I onsdags var jag ute och svirade med mitt jobb, trots att jag fortfarande är mammaledig. Det kändes lite speciellt att kliva in på kontoret för första gången på över ett år och träffa min chef som inte är samma jag hade förut. Det hela inleddes nämligen i Acandos lokaler med att chefen redovisade lite siffror för vår grupps prestationer under året (och det såg ju inte alls pjåkigt ut!).

Siffrorna inmundigades tillsammans med öl och snacks och sen tog vi oss till Hagabadet. Julia beställde taxi till några av oss, det var lyxigt.

Jag har aldrig varit på Hagabadet innan, så det var kul att se hur det ser ut. Pampigt, förstås. Vi bjöds på en buffé med diverse plockmat och till och med jag som undvek de animaliska delarna lyckades lassa fatet fullt med oliver och annat gott… för att sedan upptäcka att jag hade en egen minibuffé med en massa smaskens som brysselkål, champinjoner och annat i mumsiga röror och blandningar. Så det blev ganska mycket ätet. :)

Vi lufsade runt i tofflor och badrock, provade ett par bassänger och ångkokade nästan oss själva i ångbastun. Och sen blev det finmiddag. På mitt hörn av bordet pratades det väldigt mycket barn eftersom det slumpade sig så att vi var två föräldralediga och en barnsugen som hamnade där… men det var trevligt och det var skönt att slippa prata veganism för en gångs skull. Man är ganska inställd på det, för folk undrar ju alltid varför man äter så konstig mat, men det blir vansinnigt tradigt i längden. Be gärna någon att be dig motivera varför du anser dig ha moralisk rätt att äta kött varje gång ni sätter er till bords, så får du se hur fort du tröttnar. :) Det var väldigt skönt att det enda som sades om min mat var att den var snyggare än de andras, vilket var helt sant. Chefen frågade om maten var okej också och det var den absolut. Det var gott, annorlunda och supersnyggt med riktiga finrestaurangsuppläggningar med såsdashar och allt. Förrätten var tre “burkar” byggda av diverse grönsaker och fyllda med andra, samt prickar av smaskig jordärtskockspuré och det där andra vad det nu heter… Huvudrätten var en bulgurfylld paprika och grillade aubergineskivor. Till efterrätt fick jag frukt, bland annat ananas och en kanderad äppelbit. Och medan vi åt var servitörerna rysligt flitiga på att fylla vinglasen – jag drack faktiskt inte upp, det blev rätt mycket ändå! Maten var kanske inte vansinnigt mättande, eftersom det mest var grönsaker, men å andra sidan såg det inte ut som att de andra fick några mastodontportioner heller. Och den icke-vegorestaurang som blir den första att erbjuda några faktiska veganska specialgrejer kommer jag att bli alldeles fantastiskt imponerad av. Jag blev alltså inte besviken över att få en bit ananas i stället för chokladbakelse, som de andra fick till efterrätt, för jag vet ju att folk i gemen ofta tror att det inte går att baka utan ägg och jag var fullt upptagen med att vara tacksam över att slippa spaghetti med grönsaker i tomatsås, för det får man annars typ jämt…

Trevligt att komma ut lite, mindre trevligt att nästan inte alls få sova sen… för givetvis tajmade Ava in två oroliga nätter direkt efter mitt svirande. När hon gjorde morgon strax efter fem i morse igen, efter flera uppvaknanden på natten, var jag helt förstörd. Jonas tänkte gå till jobbet tidigt eftersom han ändå blivit väckt, men blev min räddande ängel i stället. Han tog hand om Ava i 1½ timme så jag fick lite mer sömn och fixade dessutom med disken så att min dag blev betydligt bättre än den kunnat bli. Puss, älskling! ♥