillfället höst-ödsliga, sommarstugor. Det föreföll mig inte särskilt paradisiskt för tillfället, men kanske mest för att jag hade slut på vatten och var alldeles matt.
Jag visste inte att jag hade varit i Paradiset förrän jag kom hem och tittade på en karta. Det märkliga är att medan jag gick där i skogen tänkte jag på allt otäckt som kan hända ensamma kvinnor med barnvagnar när de lämnar civilisationen sådär. Och så fabulerade jag ihop en ny bokidé, en sorts deckare fast ändå inte. Den skulle handla om just en kvinna med barnvagn som gick just där jag gick och sen försvann. Tanken var att hon och barnet kunde hittas mördade i en av de där sommarstugorna eller så. Och då skulle de alltså ha hamnat i Paradiset…
Hur som helst, efter Paradiset kommer Tahult. Det är ute på vischan och det finns en massa hästverksamhet där. Som en liten påminnelse om att civilisationen fortfarande existerade någon annanstans kom Röd Express brummande på vägen. Det kändes tryggt. Jag fortsatte att gå och kände så småningom igen mig. Vid det laget hade Ava somnat av allt vagnskak för länge sedan och det var egentligen inte alls planenligt, eftersom vi har nog besvär ändå med att få henne att sova på kvällarna, utan att hon sover mer än hon brukar om dagarna. Men jag hade just inte mycket att sätta emot en skakande vagn.
Nåväl. Det var en promenad som heter duga och imorgon lär jag väl ha träningsvärk i benen efter min klättring mot Paradiset. Men nu har jag varit där i alla fall.
Här är lite bilder. Tyvärr kan jag inte dela med mig av något fotobevis från Paradiset, endast Agntjärn och dess absoluta omgivning finns här till allmän beskådan (och visst är det trevligt att jag äntligen kan posta bilder i lite större format!):
