Just så-historier av Rudyard Kipling

Just så-historier av Rudyard Kipling är ju verkligen en klassiker. Det var Jonas som lånade den på biblioteket, läste med Sander och rekommenderade att jag skulle läsa den sedan. Så det gjorde jag.

Den innehåller tolv berättelser som ”Hur valen fick sitt trånga svalg”, ”Hur elefanten fick sin snabel”, ”Hur armadillerna kom till” osv. Jag känner igen flera av dem eftersom de figurerar lite varstans i olika tappningar. Det känns till exempel som att jag kanske haft en bok om armadillerna..?

Berättelserna är skrivna på ett väldigt speciellt sätt och de är riktade direkt till läsaren (kan du tro? kommer du ihåg att? etc). Det finns mycket humor och fyndigheter, men ganska mycket våld och otrevligheter också. Författaren har även illustrerat boken och skrivit ganska lustiga bildkommentarer där han berättar om precis allt som är avbildat och ofta återkommer till hur synd det är att han inte får färglägga bilderna (för att de skulle tryckas svartvitt, antar jag).

Exempel på bild och bildtext, ur Hur elefanten fick sin snabel

Det är kul att ha läst dem, men de är väl egentligen mest bra just på det sättet, att de är intressanta, fyndiga och kul att ha läst. Men jag drabbades inte precis av något stort lässug. Kanske hade det passat bättre att ta en berättelse lite då och då snarare än att försöka skynda igenom den innan återlämningsdags.

Den episka läsutmaningen
I den episka läsutmaningen uppfyller boken (åtminstone) följande kriterier:
13. En klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur.
58. En bok som rekommenderats av en vän.

BokinfoTitel: Just så-historier
Författare: Kipling, Rudyard
Relaterade inlägg:

Lördagspromenad med fågelskådning och skogslek

I förmiddags var jag ute och sprang en sväng och det var en så fin dag… sen när jag tog med barnen ut efter lunch blååhåhåhååååste det jättemycket och var inte alls särskilt skönt. Nåja, men vi var i alla fall ute i två timmar.

Barnen fick fågelböcker när vi var på Max förra helgen och i dem får man kryssa när man har sett fåglarna. Åtminstone Sander blev väldigt taggad och vi kryssade duvan för ett tag sedan när en sådan satte sig på lyktstolpen utanför vårt fönster. Idag kryssade vi många fler – gås, gräsand, koltrast, skata, kråka, fiskmås, skrattmås. (Ava var mest intresserad av att mata dem med bröd.)

Fågelskådning
Fågelskådning.

Sen gick vi vidare in i Karlbergsparken där barnen sprang runt och hittade på en massa grejer och jag fotade lite. Det fanns både vitsippor och blåsippor, men inte sådär WOW ännu. Kanske nästa vecka?

Koja i Karlbergsparken
Koja i Karlbergsparken.

Ensam påsklilja i vitsippsskogen
Ensam påsklilja i vitsippsskogen.

Backspring
Backspring.

Sander och Ava
Sander och Ava.

Ava
Ava.

Sander
Sander.

Alla bilder:
» ‘Lördagspromenad’ på Flickr

Relaterade inlägg:

Kväll på Hornsbergs strand

Aprilkväll på Hornsbergs strand

Härom kvällen var det så snyggt ljus att jag var tvungen att springa ut och knäppa några bilder… Molnen speglade sig så tjusigt i det nästan stilla vattnet, men det är svårt att fota i solnedgång med motljus och skymning… Det som såg så fint ut i förhandsvisningen blev ju mest mörkt som slutresultat. Så jag lyckades egentligen inte visa det jag ville, men ljuset i blommorna var ju också rätt fint.

Relaterade inlägg:

Halvkärt återseende av Bridget Jones

År 2000 respektive 2001 läste jag Bridget Jones dagbok och uppföljaren Bridget Jones – The edge of reason om trettinåntingåriga Bridgets singelliv med längtan efter tvåsamhet. Jag missade tredje boken Mad about the boy, som kom 2014, men det blev ändå passande att läsa Bridget Jones’s baby nu eftersom den utspelar sig innan trean.

Fast om jag ska vara helt ärlig plockade jag upp denna nu mest för att jag i min bokutmaning ska läsa en bok av en författare med samma initialer som jag själv. :)

I den här boken är Bridget singel igen efter att förhållandet med Mark Darcy kraschat. Den biologiska klockan tickar, men det närmaste Bridget kommer barn är att hon blir gudmor åt vänners barn. Diverse förvecklingar leder till att hon under kort tid ”shaggar” båda sina ex, Mark Darcy och Daniel Cleaver. Efter ett tag inser hon att hon är gravid, men inte utan risk för barnet kan ta reda på vem som är pappan förrän efter födseln… Många dråpliga situationer resulterar.

