Sander börjar bli stor

image

Det har hänt mycket med Sander i sommar! Någon gång på försommaren reagerade jag över hur klättringskompetent han blivit. Klarar mycket mer på lekplatserna.

Pratet har verkligen kommit igång, så nu har vi två pratkvarnar som gärna håller igång samtidigt… Och pratet blir förstås mer och mer korrekt. En del av det kvarvarande barnsliga uttalet är nog mest gammal vana, för nya ord uttalas ofta bättre.

Han har ju på eget initiativ börjat använda potta och toalett med stort nöje, även om blöjan också används en hel del. Men i morse upplevde vi första torra nattblöjan och en rejäl morgonkissning i pottan! Jag har köpt ett tvåpack Pippi-kalsonger, som han tyckte var jätteroligt att prova i ca tre sekunder vardera, men än så länge har han inte velat ha dem någon längre stund. Han vet att de finns nu i alla fall, så tanken kanske bara behöver mogna lite…

En annan stor sak som hände under sista semesterveckan i stan var att han gungade. Han har alltid fått panik om vi satt honom i en gunga, men nu tyckte han att det var jättekul. Så nu har vi något nytt att göra på lekplatserna också…

image

Han går på mellanbarnsavdelningen på förskolan nu och efter viss tveksamhet i början verkar han ha det jättebra nu. Han blev till och med besviken för att vi inte skulle gå till förskolan igår lördag.

Vi har nästan inte använt vagnen alls i sommar, så vi provar att skippa den även nu. Jag brukar ta bussen till skolan och förskolan, Jonas går. Sander är ju fullt kapabel att gå, men går han med mig vill han alltid bli buren…

Han har bra finmotorik och pärlar gärna halsband med Avas bokstavspärlor, till exempel.

Roligt att han blir större, men ett tag till är han i alla fall så där småbarnsmysig…

MEJA ISÖJEN MAMMA, DE VA TUL!

Sander efter klippning

Idag har Sander varit hos en riktig frisör för första gången. Det gick jättebra. Han såg lite bekymrad ut alldeles i början, men sen gick det väldigt bra. Frisör Madeleine var imponerad över att han satt still och var tyst. :)

Och vilken lyx att få en klubba efteråt!

Så här såg han ut före:

Sander före klippning

Och efter:

Sander efter klippning

Sander efter klippning

Det går fort med barnen

Sander

Får nästan lite panik över att jag inte hinner dokumentera Sanders språk innan det utvecklas…

Till exempel sa han faktiskt inte VIV, BASSEL och KEN om besticken senast. Han sa BAFFEL. Det är ju bättre, fast inte lika roligt. :)

Han säger numera ”inte”. Eller ”ITTE”, snarare. I stället för ”NEJ” som negation. ”ITTE ÄTA DEN” är ju mer korrekt än ”NEJ ÄTA DEN”, men inte lika gulligt…

Pronomen! ”ITTE DU, JA POVA!” Han och hon dröjer nog, dock. Vi har inte gjort någon grej av könen ännu och pratar om barn eller kompisar snarare än pojkar och flickor.

Och han kan tamejsjutton nästan uttala ”stövlar”. TÖVLAR i alla fall. Så länge han inte vant sig alltför mycket vid ett barnsligare uttal kan han säga ord hyfsat bra.

K blir väldigt ofta T. ”JA TUNNE DE!” säger han ofta när han kunde något. TOLLA används flitigt för att påkalla uppmärksamhet. Ibland är saker TUL också.

Han låter väldigt vuxen när han pratar i telefon ibland. Om någon berättar vad de gjort säger han ”OJ, TUL!” Och så skrattar han sådär artigt som man gör…

Vi heter NANNE, VAVA, NENA, NONAS, MOJMOJ, MOJFAJ, MAJMOJ, FAFFA…

Och han har börjat säga ”snälla”! Eller NÄLLA. Gissa om man smälter och ger med sig angående nästan vad som helst då…

Men det lever kvar en hel del barnsligt uttal också. Pyjamas är MASA. Apelsin är ÄPPLE-NIIN. Bananmilkshake är NANMISHE. Och så vidare.

Och det här hör väl inte riktigt till det här inlägget egentligen, men jäklar vad söt han är när han leker hund. Är man inte snabb nog att agera lämpligt säger han till att man ska klappa: PAPPA MEJ. Och kanske ett NÄLLA på det om man fortfarande inte är tillmötesgående.

Ava

Hon skriver och skriver! Det senaste är att mailväxla med våra släktingar. Mycket spännande. Det blir en hel del skrivet på papper också. Hon kan gemener hyfsat, men brukar skriva versaler och läser helst versaler för att det går lättare och snabbare.

Sander 2½ år!

Godnattkram

Mys med storasyster.

Nu är Sander 2½ år gammal! Jag skrev ju en nulägesrapport för 3 månader sedan och den stämmer fortfarande ganska bra. Men det märks att det har hänt saker med talet och annat. För inte länge sedan brukade Sander ÖJA TÅIN, men nu heter det i stället BYGGA KÅGBANA. Stor grej där är alltså att TÅIN har blivit KÅG. :)

Vissa gånger är det väldigt svårt att förstå vad han menar. Han kan upprepa en mening hur många gånger som helst när vi inte förstår och det hjälper inte att be honom säga på ett annat sätt, peka eller på något annat sätt hjälpa oss att förstå.

Andra gånger är han väldigt kommunikativ. När vi var i badrummet sa han TISSA TLETTEN, så jag frågade om han ville prova att kissa i toaletten. Då fick jag ett nej med motivering: NÄE SESSEN LAMLA DÅ! Han skiljer fortfarande inte på ledsen/rädd, båda heter SESSEN. Så han var rädd för att ramla.

PhotoGrid_1428593349911

Han är väldigt förtjust i sin sojamjölk och uttalet har levlat på dessa tre månader från typ GOUCK till MÖK.

TV och PLAPLAM har blivit mindre intressant, men sedan AJPO återfanns har ett visst uppsving för appintresset noterats. Ipoden är väldigt smidig vid skötbordet, i vagnen etc.

Vårvädret gör Sander gott, han trivs bättre ute när det inte är så kallt och han kan ha nättare kläder och skor. Men han tycker inte om när det BÅSEJ och det gör det tyvärr en del.

Det händer allt oftare att han sover i sin säng ända till morgonen. Men ofta kommer han till vuxensängen någon gång under natten och somnar om där hyfsat fort. Han är fortfarande vaken lite väl tidigt, vilket kan vara knepigt både om vi vill få ut mesta möjliga sovtid och om jag vill smyga upp innan resten av familjen när Jonas ska lämna barnen.

Han äter förhållandevis bra just nu, men ganska oförutsägbart och med ett inte helt fantastiskt bordsskick.

Äntligen kapitelböcker!

Äntligen har jag kommit igång ordentligt med att läsa kapitelböcker för Ava! Det är senare än jag hade önskat, dels för att hon har föredragit bilderböcker och dels för att det har varit svårt att läsa koncentrerat eftersom Sander i stort sett alltid är med när vi läser och han helst vill läsa annat (milt uttryckt). Jonas har läst flera ganska avancerade böcker med henne tidigare, t.ex. Bilbo, Mumin och Lille prinsen, med varierad entusiasm från barnet. Det vill säga, hon har nog uppskattat det, men samtidigt behållit en viss skepsis till kapitelboksformatet.

Men nu! Nu vill hon! Och det har funkat med Sander på lite olika sätt. Han får välja en enklare bok som vi också läser, såklart. Han älskar att läsa böcker!

Det var Lillebror och Nalle som blev vår inkörsport till tyngre läsning. Den var så bra att Ava glömde bort att hon inte vill läsa kapitelböcker. Och sedan följde två nya succeer: Megakillen – den stora hemligheten och Tam tiggarpojken.

Vi köpte en LasseMaja på bokrean, Biblioteksmysteriet, så den står näst på tur (jag har försökt läsa Kärleksmysteriet för henne en gång i tiden, men det gick väl sådär).

Det finns för övrigt två böcker om Lillebror, åtta om Megakillen och sex om Tam. Lillebror och Tam tror jag definitivt att vi kommer att läsa mer om.

Jag ska sträva efter lite bättre könsfördelning i läsningen också. Det har bara råkat bli killar i alla huvudroller. LasseMaja är ju i alla fall både och – kanske vi provar någon Nelly Rapp senare? Och jag har en del böcker liggande här hemma som jag sett fram emot att läsa med Ava så småningom, t.ex. Janina Kasteviks Slottet av is och Anne Holts Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen.

För övrigt läser hon lite själv också, har börjat med Helena Bross börja-läsa-serie om Axel och Omar (Solgatan 1), som är skriven i versaler. Jag köpte Simskolan till henne för ett tag sedan och sen fick hon den igen när skolan var på biblioteksbesök. :) Och så köpte vi en samlingsvolym med de första tre böckerna på bokrean. Hon har sagt att det är jättekul att läsa själv, men det gäller att det blir av också…

Jag tycker att det här är såå häftigt! (Inga bakslag nu tack!)

Nu kan Ava simma!

Jag har bestämt mig för att passa på att simma medan Ava är på simskolan, eftersom jag inte har lyckats få till någon träning på ett bra tag. En halvtimmes simning är ju bättre än inget!

Idag var första gången. Och när simskolan var över kom Ava och badade med mig en liten stund. Då testade vi lite på kul om hon kunde simma till mig – och det kunde hon! Hon simmade hur mycket som helst! Hon simmade som mest 10-15 meter i stöten innan vi avbröt för att det blev läskigt djupt (tyckte jag). Och så gjorde hon det flera gånger.

Kul att jag fick vara med när det lossnade ordentligt!

Det har ju hängt i luften ett tag nu, förstås. Hon har kunnat ta några simtag under vattnet, men inte med huvudet uppe och därför inte kunnat simma så långt pga måste andas.

Hon började på simskola i november 2013.

Sander 2 år

Allvarlig snart 2-årig Sander på förskolefoto
Allvarlig snart 2-årig Sander på förskolefoto

Nu var det ett tag sedan jag skrev om Sanders utveckling. Det har såklart hänt en del sedan han var 19 månader.

Pratet håller verkligen på att komma igång ordentligt. Han säger många fler ord än vi kan räkna och har börjat sätta ihop dem så smått: ”min mamma”, ”ut nu”, ”stor hund”. Inte så klockrent uttal alla gånger, vi har till exempel svårt att höra skillnad på ”papper”, ”pappa” och ”iPod”… men ofta går det ju bra med hjälp av sammanhanget. Han kastar gärna om ljud, gaki = dricka, till exempel. Gika hade ju varit mer logiskt…

Han säger äntligen Ava! Han har mest pekat på henne hittills. Det låter mer som Vava, men vi förstår. :)

Vi är så nöjda med förskolan och det känns som att han trivs där. Men han är fortfarande reserverad och pratar inte så mycket där (han säger ”dä!”, men inte ord), bara lite om han är ensam med någon eller några få. Det går sakta men säkert framåt, i alla fall. Han verkar som sagt trivas ändå och kommer bra överens med personal och barn såvitt vi kan se.

Saker han gillar att göra:

  • Sparka boll! Ojojoj. Han brukar hänga med på Avas fotbollsträning och kan då springa runt och dribbla med sin boll i en timme. Han älskar det. Får se om det håller i sig tills han kan börja i knattelaget 2017.
  • Läsa böcker. Med stor inlevelse! Det är jättemysigt.
  • Vara ute! Gå själv!
  • Pyssla. Han är ganska bra på pilliga grejer, faktiskt.
  • Måla och rita. Ritar cirkelkrumelurer.
  • Hjälpa till! Han flyttar till exempel tvätt mellan tvättmaskin och torktumlare och startar torktumlaren.
  • Leka med träjärnväg. Bygga räls och köra tåg, inte minst de batteridrivna vi har.
  • Räkna: tå, te, tå, te…
  • Spela på iPod.
  • Amma. ♥

Han tittar lite på Netflix nu, men är inte intresserad så långa stunder. Favoriterna är Teletubbies och Pocoyo, men en del annat går hem också. Han sjunger alltid med i introt till My Little Pony när Ava tittar. :)

På det stora taget äter han bättre än någonsin, men det varierar. Vårt bästa knep nu är att minimera mängden distraktionsmoment vid bordet. Vi försöker att låta allt vi inte absolut behöver stå kvar på diskbänken, så får vi hämta där i stället för att Sander ska sitta och sträcka sig efter mer oliver i stället för att äta maten…

Han är liten för sin ålder. Han kan fortfarande ha en del kläder i storlek 80 (9-12 månader)! Men han har en del i 92 också (1,5-2 år).

Han sover i våningssängen med Ava. Vi påbörjar kvällsrutinerna 19.30, ibland lite tidigare. Om jag är hemma är det enklast att jag ammar till sömns, men det går bra för Jonas att natta om jag är borta. Ibland sover han ända till tidig morgon (sisådär 5…), då han eventuellt somnar om efter lite amning. Ibland vaknar han på natten. Ibland kommer han in till oss, ibland går jag in till honom. Men det blir sällan särskilt bra när jag lägger mig hos honom, eftersom jag brukar tänka att jag nog kommer loss och därför inte tar med mig mobil (=väckarklocka) och sånt… men sen fastnar jag ju, såklart. Så jag ska nog börja ta in honom till oss även de gånger han inte kommer självmant. Gillar förresten skarpt att han kommer självmant, det gjorde aldrig Ava. Hon bara satte igång att skrika, så fick vi hämta henne.

Han börjar bli stor! Jag frågade honom idag ”är du en bäbis eller ett stort barn?”. Han svarade såklart ”TOOT BAAN!”

Det kan hända att jag kommer på något mer jag vill ska stå här och uppdaterar det här inlägget. Har du något mer som ska in, Jonas? :)

Sander 19 månader

Liten börjar bli stor! Det har hänt mycket sedan sist. Eller kanske inte så mycket konkret egentligen, men han känns större. Förstår mer. Försöker prata mer.

Han kan följa instruktioner om att till exempel hämta någon sak, städa någon sak eller gå till något ställe eller någon person. Vi märker att han förstår lite allt möjligt, som till exempel när han satt i mitt knä för att ta på sig skorna, alldeles glad, och så sa jag att han skulle få åka vagnen varpå han började gråta. (För han ääälskar ju att vara ute och gå själv, men just då gick vi ut för att han skulle sova i vagnen.) Vi vet ju inte exakt hur mycket han förstår, men det är helt klart dags att börja tänka på vad vi säger. Vi har kanske pratat lite oförsiktigt om t.ex. hur han äter hittills, det försöker vi hålla mer diskret nu.

Han använder kanske inte så många fler ord nu än tidigare, men han går med på att försöka härma när vi ber honom. Det gäller bara att ordet inte betecknar en sak i hans närhet eller ett djur han vet hur det låter, för då pekar han eller säger lätet i stället. Men han lyckas ibland ganska bra med att säga ord, andra gånger blir inte så mycket rätt utom antalet stavelser, men det märks i alla fall att han försöker. Det blir ofta väldigt stora förenklingar, blåbär kanske blir böbö eller något, men det känns ju igen. Ava kallade oliv för vövö och vindruva för vava. :) Hon var tidigare med talet, men så fick hon ju mer stimulans som första barnet också.

Och precis som Ava gjorde så hör han djur inbakade i andra ord. Jag: Nu ska vi tanka. Sander: K(v)ack!

Han säger numera till när han har gjort i blöjan (pekar på blöjan och låter uppfordrande). Mycket praktiskt.

Han har verkligen blivit förtjust i att läsa böcker! Han kommer väldigt ofta springande med en bok och uppfordrande läten. Några favoriter är Knacka på!, Binta dansar, Bebisbrokiga-böckerna, Bäbis-böckerna m.fl. Ibland kommer han med Teletubbies-skivor också – det är kul att titta på Tubbies och härma dem, men han tittar inte så länge åt gången.

Sånger med rörelser är också jättekul. Han gör Imse vimse spindel (helst den busiga spindeln som gör varannan strof jättesnabbt, åh vad han kan skratta åt det), I ett hus vid skogens slut och kanske allra mesta favoriten just nu:

Bom bom bom bom, slå på stora trumman
Tick tack tick tack, klockan går
Dripp dropp dripp dropp, regnet faller sakta
Dunk dunk dunk dunk, hjärtat slår

När man väl har börjat sjunga den får man nästan inte sluta, för så fort man är klar börjar han om: ”BOBOBOBO!” Och man ska alltså trumma med händerna (och säga BOMBOM bombastiskt), vippa armen som en visare som går fram och tillbaka (eh, ja…), drippa med fingrarna och slå sig för bröstet.

Han tycker fortfarande väldigt mycket om att amma, men ammar oregelbundet eftersom jag jobbar och eftersom vi inte har några fasta rutiner utan ammar när vi vill. Det som är förutsägbart är förstås att jag nattar genom att amma och att han ammar när han vaknar på natten.

Matmässigt har det gått trögt på sistone . Känns som att han aldrig riktigt kom igång med ätandet igen efter förkylningar och vattkoppor som härjade rätt länge. Men just de senaste dagarna har faktiskt varit lite bättre, han har t.ex. ätit mycket tofu och ärtor, som varit favoriter tidigare men ratats ett tag. Lite hoppfullt, kanske? Annars är det riktigt säkra kortet färska blåbär av amerikansk typ (stora och vita inuti). Synd att man inte kan leva och växa på enbart det, då hade saken varit biff. :)

Han älskar verkligen att vara ute och gå själv. Vagnen är inte så kul, men han brukar acceptera den också, som tur är. Vi försöker se till att han får komma ut och leka en del, men känner tyvärr att det blir för lite. Det är svårt att klämma in bland alla rutingrejer, måsten och annat. Ute gillar han mest att gå runt och upptäcka och pilla med saker han hittar. Han uppskattar fortfarande inte att gunga, han protesterar om vi försöker så han har egentligen aldrig gungat ordentligt. Att åka rutschkana i mammas knä är i alla fall kul!

Vi fick ju förskoleplats på vårt femtehandsval, men fortsatte köa och fick kort därefter plats på förstahandsvalet i stället. Det känns väldigt, väldigt bra av flera anledningar!