Jag har ABBA-låtar på hjärnan efter helgens lilla utflykt… I lördags åkte jag till Stockholm och lunchade med Ingela innan det var dags att ta sig till Globen och se Mamma Mia i internationell variant, det vill säga på engelska.
Jag har länge velat se musikalen, men haft på känn att det skulle vara mer kul att ha sett den än att faktiskt se den. Det stämde väl ganska bra också, även om det var väldigt trevligt – storyn är ju ganska banal och nivån på skämt och lustigheter riktigt låg. Musiken var förstås bra, eftersom det var ABBA-låtar, men Agnetha och Frida är ju svårslagna sångerskor så det var en ganska otacksam uppgift för artisterna som visserligen var bra men ändå inte kom i närheten av originalen. Det roligaste var kanske att sitta och lyssna efter de små förändringar som gjorts i texterna för att få låtarna att passa in i handlingen, och att överhuvudtaget se hur de fått låtarna att passa in. Någon låt kändes väl mer krystad än andra att få in, medan somliga rentav fick nya intressanta betydelser.
Det var perfekt att se Mamma Mia med Ingela eftersom vi var otroligt hängivna ABBA-fans i yngre år. Nostalginivån var skyhög!
Efter musikalen åt vi oss proppmätta av Örtagårdens vegetariska buffé och åkte sedan till Uppsala och sov hos Ingela och Magnus i deras fräscha lägenhet som jag inte hade sett ännu. Vi gick även ut och tittade på månförmörkelsen när månen var nästan helt täckt.
På söndagen regnade det i Uppsala, men inte i Göteborg när jag kom fram!
För övrigt åkte vi lite tunnelbana och jag fick tillfälle att förundras över att Stockholm fortfarande kör med otympligt långa pappersremsor som man måste köa för att en anställd ska stämpla för hand. Det var barndomsnostalgi, men tänk så mycket modernare vi är i Göteborg. :)
Postat: 2008-08-19 11:10
Kategoriserat: Musik, Teater, Vänner
Etiketterat: globen, mamma mia!, månförmörkelse, musikal, stockholm
bloggar.se: globen, mamma mia!, månförmörkelse, musikal, stockholm
Inga kommentarer »
Igår var Jonas och jag på Storan och såg Nouvelle Vague. Bandet är alltså ett franskt så kallat musikerkollektiv under ledning av Olivier Libaux och Marc Collin, med en varierande uppsättning vokalister. Igår var det Nadeah och Marianne Elise som sjöng. Tror jag i alla fall, det är inte helt lätt att hålla reda på allihop.
Konserten gav verkligen upphov till blandade känslor. Givetvis var det kul att få se detta underbara band, men samtidigt stämde uppträdandet inte alls med intrycket jag fått från skivorna och videor på Youtube. Sångerskorna, eller ja, i alla fall Nadeah, var verkligen helt fel. Jag hade verkligen hoppats på att få se min favorit, sockersöta Mélanie Pain. Jag hade hemskt gärna sett Gerald Toto, Eloisia och Camille också. Marianne Elise stämde åtminstone någorlunda in med min bild av Nouvelle Vague, men Nadeah…
För att förklara min bild hänvisar jag till den mysiga Youtube-videon Love will tear us apart i live-version med underbara Mélanie Pain. Det är så charmigt – Mélanie är sockersöt i blommig klänning och sjunger med världens sämsta engelska uttal. Jättemysigt! Jag gillar verkligen detta lite lagom operfekta – dåligt uttal och sångerskor som visserligen är bra, men inte riktigt har de där kraftigaste röstresurserna. De är liksom bra på ett försynt, mysigt, stillsamt och charmigt sätt.
Showen igår var allt annat än försynt. Marianne Elise hade visserligen lite fransk brytning, men Nadeah var helt enkelt en för klassisk sångerska med alldeles för bra engelskt uttal och för klassiskt bombastiska röstresurser. Och som hon höll på och porrade sig då… Hon hade nätstrumpbyxor och en muskort klänning/top och ägnade all scentid åt att försöka vara så förförisk som möjligt. Det var otroligt mycket rumpputande och rumpvickande och ideligen exponerade hon sina trosor för publiken, eller böjde sig djupt framåt och slet i sin urringning. Allt som fattades var egentligen en stripteasepåle. Visst sjöng hon bra och visst var hon karismatisk och snygg, men det var fel på så många sätt. Dessutom var hon dryg mot publiken och klagade på att vi var tråkiga och satt i våra stolar.
Det var i alla fall kul att se musikergrabbarna och Marianne Elise. De mysigaste delarna av showen var hennes stillsammare nummer som God Save the Queen och hon gjorde även en bra version av Love will tear us apart. I dessa nummer kände jag igen mitt älskade Nouvelle Vague, men bitvis var det svårt att förstå att jag kommit till rätt konsertsal.
Postat: 2008-04-13 23:00
Kategoriserat: Göteborg, Musik
Etiketterat: konsert, marianne elise, mélanie pain, nadeah, nouvelle vague, storan
bloggar.se: konsert, marianne elise, mélanie pain, nadeah, nouvelle vague, storan
2 kommentarer »
Lyssnar på det mysiga franska coverbandet Nouvelle Vague. Eller band och band, “musical collective” kallas de. Som så ofta med fransmäns och fransyskors sång på engelska är uttalet inte sällan väldigt fel på ett charmigt sätt. Jag får uppfattningen att hon som sjunger Love will tear us apart inte ens förstår orden, det är åtminstone helt omöjligt att få hennes ljud att passa ihop med texten. Men åh, hon är underbar. :)
En rolig sak att notera är att flera sångerskor uttalar “love”, “low” och “law” förvillande lika. Närmast “low”. Det är lite sött på nåt vis. Men jag skulle inte vilja försöka konversera med de här människorna…
Postat: 2007-05-29 17:20
Kategoriserat: Musik, Språkligt
Etiketterat: nouvelle vague
bloggar.se: nouvelle vague
Inga kommentarer »
Snart lanseras Ezmo där du kan ladda upp musik och streama den till vänner. Det är lagligt (så länge du köpt musiken och inte piratat den) eftersom du bara delar med dig till max 10 personer och de inte kan ladda ner den (“privat bruk”).
Genom Buzzador ska jag nu testa Ezmo inför lanseringen och jag behöver personer att testa med! Vill du vara med? Se till att jag får din e-mailadress så skickar jag värvningsmail!
Postat: 2007-02-12 12:50
Kategoriserat: Musik, Webben
Etiketterat: buzzador, ezmo
bloggar.se: buzzador, ezmo
5 kommentarer »
Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga “la lala lala lala”
På högsta volym. Idag OCKSÅ. Fiskar som viskar med artisten Martin.
Jag hade lyckats förtränga den låten, men grannen påminner mig. Lika högt och tydligt som om jag själv skulle ha spelat den. Jag googlade på texten (som hörs mycket väl genom väggarna) och listade på så vis ut vilken det var.
Nu undrar jag bara om det är samma granne som brukar spela Leonard Cohen-låten (den som alltid hackar till på samma ställe) och dansbandsmusiken? Volymen är på samma nivå i alla fall.
Nu blev det techno i stället. Nån som vill komma på rejvfest?
Postat: 2007-02-07 12:24
Kategoriserat: Musik
Etiketterat: grannar, lyhört
bloggar.se: grannar, lyhört
9 kommentarer »
Jag gillar verkligen last.fm som musikinspirationskälla. Tänk att jag redan varit medlem i två år! Det har hänt mycket där på den tiden – först hette tjänsten audioscrobbler och var ganska instabil. Man fick räkna med att datat raderades ibland eller inte registrerades på några dagar då och då. Rekommendationsradion var inte mycket att hänga i julgranen när den kom, men härom dagen började jag lyssna och upptäckte att den var riktigt bra. Jag blev nyfiken efter att ha läst att Ika lyssnar på den och resultatet blev att jag tror jag är på väg in i en musikupptäckarfas igen! Jag har legat lite lågt på den fronten ett tag, men nu spelade radion flera intressanta artister för mig. Den som fastnat mest för både mig och Jonas och som vi nu lyssnat en hel del på är mysigt märkliga Joanna Newsom. Hon spelar harpa och sjunger sällsamma texter med en säregen röst som låter lite som en ansträngd sexåring. (^-^) Väldigt egen, väldigt märklig, men samtidigt väldigt mysig. Lite smakprov finns på hennes myspace-sida.
Annat last.fm tycker jag ska lyssna på och som inte verkar helt ointressant är t.ex. Anna Ternheim, Four Tet, Britta Persson och Iron & Wine.
Postat: 2006-08-19 00:00
Kategoriserat: Musik, Webben
Etiketterat: harpa, Joanna Newsom, last.fm
bloggar.se: harpa, Joanna Newsom, last.fm
1 kommentar »
…men efter att ha läst om Finlands seger hos Ika, samt hört lite lösryckta kommentarer, var jag ju bara tvungen att kolla upp Lordis vinnarlåt. Videon är faktiskt rolig… zombie-cheerleaders! :)
Ika skriver att en miljon finländare skäms, men inte hon. Hon skriver att hon skämts mer “om vi vunnit med en sångerska som klätt av sig till bikinutstyrsel på scen eller skrevat med benen i en klänning med slitsen två centimeter nedanför naveln.” Bra sagt och jag trodde faktiskt att såna utstyrslar på snygga kvinnor var mer eller mindre ett inträdeskrav till ESC. Säga vad man vill om Lordi, men snygga och sexiga på scenen är de inte…
Postat: 2006-05-21 00:00
Kategoriserat: Musik
1 kommentar »
