Nostalgipromenad och geocaching

Söndagen i skolavslutningshelgen hade jag bokat in en egen dag och kollat upp geocacher i Herrängen, där jag bodde som liten (1980-1989). Bland annat hade jag löst några mystar som såg ut att kanske ligga i det område jag skulle till. Någon låg lite långt bort, men en låg till min stora förvåning precis bredvid huset vi bodde i!

Jag hade en väldigt bra dag med skönt och somrigt väder. Det var perfekt att kombinera nostalgipromenad med geocaching. Jag premiäranvände även mina vandringsbyxor som jag köpte förra året när det inte blev någon vandring. Nu var det knappt jag kom i dem, men jag har skärpt mig lite de senaste veckorna och så gick det… tur var det, för de var hur bra som helst! Framför allt i kombination med min nya powerbank, som jag kunde ha i nedre benfickan med en sladd till mobilen i övre benfickan när jag gick omkring. Jag hade inte klarat dagen utan powerbanken, så jag är väldigt glad att jag köpte den.

Efter att ha tagit en liten nostalgisk titt på Fruängen tog jag bussen mot mina gamla hoods. Eller tja, det var ett tag tills bussen skulle gå, så jag hann faktiskt DNF:a (Did Not Find) en cache i närheten… hrm, trist början, men det gick bättre sen.

Jag började med en cache jag fått tips om och sett fram emot: en pocketbokbytarcache vid Långsjön! Tyvärr hade jag redan läst boken som låg i den, så det blev inget byte, men jag fick en fin lunchplats till min medhavda matsäck. Platsen var lite bortom mina hoods, så sen gick jag ditåt längs sjön.

Spanade in min gamla scoutkår vid Långsjö torg. Där fanns en cache. :) Bommade två andra i närheten också (ska bli spännande att se om de är borta eller om jag letade väldigt dåligt, har lagt bevakning på dem). Sen gick jag upp längs Buxbomsvägen och till vårt gamla hus. Tog cachen där utan problem och spionerade lite på huset. Såg en av våra gamla grannar…

Gick till affären, som visserligen ligger på samma plats, men som ändå inte alls liknar den som fanns där i mitten av 80-talet. Samma med kiosken. Köpte oliver, en bar och två flaskor vatten. Det behövdes!

Sen var det dags att kolla in Herrängens skola. Ojojoj. Bollplanen var bebyggd med såna där lite temporära hus. Den gamla, låga, tegelbyggnaden som jag gick i skolan i fanns kvar men såg rejält schleten ut. Huset med matsal och gympasal såg ut att ha bytts ut och blivit större. Klockhuset hade inga visare på klockan (men det tror jag inte att det hade när jag var här senast och kollade heller, när nu det var). Mitt fritids var rivet och ersatt av stolpar med öron (…alltså…). Det fanns en massa staket och grejer kvar, trots att det mesta såg rätt färdigbyggt ut. Men oj, vad det hänt grejer. Det fanns ingen cache just här, men jag tog i alla fall en sväng upp i vår skog också, där vi brukade leka under fritidstiden.

Sen gick jag för att hitta Bananbacken! Det fanns en cache där och jag hade inte hittat dit annars. Men Bananbacken minns jag, där åkte vi pulka och sånt på vintern.

Nästa mål blev dagis. Fast nu är det ett fritids och de har byggt ut huset på baksidan så att man inte kan gå runt det längre. BMX-banan ligger kvar, jag minns att vi var så ledsna när de förstörde vår äng utanför gården.

Ett par cacheärenden till och sen tog jag bussen till Herrängens gård för att gå ytterligare en sväng med cacheärenden innan jag slutligen tog bussen tillbaka till Fruängen och tunnelbanan. Men jag var inte riktigt klar ännu, jag var ”bara” uppe i 7 stycken (mitt tidigare rekord är 8) och tyckte det hade varit trevligt att ta 10… så jag klev av i Gamla stan och letade rätt på burken till en löst myst. Och tog två till som låg i närheten, så landade på 11! Plus 4 DNFs, så jag sökte efter totalt 15. Tre typer: trad, myst och multi. Inte illa. Men så tog det ju hela dagen också (eller tja, så värst tidigt kom jag inte iväg, men jag kom hem sent i alla fall…).

Bilder här:
 
‘Geocaching och nostalgipromenad i Herrängen’ på Flickr

Relaterade inlägg:

Vegomässan och kalas

Dagen efter avslutningen hade vi planerat att Jonas och Ava skulle åka på kalas för en av hennes klasskompisar och att jag och Sander skulle åka till Vegomässan i Nacka. Jag vann en biljett dit, plus en liten vegansk pekbok om vad veganmat är gjord av, som jag skulle hämta på plats. Så trillade det in en kalasinbjudan även till Sander och självklart skulle han gå på kalaset, och jag ville inte skippa mässan, så det var bara att klämma in både och!

Vi såg till att åka i god tid så vi åtminstone stod i kön när mässan öppnade. Då hade vi skapligt med tid att gå runt och titta och provsmaka. Vi hade det riktigt mysigt. Måste ju säga att choklad, godis och glass var ganska överrepresenterat, men det var ju trevligt, hehe. Vi köpte även hamburgare i restaurangen, men Sander plockade ut spenatbladen ur sin och åt bara dem…

Sen var det kalas i Rålis parklek och Sander sprang runt som en tok och blev plaskvåt av svett. Lite lek utanför innan vi gick hem och då började det märkas att vi haft en lång dag, phew… men vi kom hem till sist.

Sander hade gärna velat åka till Vegomässan igen snart och har nog inte riktigt tagit in att det bara är ibland man kan göra det… men vi får väl se till att vara lite mer på hugget och faktiskt åka på dessa mässor!

Radiohead i Globen

De sa väldigt tydligt att mobilkameror var välkomna, så jag antar att jag får dela med mig av det jag fångade med min?

På kvällen efter skolavslutningen och förskolans sommarfest var det alltså dags för mig och Jonas att gå på konserten med Radiohead i Globen – den första i Sverige på 14 år. Jonas fick biljetterna i julklapp, så han har ju väntat ett tag på att verkligen få presenten.

Vi lyssnade ju på Radiohead på 90-talet (och senare, men fortfarande låtarna från 90-talet) och de skivor jag känner bäst är OK Computer och Pablo Honey. Jag hade The Bends också, men har inte lyssnat jättemycket på den. Som förberedelse till konserten har jag lyssnat in mig skapligt på senaste skivan, A Moon Shaped Pool, men däremellan har de ju släppt en drös skivor som jag inte alls har koll på. Så det blev en del jag inte kände igen på konserten, men de fick också med det viktigaste av det jag önskade. Den enda jag egentligen saknade var Creep.

De inledde med Daydreaming från senaste skivan:

Daydreaming

Jag visste ju att jag kände igen den, men misstog den först för att vara någon äldre låt jag inte hade jättekoll på. Men den är ju från senaste skivan! Har alltså inte sååå bra koll på den skivan, men det här är ju en mysig låt. Och vilken ljusshow!

Vi satt riktigt bra, vi såg scenen lite från sidan och var ju en bit bort såklart, men det är man ju… och vi såg rätt ner till teknikerna och kunde se hur en ljustekniker styrde ljuset genom att röra reglagen i takt till musiken. Riktigt häftigt, jag har inte reflekterat över att det liksom är så… manuellt? Det var ju verkligen som att han var med och spelade, fast hans instrument var ljus.

Sen kom ett par låtar till från nya skivan som jag också bara kände igen vagt. Första gamla godingen var Airbag och då blev det ju Radiohead på riktigt, som det kändes! Med undantag för en underbar Lucky var jag rätt lost ett tag sedan medan de körde sin 2000-talsmusik.

Lucky
(på slutet ser man vår vy mot teknikerna)

Mot slutet klämde de in flera gamla godingar! Underbart! Och de var inte förvrängda till oigenkännlighet eller något, vilket jag verkligen uppskattar, men inte DNs recensent… (Däremot tyckte jag att de förvrängde Burn the witch från senaste skivan lite för mycket…)

Exit music (for a film)
(alltså, kan inte folk bara hålla käften och lyssna..?)

Karma police, allsång och applåder

Karma police var sist ut och det blev allsång, mycket vackert.

Alla låtarna:
1. Daydreaming – A Moon Shaped Pool, 2016
2. Desert island disk – A Moon Shaped Pool, 2016
3. Ful stop – A Moon Shaped Pool, 2016
4. Airbag – OK Computer, 1997
5. 15 step – In Rainbows, 2007
6. Myxomatosis – Hail To The Thief, 2003
7. Lucky – OK Computer, 1997
8. Pyramid song – Amnesiac, 2001
9. Everything in its right place – Kid A, 2000
10. Bloom – The King Of Limbs, 2011
11. I might be wrong – Amnesiac, 2001
12. Separator – The King Of Limbs, 2011
13. Weird fishes/Arpeggi – In Rainbows, 2007
14. Idioteque – Kid A, 2000
15. The numbers – A Moon Shaped Pool, 2016
16. Exit music – for a film – OK Computer, 1997
17. Bodysnatchers – In Rainbows, 2007

Extranummer:
18. You and whose army? – Amnesiac, 2001
19. The daily mail – singel, 2011
20. Burn the witch – A Moon Shaped Pool, 2016
21. Paranoid android – OK Computer, 1997
22. Street spirit (Fade out) – The Bends, 1995

Extra extranummer:
23. Fake plastic trees – The Bends, 1995
24. Karma police – OK Computer, 1997

Recensioner

När exempelvis Bob Dylan spelar gamla låtar live stöper han om dem radikalt, så att de absolut inte låter som på de gamla skivorna. Ett logiskt sätt att arbeta på för musiker som inte vill stagnera. Men när Radiohead spelar 90-talslåtarna ”Exit music (for a film)” eller ”Fake plastic trees” så troget originalversionerna som möjligt infinner sig en märklig känsla: det låter bra, men det låter inte ett dugg spännande. Som gammalt fan blir man glad av att få höra dem, men önskar samtidigt att bandet hade haft värdigheten att inte ge oss dem. På denna turné har de till och med spelat ”Creep”, men den slipper vi tack och lov på Globen.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, DN (betyg 3 – av 5 antar jag, men det var inte alls tydligt)

Hah! Det här var den första recensionen jag läste och jag kände som att vi är från olika planeter, jag och Nicholas. Och att jag aldrig skulle kunna vara recensent om man ska tycka att det är dåligt av en artist att ”ge publiken det den vill ha”. Och han uttrycker sin tacksamhet över att slippa Creep! Alltså…

Men det dunkla ljuset slår snart ut i en lotusblomma av vacker laser och Thom Yorke släpper sin ödsliga röst lös i Globen. Bandmedlemmarna — i synnerhet den eviga långluggen och fantastiska gitarristen Jonny Greenwood – liksom attackerar sina instrument. Som var det räddningen från flygplanskraschen, den slutgiltiga undergången.
Det är omöjligt att inte imponeras av bredden i låtmaterialet. När bandets diskografi rullas ut så här framför fötterna på oss ser man också den förmodade anledningen till att Radiohead – till skillnad från, säg, Oasis – fortfarande existerar. Det är ett band som alltid velat framåt. När andra britpop-skepp sjönk sköt Radiohead ut sig med en framtidsraket. De har inte landat än.

Per Magnusson, Aftonbladet (betyg 4 – eh, det är ju otydligt här också vad skalan är)

Så pianon spelas i valstakt och blåa Stanley Donwood-färgexperiment projiceras över scenen, rytmerna viner iväg på dubbla trumset av Philip Selway och Clive Deamer medan Colin Greenwood får basen att dåna som om den felprogrammerats hos ljudteknikern för att skaka om publiken i Johanneshov, bandets hårdrockstendenser lyser igenom ordentligt emellanåt, Jonny Greenwood använder en fiolstråke för att skapa gitarreko, Ed O’Brien står sådär typiskt avslappnat med sin gitarr att det ser ut som att kompisarna bara repar lite framför tusentals personer, och Thom Yorke dansar sådär skakigt som bara han kan.

Özgür Kurtoglu, GAFFA (betyg 4 av 6 – wow, skalan framgick!)

Bilder
» Rockfoto, Elin Bryngelson

Relaterade inlägg:

Skolavslutning och sommarfest på förskolan

Oj, vilken helg det var! I fredags var det ju dags för skolavslutning och sommarfest på förskolan. Så på morgonen stod vi på skolgården och lyssnade på skönsång från alla klasserna och så förstås förbipasserande flygplan och rektorns tal. :)

Avslutningsklädd Ava:

Sen hem och jobba lite innan sommarfesten… Under tiden var Ava på fritids, men sen blev hon hämtad för att gå på kalas för två kompisar. De var först på badhuset och sen hemma hos den ena kompisen.

Mormor och morfar kom till oss för att vara med på sommarfesten. Mer skönsång och så tårtkalas efteråt. Jag har bara bilder med alla barnen och dem lägger jag inte upp här. Synd att jag inte tog någon med bara Sander. Han hade i alla fall sin nya tröja med blåbär och hallon på.

Vi gick hem och åt middag med mormor och morfar innan jag och Jonas åkte mot Globen för att se Radiohead (mer om det en annan gång). Mormor och morfar fick hämta Ava på kalaset och sköta kvällen med barnen. Lyxigt!

Tänk att Ava har gått ut 2:an och att Sander börjar sista förskoleåret i höst!

Ny pryl: powerbank

Jag har en ny leksak som jag ser väldigt mycket fram emot att geocacha tillsammans med. En powerbank! Så jag kan ladda telefonen på språng.

Sånt kan man vara glad över.

Relaterade inlägg:

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och ”examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Relaterade inlägg:

Toner i natten av Jojo Moyes

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem ”kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är ”51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: ”Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.” 

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de ”en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo
Relaterade inlägg:

Påven Johanna

Påven Johanna blev första boken i bokcirkeln jag och Anna drog igång. Ett mycket bra val.

Boken är baserad på berättelser om att det en gång förekommit en kvinnlig påve, förklädd till man. Man vet inte säkert om det är sant eller inte, men Donna Woolfolk Cross har gjort ett imponerande arbete med att researcha 800-talets liv och leverne och beskriva Johannas tänkta uppväxt i relation till verkliga historiska händelser.

Johanna är dotter till en kanik, vilket är någon sorts kyrkoperson, som gift sig med en ”hedning” efter en blodig missionärsrunda. Bröderna Matteus och Johannes förväntas studera, men trots att det snabbt är uppenbart att Johannes är olämpad för studier och Johanna desto mer lämpad går det såklart inte för sig att ett flickebarn ska utbilda sig. Men Johanna har ett driv och en list som gör att det ändå blir så. När hon närmar sig vuxen ålder inser hon att det bästa hon kan göra för att få fortsätta på sin intellektuella bana är att klä sig som man. Hennes begåvning tar henne långt, ja, så småningom ända till påvetronen. Där återser hon också den man som hon inte kan låta bli att älska, trots att hon försöker…

Boken har ett väldigt driv och är enormt spännande. Jag är också såå imponerad av arbetet som lagts ner för att förankra berättelsen i historien. Vi hade en väldigt mysig bokcirkelträff med bra bokprat och alla verkade tycka ganska lika om boken. Den är fantastisk men på vissa ställen blir det också lite ”för mycket”, framför allt enligt mig när Johanna har osannolik tur i flera livsavgörande situationer. Man tappar inlevelsen litegrann när berättartekniken lyser igenom vid några tillfällen. Men det är fortfarande en makalös läsupplevelse som jag gärna rekommenderar!

(Varför är omslaget så creepy? Vad är grejen med hennes mun?)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa, fetlagda är valda:
8. En historisk roman.
23. En bok baserad på en sann händelse. (KANSKE?! Omstritt!)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
58. En bok som rekommenderats av en vän. (redan tagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (fast i nutid, tack)

BokinfoTitel: Påven Johanna
Författare: Woolfolk Cross, Donna
Relaterade inlägg:

Nejlikmusslan, fortsättningen på Sodomsäpplet

Nyligen läste jag ju Sodomsäpplet, som är årets Stockholm läser-bok och handlar om en homosexuell kille på 40-talet. Den har två uppföljare, Nejlikmusslan och Finnas till. De såg ut att vara ganska svåra att få tag i, men jag testade att reservera Nejlikmusslan på biblioteket och fick faktiskt hämta den ganska snart ändå.

Utan att spoila alltför mycket så kan jag i alla fall säga att Sodomsäpplet inte slutar muntert för Joa. I Nejlikmusslan har hans mamma gift om sig och flyttat ut på landet. Joa bor hos sin excentriska moster Molle där han försöker återhämta sig och hitta sin plats i tillvaron.

Jag tyckte nog faktiskt mer om Nejlikmusslan än Sodomsäpplet. Det blev lite mer spännande och även mer hoppfullt, trots att det började ganska nattsvart. Ser fram emot att läsa sista delen också.

Jag gillar verkligen namnet Joakim Mander, apropå ingenting. Och smeknamnet Joa. (Mander påminner ju om Sander, som jag uppenbarligen gillar, kanske därför. Och jag gillar J som begynnelsebokstav, särskilt i teckensnitt när det går under raden…)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar Nejlikmusslan in på (minst) dessa (väljer de fetmarkerade två):
1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (redan tagen)
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (redan tagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (bor!)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan tagen)

BokinfoTitel: Nejlikmusslan
Författare: Martin, Bengt
Relaterade inlägg:

Inget vårrus idag…

Idag skulle jag ha sprungit Vårruset med jobbet, men jag satsar på att vila mig i form till Vegoloppet på lördag i stället… eller jag hoppas verkligen att det kommer att funka i alla fall. I så fall blir det repris på förra året. Jag ställde in Vårruset pga dyngförkyld då också, men det funkade att springa Vegoloppet trots lite kvarvarande förkylningskänningar.

Så nu kanske det bara blir 11 lopp i år… :P

…och kanske tredje gången gillt för Vårruset? Om jag anmäler mig nästa år igen KAN det väl inte bli samma ÄNNU EN GÅNG? Den som lever får se…

Relaterade inlägg: