Idag har vi julstädat åtminstone litegrann och packat upp adventsgrejer. Det var lite i senaste laget, visade det sig… Adventsljusstaken hade rostat (!) och åker därför till tippen. Den elektriska adventsljusstaken ville inte tändas. Gick igenom alla lampor och skakade på dem, möjligtvis pinglade det lite om den i mitten, så vi får väl testa att byta ut den, men givetvis hade vi inga reservlampor hemma. Så det blev väldigt lite adventstämning hos oss… men vi hade i alla fall pepparkakor och lusselängd. Och så ordnade vi en provisorisk adventsljusstake så vi fick tända första ljuset. Men lite av poängen förloras förstås när det är värmeljus:
Skulle vilja pynta lite mer och köpa fler adventsljusstakar och adventsstjärnor till fönstren, men det är ju grymt opraktiskt med en massa prylar som Ava kan dra ner… och dessutom kan vi inte riktigt gödsla med pengar nu, så jag försöker intala mig att det enbart är positivt att vi spartanpyntar.
För övrigt tycker jag det är grymt opraktiskt att adventsljusstake betyder både den elektriska man har i fönstret och den man ställer fyra stearinljus i. Finns det några bättre, särskiljande ord?
Jag ser alldeles för ofta att man bytt ä mot e i de fall ä inte går att använda. Exempelvis loggade jag precis in på min bank och såg en betalning till “SVENSKA MESSAN” (inträdet till bokmässan). Varför, varför gör man så? Det är så otroligt fult och dumt och fel! Visst är det väl bättre att slopa prickarna än att stava fel? Då blir det uppenbart att det inte är felstavning och ordbilden är fortfarande snarlik. Just i fallet messan/massan blir det förstås lite lustigt, eftersom massan också är ett ord, men det är ingen ursäkt att stava fel. Hellre en massa än en mess.
Det daddas och babbas och diddias för fullt här hemma nu. Det är fantastiskt gulligt och jag har flera gånger försökt fånga det på film, men det är banne mig inte lätt, för det är klart hon blir tyst när jag hivar fram kameran… Jag lyckades få en kort (och lite smått hysterisk) snutt i alla fall:
Man “ska” ju sjunga fina sånger och rabbla roliga ramsor för bäbisar, men jag är lite dålig på det… eller rättare sagt, jag sjunger massor för henne, men improviserar mest texter till befintliga melodier. Oftast blir det inte särskilt käckt, men några favoriter har lyckats bli standardsånger. Vad sägs om:
Hej bäbis!
Du är jättesöt!
Du är min bäbis
å jag älskar dig
(ja och där tar den slut…)
Eller låten jag sjunger när jag klär (klädde… det är varmt nu…) på overall…. “Bråka, bråka bäbis ner i overall” på melodi Imse vimse spindel. Fortsättningen blir fortfarande olika varje gång.
Vad gäller rim och ramsor så är det rätt snålt med det, förutom att jag brukar säga saker i stil med “hördudu flickan med hickan, vad är det som är grejen, tjejen”?
Eller vad sägs om denna:
Det var en liten flicka
som alltid hade hicka
Klockorna de tickade
och lilla flickan hickade
Ja inte tog det slut
förrns hickan kommit ut
Hur många gånger har jag inte irriterat mig på att meddelandena man får bifoga en nätbanköverföring är löjligt korta? Även namn på betalningsmottagare kortas ner, så att jag väldigt ofta ser “ICA KVANTUM LAND” på kontoutdraget, eftersom VETTER inte får plats.
Ibland blir det lite roligt också.
“Barnens bo” är ganska gulligt – det ska vara “Barnens bokklubb”, som jag inte kunde låta bli att gå med i för Avas räkning.
Men sen blir det riktigt roligt… MAXI ICA STORMAR!
…knad ska det förstås vara, men det blir roligare utan.
Språktidningen (nr 2, 2009) gav mig en intressant aha-upplevelse. I artikeln “Skrivstilen som havererade” skriver Mats Karlsson om den misslyckade skrivstilsreformen som genomfördes i skolan 1975. Plötsligt tvingades alla lärare predika denna hemska stil:
SÖ-stilen, bild från Språktidningen
Framsidestexten om artikeln fångade intresset direkt: “Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen.” Artikeln handlar sedan om hur dumt och svårt det var att försöka introducera en onaturlig och trist handstil utan bindning mellan djupgående konsonanter och intilliggande bokstäver. Motståndet var stort och tydligen släpptes kravet att lära ut denna stil 1985.
Varför härjar jag om det här nu då? Jo, för att jag tvingades skriva så här i skolan när jag gick i mellanstadiet och jag hatade det. Det gick så långsamt och var så förbaskat trist! Man fick inte ens välja storlek själv eftersom man skulle skriva på papper med förtryckta rader – baslinje, mittlinje och topplinje. Man var tvungen att skriva jättestort! Det var långt efter 1985, närmare bestämt 1990-1993. Ingela, som kom till klassen i fyran, skrev med en fin, gammaldags skrivstil som jag avundades. Jag minns att jag vid något tillfälle efter mycket tjat fick skriva en uppsats eller flera med valfri stil, men jag fick ju aldrig lära mig någon vettig skrivstil, så det blev knappast särskilt lyckat det heller.
Idag skriver jag med något mellanting till textning och skrivstil. Det vill säga, jag textar egentligen, men är för lat för att lyfta pennan om det inte behövs. Så här kan det se ut:
I början lät ju inte Ava särskilt mycket annat än när hon skrek. Nu har förändringen kommit smygande så där som alla förändringar med henne gör, så där så det är omöjligt att säga när någonting hände. Men det var kanske ungefär vid 2½ månads ålder som hennes pratexperiment tog riktig fart. Ngäh! är ganska populärt att säga. Men allra bäst gillar hon märkliga gurglanden som vi inte har en chans att härma. Vi kanske borde börja lära henne franska, för hon gör väldigt fina rullande R.
Emma uppmärksammade oss på att om man försöker skriva “Söta Ava” på mobilen blir stavningskontrollens förslag “Sova Äta”. Det känns väldigt passande, för det är ju det hon gör…
Den sojamjölk, havremjölk och rismjölk som finns nästan överallt duger bra till mycket. De flesta funkar i matlagning och somliga är goda att skumma och ha i kaffe eller choklad, men få av dem är goda att dricka i större mängder. Somliga är rent ut sagt äckliga medan de mer välsmakande brukar vara alldeles för söta för att vara riktigt gångbara. Därför har jag länge varit nyfiken på att testa de mer märkliga alternativen. Vid vår senaste tur till Gröna Boden köpte vi EcoMils hasselnötsmjölk, mandelmjölk och quinoamjölk. De är mycket dyrare än de vanliga sorterna, nästan 30 kr för en liter, varför vi inte testat tidigare.
Växtmjölk från EcoMil
Hasselnötsmjölk var nog godast. Doften var svag sötma, smaken tydlig men blaskig hasselnöt och lite söt, konsistensen lätt grynig. Smaken var inte alls dålig, men kanske inte heller så gångbar. Jag tror jag skulle tröttna efter ett par klunkar, precis som med sötad sojamjölk.
Mandelmjölk luktade nästan ingenting. Smakade mandel och kanske något sötare är hasselnötmjölken. Lite mandelmassevibbar. Lite grynig. Mest godis av de tre, men åtminstone inte direkt obehaglig. Dock inget jag skulle vilja mängddricka.
Quinoamjölk – tvi vale! Lukten påminde om knäckebröd, smaken påminde inte om någonting… det var bara fruktansvärt äckligt. Vidrig! Jag kunde knappt tvinga i mig en andra provklunk. Det här kan vara den mest obehagliga växtmjölk jag provat!
Nu har vi tre öppnade växtmjölkspaket, så det blir nog mycket våfflor och pannkakor framöver. :) Om jag ska våga mig på att dricka någon till våfflorna/pannkakorna blir det garanterat hasselnöt. Quinoa är tusan knappt så man vågar laga mat på… men å andra sidan brukar ju även illasmakande sojamjölk gå bra i mat.
Hasselnötsmjölken har alltså störst potential, men förpackningens svenska text är minst sagt märklig:
EcoMil Svetlana är en dryck av svetlana. 100% vegetabilisk.
Ingredienser: Filtrerat vatten, svetlana* (7%), agave sirap*, maltdextrin*.
* Ecologiskt Jordbruk.
Vem är Svetlana, vad gör hon i min mjölk och hur kan hon vara vegetabilisk?
Läser man texten på danska eller engelska ser man tydligt att det handlar om hasselnötter, och får dessutom en massa annan info. Hur fick de hasselnöt till svetlana?
Jag gillar ord och Wordle är ju en rolig ordleksak. Givetvis blev jag alldeles carried away och var tvungen att göra en massa ordcollage när jag väl började…
Här är de vanligaste orden i mina senaste blogginlägg (klicka för större):
Och här samma sak fast för filminläggen:
Här är min exjobbsrapport, inklusive LaTeX-kommandon:
Och här ett påbörjat skönlitterärt stycke som jag haft liggande väldigt länge men inte gjort något med:
Jag heter Helena och är 30 år gammal, mamma till Ava, fru till Jonas och systemutvecklare på Acando. Jag tycker om att skriva och att läsa, bland mycket annat.
kommer nog inte kunna motstå att köpa ett par alldeles för dyra byxor till Ava... de var ju så fint gröna!about 15 hours agofrom Chromed Bird
Tortyrtips: hosta någon i örat en hel natt. Tvinga upp människan för att gå till jobbet 05:30. Man blir jättefräsch av 2 timmars sömn...about 18 hours agofrom Chromed Bird