Det var lite mysigt att återse Bridget Jones igen, men boken kändes inte särskilt viktig. Ganska enkel och uppenbar. Lite för lätt att veta vem man ska hålla på av Mark och Daniel. Jag såg en potential i konceptet, att följa Bridgets barnlängtan utan att ha en pappa i bilden, men det grep inte riktigt tag i mig utan höll sig på en lättsam, komisk nivå. Det är väl kanske lite grejen med Bridget Jones-böckerna, men jag hade nog gärna blivit lite mer berörd.

Episka bokutmaningen
Aktuella kriterier i den episka bokutmaningen, de två valda är fetmarkerade:
6. En kärlekshistoria.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna.
37. En bok av en författare med samma initialer som du.

53. En bok med ett egennamn i titeln.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan. (upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (upptagen)

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

BokinfoTitel: Bridget Jones's baby
Författare: Fielding, Helen
Relaterade inlägg:

Min lilla fotbollskille

Igår var Sanders andra fotbollsträning och första gången med fotbollskläderna (utanpå kläder och fleecekläder…). En av hans bästa kompisar började också! 

Såg inte riktigt fram emot uteträning eftersom det snöade, men just under träningen var det faktiskt helt ok. Sen blev det väl ändå lite kallt mot slutet och efteråt när vi väntade på att Avas basketträning skulle sluta. 

Fotade Sander lite före (ladda med banan) och efter (vänta på Ava på lekplatsen):

Relaterade inlägg:

Ordbrodösen av Anna Arvidsson – riktigt spännande

Alba har vuxit upp hos sin mormor och morfar i en bruksort i Värmland med vetskapen att hon på sin 18-årsdag kommer att få kraften som alla kvinnor i hennes släkt ärver. Hon kommer att bli ordbrodös och få förmågan att styra andra människor med skrivna ord.

Det är bara det att hon inte klarar inträdesprovet, som egentligen mest ska vara en formalitet och en bekräftelse på det man redan vet. Det är inte meningen att man ska kugga! Läs inte mer nu om du inte vill veta mer om boken än vad man kan förstå av dess baksida.

Alba hålls utanför, men släkten börjar genast nysta i vilket av villkoren som inte är uppfyllt. För att bli ordbrodös ska man: vara kvinna, vara biologisk dotter till en ordbrodös, ha fyllt 18 år, inte ha fött barn före 18-årsdagen och inte ha några bröder. Alba uppfyller självklart alla villkor. Det enda som möjligen skulle kunna vara ouppfyllt innebär att Albas mamma, som dog när Alba var liten, har dolt en stor hemlighet…

I stället för att som planerat följa med en ordbrodös under ett utbildningsår skickas Alba till Lo, en kvinna i Stockholm som också ska ha berövats sin rättmätiga kraft. Men det visar sig snart att Lo har hemligheter för släkten och Alba får en helt annan sorts hjälp än släkten avsett. De kommer fram till samma slutsats som släkten och inser att Albas okända bror svävar i livsfara, eftersom det finns de som är beredda att göra vad som helst för att kraften ska leva vidare.

Ordbrodösen är Anna Arvidssons debutroman och den klassas som ungdomsbok. Jag läser ju mer än gärna bra ungdomsböcker och detta är definitivt en sån. Det blir ruggigt spännande! Det är så spännande att jag nästan glömmer bort att störa mig på att en riktigt viktig grej löser sig på ett osannolikt sätt… Det gör inget. Jag bara slukar allt. Kunde inte sluta läsa för något så banalt som att jag egentligen behövde sova, var bara tvungen att läsa klart trots att det blev sent.

Episka bokutmaningen:
I den episka bokutmaningen uppfyller denna bok följande och de valda är fetmarkerade.

1. En bok av en svensk författare.
9. En Young Adult-bok.
22. En debutroman.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna.
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
55. En bok som har guldbokstäver på omslaget.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan. (upptagen)

BokinfoTitel: Ordbrodösen
Författare: Arvidsson, Anna

Påskafton 2017

Vi hade sagt att barnen inte fick gå upp före klockan 6… Jag vaknade 05:45 och hörde dem prata inne hos sig. 06:00 rusade de ut och möttes av denna syn:

Glad påsk!

Kanske lite snopna för att deras ägg var de minsta närmast i bild, men inuti fanns ju bara första ledtråden i äggjakten som ledde till större ägg (och bokpaket halvvägs).

Själva äggjakten är inte förevigad, men här ligger ledtrådarna i en hög:

Ledtrådar i äggjakten (Sander fick bara foton, Ava fick lite klur också).

Sen blev det godis till frukost… och lite legobygge, eftersom Sander fick en liten byggsats i påskägget. Ava fick Shopkins, båda fick också överraskningspåsar med lego-minifigur och Shopkins. Ava delade ut en massa påskkort till oss andra också. Sen gick jag och Jonas och vilade lite till…

Lite senare var det dags att börja preppa påsklunchen. Jag och barnen hade bakat en inte särskilt lyckad tårtbotten dagen innan och nu fick de fylla och dekorera den. Som helhet blev tårtan lyckad och det var ju tur.

Småkockarna spacklar tårta

Till påsklunchen hade vi: Vegansson, korv, sojaköttbullar, basilikatofu, oumph, sparris stekt med lök och svamp, halkidikioliver, inlagd gurka, honungstomater och senapsinlagd aubergine. Mumselimums!

Påsklunch
Min påskmatstallrik

Efter maten tittade vi på den gamla Batman-filmen från 60-talet. Jonas och jag blev så trötta att vi var tvungna att vila en stund innan det blev dags för tårta. Skönt med en lite långsam dag ändå. :)

Tårtdags

Sen hade vi lite tid för allmänt häng… Jag såg nya avsnittet av Skam, det är ju första avsnittet i fjärde och sista säsongen som precis släppts. Skam att det inte blir mer! Men intressant att få följa Sana nu. Ja och sen fick jag något sorts duktigryck och började rensa i barnens rum. Ava gick med på att vi säljer hennes väldigt skrymmande Zhu Zhu Pets med tillbehör, de har tagit upp två av lådorna under sängen. Nu ligger utklädningskläderna där i stället, men jag skulle hellre hitta något bättre ställe till dem och frigöra lådorna till byggda legogrejer (som står uppe på bokhyllan och samlar damm nu, utom räckhåll för barnen). Hmm, får klura på det.

När barnen lagt sig såg jag och Jonas filmen jag gett Jonas i hans påskägg, By the sea. Vi hade väldigt mycket godis kvar, men var inte särskilt sugna på att filmsnaska, blöööhuarghh…

Relaterade inlägg:

Fyren mellan haven, vilken gråtfest!

Det här var ju en förtvivlat sorglig bok.

Fyren i fråga står på den ensligt belägna ön Janus Rock, där Indiska oceanen och Södra ishavet möts utanför Australiens sydvästra kust. Hit söker sig Tom Sherbourne som fyrvaktare, ärrad i själen efter att ha stridit i första världskriget. Hit ska han dra sig undan och bara träffa människor en gång i halvåret när båten från Partageuse kommer med proviant. Men på vägen till ön har han några dagar i Partageuse och hinner träffa Isabel Graysmark. De gör intryck på varandra, men skiljs åt när Tom beger sig till ön. När han har landpermission ses de igen… och trots att Tom knappt kan tro att det är sant slutar det med att hon följer med honom till ön, som hans hustru. De kan inte få nog av varandra och stortrivs på sin isolerade ö. Det enda de önskar är att komplettera familjen med barn.

Men det blir inga barn. Efter tre förkrossande missfall, varav ett är ett nästan fullgånget dödfött barn, känns lyckan långt borta. Det är kort efter att de begravt sin son som det händer. Det hörs barnskrik. Hur är det möjligt? Det måste vara inbillning? Nej, det är en roddbåt som flyter iland. Ombord finns en död man och ett levande spädbarn. Isabels modersinstinkter kickar igång och hon ber Tom att vänta lite med att rapportera händelsen…

Det går några år. Isabel blommar upp och är en fantastisk mamma till Lucy. Tom plågas av samvetskval, men kan inte värja sig mot kärleken det lilla barnet väcker i honom. De älskar henne verkligen som om hon vore deras egen. Visst är det nästan som att det var ämnat att bli så här… Isabel har dessutom fått beskedet från läkaren vid besök på fastlandet att hon aldrig kommer att kunna bli gravid igen.

Det är bara det att de får veta historien om Hannah Roennfeldt, som fortfarande går omkring som en toka i Partageuse och söker efter sitt barn, som försvann i en båt tillsammans med sin far en gång för länge sedan… och till slut hinner lögnen ikapp dem.

Vilket dilemma. Hannah är barnets riktiga mor och hon letar och sörjer, livet fördärvat. Men Lucy och Tom har uppfostrat Lucy som sin egen, hon vet inget annat än att de är hennes mamma och pappa. Visst är väl en förälder den som tar hand om barnet och älskar det? Men det går inte att komma ifrån att de handlade orätt och Hannah är värd upprättelse. Hur man än gör blir det ju förtvivlat svårt och sorgligt.

Tårarna sprutade mot slutet av läsningen. Misstänker att effekten upprepas om jag ser filmatiseringen.

Episka bokutmaningen:
I den episka bokutmaningen passar boken in på följande punkter:
22. En debutroman.
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (men hon bor i London nu)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än.
98. En bok som får dig att gråta. (redan upptagen)

BokinfoTitel: Fyren mellan haven
Författare: Stedman, M.L.
Förlag: Massolit förlag (2014)
Relaterade inlägg:

Shopping i Kista med Ava

Gårdagens händelser har legat som en skugga över dagen. Men vad kan vi göra annat än att fortsätta leva våra liv? Jag och Ava hade planerat att gå på stan och shoppa. Vi åkte till Kista i stället.

Ava köpte två par mjuka jeans (samma modell, olika blå nyanser), två långärmade tunna stickade tröjor, två kortärmade tröjor, en persikofärgad och glansig bomberjacka, en katt-hatt, ett par skor (allt hittills ska gå att se i bilden), ett halsband, ett CHILDHOOD-armband, tre par trosor och inte mindre än nio par strumpor (tre trepack). En välbehövlig påfyllning.

Hittade bild på en del av det (kläder från H&M, skor från Skopunkten och armbandet från Polarn och Pyret):

Jag köpte ett par skor också. Samma modell som jag hade förra året. Då hade jag bruna, det fanns inte nu, och jag gillade dem väldigt mycket ända tills sulan sprack efter några månaders användning… får väl hoppas att dessa också håller åtminstone över sommaren, likt de förra:

Utöver shoppingen fick Ava också prova en VR-grej där man satt i ett ”ägg” som rörde sig samtidigt som man hade VR-glasögon på sig. Häftigt, såklart. Hon hade också med sina egna pengar och fick köpa en gosedjurshund och Shopkins på BR Leksaker.

Relaterade inlägg:

Terrordåd i Stockholm

Fredagen då terrorn kom alldeles för nära började lugnt. Jag gav mig ut för att springa och reagerade på att vattnet låg så ovanligt stilla och spegelblankt att jag blev tvungen att fota:

Lugnet före stormen

Sen fortsatte dagen som vanligt till tretiden, när oroliga röster började höras på kontoret och alla började reloada nyhetssajterna. En lastbilsattack 900 m från där vi satt.

Jag skulle hämta barnen efter jobbet och insåg fort att jag skulle behöva gå tidigare, eftersom kollektivtrafiken inte var att räkna med. Vid det laget var tunnelbanan stängd, möjligen gick bussar. Men då uppgifter kommit om skottlossning på Fridhemsplan (vilket sen visade sig vara något annat) kändes det inte heller aktuellt att försöka ta bussen via just Fridhemsplan. För mig var det inte något stort problem att gå, det skulle bara ta lite längre tid. Så fort jag klev utanför huset hörde jag sirener och en helikopter. Sirenerna fortsatte under hela min promenad längs Norr Mälarstrand, genom Rålis och vidare mot Kristineberg. Det kom tjutande fordon körande i motsatt riktning, men sedan också ett i samma riktning som jag rörde mig och då hann jag ju fundera på om det hänt något mer på något annat ställe…

Det var fler som var ute och gick denna eftermiddag. Det märktes inte så mycket längs Norr Mälarstrand, men när vi närmade oss Tranebergsbron var det påtagligt mycket folk. Många fick gå väldigt mycket längre än jag.

Jag och barnen kom i alla fall hem i skapligt normal tid, men Jonas satt fast ute i Kista. Just denna kväll skulle farmor och farfar komma och sova över hos oss, så det smidigaste blev att han väntade på dem och fick skjuts. De körde även två av Jonas kollegor. Det är andra gången farmor och farfar råkar vara här just när vi verkligen behöver bilskjuts (jag tänker även på när Sander föddes). De kom hem strax efter att det egentligen var läggdags, men barnen fick vara uppe lite till.

Idag hade jag och Ava planerat att åka in till stan och shoppa. Just där det hände. Det kändes inte aktuellt så här dagen efter dådet. Vi åkte till Kista i stället.

Och jag finkammar fortfarande nyhetssidorna, oerhört beklämd. Jag läser om offren, vittnen och anhöriga och det känns som att sugas ner i en avgrund. Så hemskt!

Relaterade inlägg: