Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen

Den här boken vann jag i en Instagram-tävling! Det var kul. Och nu har jag läst den med Sander.

Sander är lite svårflirtad när det gäller kapitelböcker. Vi har fått lägga ner flera stycken för att han varit för ointresserad. Vi slukade böckerna med Saga-sagor, de funkade bra (har inte skrivit om dem för att jag vanligtvis inte skriver om barnböcker här, men kanske börjar jag skriva om åtminstone kapitelböcker). Men annars är det mest bilderböcker och enkla nybörjarläsarböcker som funkar bäst. Jag hoppades att Musse & Helium skulle locka för att den är så fin. Det finns gott om fantasifulla och färgrika illustrationer av Jan Jäger och de gör verkligen att boken känns som en lyxig karamell – det och guldbokstäverna på framsidan, jättefin bok.

Hur gick det då..? Tja, lite blandat. Jag kände direkt att boken var lite för omständigt berättad för att det skulle funka riktigt bra. Men jag ville verkligen inte ge upp, så jag insisterade på att vi skulle läsa hela även när Sander var lite opepp. Det är en mysig saga om mössen som bor hos människan Camilla, men sugs in i ett hål som tar dem till Djurriket, som de en gång kom ifrån. Deras föräldrar visar sig vara kungen och drottningen i Djurriket och de var en gång tvungna att skicka iväg sina barn för att rädda dem från de hemska Duvjägarna, som ville kidnappa dem för att komma över Guldosten. Det är nämligen Guldostens ägare som styr över Djurriket.

Först kom berättelsen ut som ljudbok och i det formatet har den blivit väldigt populär. Den här boken är den första av fyra i pappersformat. Och det är ju lite tråkigt att den bara innehåller introt till alltihop och att man måste vänta på nästa del…

Jag tyckte också att den var lite svår att läsa högt, mycket beroende på att det är så många beskrivningar av hur saker sägs, som kommer efter repliken. Det var så många gånger som jag sa något med kraftig röst och sen stod det ”viskade Helium”. Jag hann oftast säga några ord av meningen innan jag såg det och då kände jag mig alltid lite dum… Men det är intressant, jag har ju många gånger läst rekommendationen att hålla sig till ”sa” i de allra flesta fall och här fick jag känna hur det kan bli annars. Ett bättre sätt kan vara att säga hur det sades först. T.ex. ”Hellium lutade sig fram och viskade: …” Lite var det säkert att vi lätt hamnade i en ond cirkel också. Sander otålig – jag stressläser – jag läser sämre – Sander mindre intresserad.

Kanske han skulle gilla ljudboken mer, där författaren själv gör alla röster med olika personlighet.

Jag tror i alla fall att boken kan passa ganska små barn, inte minst för alla fis-skämt…

Läsutmaningen
Jag tvekade lite om den här skulle få räknas i läsutmaningen, eftersom det är en barnbok. Men jo, jag tycker nog det..? Jag har ju läst vuxenböcker som är kortare och vissa punkter i utmaningen kräver ju barnböcker.

1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
4. En fantasybok. (Upptagen)
22. En debutroman. (fast egentligen som ljudbok då…) (Upptagen)
27. En bok av eller om en musiker. (orelaterat, men författaren är musiker också…) (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
55. En bok som har guldbokstäver på omslaget. (Upptagen)
72. En bok där huvudpersonen inte är människa.
(…75. En bok med ett vilt djur… mnjeeej, jag tror inte det räknas med sagodjur…)

BokinfoTitel: Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen
Författare: Brinck, Camilla
Relaterade inlägg:

Veganbokprat #8: Störst av allt

Det åttonde veganbokpratet ägde rum på The Green Queen på Norr Mälarstrand. Vi var fyra personer varav tre gillade boken – intressant att för en gångs skull tycka olika.

Det här är en roman om en skolskjutning och den efterföljande rättegången mot 18-åriga Maja, som varit delaktig. Det är Maja som berättar själv i jag-form under rättegången, med återblickar till vad som egentligen hände. Hur det kunde komma sig att hon, en duktig tjej uppvuxen i en fin familj på Djursholm, skulle häktas för mord på bland annat sin bästa vän. Allt börjar när hon blir tillsammans med den legendariske Sebastian, son till den omåttligt rike Claes Fagerman. Och det visar sig, allteftersom historien rullas upp, att frågan om vem som bär skulden inte är helt självklar.

