Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Ritplatta: klottra går ju…

Nu har jag inte använt ritplattan på ett par dagar, eftersom mamma varit här. Har precis suttit och försökt lite seriösare, men det går inte så bra. Dock kan jag klottra i stort sett lika obekymrat som på papper, så kanske har jag ändå lärt mig ritplattan hyfsat? Kanske är det helt enkelt “bara” kvar den där lilla detaljen att lära sig rita nu då…


Klottra går, i alla fall…

Snart kommer min älskling hem!

Lämna en kommentar

Om jag vänder mig om

En nästan helt igenom mörk, svensk film med lögner som ett centralt tema – lögner till andra och till sig själv. Vi får följa en rad olycksdrabbade människor i separata handlingstrådar:

– Pernilla August spelar kvinnan som det går upp för att hennes man (Jakob Eklund), som hon ständigt offrar sig för, är otrogen med en av deras bästa vänner (Marie Richardson). I många år har han ljugit och bedragit henne.

– Ann Petrén spelar den tragiska kvinnan som för några år sedan blev lämnad för en 25 år yngre sjukgymnast. Nu är hon arg, bitter och hämndlysten.

– Magnus Krepper spelar killen som sviker sin familj för att jobba ihop pengar till saker han inbillar sig att de vill ha. Han kommer till det gamla excentriska paret (Ingvar Hirdwall och Marika Lindström) på ett svartjobb – de vill bli inmurade i huset för att gömma sig från världens otäckheter.

Det är inte direkt någon upplyftande film, särskilt situationen med den otrogne mannen är riktigt obehaglig. Det är mycket skrik och bråk rakt igenom, men åtminstone i svartjobbsdelen får man dra på smilbanden lite åt eländet. Filmen berör – jag blir illa till mods. Sevärd.

FilminfoIMDB: Om jag vänder mig om
Regissör: Björn Runge
År: 2003
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Stan, Pir 31 och Hustruskolan med mamma

Nu har mamma och jag haft två heldagar i Göteborg. Igår var det shopping som gällde och en del fina saker kom vi hem med, även om vi i vanlig ordning inte hittade något av det vi faktiskt letade efter. :) Jag fick i alla fall två linnen (samma sort, olika färg), ett annat festligare linne, två par trosor, ett par strumpbyxor och en svart klänning. Inte helt fel. Lunch åt vi på den vegetariska restaurangen Andrum. Middag åt vi hemma och såg sedan filmen Om jag vänder mig om.

Idag blev det en liten sväng på stan till och mamma köpte en kofta. Min egentliga plan var att ta med henne till Solrosen i Haga, men hon strejkade på att äta på vegetarisk restaurang två dagar i rad och insisterade på att vi skulle äta fisk, åtminstone. :) Dessutom låg det lite för långt borta och vi var lite för trötta, så det blev Restaurang Pir 33, som jag faktiskt varit lite nyfiken på. Den ligger i en båt vid Kungsportsplatsen och beskriver sig själv som “vinbar och fiskrestaurang”. Nästan bara fisk och skaldjur på menyn, inget vegetariskt. Det var mycket dyrare än där jag brukar äta, men det märktes också på extra-servicen: man fick ett fat lyxigt bröd och när vi suttit ett tag med kaffet efteråt kom servitrisen och erbjöd påfyllning. Ganska länge sedan jag åt fisk, men det fick väl gå då… Vi åt “stekt rödspätta med blandsvamps [sic!] kompott, skirat smör och kokt potatis” för 155kr, drack varsin liten starköl (35 kr, tror jag) och avslutade med “jordgubbs [sic!] coupé med lime [sic!] sorbet” (68 kr, mamma) respektive “marängsviss med kahlua [sic!] och Baileyssås” (82 kr). (Jag har kopierat beskrivningarna från deras hemsida och jösses vad med särskrivningar! Blir till och med missvisande med “kahlua och Baileyssås”, eftersom det bara var en sås…)

Mamma tyckte att hennes fisk smakade otäckt, varför hon klagade och fick in en ny. Jag tyckte väl att fisken var sisådär intressant egentligen och det var jobbigt att ständigt behöva plocka ben ur munnen. Sånt slipper man om man är vegetarian. :) Svampen var det godaste, men det var inte så mycket av den. Efterrätterna var mycket goda, men snålt tilltagna och dyra! Marängsvissen såg förresten inte alls ut som det jag menar med marängsviss: på tallriken låg en bananbit, ett par glassklickar, en försvinnande liten gräddklick, några maränger, en sån där orange frukt/bär i prasselskal som jag inte minns vad de heter nu och så såsen ringlad över hela tallriken sådär flådigt à la “jag är kock på riktigt”. Gott, lagom mycket om man är proppmätt som jag var, men inte direkt värt 85 kr i mina ögon…

Det bästa med restaurangen var i alla fall helt klart läget, det var mysigt att sitta på en båt och titta ut över vattnet och allt folk som var ute på lördagsshopping.

Efter restaurangbesöket gick vi en sväng till min institution så att mamma fick se var jag håller hus någonstans om dagarna (eller ja, vissa dagar…). Sen var det dags för teater!

Vi såg alltså Hustruskolan av Molière på Stadsteatern. Det var en farsartad liten historia om en man med en plan: han tog för många år sedan ett fattigt litet flickebarn och satte henne i “hustruskola”, för att få sig en perfekt hustru: dum, snäll, trogen, dyrkande. Men så råkar det komma en yngling ivägen, såklart…

Jag tycker det var roligt att se den, men lite jobbigt att skådespelarna fånade sig såpass mycket. På det sättet var det en väldigt billig komedi, för det enda som lockade publiken (fast inte mig) till skratt var när de hojtade till, använde ett fånigt tonfall eller något liknande. Billigt och enligt min mening inte kul. Då uppskattar jag mer lustigheter i dialogen och visst fanns det några sådana, men jag vet ändå inte om jag egentligen tyckte att det var så mycket komedi över det hela. Snyggt med dialog på rim, i alla fall.

Tyvärr hade vi ganska dåliga platser, vi satt på andra raden på balkongen på sidan. Det gick ganska bra, men efter ett tag blev jag ganska stel i nacken och det slutade med att jag vred hela kroppen i stället och satt ganska konstigt. Men vad gör man inte, det är kul att gå på teater!

Nu ska vi sova och i morgon åker mamma hem och min älskling kommer äntligen tillbaka!

Lämna en kommentar

Mamma på besök!

Nu är jag i alla fall inte ensam… mamma är på besök! Tyvärr var hennes tåg nästan två timmar försenat, men som tur i oturen hann hon meddela mig det precis innan jag hoppade på spårvagnen och jag kunde gå hem och vänta. Det blev ett par avsnitt av animeserien Ayashi no Ceres under tiden. Ganska bra serie, men jag kan inte låta bli att störa mig på att de jämt måste visa tjejerna nakna/lättklädda. Bara tjejerna, inte killarna. Genomskinligt… Huvudpersonen Aya framstår i alla fall som väldigt renlig, eftersom hon duschar hela tiden. Suck.

Hur som helst, nu ska vi sova och ladda för helgens äventyr. Kanske blir det teater på lördag, en Molière rentav. Imorrn ska vi shoppa. Mamma har precis fått skriva ut ett formulär för reklamation av SJ-resa – man får tydligen pengarna tillbaka om man är så försenad som hon var och det kan ju sitta fint.

Lämna en kommentar

Bekännelse rörande en falukorv

Jo, alltså… först tänkte jag inte alls skriva det här… men… nu gör jag det i alla fall, när det gått några dagar. Fast det känns fortfarande lite otäckt…

Jag blir sugen på konstiga saker ibland. Som falukorv, fast jag inte äter kött. Det är ganska frustrerande och jag tänkte helt enkelt att nu när jag är ensam hemma är ett bra tillfälle att passa på och välkomna dessa underliga lustar, för att förhoppningsvis bli av med dem.

Så alltså… i måndags efter skolan handlade jag. Ner i korgen slank den minsta falukorv jag kunde hitta, efter att jag stått och haft ångest vid hyllan ett tag. När jag väl plockat på mig den såg jag till att lägga någonting över den, så att ingen skulle se. I kassan förväntade jag mig nästan att kassörskan skulle utbrista “Men den här får du ju inte köpa! Nu kallar jag på vakten!”. Jag var en skurk, helt enkelt.

Hur har jag egentligen fått såna känslor inför kött? Jag som inte ens kallar mig vegetarian, utan säger att jag äter det jag känner för, men att jag inte känner för att äta kött.

Att jag passade på när Jonas var borta var delvis för att vi ju brukar äta ihop och han garanterat inte skulle vilja äta korv. Men också för att slippa se honom i ögonen och berätta att jag valt att äta ett stycke nedmalda, ihoppressade döda grisar. (Hoppas att han älskar mig även om han skulle råka läsa det här…) För Jonas är det på allvar det här med vegetarianism och att till varje pris avstå från att äta saker som haft en mamma. För egen del är det egentligen mest att det känns bra att äta vegetariskt och att jag alltmer vant mig vid det.

Och hur var det då, att äta korv? Först reagerade jag på att den kändes så fet, sådär som falukorv gör. Rå (eller ja… den är ju kokt från början) falukorv, jag tycker bäst om den som den är. Men… sen var det faktiskt helt okej. Jag åt knäckebröd med falukorv och det var gott. Även om jag gjorde mig av med den så fort jag kunde och gick till soptunnan med bevismaterialet…

Egentligen borde jag väl testa köttfärs också, eftersom det är något jag verkligen gillat och jag tycker inte att de vegetariska alternativen funkar lika bra. Men där kommer en ytterligare försvårande faktor in i bilden: man köper det rått, okej? Hur länge sedan är det jag handskades med rått kött? Det bär emot, jag har börjat tycka att det är riktigt vidrigt.

Hur som helst så har jag haft lite jobbiga tankar nu kring mitt matätande. Det finns verkligen saker jag skulle vilja äta som inte finns i vegetarisk form på ett tillfredsställande sätt. Men det är inte så att jag vill äta kött, egentligen… men… men… det är besvärligt! Jag vill ha tuggmotstånd! Jag vill ha sälta, utan att behöva salta dit den själv! Jag vill ha saker i stora stycken! Jag vill ha något annat än halloumi som någorlunda uppfyller de kraven…

Suck. Det skulle kännas jobbigt att vara vegetarian med Jonas men äta kött annars. Det vill jag inte. Varför kunde jag inte bara hatat falukorven då? Jag vill vara helt nöjd med att äta vegetariskt.

Jösses, falukorv.

1 kommentar

A Love Song for Bobby Long

När 18-åriga Pursy will (Scarlett Johansson) får reda på att hennes mamma Lorraine, som hon inte träffat på många år, är död återvänder hon till New Orleans och Lorraines hus. I huset bor två alkoholiserade män, Bobby Long (John Travolta) och Lawson Pines (Gabriel Macht), som meddelar att Lorraine lämnat huset till dem alla tre. Eftersom Pursy inte har någon bättre stans att ta vägen flyttar hon ihop med männen och långsamt får vi veta vad som har hänt i det förflutna.

Mycket mysig film!

FilminfoIMDB: A Love Song for Bobby Long
Regissör: Shainee Gabel
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Hur fungerar egentligen en ritplatta?

Nu har jag bekantat mig tillräckligt med min nya leksak Wacom Graphire4 för att åtminstone kunna räta ut några av de frågetecken som snurrade runt i mitt huvud när jag först började kolla upp ritplattor. Jag kan givetvis inte uttala mig om alla ritplattor, men så här fungerar min i alla fall:

Vad är en ritplatta?
En ritplatta har en yta som man kan rita/skriva på med en speciell “penna” och så dyker det upp på skärmen. Känns mycket mer naturligt än att använda en mus och man får mycket bättre kontroll.

Storlek:
Hela plattan är nästan kvadratisk, ca 20×20 cm. Ritytan är ca 12,7×9,3 cm, alltså något mindre än A6 (105×148 mm säger Wikipedia), som det hette att den skulle vara. Nåja. Vill man ha större yta än så här får man räkna med fyrsiffriga belopp och nej, jag tycker inte att den känns jätteliten. Den måste ju få plats på datorbordet också!

Hur används pennan?
Pennan fungerar nästan som en mus! Drar man den nära ritplattans yta utan att vidröra den flyttar man markören över skärmen. Trycker man ner spetsen på plattan så ritar man, alternativt trycker på saker i menyer och så. Min penna har två programmerbara knappar, jag har dem till dubbelklick respektive högerklick (det var förinställt). Du behöver alltså inte växla mellan penna och mus, men du kan göra det.

Pennan har en smått fjädrande spets, vilket gör att det kan spela roll hur hårt du trycker. Använder du en airbrush, eller annan varierbar pensel, ger detta en väldigt skön känsla! Det funkar ungefär på samma sätt som med musen, fast smidigare. Använder du ett vanligt ritverktyg spelar inte trycket in, då blir linjen helt enkelt som du har ställt in.

Pennans “andra del” är ett sudd, precis som på riktiga blyertspennor! Men det fungerar inte i alla program – dock i det medföljande Corel Painter Essentials.

Både pennans och suddets tryckkänslighet går att ställa in i ritplatteinställningarna, tillsammans med lite annat jox.

Liten rityta, stor skärm… hur går det till?
Det finns två lägen man kan köra plattan i: relativ positionering som en mus eller absolut positionering, där varje punkt på plattan motsvarar en specifik punkt på skärmen.

Relativ positionering
Trots att det är denna metod som är mest välbekant, från att använda mus, så kändes den konstigast! Jag har bara testat ytterst lite, men jag tyckte att markören plötsligt flyttade på sig ibland och blev väldigt förvirrad… fast det är väl bara jag som inte kan. :) Jag tyckte även att det var lite jobbigt att behöva dra runt pekaren en massa för att hamna på rätt ställe. Ni vet, så där som det kan bli med musen när den är i utkanten av musmattan, men markören är i mitten av skärmen och man måste lyfta tillbaka musen.

Absolut positionering
Denna metod var förinställd på plattan och faktiskt den som känns lättast att lära sig. Det går att ställa in olika sätt plattan ska mappas till skärmen, så jag antar att om man t.ex. alltid ritar i ett visst fönster kan man mappa plattan till fönstret i stället för hela skärmen (jag har inte testat) för att utnyttja ytan lite bättre.

Att en så liten yta mappas till en hel skärm gör förstås att man ritar smått och det blir stort. Men det känns inte så konstigt som man skulle kunna tro.

Mer om plattan
Min platta har ett avtagbart plasthölje, som alltid ska vara på när man ritar, men jag antar att det dels ska vara utbytbart och dels kan man tydligen lägga in en bild under plasten och kalkylera av den! Har inte testat, men det verkar ju tufft – både för egna skisser (slippa scanna!) och bilder man vill rita av.

Plattan har ett pennfack och två programmerbara knappar och en “scrollstång”, så det finns musfunktionalitet i den också! Än så länge har jag inte använt det.

Hur lätt/svårt är det att använda ritplattan?
Det är inte lätt… Jag har ju precis börjat nu, men jag vill i alla fall påstå att jag har hunnit bli mer bekväm med den på bara några timmar. Men det är nog en bit kvar… Det blir lite skakigt, men mycket finare än om man använder musen! Största fördelen gentemot musen är att det är mycket skönare att använda pennan – jag brukar alltid tröttna väldigt fort när jag försöker rita med musen, men nu är det precis som att använda en penna. Ett bra knep för att skakigheten inte ska synas i slutresultatet är nog att rita ganska stort och sen förminska…

Svar på Julias fråga nedan:
Inte alls någon dum fråga, det är klart att det känns konstigt i början. Men jag tror att man helt enkelt måste vänja sig eftersom det faktiskt är mycket bättre att titta på resultatet än på plattan. Men det ÄR inte så svårt som man kan tro, du ser ju hela tiden markören på skärmen, så du vet var du är någonstans. Det är som att rita med mus, fast med bra kontroll (när du vant dig lite..). Jag tror att ett blyertsstift på pennan mot ett papper mer skulle stjälpa än hjälpa faktiskt, för det är liksom grejen med ritplattan att lära sig rita på det sättet.

Jag tror man blir överraskad av resultatet på skärmen om man tittar på plattan och jag kan nämna ett par anledningar:

– Såvida man inte är dunderrik och har mycket plats vid datorn har man köpt en ganska liten ritplatta och skärmen är mycket större. Det som ser bra ut smått i blyerts kanske inte gör det stort, så man vill nog ha direktkontroll av det stora.

– Du använder inte HELA plattan och det kan vara svårt att titta ner på den samtidigt som du håller koll på att du inte försöker rita på verktygsfälten eller något. :)

– Du använder förmodligen ofta penslar som inte ser ut som din blyertspenna utan kanske är tjockare, då blir det kanske jättegeggigt på skärmen om du tittar på plattan…

– Vad händer om du behöver sudda? :)

Okej, jag förstår att du inte menar att man ska rita precis allting och titta ner i pappret, men jag tror att man fort vänjer sig vid att rita grundläggande former och sånt också. Kan man rita bra på papper är det nog inte så svårt med övergången, men själv är jag inte ens bekväm på papper, så jag ska verkligen lära mig att både rita överhuvudtaget och att använda plattan…

Det finns ju skärmar som man kan lägga platt på bordet och rita på, men de jag har sett har väl kostat 30000 eller så (jag har inte alls kollat alla, men…). Det är nog lätt att tänka att det skulle vara så enormt mycket bättre, men jag tror att man efter lite övning trivs väldigt bra med en traditionell platta också. Visst skulle det säkert vara bra med en sån, men… jag tyckte att 950 kr räckte att betala. :)

Om nån vill veta nåt mer, eller kommer på nåt jag borde ha sagt, säg bara till!

4 kommentarer

Ritplatta: lägesrapport

Oj, vad många inlägg det blir idag… :)

Har nu lekt med ritplattan i åtskilliga timmar. Det har mest blivit kladd. Testa penslar, skriva, klottra… jag känner mig nog redan lite mer bekväm med plattan, även om jag fortfarande har svårt att göra snygga linjer som inte är alldeles krokiga…

Egentligen vill jag inte direkt visa upp nåt jag gjort ännu, men jag gör det ändå för att sporra mig själv att göra det kontinuerligt för att visa hur mycket bättre jag blir. Vilket det nu inte alls är säkert att jag blir, men… jaja, lite får man väl hoppas på? Och lägger jag ut dåliga bilder borde jag ju få motivation att lägga ut bättre. :)

Okej, here it is: första hafsiga försöket. Resultat? Jag kan inte rita och jag måste ta reda på hur man gör när man skuggar och så… Och så borde jag göra saker ordentligt, inte bara hafsa… har jag för dåligt tålamod för att rita? Är det dåligt att tänka att jag ska “bli bekväm med plattan först” innan jag gör något på allvar? Borde jag bara kasta mig in i det?

Nu ska jag ta en paus från ritplattandet, men nästa gång kanske det är läge att följa några tutorials på nätet och vara lite seriösare!

Lämna en kommentar

Platta vs. mus, första försöket

Det ÄR svårt att använda ritplattan. Det BLIR ganska knaggligt…

Tänkte det kunde vara roligt att posta “platta vs. mus”-bilder under mitt övande, med förhoppningen att man ska se att plattetekniken blir bättre.

Här är då dagens pinsamma försök, innan jag alls lärt mig plattan (men visst syns det skillnad ändå!):

Den STORA fördelen med plattan är att det känns mycket mindre bökigt att använda den och jag tröttnar inte som jag gör nästan direkt när jag användare musen. Det är bra! Jag tror lite av “muströttnandet” syns i bilden ovanför, för jag kan nog rita liiiite bättre med musen när jag precis börjar, men nu testade jag lite olika saker först och hann bli ganska sur på den.

Lämna en kommentar

Min ritplatta har anlänt!

Weee! Idag kom min Wacom Graphire4 med posten!

Har suttit och installerat och grejat och insåg just att jag visst skolkar idag igen. Skulle behöva åka NU, men jag har ju inte ätit nåt… så jag leker visst med ritplattan idag i stället. :)

Lade precis till kategorin “Rita” här i dagboken, med förhoppningen om att få mycket att säga i ämnet framöver… vi får väl se.

När jag bekantat mig lite med min nya leksak ska jag lägga upp ett inlägg som jag själv gärna läst när jag surfade runt efter info, nämligen tala om på ett väldigt basic sätt hur de fungerar! För det är inte helt självklart…

Det får bli några första intryck nu i alla fall, fast jag har inte alls testat mycket än.

Första intrycken:

– Den är ganska mycket större än ritytan – ritytan är liiiten, men det visste jag ju. Både pennan och plattan känns trevliga och gedigna, i alla fall!

– Det ÄR svårt! VÄLDIGT svårt! Tro inte att allt blir lätt med en gång, man måste nog lära sig behärska den först. Men lättare än mus, det är det i alla fall.

– Tyvärr blir det viss fördröjning ibland, även om det nog mer beror på programmen och “penslarna” man använder, för det har jag upplevt tidigare. Måste jag skaffa bättre dator nu? :)

– Wacom själva presenterar den verkligen bara som fotoredigeringsverktyg! Ändå skickar de med Corel Painter Essentials 2, som har sloganen (heter det så?) “Discover digital sketching and painting”, det låter ju mer rit-aktigt… Jag antar att man inte ska kunna skylla på dem om det går dåligt. Dyra ritplattor lär ju vara väldigt mycket bättre.

Lämna en kommentar