På baksidan lovordar Lotta Olsson (DN) språket i boken:

Låt mig säga det från början: detta är en fruktansvärt bra bok, och det handlar inte i första hand om vad den handlar om och faktiskt inte ens om vad Malin Persson Giolito vill säga. Det är bara helt osannolikt skickligt berättat, med raseri i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst, snärtigt och så välformulerat att få författare kommer i närheten. Det är så här en bra bok ska se ut, så att man egentligen struntar i allt annat utom att njuta av läsningen.

Intressant nog var det språket som en av oss hade svårt för. Det och Majas otrevliga och nedlåtande attityd. Jag blev också en smula chockad i början när hon pratade nedlåtande om sin döda bästa vän, men jag gillade ändå hennes sätt att formulera sig. Vasst och mörkt humoristiskt. Det kändes trovärdigt att en motsträvig tonåring skulle kunna vara så här.

Jag reflekterade en del över att det här hade kunnat vara en ungdomsbok och orättvisan i att den i så fall förmodligen hade blivit långt ifrån lika framgångsrik och att det då mer hade tagits som en självklarhet att den lyckats skildra trovärdiga uttryckssätt för en tonåring… menmen.

Boken har ett starkt driv och jag susade fort igenom den. Mycket spännande och jag blev gripen framför allt av relationen mellan Maja och Sebastian och den hopplösa sits Maja hamnar i.

Det var ett mysigt prat med god mat och skönt att kunna promenera hem efteråt.

Läsutmaningen
Ingen match i läsutmaningen för denna, tyvärr.
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Störst av allt
Författare: Persson Giolito, Malin
Relaterade inlägg:

Fästingvaccin 2018

Idag har jag och Sander varit på Ica Maxi och fyllt på vår vaccination mot TBE. Jag hittade inte mitt eget vaccinationskort, bara ett blogginlägg om att jag tagit vaccinet 2013, så nu både bloggar jag om det och lägger in påminnelser fem år framåt i kalendern. Jag och Sander är i synk nu, så vi ska ta nästa gång 2023. För Ava är det dags 2022 (och Jonas vet jag inte, han håller koll på sig själv).

Relaterade inlägg:

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren och lite om Guldtuben

Therése Lindgrens YouTube-videor spelas en hel del här hemma. Jag och Sander tittar ibland på YouTube innan han ska sova och vi ser gärna hennes pyssliga filmer med t.ex. fruktkonst och vegansk matlagning. Det var också spännande när hon var och handlade i vår affär. :) Hon är ju otroligt produktiv och gör videos om många olika saker, så jag har verkligen inte koll på allt, men jag gillar såklart att hon är vegan och pratar mycket om veganism och vegansk mat.

Therése prisbelöntes stort i sin frånvaro på Guldtuben, som jag och Ava besökte nyligen. Jag har visst inte bloggat om det, så det får hijacka det här inlägget lite smått. Ooooh vad Ava fick selfies med och autografer av kändisar – det var stort.

Ava får selfies/autografer av IJustWantToBeCool, Irma Brohagen, Amanda Lundgren, Bianca Ingrosso och Thomas Sekelius – men inte Therése Lindgren.

Nu har jag läst boken om Therése Lindgrens problem med psykisk ohälsa. Efter att ha arbetat för hårt och varit för duktig i alldeles för många år drabbades hon av utmattningssyndrom och började få panikångestattacker. I boken berättar hon om sin resa, hur hon fått lära sig att leva på ett annat sätt för att klara vardagen så bra som möjligt. Problemen är inte borta, men hon har hittat sätt att hantera dem bättre. Det är bra skrivet om ett viktigt ämne. Jag vill gärna läsa Vem bryr sig? om hennes väg till veganismen också.

Läsutmaningen
I den episka läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)

BokinfoTitel: Ibland mår jag inte så bra
Författare: Lindgren, Therése
Relaterade inlägg:

Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

Maffig medalj

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte ”måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men ”alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även ”SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang ”lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

Relaterade inlägg:

Hur svårt kan det vara att hitta löparskor?

Svar: Nästan precis hur svårt som helst, tydligen.

Just nu springer jag i löst knutna och för stora skor som ser ut så här. :) Saucony Triumph ISO 4

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag ska behöva misslyckas med att hitta skor jag kan springa i utan att de begränsar mig. Min skohistorik:

  1. Random Adidas-skor jag hade hemma när jag började springa sommaren 2015.
  2. När jag började tro på att jag skulle fortsätta köpte jag ett par seriösa löparskor på Stadium. Försäljaren tittade på mina gamla jag hade på mig och sa ”du har väl inte sprungit i de där?”. Han sa också, baserat på att bara titta på mina fötter, att jag skulle ha pronationsstöd. Det blev ett par Asics Gel Convector 2 i storlek 37,5 enligt råd från säljaren att gå upp en halv storlek från vanliga storleken. Det gick väl rätt bra till en början när jag inte sprang så långa sammanhållna sträckor… men jag problem med domningar och stickningar i fötterna, framför allt tårna, som jag till slut fattade berodde på att de var alldeles för små. Efter att ha sprungit var jag också alldeles öm frampå tårna och jag utvecklade hårda valkar där… Så sommaren 2017 började jag leta nya skor (sen såg jag att det gått hål i meshen på dem, så det började vara dags oavsett).
  3. Letade seriöst på Intersport med full konsultation och garanti så att jag kunde testspringa i 30 dagar och byta skor (en gång) om det inte blev rätt. Kom fram till att jag inte behövde pronationsstöd. Köpte ett par Brooks Glycerin 14 och gick upp till storlek 38,5. De problem jag hade blev kanske bättre, men jag fick hysteriskt ont frampå smalbenen. Det var ju inte så lätt att veta hur jag skulle förhålla mig till det, men jag gick tillbaka…
  4. …och bytte till ett par Saucony Triumph ISO 3 i storlek 38. Detta var i juli 2017. Att det blev just dem var egentligen mest för att de var de enda tänkbara av de som fanns. De flesta var för smala. Och jag hade ju bara ett byte. Men jag tyckte också att de kändes rätt bra. Fast inte så länge… Något bättre var de kanske, men jag har haft fortsatta problem med domningar av framförallt högerfotens tår. Så inför sommarsäsongen 2018 begav jag mig till Runners Store och började äntligen få koll på vad jag behövde: ordentligt med plats för tårna, men också rejält breda skor. Inte så svårt? Jo! (Jag hade spanat på Altra-skor pga rymlig tåbox, men de var suuupersmala i övrigt.)
  5. Efter att ha testsprungit i butiken tills jag inte pallade mer (fötterna var redan ömma efter allt kläm…) fick jag lov att köpa ett par Brooks Ghost 10 och provspringa på löpband hemma innan jag bestämde mig. Jag gick upp till storlek 40,5 för att få plats med fötterna, men de var ändå för smala. Mina tår fick plats, men jag fick skavsår på insidan av foten och kramp på utsidan… Bara att gå tillbaka. Provade sååå många skor i butiken, sprang länge på löpbandet med varje par och är såå tacksam för att de lät mig hållas och var behjälpliga. Runners Store Regeringsgatan är bästa, bästa stället! Men inte hittade jag några skor för det. Jag tyckte att Saucony Triumph ISO 4 kändes lovande, men lite smal, i dammodell. Herrmodeller är generellt bredare, men den fanns inte inne, så det blev att jag köpte den på nätet…
  6. Saucony Triumph ISO 4, herrmodell, storlek 40,5. Den har jag nu. Men tror ni inte att den också är för smal?! Mina tår får plats, det är underbart, men om jag knyter dem vettigt hårt får jag kramp i fötterna. Så det jag gjort nu är att knyta dem löjligt löst (behöver inte knyta upp för att ta av och på dem…). Då går det hyfsat bra. Helst hade jag letat vidare i stället för att behålla dessa, men jag känner att mina tådomningar börjar bli allvarliga så jag vill verkligen inte springa i mina gamla skor. Valet stod därför mellan dessa eller att hoppa över löpning just nu inklusive Söder runt och STHLM10… I skrivande stund har jag genomfört Söder runt i dessa, alltså sprungit ett millopp, utan att hindras av domningar eller kramp. Det känns fantastiskt och jag är därför glad att jag köpte dem. Men det känns ändå inte klockrent. Vet inte om jag skulle våga springa ett traillopp i så stora, klumpiga skor… Får se om de blir bättre, kanske kan jag knyta dem så de sitter stadigare om jag lyckas töja ut dem lite.

Vad jag lärt mig

Jag tycker ändå att jag har lärt mig en del nu. Framför allt att JA, skor påverkar. Till en början trodde jag kanske att det kanske inte är så stor skillnad på skor och skor egentligen och att det mest är folk som vill sälja skor försöker få folk som springer att köpa en massa dyra skor hela tiden.

Tårna: Visserligen kanske jag har problem med nedsjunket främre fotvalv och tendenser till Mortons neurom, som kan ge mig problem oavsett vad jag har för skor, men jag känner definitivt skillnad med skorna. Jag behöver ordentligt med plats för tårna. De får inte tryckas ihop av skorna och ska inte ta i skokanten någonstans, ens efter att jag sprungit en stund. Det måste gå att spreta ordentligt med dem inuti skorna. Då kan jag springa utan att tårna domnar bort.

Sidorna av fötterna: Det var inte så lätt att förstå vad den krampaktiga känslan längs utsidan av fötterna berodde på. Men efter att ha testsprungit många olika skor är det extremt tydligt att det beror på att de är för smala. I vissa skor blir det jättehögt tryck på en specifik punkt, som då gör väldigt ont och skav kan uppstå. I andra skor är det mer ett jämnt fördelat övertryck som leder till en mer diffus krampsmärta längsmed hela foten. Jag har hittat skor som inte har gett mig detta problem! Till exempel den sko jag hade tidigare fast i större storlek, Saucony Triumph ISO 3. Minns inte vilken storlek, men säkert 40-40,5 nånting. Problemet var bara att tårna trängdes ihop i den och större kunde jag inte gärna ha. Det verkar vara nästan hur svårt som helst att hitta skor som både är breda och har plats för tårna…

Annat? Ja, rädslan nu är ju litegrann att när jag får bukt med de kända problemen dyker det upp helt andra saker…

En vacker dag ska jag hitta bra löparskor…

 

Relaterade inlägg:

Vegomässan 2018

Förra året var det ju bara jag och Sander som åkte till Vegomässan, i år blev det hela familjen. Ja, och så ganska många andra människor, förstås… Nackastrandsmässan var proppfull! Lite jobbigt, men kul att det finns ett så stort intresse, såklart.

Vi var mest där för smakproven och mååånga såna blev det. En bra blandning, köttsubstitut, choklad, chips, godis, groddar, zucchinistrimlor, juice, glass, yoghurt, kex, salta pinnar… Vi hade funderingar på att köpa lunch efter det, men det behövdes inte riktigt… Hittade inte heller något som såg ut att kunna uppskattas av barnen, men om vi varit där själva hade jag och Jonas definitivt nostalgiätit roti, som vi åt på bröllopsresan till Tobago.

Vi träffade några bekanta också, det var trevligt. Och jag blev igenkänd av en bloggläsare, som värsta nätkändisen. :D

Det blev inte många bilder, men här röstar i alla fall barnen på djuren i Vegovalet:

Och så här nöjd var Sander efteråt:

Relaterade inlägg:

Att föda ett barn – nu som ljudbok

Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den? Det är hennes tjugoförsta födelsedag. Året är 1938 och hon är nygift. Och gravid. Hur hamnade hon i det här? En berättelse om klass, ett sårigt moderskap och alkoholism.

Jag har ju försökt att läsa den här boken i textformat en gång tidigare, men lade den på is då. Som jag skrev när jag började lyssna på den i stället hade jag svårt för språket, med de böljande meningarna som byter riktning hela tiden. Och jag är verkligen allergisk mot när dialog smälter in i texten och inte markeras tydligt.

I ljudformat gick det däremot riktigt bra att ”läsa” om Maj. Jag kanske inte var 100% såld hela tiden, eftersom den grottar ner sig väldigt mycket i hemmafruarbetets detaljer, men sammantaget blev boken en väldigt positiv upplevelse.

Eller positiv… den är ju oerhört beklämmande, så det är väl en negativ upplevelse också, men jag är glad att jag kom igenom den och jag är faktiskt sugen på de övriga två delarna i trilogin. Vet inte om jag vågar mig på dem i textformat, dock, kanske är säkrast att fortsätta låta Andrea Irving på 1,25x hastighet förmedla berättelsen till mig.

Maj, åh, Maj. Så svårt du gör det för dig själv. Ibland blir jag nästan lite irriterad på dig, men samtidigt förstår jag dig, för du har ju inte valt något av det här. Ditt hjärta tillhör ju den omöjlige Erik som ömsom ger dig nytt hopp och ömsom sviker dig. Till slut hamnar du i säng med den äldre Tomas, fast du kanske egentligen inte riktigt vill, och så blir du gravid. Klart ni måste gifta er. Det fanns ju inget alternativ, det är 1930-tal. Och vilken tur du har som får gifta dig med en stilig karl från en bättre familj än din egen, inte sant? Trots att du är så ung och hade så mycket kvar att göra i livet får du nu bli hemmafru.

Tomas verkar så rar till en början, om än lite mesig när det gäller att försvara dig mot svärmor. Men du stöter honom ifrån dig. Du vill ju inte. Tänk om du hade kunnat bjuda till litegrann, skulle ni inte ha kunnat få det ganska fint ändå? Men dina känslor är någon annanstans. Du fokuserar på dina plikter. Du städar perfektionistiskt och engagerar dig i matlagning och bjudningar för nya släkten. Och Tomas dricker mer och mer alkohol, men vad ska du säga om det? Ni känner ju inte ens varandra.

Och barnet. Barnet som du aldrig ville ha. Moderskänslorna som alla förutsätter ska komma som ett brev på posten. Inte gör de det. Och inte är det så lätt att bli mor, särskilt inte med en alkoholiserad make.

Ja, det är en beklämmande och klaustrofobisk bok, men på ett fint sätt. Det är fint att Maj med alla sina hangups får ta plats någonstans, om så bara i en bok. Jag är lite extra förtjust i alla motstridiga råd som kommer när barnet är fött. Där har inte mycket ändrats…

Jag hann testa både Storytel, Bookbeat och Bokus ljudbokstjänst medan jag lyssnade på denna. Det var så många gratis provperioder som behövdes. :) I början lyssnade jag mest när jag vek tvätt, men sedan blev det en gång på löpband och någon gång på väg till jobbet också. Jag hade problem med att jag fick ont i öronen av lurarna, men jag har testat lite olika lurar som fanns här hemma och de senaste kändes lovande.

Vet inte säkert vilken ljudbokstjänst jag väljer om jag väljer att lyssna på tvåan i stället för att läsa den. De var ganska lika varandra. Jag gillade att Bokus hade ett billigare abonnemang om man klarar sig med en bok i månaden, men tyvärr störde jag mig på att den appen inte kom ihåg min inställning om 1.25x hastighet mellan tillfällena. Så kanske blir det någon av de andra, eller så provar jag även Nextory nästa gång… Biblioteket har ju en gratistjänst också, men de hade inte serien om Maj när jag sökte, så den har jag inte testat.

Läsutmaningen
I utmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
17. En ljudbok.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
79. En bok du tidigare börjat läsa, men inte läste klart.
(Funderade även på ”83. En bok du tidigare läst och inte gillat.”, men tänker att det nog ska vara något annat… något jag läst hela men inte varit så imponerad, helst om jag kan komma på något som jag läste för länge sedan och tror att jag kan uppskatta nu)

BokinfoTitel: Att föda ett barn
Författare: Sandberg, Kristina
Relaterade inlägg:

Veganbokprat #7: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Det sjunde veganbokpratet handlade om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som fick Augustpriset 2017. Jag lånar den officiella boktexten:

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

I kvinnans framtid har den svenska främlingsfientligheten tillåtits blossa upp, eggad av terrordådet. ”Sverigefiender”, företrädelsevis muslimer, hålls i läger där man försöker lära dem svenskhet genom att bland annat ge dem fläsk att äta. Det är från ett sådant läger hon på något sätt reser i tid och rum och hamnar i en annan kropp. Kanske kan framtiden bli en annan om terrordådet stoppas.

Jag förväntade mig att boken skulle vara ganska tung och svårläst, kanske både för att författaren är poet och för att alltihop lät väldigt politiskt, men jag blev positivt överraskad av att den var thrillerspännande och snabbläst. Jag sögs fort in i den och jag gillade den verkligen. Den är komplex, såklart, och det är inte helt lätt att hålla reda på de alternativa tidslinjerna, men jag tyckte att det var riktigt snyggt gjort alltihop.

Det är en läskig bok och det läskigaste är att den dystopiska framtidsbilden känns… lite för möjlig, med tanke på hur Sverige utvecklar sig idag.

Vi pratade om boken över en mycket god middag på den vietnamesiska restaurangen Bun Bo Hue. Rekommenderas! Både restaurangen, boken och att bokprata om den!

Den episka läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
78. En bok med en tidsresa.

BokinfoTitel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Anyuru, Johannes
Relaterade inlägg:

Gitarrkonsert

Ava (hon sitter längst bak till vänster) har medverkat i en konsert som avslutning på gitarrspelsåret på Kulturskolan. ”Förstaårsvirtuoserna” inledde med att spela tre låtar (Far Out, Mo Better Blues och Kycklingpolka), sedan kom några andra nummer och till slut avslutade Avas gäng med två ytterligare låtar (T-Rex och Gitarrblues). Mäktigt med så många gitarrister samtidigt!

Relaterade inlägg: